Kartläggning och analys av ställtidsarbete vid bearbetningsstationen 40

Flaskhalsteorins  andra  steg  fokuserar  på  att  undersöka  hur  flaskhalsens  kapacitet  kan  ökas  med   enkla  medel,  varpå  en  introduktion  till  SMED-­‐arbete  gavs  för  operatörer,  arbetsledare  och  andra   berörda  på  bearbetningsstationen  för  att  förmedla  och  påvisa  de  positiva  effekter  som  minskade   ställtider  kan  leda  till.    

Omställningsarbete  vid  bearbetningsstationen    

Bearbetningsstationen   utgörs   av   ett   arborrverk   av   märket   Toshiba   och   är   placerad   i   slutet   av   flödet  för  huvuddelen  av  produkterna  i  systemet.  Maskinen  utför  två  typer  av  skärande  bearbet-­‐ ning,   borrning   och   fräsning.   Företaget   utvecklar   ständigt   nya   prototyper   och   detaljer   i   deras   utvecklingsverkstad   vilket   kräver   en   flexibel   produktion   som   snabbt   kan   anpassa   sig   när   nya   produkter  ska  bearbetas  på  stationen.  Stationen  består  av  två  bord,  det  ena  används  för  CV90   och  det  andra  för  BvS10,  botten,  minskydd  för  CV90  samt  övrigt  utvecklingsarbete  som  ska  be-­‐ arbetas  i  maskinen.    

Maskinen  styrs  av  en  NC-­‐kod  som  programmeras  och  skapas  från  ett  CAM-­‐program  i  en  extern   dator  av  någon  av  de  tre  programmerarna  som  arbetar  på  företaget.  Förflyttningar  av  verktyget   sker  via  digital  styrning  som  hanterar  bearbetningen  med  förflyttningar  av  den  skärande  zonen   efter  ett  förutbestämt  mönster.  Lättare  programmering  genomförs  emellanåt  av  maskinoperatö-­‐ rerna  för  att  dessa  ska  upprätthålla  kunskaperna  i  programmering.  Innan  man  kör  programmet  i   maskinen  måste  nollpunkter  i  x,  y  och  z-­‐led  sättas  ut  på  arbetsstycket  som  ska  bearbetas,  detta   görs  genom  att  en  operatör  styr  verktyget  till  passande  nollpunkter.    

Vid  observationer  på  stationen  studerades  ett  omställningsarbete  av  ett  CV90  MK1-­‐skrov.  Om-­‐ ställningen  påbörjas  med  ett  flertal  moment  som  anses  vara  av  typen  yttre  ställ.  Inledningsvis   lyfter   man   upp   skrovet   med   en   travers,   förflyttar   det   till   bordet   och   knuffar   in   skrovet   mot   stoppklossar.   Därefter   grovriktar   operatörerna   in   skrovet   manuellt,   riktstolpar   ställs   upp   för   mätning  av  två  punkter,  närmare  bestämt  vid  de  båda  ändluckorna.  Här  görs  justering  i  vågrät   riktning  med  hjälp  av  en  domkraft  för  att  få  skrovet  på  rätt  plats.  Vid  justering  av  serieskrovet   CV90  används  istället  hydraulisk  styrning,  vilket  enligt  operatör  3  gör  omställningsarbetet  effek-­‐ tivare.  En  lodjustering  genomförs  därefter  med  lodlina  och  ett  skjutmått  för  att  erhålla  en  nog-­‐ grannhet   på   cirka   0,5   mm.   Under   vissa   arbetsmoment   måste   en   operatör   stundtals   klättra   på   skrovet  för  att  mäta  och  justera  på  svåråtkomliga  ställen.  Totalt  sett  tog  den  yttre  omställningen   uppemot  två  timmar.    

