Kompass

Som nämnts ovan uppvisar Kompass (2011) den jämnaste könsfördelningen, i relation till namngivna kvinnor och män, av analysmaterialet som helhet. Kompass (2011) uppvisar också en relativt jämn könsfördelning i sitt bildmaterial i jämförelse med övriga böcker i empirin, med undantag för

illustrationer på enbart män eller kvinnor. Vad en mer ingående analys visar är dock en tydlig skillnad i hur, var och vilka kvinnor och män som återfinns i lärobokens text och bildmaterial.

6.2.1 Könsmaktsordningens spegel: Män med makt och ”oviktiga” kvinnor

Namngivna män i lärobokens text och män i lärobokens illustrationer är till övervägande del män som på ett eller annat sätt innehar maktpositioner. Således är de män som förekommer mest frekvent i text och bild religiösa eller politiska ledare, monarker, politiker vilka innehar tunga ämbeten i form ministerposter, förgrundsgestalter till politiska ideologier eller personer som av annan orsak har ett stort inflytande i samhället. Namngivna kvinnor och kvinnor i illustrationerna är istället till

övervägande del ”vanliga” kvinnor. Ingenstans i läroboken gestaltas eller beskrivs kvinnor som kan sägas inneha samma maktposition som majoriteten av de män som återfinns i boken. Detta förhållande kan sägas återspegla själva grundpelaren i könsmaktsordningen, nämligen mäns överordning och

6 _{Med namngivna kvinnor och män avses de personer vars namn presenteras i läroböckernas texter och}

bildtexter. Det innebär att personer som många kan tänkas känna till men som inte specifikt namnges i texten inte räknats med i denna kategori. Illustrationer på exempelvis Barack Obama har inte räknats med såvida inte Obama namnges specifikt i texten (se t ex Kompass, 2011, s. 64, s. 142). Ett antal personer namnges och förekommer återkommande i läroböckerna. Deras namn har således enbart räknats en gång per lärobok.

31

kvinnors underordning (se teoriavsnittet). Läroboken förmedlar en bild av män som långt mer betydelsefulla än kvinnor.

För att exemplifiera ovanstående kan nämnas att det i slutet av varje kapitel i läroboken förekommer ett kortare avsnitt som kallas ”Möte med…”. Här presenteras en man eller kvinna vars arbete eller person anknyter till övrig text i kapitlet. Det är i dessa avsnitt som majoriteten av

lärobokens illustrationer på enbart kvinnor förekommer, och det är här kvinnor i högst grad namnges. Kapitlet ”Sverige och världen” avslutas med ett ”Möte med” Marie Närlid, redaktör för Läkare Utan Gränsers tidning. Texten behandlar dock inte Närlids arbete som redaktör eller hennes person utan beskriver istället organisationen Läkare Utan Gränser och dess verksamhet (Kompass, 2011, s. 236f). Rubriken på avsnittet är således missvisande eftersom läsaren inte ”möter” den namngivna kvinnan utan istället organisationen hon arbetar för. Andra ”vanliga” kvinnor som figurerar i dessa avsnitt är Agenda 21-samordnaren Iren Karlsson (s. 208), rullstolsbundna elitidrottaren Zandra Reppe (s. 162), företagaren Maire Söderhielm (s. 132), kronofogden Eva Liedström Adler (s. 94) och feministen Sanna Berg (s. 36). Av de fåtal kvinnor som namnges utanför dessa särskilda avsnitt kan EU-

kommisionären Cecilia Malmström och den avsatta kulturministern Cecilia Stegö Chilò nämnas. Jag återkommer till dem inom kort.

6.2.2 Kvinnans underordning: Kvinnan alltid i relation till män

Kvinnor beskrivs och avbildas ofta i ett sammanhang där också män förekommer eller nämns, detta trots att kontexten i övrigt inte motiverar männens närvaro. I likhet med resultatet i Eilards (2008) studie kan vi således tala om en underordning av kvinnan som delvis är dold. I Eilards (2008)

analysmaterial yttrar sig detta förhållande i faktumet att den kvinnliga karaktären i läseböckerna alltid är en bikaraktär till den manliga protagonisten. Här döljs kvinnans underordning i det att hon

representeras i nästan lika hög grad som mannen i illustrationer och text i läroboken, men representeras ofta i relation till, eller tack vare, män.

Den dolda underordningen yttrar sig exempelvis som följer; ett fotografi föreställande kvinnor i Bangladesh i ett textavsnitt som behandlar fattigdom har följande bildtext:

[…] Grareem Bank i Bangladesh beviljar smålån utan säkerhet till utsatta grupper, lån som ger dem helt nya möjligheter att förverkliga sina idéer. Kvinnorna på bilden är företagare som genom lån från Grareem Bank fått en ny möjlighet till försörjning. År 2006 fick Grareem Bank, tillsammans med sin grundare Muhammad Yunus, Nobels fredspris (s. 202).

