Jämställdhetsperspektivet i de analyserade läroböckerna

Vad gäller vårt valda jämställdhetsperspektiv så är prognosen för vårt granskade mate- rial inte riktigt lika nattsvart, men i flera fall ändå dyster. Främst är det boken Sekvens som misslyckas med att förmedla ett jämställdhetsperspektiv i boken. Mest konsekvent med att behandla jämställdhetsperspektivet är boken Epos A medan Alla tiders historia

Maxi bitvis är väldigt bra och bitvis inte alls lika lyckad.

Att den pedagogiska texten vilken vi analyserat i form av våra valda läroböcker förmedlar både metakunskaper och är normerande140 _{är något som blivit tydligt genom}

analysen. Reproduktionen av det Hirdman beskriver som hierarkier, i form av genus- ordningen och osynliggörandet av kvinnan, kommer tydligt till uttryck i materialet. De utslag av kvantitativ jämställdhet som syns i läroböckerna har enbart i enstaka fall också lett till ett uttryck av kvalitativ jämställdhet. Resultaten är jämförbara med de resultat som presenteras i I enlighet med skolans värdegrund? Rapporten visar att majoriteten av läroböckerna i historia karaktäriseras av en såväl kvantitativ som kvalitativ kvinnlig underrepresentation i sammanhang där ett kvinno- eller jämställdhetsperspektiv mycket väl skulle kunna lyftas fram. Rapporten menar också att det finns inslag av ett jämställd- hetsperspektiv (rapporten använder begreppet könsperspektiv) men att detta perspektiv främst får utrymme i utbrutna segment som bild, bildtext och faktarutor.141 _{Vi har också}

sett en kvinnlig underrepresentation i vårt material, men den har i jämförelse med skol- verkets rapport sett något annorlunda ut. Endast en av böckerna, Alla tiders historia

Maxi, väljer att tydligt bryta ut kvinnan ur den stora berättelsen vid olika tillfällen. Detta

görs genom separata rubriker där enbart kvinnan behandlas. Epos A lyckas vid flera till- fällen istället att integrera kvinnan som en del av ”den stora berättelsen”. Sekvens har det betydligt svårare att ge kvinnan utrymme.

Läser man vidare i skolverkets rapport så hävdar den att en sådan utbrytning riske- rar att sända eleverna signalen att perspektivet är oviktigt. Återigen kan vi också hänvisa

139 Långström, Sture. 2001. Ungdomar tycker om historia och politik. Sid. 191.

140 Selander, Staffan. 1994. sid. 53. i: SPOV 22-23, pedagogisk textforskning, läroböcker och nya media. Härnösand Högskola., Institutet för pedagogisk forskning.

till Rune Petterssons resonemang om redundansens betydelse för begripligheten. När samspelet mellan bild och text inte fungerar finns risker att det skapas en direkt negativ effekt på inlärningen, givetvis oavsett vilka normer och värden som läroboksförfattarna har haft för avsikt att uttrycka eller förmedla. Att samspelet mellan de olika analyserade enheterna ofta fallerar är ett generellt drag i vår analys vilket med Petterssons resone- mang innebär att begripligheten i böckerna minskar. Här kan kopplingen till ett kvalitativt jämställdhetsbegrepp göras. Lyckas man med den redundans Pettersson efter- strävar så finns också goda möjligheter att rubba hierarkin och genusordningen. Detta ställer dock krav på att de värden vilka är tänkta att föras fram inte befäster densamma. Slutligen visar rapporten, precis som i vår egen undersökning, att Epos A är den bok som lyckas bäst med att integrera ett jämställdhetsperspektiv.142

Att detta gör Epos A till en lärobok vilken skulle ge ett kvalitativt uttryck för jämställdhet är dock för mycket sagt. Alla tre undersökta läroböcker lyckas stundtals att skapa en historia med ett kvalitativt jämställdhetsinnehåll. Dock bör poängteras att det endast vid två tillfällen i vårt analyserade material kan sägas att den ”[…] uppluckring av fasta rollmönster [...]”143 _{vilken såväl Moira Von Wrights som Yvonne Hirdmans}

modell pekar på som nödvändig faktiskt lyser igenom i böckerna. Att uppluckringen av fasta rollmönster står i direkt förbindelse med styrdokumentens uttryckta viljor är klarlagt. Alla elever i skolan har rätt att inte begränsas i sin utveckling på grund av överordnade principer och strukturer likt genusordningen. Boken Jämställdhets-

