Källorna till kunskap om officerarnas tysklandsresor är i Torbackes under­

sökning de tillståndsansökningar de resande måste skicka till lantförsvars­ ministern, och som bevarats i UD:s arkiv, 1902 års dossiersystem ( vol 2703

innehåller ansökningar rörande Ryssland). Personal i krigsmakten var skyl­ dig att begära tillstånd för utlandsresor. Gick resan till Ryssland eller Finland, var man dessutom -skyldig att under vistelsen där hålla svenska beskickningen i S:t Petersburg underrättad om sin adress. Officerare som passerade S:t Petersburg var från 1911 även skyldiga att personligen anmäla sig på beskickningen "för att mottaga till Sverige eller till ryska orter adresserade försändelser, hvilkas befordrande med posten beskickningen önskar undvika." Det går dock inte att direkt bland ansökningshandlingar­ na skilja studieresor från vanlig turism, eller att utifrån antalet beviljade tillstånd avgöra hur många resor som verkligen företagits. Vidare kan ett visst bortfall konstateras. Så t ex saknas ansökningar från en del personer som i matrikeln i verket Generalstaben ... uppges ha företagit studieresor till Ryssland. Bland de bevarade ansökningarna finns de vilkas syfte angivits som bröllop, privata angelägenheter, idrottstävlingar, arkivstudier, ballong­ segling etc. Den angivp.a reslängden varierar från ett par dagar till ett par år. Det genomsnittliga antalet resor skulle enligt detta material haft följande minst sagt dynamiska utveckling: 1897-1901 1,6 1902-1906 7 1907-1911 63,2 För våra syften meningsfulla analyser låter sig knappast göras utifrån dessa siffror. Nästan samtliga i 1912 års enkät upptagna resor var på flera månader och kombinerade med språkutbildning. Ingen gick enbart till Fin­ land. Till de i enkäten redovisade har jag lagt ett fåtal resor som funnits medtagna i generalstabsverkets personalmatrikel men inte i enkätsvaren. I denna statistik saknas å andra sidan eventuella resenärer som hade dött eller hade tagit avsked 1912, liksom icke-rysktalande.

23 _{Med undantag för kapten C G Grill vid fortifikationen, som mottogs vid en}

ingenjörbataljon i Kiev sommaren 1897, och attachen vid svenska beskick­ ningen i S:t Petersburg reservlöjtnanten Fredrik Gyllensvärd, som tjänst­ gjorde en tid vid Semenovska gardet 1901, så tjänstgjorde inga svenska officerare vid ryska förband under perioden. När kapten Bendz 1903 av sin ryske militärattachekollega från 1898 års spansk-amerikanska krig inbjudits att tillbringa någon tid vid dennes regemente men på grund av penningbrist tvingats inställa sin resa, uttalade både UD och LKE sin lättnad. Den ryske officeren hade nämligen uttryckt önskemål om en motsvarande inbjudan från Sverige (UD: vol.2703 a). En framställan av löjtnant Lindholmer vid Jönköpings regemente 1909 om att få studera det ryska infanteriets exercis och skjututbildning blev inte direkt avstyrkt av dåvarande militärattachen i S:t Petersburg kapten Steuch. I ett brev till chefen för LKE överste Sundin hänvisade emellertid Steuch dels till uttalanden av Sundins företrädare Hult från hösten 1907, om att kung Oscar var emot svenska officerares tjänstgöring vid ryska regementen då detta skulle tvinga Sverige att ta emot ryska officerare. Dels till ett uttalande av ministern i S:t Petersburg general Brändström: "Generalen var principiellt emot att svenska officerare tjänst­ gjorde vid främmande armeer, den svenska armen ställde sig därigenom i paritet med de exotiska folkens. Själv hade Steuch förklarat för alla officera­ re som vistats i Ryssland för språkstudier och som bett beskickningen undersöka möjligheterna att ordna anställningar vid ryska armen, att såda­ na inte vore förenliga med Sveriges intressen. Lindholmer erhöll mycket riktigt ett Rysslandsstipendium men ingen kommendering till ryska armen. (LKE: serie F V, "Dossierer omfattande mindre ärenden 1875-1937", brev från Steuch 16-3/7 1909 till chefen för LKE). I en V PM från november 1911, "angående önskvärdheten af vissa kommenderingar till utländska armeer" sammanfattade kaptenen vid utrikesavdelningen Ludvig Falkman 40

situationen. Att man i många år undvikit att göra framställningar om militära studier vid den ryska armen, hade visserligen haft beklagliga följder för kännedomen om den ryska armen, men för att slippa ta emot ryssar borde man undvika sådana framställningar också i framtiden. På senare tid hade ryska officerare ändå företagit täta besök vid svenska militära anlägg­ ningar och skolor, ofta genom ecklesiastikdepartementets förmedling. För att hävda reciprocitetsprincipen borde generalstaben nu göra framställning­ ar för svenska officerare att få besöka ryska regementen. Genom den ökända ryska hemlighetsfullheten kunde man inte vänta att dessa besök skulle ge särskilt mycket nya kunskaper, men det skulle säkert ha "en moralisk verkan på ryssarna. De få nämeligen därigenom se, att vi ej äro sinnade att i längden visa dem tillmötesgående i alla väder utan tanke på förtjänst"

(GstU, serie B IV, vol l, "Utgående skrivelser").

24 _{GstU: B III, vol I: Falkman till Lybeck 8/11 1911. Att dylikt "obesvärat}

observerande" ändå förekom och ibland skapade en hel del problem framgår tex av Herslow, Carl: Moskva - Berlin - Warszawa, Stockholm 1946 s 14f. Det var troligen den där beskrivna händelsen som föranledde krigsminister Bergström att i december 1911 utfärda en sträng uppmaning till armens officerare att under vistelse i Ryssland undvika varje uppträdande som kunde väcka befolkningens misstänksamhet.

25 _{Emanuelsson 1980, kap 4; Gihl s 445; Lauren, Paul G: Diplomats and} Bureaucrats: the first institutional responses to twentieth-century dipolomacy in France and Germany, Stanford, Calif 1976, 44-68, 100-107, 137-145;

Steiner, Zarah: The Foreign Oflice and Foreign Policy, 1898-1914, Cambrid­ ge 1969, s 16-23. För dessa förändringar analyserade i ett samhällsteore­ tiskt perspektiv - se Larsson, Jan: "Svensk exportindustri och utrikes­ förvaltning kring sekelskiftet" i HT 1976:3; Kilander, SvenBjörn: Censur

och propaganda. Svensk informationspolitik under 1900-talets första decenni­ er, Uppsala 1981; Lindberg, Anders: Småstat mot stormakt. Beslutssystemet vid tillkomsten av 1911 års svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat, Lund

1983

26 _{Se GstU: serie B III, vol l, "koncept till handbrev 1908-1917", t ex brev från}

Myhrman till Linder 15/3 1910. Se även det med tanke på den ryska underrättelsetjänsten något kryptiskt formulerade brevet från Myhrman till Steuch 5/3 1910: " ... skulle du snarast vilja säga mig, om du anser Erland Romare lämplig för en svårare plats än han nu har: detta blott om det slår slint med de som nu äro på tal."