Osäkerheten är mycket stor vid långsiktiga scenarier. Basscenariot i denna bilaga bygger på ett antal centrala antaganden som är mer eller mindre osäkra. En del av dessa har mindre betydelse för resultat och slutsatser medan andra har stor betydelse. Att göra en känslighets- analys är ett sätt att åskådliggöra osäkerheten i basscenariot och visa på vilka effekter förändrade antaganden får.
Antagandet om oförändrat beteende på arbetsmarknaden är centralt. Antagandet innebär att arbetsmarknadsstatus, som t.ex. 30,5 30,7 30,9 31,1 31,3 31,5 31,7 31,9 0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 Arbetade timmar
arbetskraftsdeltagande och arbetslöshet, i ett långsiktigt perspektiv är konstanta på 2018 års nivå bland kvinnor och män med olika ålder och ursprung. De senaste åren har dock arbetskraftsdeltagandet trendmässigt ökat inom vissa delgrupper, i synnerhet bland utrikes födda (se figur 3.9). Andelen utrikes födda i den arbetsföra befolk- ningen ökar i SCB:s befolkningsframskrivning (se figur 3.5), vilket innebär att antagandet om utrikes föddas sysselsättningsgrad får allt större betydelse på sikt.
I detta avsnitt redovisas en känslighetsanalys i form av ett räkne- exempel med högre respektive lägre sysselsättningsgrad bland utom- nordiskt födda.
Högre respektive lägre sysselsättningsgrad bland utrikes födda
I exemplet med högre sysselsättningsgrad, antas sysselsättningsgra- den bland utomnordiskt födda närma sig nivån bland inrikes födda och sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda minskar. Det antas ske dels genom ökat arbetskraftsdeltagande och dels ge- nom lägre arbetslöshet enligt följande antaganden:
• Arbetskraftsgapet mellan inrikes och utomnordiskt födda halve- ras under en tioårsperiod. Detta antagande appliceras på varje enskild åldersgrupp för kvinnor respektive män.29 Vid oförändrad arbetslöshet leder detta till ökad sysselsättningsgrad.
• Ytterligare bidrag till sysselsättningen sker genom att även arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utomnordiskt födda halve- ras under loppet av en tioårsperiod.
Motsvarande antaganden, men i motsatt riktning görs i räkne- exemplet med lägre sysselsättningsgrad. Det innebär att arbets- kraftsgapet och arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utomnordiskt födda i stället antas öka med lika mycket. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda blir därmed lägre än i basscenariot och syssel- sättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda blir större.
29 Exempel: Arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda i en åldersgrupp är 40 procent och motsvarande arbetskraftsdeltagande bland samma grupp inrikes födda är 50 procent. Arbets- kraftsdeltagandet i gruppen utrikes födda antas då vara 45 procent om tio år, dvs. gapet har halverats.
Produktiviteten antas vara oförändrad
Produktivitet och löner antas i bägge exemplen vara oförändrade. Det finns argument för både en högre och en lägre produktivitets- tillväxt. En högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda, där ut- bildningsnivån i genomsnitt är lägre, kan innebära att fler arbetar i sektorer i ekonomin där lönerna och produktiviteten är lägre, vilket skulle påverka löneutvecklingen och produktivitetsutvecklingen negativt. Det finns också studier som pekar på att invandring leder till att inrikes födda eller utrikes födda med längre vistelsetid i landet i stället får mer kvalificerade jobb, vilket motverkar den negativa effekten på löne- och produktivitetsutvecklingen (se Foged och Peri 2016).
Effekter på arbetsmarknaden
I exemplet med minskat sysselsättningsgap mellan inrikes och utomnordiskt födda antas sysselsättningsgraden bli ca 1,5 procent- enheter högre än i basscenariot (se figur 3.11). Den högre syssel- sättningsgraden antas dels komma från ökat arbetskraftsdeltagande, ca 1 procentenhet högre än i basscenariot, dels från lägre arbetslös- het, ca 1 procentenhet lägre än i basscenariot (se figur 3.12).
I exemplet med lägre sysselsättningsgrad blir resultatet det om- vända, dvs. sysselsättningsgraden blir ca 1,5 procentenheter lägre än i basscenariot och arbetslösheten blir ca 1 procentenhet högre än i basscenariot.
Figur 3.11 Sysselsättningsgrad, 15–74 år
Procent av befolkningen
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Figur 3.12 Arbetslöshet, 15–74 år
Procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 Basscenario Lägre sysselsättningsgrad Högre sysselsättningsgrad 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 8,0 8,5 9,0 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 Basscenario Lägre ssysselsättningsgrad Högre sysselsättningsgrad
Tabell 3.1 Arbetsmarknaden 2035
Andel av befolkningen respektive arbetskraften, 15–74 år
Basscenario Högre sysselsättningsgrad Lägre sysselsättningsgrad Arbetskraftsdeltagande 74,2 75,1 73,3 Sysselsättningsgrad 69,1 70,6 67,7 Arbetslöshet 6,9 6,1 7,6
Källa: Egna beräkningar.
Fler arbetade timmar leder till högre BNP
Antalet arbetade timmar i ekonomin har betydelse för BNP. Medel- arbetstiden antas vara oförändrad i båda exemplen, vilket innebär att sysselsättningsförändringen leder till en lika stor förändring av antalet arbetade timmar. I exemplet med högre sysselsättningsgrad blir antalet arbetade timmar 2,1 procent högre år 2035 jämfört med basscenariot, och motsvarande lägre i exemplet med lägre syssel- sättningsgrad. Effekten på BNP blir densamma då produktiviteten antas vara oförändrad (se tabell 3.2)
Tabell 3.2 Räkneexemplen jämfört med basscenariot, år 2035
Procentuell skillnad jämfört med basscenariot
Högre sysselsättningsgrad Lägre sysselsättningsgrad
Arbetade timmar 2,1 -2,1
Sysselsättning 2,1 -2,1
Arbetskraft 1,2 -1,2
BNP 2,1 -2,1
Källa: Egna beräkningar.
Effekter på de offentliga finanserna
En starkare sysselsättningsutveckling leder till högre skattein- komster och lägre transfereringsutgifter, vilket förbättrar det offent- liga sparandet och ökar utrymmet för ofinansierade utgiftsökningar eller skattesänkningar, givet att sparandet ska uppgå till en tredjedels procent av BNP. I det motsatta fallet, en svagare sysselsättningsut- veckling, är effekten på de offentliga finanserna den motsatta. I
exemplet med högre sysselsättningsgrad ökar utrymmet för ofinan- sierade reformer med sammantaget ca 1 procent av BNP till 2035. I exemplet med lägre sysselsättningsgrad sker det motsatta, dvs. skatteuttaget skulle behöva höjas eller de offentliga utgifterna sänkas med motsvarande ca 1 procent av BNP till 2035 för att klara över- skottsmålet.
4
Makroekonomisk utveckling
I detta kapitel beskrivs ett makroekonomiskt scenario till 2035. I basscenariot antas att inga nya störningar påverkar ekonomin. Det innebär att konjunkturläget inom ett par år går mot ett balanserat resursutnyttjande. En annan viktig utgångspunkt är att BNP-ut- vecklingen på längre sikt huvudsakligen bestäms av ekonomins ut- budssida, dvs. tillväxten i produktivitet och antalet arbetade timmar.