Könsidentiteten skapas utifrån upplevda könsskillnader enligt Giddens (2003), redan som barn sätter man grunden för vem man blir genom att ha beteckningarna pojke/ flicka då dessa har syftningar på olika identiteter. Dessa könsskillnader skapas utifrån flera handlingar som vi gör varje dag enligt socialkonstruktivismen. Vi menar att när TV visar stereotyper om olika kön så är detta även en handling som får konsekvenser för hur du får vara och inte vara som tjej och kille. I vår ena
gruppintervju pratade ungdomarna om att killar kunde göra tjejsaker och tvärtom. Detta tycker vi visar tydligt att även om det finns möjlighet att göra vad man vill så finns det ändå benämningarna tjejsaker och killsaker. Dessa menar vi uppstått som följd av flertal upprepade handlingar. Även om vi håller med det social konstruktivistiska synsättet till stora delar, så ställer vi oss ändå kritiska till att man i detta synsätt bortser helt från biologiska skillnader. Här menar vi att det faktiskt finns en kromosomskillnad mellan kvinnor och män som inte går att förändra, och som inte påverkas av hur samhället ser ut. Vi anser att det finns en fysisk skillnad (dvs mellan könen) men att denna fysiska skillnad inte gör att det går att förklara de egenskaper som tillskrivs olika kön.
Connells (1995) begrepp ”hegemonisk manlighet” är ett begrepp för den
manlighet som ses som normen i vårt samhälle. Han beskriver detta som att den i princip är omöjlig att uppnå, men att den gestaltas hos bl a manliga filmstjärnor. Om vi tolkar detta till det som ungdomarna har sagt, kan vi se att de beskriver ”idealmannen” som de ser på TV och hur denna ska vara. Detta ger enligt Connell (a a) ett ouppnåeligt mål för ungdomarna. Trots detta är det denna bild av en man som ungdomarna menar är idealet för hur han ska vara. Om vi kopplar detta till vad vi tänker påverkar en ungdoms identitet och det som vi skrivit om tidigare, borde detta spela en stor roll för denna. Att försöka bli något som man enligt en norm i samhället borde vara, men som i princip är omöjlig att uppnå borde skapa en stor konflikt, och kamp för att bli något annat, hos ungdomarna. Om vi ser till hur den sociala konstruktivismen tolkar vår identitet menar denna att identiteten inte skapas från insidan av en person utan i den sociala värld som personen lever i. Detta menar vi medför att just en sådan sak som den hegemoniska maskuliniteten försöker skapa något som kanske egentligen inte är det ”verkliga”. Men, eftersom det är denna form av manlighet som syns i media, tror vi att detta kan påverka ungdomarnas identitetsskapande genom att det är det synliga som har störst möjlighet att konstruera världen. Enligt Jarlbro (2006) präglas de flesta TV- program av den hegemoniska maskulinitet som Connell (1995) pratar om.
Ungdomarna som vi intervjuade menade att det som kille fanns flera idealkillar att välja mellan men de verkade ändå kunna ange en typisk ”cool kille i TV”. Något som är intressant med deras förklaring som sportig, vältränad, mycket hårgelé och piké tröja är att det aldrig var någon som nämnde orädd, att inte visa känslor eller att vara fysiskt stark. Kanske missade de detta, eller så är detta inga attribut som de förknippar med en typisk kille även om den stereotypa bilden ser så ut enligt oss. Det kan även vara så som Connell (1995) säger, att det som är typiskt manligt är föränderligt under tid. Vi menar att detta kanske även kan se olika ut beroende på vilken ålder man är i.
Jarlbro (2006) anser att det finns en tydlig skillnad för hur kvinnor respektive män framställs i media där man oftare använder manliga än kvinnliga nyhetsreportrar. Vidare menar hon att då det är en kvinna i media, påpekas detta på ett annat sätt än om det är en man, ett exempel är fotboll och damfotboll. Våra intervjupersoner påpekade inget kring könsfördelningen på reportrar eller liknande, dock sa de att det fanns en tydlig bild för hur du är kvinna eller man. Vidare sa ungdomarna att som tjej kan man göra vad de kallade tjejsaker och som kille killsaker. Detta var intressant för oss eftersom vi förstod det som att de menade att det var öppet att som kille eller tjej att göra vad man ville men eftersom de benämnde det som killsaker och tjejsaker så menar vi att det uppenbarligen ändå finns tydliga regler för vad egentligen killar och tjejer gör och inte gör. Det kan även vara så att anledningen till varför de använde dessa benämningar var för att kunna uttrycka
sig inför oss och valde kanske därför att använda dessa ord som ansågs ha en vedertagen förklaring. Jarlbro (2006) anser att medier har makt över
genusordningen. Vidare menar hon samtidigt att forskning visar på att de samtal, relationer och händelser som finns runt oss människor har större inverkan på oss än medier. Dock anser hon att medier är en del av vårt dagliga liv då media hela tiden finns runt omkring oss och att mediernas innehåll därmed blir en viktig del i de samtal vi för varje dag. Vi menar att detta kanske är en av de saker som mest skulle tala för att en ungdom skulle påverkas mer av media än en vuxen då man som ungdom kanske mer söker efter hur något ska vara och därmed är mer öppen för de budskap som media sänder ut. Vi tycker även att det inte gör så stor
skillnad om skolan t ex arbetar för att bli mer jämställd och ens föräldrar är väldigt medvetna med vad de sänder ut under ett barns uppväxt, om det stora samhället och medier ändå sänder ut andra signaler. Ungdomarna menade att de inspireras mest av TV och reklam då det är t ex en cool kille som är med. Vidare menade ungdomarna att de vill se snygga människor i TV. Problemet är bara som ungdomarna säger; vem är snygg? Denna bild menar vi är starkt präglad av normen i samhället. Ungdomarna sa att man i humorprogram spelar mycket på stereotyper av människor. Vi tycker att detta syns tydligt i flera av de program som ungdomarna tagit upp. Dock väljer vi nu att utgå ifrån 2 and a half men. Vi har tidigare beskrivit detta programs handling. I programmet kan man se en tydlig bild av stereotyper kring ”snygga kvinnor” och lågt IQ. Charlie, som är en av huvudpersonerna, kan ses som en stereotyp av män där sexualdriften är stor och förmågan att uttryck känslor är liten. Detta sätts i motsats till Charlies bror som har förmåga att uttrycka känslor och är snäll mot kvinnor men som inte får några kvinnor. Vi tänker oss att detta ger en väldigt tydlig bild av hur man ska vara som man för att få framgång när det gäller kärlek, även om tittaren vet att det är en humorserie tänker vi att det kan påverka en ändå. Ett exempel på hur skämt kring stereotyper kan ta sig uttryck i vardagen för ungdomarna är t ex när en av våra intervjupersoner tog upp att hon alltid fick höra att hon var korkad för att hon var en blond tjej.
