3. EVA KLASSON I 1970-TAETS RECEPTION
3.3 Klasson och Strömholm
Det finns, som Niclas Östlind påpekar, en intressant koppling mellan Christer Strömholm och Klasson. Strömholm vistades i Paris samtidigt som Klasson arbetade med och ställde ut sina fotoserier där i slutet av 1970-talet.50 Klasson hade under en mycket kort tid gått på
Fotoskolan i Stockholm där Strömholm var rektor, men hade inte träffat honom då. Istället var det Strömholm som sökte upp henne i Paris i samband med hennes utställningar. Klasson uppmärksammades, som tidigare diskuterats, i en egen bildsvit i Aktuell fotografi 1977 då ett urval av hennes fotografier från utställningen Le troisième angle på Galerie Régine Lussan publicerades, vilken ska ha kommit med på inrådan av Christer Strömholm.51 Som tidigare nämnts publicerades ett porträtt av Klasson när bilder från utställningen Le troisimème angle i Paris 1977 visades i Aktuell fotografi, och den bilden var tagen på Galerie Régine Lussan av Christer Strömholm.52 Bilden visar Klasson bland hennes egna verk under arbetet med färdigställandet av utställningen i galleriet. Hon är vänd mot ett gallerifönster utåt mot gatan. Strömholm har stått på gatan och tagit fotografiet in i galleriet.
Christer Strömholm kände alltså till Klasson och de verk hon arbetade med i Paris och hon måste i sin tur varit medveten om honom. Trots deras olika bakgrund och ingångar till fotografi så liknar deras projekt och samarbeten från den här tiden varandra i flera avseenden även om deras karriärer tog helt olika riktningar.
Koppling mellan Klasson och Strömholm går via förlag och sponsring. Detta var ett sätt för fotografer att nå publicitet (och generera en inkomst), och samtidigt en väg för förlag och andra företag att profilera sig genom samarbete med etablerade konstnärer. Klasson hade en bakgrund inom kommersiell fotografi, främst reklamfotografi som hon arbetade med både i Göteborg och i Paris under de första åren. Enligt Klasson var det bilder från modetidningar som Harper’s Bazaar som gjorde att hon överhuvudtaget började intressera sig för fotografi i Borås under 1960-talet. Enligt hennes egen utsago fortsatte hon också att ta inspiration från modefotografi under tiden i Paris.53
Det är svårt att se direkta kopplingar till mode och reklam i de bilder hon skapade för fotoserierna, de ter snarare ter sig som en motsats. Men innan Klasson skapade Le troisième
angle, försörjde hon sig som frilansfotograf. Främst fotograferade hon porträtt, som tidigare
nämnts, och det var genom ett av dessa kommersiella uppdrag som hon kom i kontakt med
50 Östlind, 2014, s. 22
51 Eva Klasson, ”Eva Klasson: Tredje vinkeln”, Aktuell fotografi nr. 6, 1977, s. 20–25 och Östlind, 2013 (manus), s. 31
52 Klasson, 1977, s. 20
förlagschefen och reklamaren Tony Corsin som hon utvecklade fotoboken Le troisième angle tillsammans med, vilket blev ingången till en konstnärlig karriär. Klassons serier bygger på en idé utvecklad för ett kommersiellt projekt men det fanns alltså ingen motsättning mellan fotoboken som kommersiell produkt och konstverk.
Klasson var inte ensam om att samarbete med förlag och stora företag. Samtidigt som Klasson och Corsin utvecklade Le troisième angle, som till en början var ämnad för en bokutgivning, inledde Christer Strömholm ett samarbete med Polaroid, som då hette Polaroid Land Films. Polaroid lät vid den här tiden fjorton framstående fotografer ta bilder med deras film och kameror och av dessa valdes en bild av varje fotograf ut och publicerades i en bok med namnet Instant Variations on Polaroid Land Films.54 Sammantaget gav Polaroid ut tre böcker eller kataloger efter detta koncept 1974–1976. Strömholm medverkade i två av dessa. I databasen WorldCat beskrivs titeln som ett sätt för Polaroid att marknadsföra sin film,
kameror och varumärke. De engagerade fotograferna fick välja mellan de, vid tillfället tjugo olika, tillgängliga filmerna för att skapa ett uttryck. Upplagan var på 1000 exemplar och fotografierna i de första 50 exemplaren var personligen signerade av fotograferna. Utgåvorna presenterades i en kassett.55 Denna inramning och upplägg av projektet påminner om hur fotoboken Le troisième angle konstruerats.