Det är således inte kvinnorna på bilden som placeras i centrum här. Istället är det tack vare namngiven bank och namngiven manlig grundare som kvinnorna illustreras. Texten problematiserar inte heller vilka följder dessa mikrolån utan säkerhet kan tänkas få för de kvinnliga låntagarna.

EU-kommisionären Cecilia Malmström förekommer i kontexten EU och EU:s institutioner och illustreras också på bild. Malmström som förövrigt är en av två kvinnliga politiker som omnämns med

32

mer än bara sitt namn. På bilden illustreras Malmström emellertid inte ensam, hon skakar hand med den i bildtexten namngivne José Manuel Barrosso, ordförande i EU-kommissionen. I bildens centrum syns Fredrik Reinfeldt och i bakgrunden återfinns Carl Bildt. Malmström halva ansikte och kropp är utanför bild och hon är således den person som syns minst (s. 231). Malmström lyfts upp i den löpande texten men när hon illustreras på bild sker detta tillsammans med tre andra inflytelserika män.

Ett avslutande exempel på kvinnors dolda underordning återfinns i en illustration med jämn könsfördelning. Bilden förekommer som en illustration över kommunism i Kina och föreställer en kinesisk kvinna sittandes bredvid ett stort ansiktsporträtt av Karl Marx (s. 31). En kvinna får således representera kommunism i Kina, men hon anonymiseras och i centrum står istället den i bildtexten namngivne Karl Marx.

6.2.3 Mansnormen: När samhällsfenomen, grupper och individer beskrivs är det via män och manligt kodade exempel

I läroboken är majoriteten av de fenomen i samhället som beskrivs exemplifierade via manligt kodade exempel eller genom illustrationer och text som handlar om specifika män. Med manligt kodade exempel avses till exempel yrken som i sin nuvarande historiska, kulturella och sociala kontext uppfattas som relaterade till konstruktionen av manlighet. Ovanbeskrivna förhållande kan förklaras i termer av att läroboken således präglas av en mansnorm. Detta förhållande återfinns också i de

läromedel som presenteras i den tidigare forskningen. I Grahns (2008) studie präglas läromedlen av en mansnorm genom framställandet av den manliga kroppen och den manliga idrottaren som det

eftersträvansvärda. I Marx Ferrees och J. Halls (1990) studie kommer förhållandet till uttryck då (vita) pojkar och män står i centrum för den bild av samhället som målas upp illustrationsmässigt i de undersökta läromedlen. I likhet med Marx Ferrees och J. Halls (1990) studie kan också den bild av samhället som återges i granskade läroböcker här sägas vara en bild där män står i centrum och där kvinnor förekommer i periferin.

För att exemplifiera ovanstående kan nämnas att läroboken Kompass (2011) då den beskriver Sveriges utveckling till ett industriland menar att bilindustrin varit en viktig bidragande faktor (bilindustrin är också det enda konkreta exempel som nämns). Läroboken använder ett manligt kodat exempel då bilar, motorfordon och tung industri kan sägas vara associerade med män snarare än kvinnor. Intrycket förstärks av tillhörande illustration föreställande ett löpande band inuti en

Volvofabrik. På bilden syns enbart män (s. 115). Vad text och bild implicit kan sägas förmedla är att det är tack vare män som Sverige utvecklats till ett industriland.

Vidare kan följande exemplifieringar i läroboken som bidrar till präglandet av en mansnorm nämnas: en republik illustreras med ett fotografi på Barack Obama (s. 25), Riksdagens uppgifter illustreras med fotografi på talmannen Per Westerberg (s. 47). Massmedias uppgift att förmedla information exemplifieras enligt följande: ”Vi får veta att det är strejk på svenska inrikesflyg och att

33

Obama vann amerikanska presidentvalet [min kursivering]” (s. 65). Silvio Berlusconi får stå som

exempel på ägarkoncentration av massmedier och för att illustrera vilken bild en person kan förmedla av sig själv via media återfinns ett fotografi på Vladimir Putin (s. 72). Innebörden av begreppet monopol förklaras via en beskrivning av System Bolaget och illustreras genom ett fotografi på en manlig polis tillsammans med smuggelsprit som på grund av monopolet smugglas till Sverige (s. 120). I textavsnittet som behandlar finanspolitik återfinns ett fotografi på finansminister Anders Borg (s. 125), att börja jobba illustreras med fotografi på ung man som arbetar på en bensinmack (s. 104), att flytta hemifrån illustreras med fotografi på två unga män som bär ett bord (s. 98).