Den  inre  omställningen  består  främst  av  finjustering  av  skrovet.  Vid  finjustering  mäts  ett  flertal   olika   punkter   på   skrovet.   Vid   första   punkten   bestämdes   nollpunkten   i   y-­‐led   och   anpassning  

skedde   utefter   den.   Vid   nästa   mätning   användes   en   mätklocka,   operatören   hade   problem   att   rotera  klockan  180  grader  då  operatörerna  ännu  inte  är  helt  bekväma  med  det  nya  styrsystemet   som  installerades  för  drygt  ett  år  sedan.  Operatören  tog  hjälp  av  en  instruktionsbok  för  att  lösa   problemet.  Ständiga  förflyttningar  av  verktyget  måste  göras  för  att  mäta  de  olika  punkterna.  När   skrovet  är  på  sin  rätta  plats  skruvas  bultarna  och  spännjärnen  ihop  så  att  det  blir  stumt.  Totalt   fästes  åtta  spännjärn  och  en  kedja  för  att  få  fast  skrovet.  Tidsmässigt  tog  den  inre  omställningen   cirka  2,5  timmar.    

Under  omställningsarbetet  används  inga  tydliga  arbetsrutiner  vilket  har  medfört  att  operatörer-­‐ na  själva  har  stor  frihet  att  lägga  upp  hur  arbetet  ska  ske.  Detta  har  lett  till  att  operatörerna  utför   moment  på  olika  sätt  och  i  olika  ordningar  utifrån  vad  den  enskilde  operatören  anser  vara  det   effektivaste   arbetssättet.   Själva   omställningsarbetet   och   tiden   för   omställning   varierar   därför   kraftigt  beroende  på  vilken  operatör  som  utför  omställningen  samt  vilken  produkt  som  ska  be-­‐ arbetas  i  maskinen.      

Samtliga  operatörer  vid  maskinen  anser  att  omställningsarbetet  för  de  återkommande  produk-­‐ terna,  såsom  BvS10  och  serieskrovet  för  CV90,  allt  som  oftast  går  enkelt  och  snabbt.  Det  är  när   en  ny  produkt  ska  bearbetas  i  maskinen  som  omställningen  blir  tidskrävande  och  komplicerad.     Det  beror  främst  på  att  operatören  vanligtvis  måste  tillverka  en  ny  fixtur  eller  borra  nya  hål  i   hyllan  för  att  få  fast  produkten.  Operatörer  menar  att  detta  arbetsmoment  är  väldigt  omständligt   och  bör  på  något  sätt  effektiviseras.  För  produkter  som  regelbundet  bearbetas  på  stationen  har   hålen  märkts  upp  så  att  det  går  enklare  och  snabbare  under  omställningen.    

Analys  av  omställningsarbete  vid  bearbetningsstationen  

Vid   samtal   med   operatör   1   på   bearbetningsstationen   klargörs   att   de   endast   tar   hänsyn   till   en   sammanlagd  cykeltid  för  produkten  utan  att  särskilja  på  ställ-­‐  och  operationstiden.  Om  omställ-­‐ ningsarbetet   tar   längre   tid   än   planerat   för   en   viss   produkt,   kör   de   ofta   in   den   förlorade   tiden   under  själva  bearbetningen  och  hinner  därmed  ändå  i  tid  utan  förseningar  av  produkten.  Denna   avvikelse   rapporteras   inte,   vilket   medför   att   detta   kan   upprepas   även   vid   senare   tillfällen.   Ge-­‐ nom  att  inte  särskilja  på  de  olika  tiderna  blir  det  praktiskt  taget  omöjligt  att  uppskatta  hur  stor   den  värdeskapande  tiden  faktiskt  är,  dvs.  tiden  då  maskinen  är  igång  och  bearbetar  produkten.   Det  är  viktigt  att  förstå  och  bli  medveten  om  att  omställningsarbete  är  en  icke-­‐värdeskapande   aktivitet  och  ska  minskas  så  långt  som  det  går  för  att  frigöra  mer  kapacitet  och  drifttid  i  maski-­‐ nen.  En  ökad  kapacitet  på  maskinen  leder  till  att  genomloppstiderna  kan  minskas  och  därmed   också   kapitalbindningen   i   lager,   produkter   i   arbete   och   utnyttjandet   av   golvyta   i   takt   med   att   mellanlagren  krymper.  Det  är  också  ytterst  viktigt  att  man  skiljer  på  inre  och  yttre  ställtider  så   att  man  kan  minimera  tiden  som  maskinen  står  still  mellan  omställningen  till  en  ny  produkt.       En  bristande  del  under  omställningsarbetet  på  stationen  är  att  det  inte  finns  något  standardise-­‐ rat  arbetssätt  på  hur  arbetet  ska  utföras  på  bästa  sätt.  Detta  medför  att  moment  utförs  på  olika   sätt  bland  operatörer  vilket  skapar  en  ojämn  och  ineffektiv  drift  på  stationen.  Självklart  går  det   inte  ha  ett  standardiserat  arbetssätt  för  allt  eftersom  det  inte  går  att  beskriva  allt  som  kan  tänkas   hända  samt  att  det  ständigt  ska  bearbetas  nya  produkter  som  kräver  en  anpassad  metod.  Däre-­‐ mot  bör  man  sträva  efter  att  standardisera  alla  kritiska  moment  som  är  direkta  orsaker  till  ett   ineffektivt   omställningsarbete.   Enligt   lean   är   ett   standardiserat   arbetssätt   grunden   för   ständig   förbättring,  eftersom  utan  en  standard  finns  inga  avvikelser  i  arbetet.    