Fotografierna som Strömholm skapade i arbetet för detta Polaroidprojekt är i färg och står i kontrast till de svartvita fotografier från bland annat Paris bakgator som vi vanligen förknippar Strömholm med.56 Här står objekt han hittat i fokus snarare än människor han mött. Det rör sig om collage skapade av objets trouvés. Han återanvände gamla fotografier som han hittade och sammanfogade dessa med andra material till nya objekt som han sedan fotograferade med Polaroidkamera. Basen för en del av fotografierna som ingår i
Polaroidprojektet utgörs av gamla nötta fotografier som har ryckts ur sitt tidigare
sammanhang, modifierats på olika sätt och presenterats i ett annat sammanhang med nya meningar. Bland annat har Strömholm, eller någon annan, klippt ut huvudet på en av familjemedlemmarna som porträtteras i en gruppbild som är, från kläderna att döma och kvaliteten på bilden, från sent 1800- eller tidigt 1900-tal. Hålet, som vittnar om utraderandet av en person, lyser vitt då det fotograferats mot en vit bakgrund. I en annan visas en
handprotes i trä tillsammans med föremål i metall med trädetaljer som tar formen av en kedja.
54 Instant Variations on Polaroid Land Films, Lucerne: C.J. Bucher, 1976
55 WorldCat, http://www.worldcat.org/title/instant-‐variations-‐on-‐polaroid-‐land-‐ films/oclc/859215324&referer=brief_results
56 De är bland annat publicerade i Joakim och Jakob Strömholm och Jan Åman, On Verra Bien: Christer
Strömholm 1918–2002, uts. kat., Färgfabriken, Stockholm, 2002, s. 134–139 och beskrivs bland annat i
Protesen är trasig, tummen saknas och fingrarna är av. Polaroidserien är laddad med symboler och referenser och blickar åt surrealismen, bland annat förs tankarna till Hans Bellmer och hans verk med proteser. Som Niclas Östlind diskuterar så upprättar Strömholm en dialog med konsten genom sitt fotografi mer än någon annan svensk fotograf vid den här tiden.57 Genom Polaroidbilderna närmar han sig konst men också reklam, det var ju upprinnelsen till
projektet.
Man kan alltså se likheter mellan Strömholms samarbete med Polaroid och Klassons samarbete med Corsin och förlaget Birth Editions. Både Strömholms och Klassons fotografier publicerades först i bokform och ställdes senare ställs ut på gallerier. Klasson skapade alltså dessa fotografier med utgångspunkten att de skulle publiceras i bokform med synlig
uppdragsgivare. I kassetten till boken är ett ’B’ (för Birth Editions) utskuret. På titelbladet i boken är det tydligt att det rör sig om ett samarbete mellan bokförlaget, Klasson,
kameratillverkaren Nikon, och Agfa, som stått för filmen. Klasson tackar även Corsin och hans familj, vilket tyder på att de haft ett nära samarbete och en personlig relation.58
Både Klassons och Strömholms samarbeten med kommersiella aktörer inleddes med syftet att resultera i utgåvor i bokformat och båda projekten publiceras samma år, 1976. Skillnaden är att Strömholm kommer från en konstbakgrund men medverkar i ett kommersiellt projekt, medan Klasson har en bakgrund i reklam och får genom ett kommersiellt samarbete en ingång till en konstnärlig karriär. Båda fotograferna hade en konstnärlig ambition vilket, som vi sett, skiljde sig markant från hur många fotografer såg på sin roll och sitt uppdrag i Sverige vid den här tiden. I Paris hade de båda möjlighet att verka i en konstnärlig sfär, men det fanns också flera möjligheter att försörja sig på sin konst då deras fotografi även kunde platsa i kommersiella samarbeten. I Sverige tycks det varit mer eller mindre omöjligt att få utrymme med likande projekt, och Strömholm var inte heller synlig i en svensk kontext under större delen av 1970-talet. Uppmärksamheten dröjde fram till 1978 då Strömholm åter visade i Sverige i och med utställningen Privata bilder på galleri Camera Obscura, ett kommersiellt galleri som ställde ut fotografi som konstverk.59 Sedan dess visade Strömholm kontinuerligt i konstnärliga sammanhang i Sverige och betraktas i dag som en av de största svenska fotograferna och konstnärerna. Klasson valde dock under denna tid att avsluta sin konstnärliga karriär och sitt arbete med fotografi och lämnade Paris bara några år efter att hon fick sitt konstnärliga genombrott.
57 Östlind 2014 s. 21–22
58 Klasson, 1976
4. BILDANALYSER
I detta avsnitt detaljläses ett urval av Klassons verk från de tre fotoserierna. Hur kan Klassons verk beskrivas och förstås? Klassons uppvisar också paralleller med andra konstnärer och fotografer. För att belysa vad som utmärker Klasson kommer jag först i detta kapitel jämföra Klassons verk med andra fotografiska verk med liknande motiv och teman av andra fotografer och konstnärer. Därefter behandlas bildsviterna och de enskilda verken.