Sociala medier illustreras med fotografi på, och text om, Facebookgrundaren Mark Zuckerberg (s. 77). Här nämns också följande i den löpande texten:” Det finns också många exempel på hur en enskild person kan skapa debatt med hjälp av sociala medier. Till exempel blev Emelies blogg om sin sjuka mamma Annica väldigt omdiskuterad i valspurten 2010” (s. 77). Två kvinnor namnges, men de illustreras inte i bild, deras efternamn uppges inte och bloggens namn återfinns inte heller i texten. Ovanstående är enbart ett axplock av exempel på hur män används för att beskriva ett

samhällsfenomen, en händelse eller liknande. Avslutningsvis lyfts här ett sista exempel som tydligt markerar vad läroboksförfattare och förlag väljer att förmedla och vad de samtidigt väljer bort. Ett textavsnitt som beskriver lagar och regler på nätet illustreras med ett fotografi och en text om Julian Assange, grundare av Wikileaks. Assange avbildas på ett sätt som återspeglar hur män med makt illustreras i samtliga läroböcker. Fotografiet på Assange är taget nedifrån och från relativt kort avstånd. Assange avbildas från bröstkorgen uppåt, han håller upp sina händer, tittar ut ur bild och ler inte. Fotografiet har följande bildtext:

Wikileaks grundare Julian Assange befinner sig ständigt i hetluften. Webbsajten Wikileaks erbjuder säkra kanaler för att föra ut information på nätet utan att röja läckans identitet. Bland annat har Wikileaks publicerat stora mängder konfidentiell korrespondens mellan amerikanska ambassader och amerikanska UD. De har använt svenska servrar i hopp om att svensk tryckfrihetslagstiftning ska skydda dem från att tvingas avslöja sina källor (s. 84).

Läroboken väljer att illustrera omgivande text med en bild på Assange och lyfter fram Wikileaks och Assanges koppling till Sverige. Vad läroboken dock väljer att utelämna är den koppling Assange har till Sverige i form av de våldtäktsmisstankar som riktas mot honom efter hans senaste besök här (vilket inträffade innan lärobokens utgivande). Assange och Wikileaks omnämns alltså på ett okritiskt och icke-problematiserande vis, vilket kan få konsekvensen att Assanges val att inte delta i den

rättsprocess som involverar våldtäktsmisstankarna legitimeras.

Ett mindre antal kvinnor återfinns också i illustrationer och text för att exemplifiera något

specifikt. Förutom de kvinnor som figurerar i avsnitten ”Möte med…” är följande exempel talande för hur och i vilken kontext kvinnor exemplifierar någonting i läroboken: i avsnittet vilket benämns ”Spara och låna” återfinns stiliseringen av en kvinna som dragit på sig för mycket krediter. Kvinnan är

34

med rep fastbunden vid de inköp hon gjort via krediter. Hon släpar på sina inköp, tittar på dem, är röd i ansiktet och har ett bekymrat uttryck i ansiktet. Stiliseringen har följande bildtext:

Det blir ett tungt lass att dra om man har dragit på sig för många krediter. Det kan också ta lång tid innan man blir av med sina skulder. Om du till exempel köpt en semesterresa på kredit får du betala för den flera månader efter det att du kommit hem från semestern. Hur kul är det? (s. 96).

Här kopplas stiliseringen av kvinnan ihop med skuld och skam. Kvinnor som associeras till skuld och som skuldbeläggs är också ett återkommande drag i de läromedel som Bronäs (2000) och Grahn (2008) undersökt. Intrycket av ihopkopplandet mellan kvinna och skuld förstärks här genom det direkta tilltal som används i bildtexten: om ”du” köpt en resa på kredit får ”du” betala den under en lång tid framöver.

Kopplingen mellan kvinna och skuldbeläggande framträder också när den avsatta kulturministern Cecilia Stegö Chilò får illustrera ett textsammanhang med rubriken ”Hur ska en politiker vara?”. Till skillnad från illustreringen av Assange är fotografiet på Stegö Chilò taget ur ett fågelperspektiv. Hon sitter ner, blundar och håller ut sina händer. I texten beskrivs att Stegö Chilò tvingats avgå efter avslöjandet om att hon anlitat svart arbetskraft (s. 61). Med textens rubriksättning i åtanke förmedlar textavsnittet bilden av Stegö Chilò som felande, men förmedlar också implicit budskapet om kvinnor som dåliga politiker. Detta förstärks av att det i texten ställs frågan om kön har någon betydelse för hur en politiker ska vara.

Övriga exempel där kvinnor får figurera som exemplifieringar på ett fenomen är följande: under rubriken ”Inkomster och utgifter” återfinns ett fotografi på två unga kvinnor i ett provrum som enligt bildtexten shoppar billiga jeans (s. 89). Fenomenet nätmobbning illustreras i läroboken med en stilisering på en kvinna ståendes i ett rum med flertalet ögon riktade mot sig (s. 78). Och resursbrist illustreras med ett fotografi på en kvinna i Tanzania som hämtar vatten (s. 197).

De kvinnor som används i lärobokens exemplifieringar associeras således i mycket högre grad än män till negativitet och negativa skildringar i form av kreditskulder, resursbrist, nätmobbning och misskötsel. Undantaget här är kvinnorna i provrummet som istället då exemplifieras som stereotypt könsnormativa.