Kaosteorin

Då Courtney et al (1997) beskriver omgivningen handlar det som sagt mer om vilka olika nivåer av osäkerhet som går att identifiera. Ett ytterligare perspektiv kan illustreras genom den så kallade kaosteorin. Den visar betydelsen av att se samband och mönster i till synes kaotiska förhållanden. Vi upplever att teorin kan tillämpas som ett instrument för att hjälpa till att navigera då det mesta upplevs som oförutsägbart.

Kaosteorin har sitt ursprung i teoretisk matematik och har fått en ökad betydelse sedan 1960-talet då Edward Lorenz publicerade en artikel om dynamiska system, som till exempel vädret. Hur dessa komplexa system utvecklas är svårt att förutspå eftersom de bygger på ickelinjära dynamiska samband. I en mer traditionell syn så härskar lagbundenheter i linjära former vilket innebär att framtiden kan tydas genom att studera det förgångna. Kaosteorin bygger däremot på att tillsynes små och obetydliga förändringar kan få oväntad stora effekter på framtida resultat (Stacy, 1991). Betydelsen av små förändringar brukar ofta kallas för ”fjärilseffekten”, vilket beskriver hur en fjäril på ena sidan av jorden flaxar med sina vingar, vilket skapar en viss turbulens i vinden. Denna turbulens förstärks allt eftersom och när vinden slutligen når andra sidan av jorden har den utvecklats till en storm. (Stilwell, 1996) Metaforen vill illustrera hur små förändringar kan få en så stor effekt på slutresultatet att det inte längre är möjligt att på längre sikt förutsäga vad som kommer att ske. Kaosteorin menar dock att även om det inte går att exakt förutspå framtiden i skeenden som är föränderliga, så finns det underliggande eller dolda mönster som kan ge en fingervisning om framtiden. Det kan till exempel handla om graden av variation, former av avvikelser eller återkommande oregelbundenheter. (Stacy, 1993)

Kaos är inte enbart slumpartat, utan kännetecknas av en sorts kontrollerad instabilitet. Kaos kan sägas ske i speciella beteendemönster som ständigt utvecklas på ett oförutsägbart och oregelbundet sätt, men som ändå kan visa på likartade och bekanta mönster. Mönstren skapar även gränser eller ramar för hur långt ett händelseförlopp kan gå. Detta kan liknas med en struktur där skeenden delas in i kategorier. Varje kategori står för ett mönster som är likartat och återkommande. Däremot finns det variabler som fluktuerar inom varje kategori och som är helt oförutsägbara. Ett exempel kan vara en kategori för snöflingor. Alla snöflingor är igenkännbara som sådana, trots det har varje snöflinga en unik form som

inte är någon annan lik. Små skillnader i temperatur, lufttryck och föroreningar påverkar varje snöflinga när den sakta dalar ned mot marken och ger den dess unika form. Så även om alla snöflingor är olika är det fortfarande möjligt att se ett mönster och att dra slutsatsen att det kommer att finnas snöflingor. På samma sätt går det att argumentera att historien kommer att upprepa sig, men tack vara små variationer och förändringar kommer den alltid att bli annorlunda. (Stacy, 1992)

”We do not conceive of sudden, radical, irrational change as build into the very fabric of existence. Yet it is. And chaos theory teaches us that straight linearity, which we have come to take for granted in everything from physics to fiction, simply does not exist. Linearity is an artificial way of viewing the world. Real life isn’t a series of interconnected events occurring one after another like beads strung on a necklace. Life is actually a series of encounters in which one event may change those that follow in a wholly unpredictable, even devastating way. That’s a deep truth about the structure of our universe. But for some reason, we insist on behaving as if it were not true.”

(Chrichton, 1991:172)

Enligt Bechtold (1997) så kan organisationer som befinner sig i en osäker och föränderlig miljö förbereda sig bättre inför framtiden med hjälp av tankegångarna från kaosteorin. Författaren menar att kaosteorin kan liknas med evolutionär systemteori där olika system kontinuerligt utvecklas till en allt högre nivå av komplexitet. Processen löper inte helt fritt utan skapar själv en sorts ordning, som också beror på dess omgivning som systemet utvecklas tillsammans med. (Bechtold, 1997)

På samma sätt skulle en organisation kunna anpassa sig och utvecklas parallellt med sin omgivning. En förändring i omgivningen kan innebära att strategier måste omprövas. Organisationer behöver satsa på ett öppet informationsflöde från alla delar i dess omgivning där det råder turbulens och osäkerhet. Informationsflödet ger organisationen en god kunskap som kan användas till ett vidare lärande om de rådande osäkerheterna. Genom ett öppet flöde av information och ett lärande om osäkerheter kan företag på det sättet skapa en fast koppling till en föränderlig miljö och därigenom bättre förbereda sig för framtiden. Det handlar om att få regelbunden feedback på hur väl strategier utvecklas, vilka plötsliga möjligheter som kan uppstå och vilka andra förändringar i omgivningen som kommer att få

betydelse för företaget. En alternativ metod för att förbereda sig mot förändringar är att använda en så kallad scenarioplanering, som beskrivits tidigare i avsnitt 3.1.1. En skillnad mot scenarioplanering är att här är processen kontinuerlig vilket innebär att förändringar hanteras så snart de uppstår. (Bechtold, 1997)

Informationsflödena blir ett sätt att utnyttja all den information och kunskap som finns bland anställda. Personalen bär med sig kunskap och information om deras arbete, industrin och företagets kunder. Istället för att använda en mer formell strategisk planering eftersträvas en mer informell planering där anställda involveras. Planeringen blir en del av själva organisationskulturen. I vissa fall kan till och med kunder och leverantörer tas med i strategiprocessen för att utnyttja deras kunskap eller behov. För att utbytet av information inom företaget ska bli optimalt måste personalen förstå hur de kan bidra med idéer och information, som dessutom ska gå över olika nivåer och funktioner inom organisationen. På det sättet kan organisationen ta till vara på och öka den kunskap som finns och det strategiska tänkandet blir mer flexibelt och mer anpassat efter omgivningens utveckling. (Bechtold, 1997)