Burr (2007) anser att vi likaväl kunde ha haft benämningarna kort och lång istället för kvinna och man. Därmed menar Burr att benämningarna egentligen inte har någon betydelse enligt det socialkonstruktivistiska synsättet, eftersom det inte finns några egentliga skillnader förutom de vi tillskrivit socialt. Vi tänker oss att detta mycket väl kan stämma, men ställer oss frågan om benämningarna lång och kort verkligen hade varit så oproblematiska. Vi tänker oss att människor i
allmänhet kanske har ett behov av att dela in människor och är därmed skulle benämningarna kort och lång med tiden ha tillskrivits olika egenskaper. Kanske hade man menat att korta personer var mindre intelligenta? Vi anser inte att det stora problemet ligger i att människor delas in i olika grupper, detta tror vi är oundvikligt, utan att problemet ligger i att dessa olika grupper tillskrivs olika
egenskaper, vilka vi tror kan begränsa människors handlingsutrymme.
Giddens (2003) menar att människors kropp inte är oföränderlig längre då man numera kan göra flertal ingrepp eller använda andra medel för att förändra sin kropp. Våra intervjupersoner menade att man som tjej har lättare att förändra sig till idealet för tjejer. De sa att de kan sola, sminka sig och klippa sig så att man närmar sig som idealet. Men de sa även att idealkillen är svårare att förändra sig till då denne skulle vara lång, vältränad och se bra ut utan att använda några medel som exempelvis smink. Med detta menade de att man som kille antingen är
perfekta” för att kunna komma så nära idealet som möjligt. Smink var något de lade stor vikt vid. När vi frågade ungdomarna om de påverkades av idealkvinnan och idealmannen så var det mest tjejerna som gav ett tydligt ja och engagerade sig i diskussionen. Vi tänker oss att det kan vara så att killarna visade upp det önskade beteendet genom att göra såhär. Med detta menar vi att vi tycker att det finns en idé i samhället om att killar ska vara starka och inte påverkas av de ideal som finns. Samtidigt tror vi också att det även kan vara så att tjejerna i vår studie sa att de påverkas av idealkvinnan eftersom det förväntade beteendet var att de skulle känna sig underordnade denna och att de har dålig självkänsla. Tjejerna påpekade att de tyckte att det fokuserades väldigt mycket på tjejer i media. Detta stämmer överrens med vad Jarlbro (2006) säger, då hon menar att media har en tendens att ofta fokusera på kvinnor och att detta främst tar sig uttryck i reklam. Vidare menar hon att man ofta använder sig av stereotypa föreställningar med unga kvinnor som skall behaga män. Vi tänker oss att det kan stämma och att det är detta tjejerna i vår intervju utryckte. Det kan även vara så att tjejer har lättare för att lägga märke till tjejer i media, då detta ideal kanske är det som är närmast dem själva. Vidare kan det även vara så som ungdomarna själva sa; att man som kille har flera idealkillar att inspireras av medan den som är för tjejer är mer entydig. Om så är fallet så är det kanske därför som tjejerna upplever det som en
fokusering på tjejer. När ungdomarna pratade om vad som tillhörde idealtjejen respektive idealkillen var smink något som var ett måste för idealtjejen men som inte tillhörde idealkillen, de skrattade väldigt mycket när de pratade om en kille kunde sminka sig eller inte. Vi tänker oss att detta kan vara ett sätt att hantera det normbrytande, vi anser att ungdomar och vuxna genom TV lär man sig vad man skämtar om och inte skämtar om. Vidare tycker vi att man ofta ser skämt kring maskulina kvinnor eller män i kvinnokläder och att detta är tillåtna skämt medan skämt om cancer är väldigt ovanligt och troligen skulle ses som omoraliskt. Som vi tidigare nämnt i uppsatsen så kan detta ändras över tid, det som tidigare ansågs omoraliskt att skämta om kanske inte ses som det idag.