Den  körplanering  som  finns  i  affärssystemet  används  i  begränsande  utsträckning  på  stationen,   planen  uppdateras  sällan  utifrån  aktuell  situation  vilket  gör  att  den  fungerar  långt  ifrån  optimalt.   Arbetsledare  1  anser  att  det  finns  alldeles  för  många  olika  planeringsmetoder  inom  avdelningen   som  gör  produktionsplaneringen  ineffektiv.  Operatör  1  påpekar  att  vid  många  tillfällen  vet  man   inte   ens   vilka   produkter   som   ska   köras   på   stationen   under   följande   dag.   Det   finns   inte   heller   några  bestämda  prioriteringsregler  gällande  i  vilken  ordning  som  köande  produkter  skall  avver-­‐ kas  framför  stationen.  Om  man  skulle  ha  bättre  framförhållning  kan  operationer  prioriteras  så   att  de  två  borden  kan  utnyttjas  parallellt  på  ett  mer  lämpligt  sätt  än  vad  som  sker  i  nuläget.     Under  fokusgruppen  framkom  det  att  det  inte  finns  några  säkerhetskopior  på  programmen  som   körs   i   maskinen.   Om   systemet   skulle   krascha   i   dagsläget   skulle   följaktligen   alla   program   för-­‐ svinna  och  då  skulle  maskinen  tvingas  stå  stilla  under  lång  tid  framöver.  Eftersom  maskinen  är   flaskhalsen  i  systemet  skulle  detta  få  förödande  konsekvenser  och  problemet  bör  därför  åtgär-­‐ das  omedelbart.    

Ytterligare  problem  som  orsakar  störningar  vid  stationen  är  att  det  ofta  saknas  ritningsunderlag   på   produkter   som   ska   bearbetats   i   stationen.   Dessa   skall   normalt   sätt   följa   med   arbetsordern,   men  enligt  operatör  1  och  2  saknas  detta  nio  av  tio  gånger.  Detta  leder  till  arbetet  stannas  av  i   väntan  på  att  ritningen  ska  återfinnas.  Operatörerna  menar  också  att  ritningsunderlaget  ofta  är   bristande,  exempelvis  tog  det  fyra  timmar  att  få  det  bekräftat  att  ett  hål  skulle  flyttas  1,5  mm  på   grund  av  att  ändringen  saknades  vilket  gjorde  att  maskinen  tvingades  stå  stilla  under  tiden.     Ett  tidskrävande  moment  under  omställningen  till  ett  MK1-­‐skrov  är  att  grovjusteringen  måste   göras   manuellt.   Vid   justeringen   av   ett   serieskrov   för   CV90   används   hydraulisk   styrning   vilket   gör  att  mycket  tid  kan  sparas  in.