praktikan summerar: ”Ett jämställt undervisningsmaterial karaktäriseras av en kvantita-

tiv jämvikt mellan kön samt en kvalitativ jämvikt där könen inte framställs stereotypt, mytiskt eller görs till objekt.”144 _{Att detta inte görs mer än i undantagsfall är ett}

nedslående resultat av analysen. Att de kvantitativa utslagen av nyckelorden i den strukturella analysen också är slående låga talar för att möjligheterna till att praktiskt lyfta ett jämställdhetsperspektiv och att kunna arbeta med normer och värden med bilden (och boken) som arbetsredskap inte heller blir enkelt. Att samspelet mellan de olika analyserade enheterna dessutom fungerar dåligt skapar inte heller goda förutsättningar för lärande.

142 Skolverket, Rapport 285:2006: I enlighet med skolans värdegrund?. Fritzes förlag: Stockholm. Sid. 29.

143 Wright, Moira von. 1999. Genus och text. När kan man tala om jämställdhet i fysikläromedel. Skolverket: Stockholm. Sid. 8.

Vi har tidigare lyft fram lärobokens auktoritära ställning, men gällande reproduktionen av normer och värden så är det nödvändigt att åter anknyta till denna. Niklas Ammert visar att läroboken har en dominerande plats i klassrummet: ”[…] i såväl skolans under- visning som i historieämnet specifikt.”145 _{Resonemanget blir av yttersta vikt för vårt}

jämställdhetsperspektiv. Om inte läroboken skapar ett verktyg för att bryta de normer och värderingar vilka genusordningen bygger på så kan ett reellt jämställdhetsperspektiv aldrig nås i böckerna. Istället avstannar det vid ett formell jämställdhetsperspektiv, där det teoretiska ramverket i form av lagar och styrdokument stipulerar lika möjligheter och rättigheter, men där den reella förändringen uteblir eftersom genusordningen upprätthålls.

På ett par ställen lyckas dock böckerna med att bryta denna genusordning. I kapitel 2.2.2 lyfter vi fram Epos A som ett föredömligt exempel på hur jämställdhets- perspektivet presenteras. Epos A förmedlar ett jämställt perspektiv på den franska revolutionen, där kvinnorna varken objektifieras eller mytifieras, genom att de beskrivs som aktiva och med reella möjligheter att påverka och delta i samhällsutvecklingen. De väljer också att lyfta fram konflikten mellan kvinnor och män, och därmed problemati- sera själva kärnfrågan under den franska revolutionen: frihet, broderskap och jämlikhet. Genom denna problematisering synliggörs också själva genusordningen, eftersom rådande värden om mannen som norm för historien ifrågasätts. Epos A presenterar också en samstämmighet mellan bild, bildtext och löptext; en samstämmighet som alltför ofta saknas och som vi gång efter annan lyft fram som betydelsefull för lärande- processen.

Alla tiders historia Maxi presenterar på ett liknande sätt ett jämställdhets-

perspektiv i avsnittet kallat Globalisering – 1970 och framåt. Den stora skillnaden mellan böckerna är att bilden i Alla tiders historia Maxi saknar en bildtext. Samtidigt korrelerar löptextens budskap väl med bilden som presenteras. Det som tydligast visar sig i de två exemplen är dess konfliktperspektiv. Genom att synliggöra konflikten mellan mäns och kvinnors förutsättningar så synliggör man också en manlig norm.

Sekvens presenterar under avsnittet Världskrigens tid ett jämställdhetsperspektiv som

också korrelerar väl mellan bild och text. Den stora skillnaden mellan Sekvens och de två andra böckerna är dock att kvinnorna i boken beskrivs utifrån just sin kvinnlighet

utan att detta på något sätt problematiseras. Då intentionen utan tvekan var att belysa ett kvinnligt perspektiv på den historiska berättelsen så misslyckas man med att lyfta fram ett jämställdhetsperspektiv eftersom den rådande normen där kvinnors motstånd är svårare att hantera just eftersom de är kvinnor, snarast förstärker en genusordning. Analysen har pekat på att avsaknaden av konflikt är ett relativt genomgående tema i böckerna. Att lyfta fram genusordningen, vilken bygger på en ojämn maktfördelning mellan könen, utan att behandla ett konfliktperspektiv är i sig en omöjlighet. Det finns alltså fortfarande mycket att göra i skapandet av en mera jämställd lärobok.