Marknadens struktur

För att förtydliga bilden av telekommarknaden kan försäljningen av tjänster delas upp i olika steg. I det första steget finns nätägarna som äger infrastrukturen och som hyr ut nätkapacitet i form av svartfiber eller administrerad bandbredd, vilket alltså syftar på en mer förädlad nätkapacitet. (Öhrlings PwC 1998, 2002-10-30) Nätägare är till exempel aktörer som Banverket Telenät, Skanova (Telia) och Svenska Kraftnät.

Kapaciteten som nätägarna hyr ut är till kunder som befinner sig dels i värdekedjans andra steg, det vill säga teleoperatörerna, och dels direkt till slutkunder som stora företag. I det andra steget driver teleoperatörerna telenät som baseras på den nätkapacitet som de hyr in från nätägarna. (Öhrlings PwC 1998, 2002-10-30) Exempel på teleoperatörer är Telia och Tele2.

Teleoperatörer erbjuder också två typer av tjänster, dels en vidareuthyrning av förädlad nätkapacitet och dels förädlade teletjänster till direkta

slutkunder. Kunderna som hyr nätkapaciteten kallas för tjänsteoperatörer. (Öhrlings PwC 1998, 2002-10-30) Dessa har ingen fysisk koppling till infrastrukturen utan hyr enbart kapacitet. De är med andra ord beroende av samtrafik med andra operatörer för att kunna tillhandahålla teletjänster till sina slutkunder. Exempel på tjänsteoperatörer är företag som Spray som inte äger egna nät. Även andra aktörer med egna nät klassas som tjänsteoperatörer som exempelvis Tele2 och Telia. (Gartell & Jahnberg, 2000-10-31)

Marknaden för nätkapacitet kan också beskrivas efter den struktur den har med de olika typerna av nät som finns. Ofta brukar det beskrivas som att själva grunden för värdekedjan inom telekommarknaden utgörs av en nätinfrastruktur. Denna infrastruktur är grunden för en fungerande marknad för telekommunikation. Nätinfrastrukturen kan delas upp i fyra grupper:

Stomnät

I den första gruppen handlar det om överföring av information på långa distanser vilket sker i ett stomnät. Detta nät är rikstäckande, eller sträcker sig i alla fall över olika regioner och har en hög kapacitet, se figur 9. (Öhrlings PwC 1998, 2002-10-30)

Figur 9: Kartläggning av tele- och it-infrastruktur (Gartell & Jahnberg, 2000-10-31) Egen bearbetning.

Stomnäten består ofta av en optisk fiberkabel som sedan är kopplad till routrar och servrar. Servrarna innehåller mjukvaran och den information som ska skickas, medan routern bestämmer vilken väg de olika trafikpaketen ska ta till mottagaren. Stomnäten i Sverige ägs huvudsakligen av Telia genom deras bolag Skanova, Banverket Telenät, Svenska Kraftnät och Utfors. (Docere Intelligence 2000, 2002-10-30)

Utbyggnaden av stomnätet har skett kraftfullt på bred front i Sverige. Även den svenska regeringen har tagit initiativ för att gynna utbyggnaden av stomnäten i landet. Genom den så kallade IT-propositionen (Prop.

1999/2000:86, ”Ett informationssamhälle för alla”) så var tanken att staten skulle gå in och avsätta resurser till utbyggnaden av bredband. Syftet var att minska klyftorna mellan storstäder och landsbygd och öka den allmänna tillgängligheten av informationssamhällets tjänster. För att uppnå detta föreslogs att 2,625 miljarder kronor skulle ges till stöd för utbyggnaden av transportnät som inte skulle komma till stånd genom kommersiella grunder. (Docere Intelligence 2000, 2002-10-30) Idag två år senare efter det att IT- propositionen lades fram har utbyggnaden av bredband kommit ungefär halvvägs. Svenska Kraftnät fick i uppdrag av staten att bygga ett stomnät till landets alla 289 kommuner. Tanken var att detta nät skulle bli ett alternativ till Telias stomnät och därmed bidra med en sund konkurrens på marknaden. Utbyggnaden har dock inte fungerat som det till en början förutspåtts. Svenska Kraftnät har haft stora svårigheter att nå lönsamhet i utbyggnaden och det är idag 101 kommuner kvar som inte nås av stomnätet. I regeringens budgetförslag ska kommuner i framtiden själva få välja leverantör. (www.nyteknik.se/pub, 2002-10-31:A)

Stadsnät

Stadsnäten är den andra gruppen av nät som finns på en lokal nivå. Näten ger en kommun eller en ort tillgång till lokal kapacitet, samtidigt som stadsnäten knyter samman orten med stomnäten. Från början var stadsnäten främst tänkta att användas av den kommunala administrationen, men detta kom att ändras successivt till att sälja tjänster till företag, bostadsföretag och hushåll. Stadsnäten ägs oftast av kommunala förvaltningar eller energibolag som då är kommunalägda. Den kommersiella drivkraften har varit efterfrågan på fast anslutning till Internet och även i viss mån att hyra svart fiber. Byggnaden av stadsnäten sker ofta genom bygg- eller entreprenadföretag som till exempel PEAB eller Skanska. Ofta delar nätägaren och byggföretaget på nyttjanderätten och tillgången till fiberkabeln, vilket är ett sätt att få ned investeringskostnaderna. En annan möjlighet är att kommunen själv eller genom ett energibolag bygger ut fiberkabeln. (Docere Intelligence 2000, 2002-10-30)

Accessnät

Accessnätet kallas ibland för ”the last mile” eftersom det knyter samman slutkunden med det övriga nätet. I detta nät är det ofta inte längre optisk fiberkabel utan brukar vara koppartråd som dragits tidigare för anslutning av telefon till de olika hushållen. Det finns dock alternativ som

kabeltevenätet, mobila nät och även fibernät. För att tydliggöra utseendet av nätet betraktas accessnätet ibland som att det består av två delar. Den första delen av nätet är den del som ansluter själva fastigheten, medan den andra delen är ett nät inom själva fastigheten, kallat fastighetsnät. Accessnäten ägs endera av fastighetsägaren eller en teleoperatör vilket vanligtvis är Telia. (Docere Intelligence 2000, 2002-10-30)

Fastighetsnät

Fastighetsnätet kan beskrivas som ett lokalt nätverk, ett så kallat LAN, vilket är ett nät inom huset, lokalen eller lägenheten. Företag har idag ofta ett lokalt nätverk och vissa bedömare tror även att det kommer att bli allt vanligare i bostadshus och till och med villor och lägenheter. Vanligast är att fastighetsägaren äger nätverket i lokalen. I det lokala nätverket kan olika maskiner kopplas samman som till exempel datorer, skrivare eller hushållsmaskiner. Här används till exempel Ethernet-tekniken. (Docere Intelligence 2000, 2002-10-30)