Z-classic

Z-classic (2011) uppvisar samma mönster vad gäller mäns överrepresentation i illustrationer, i text och

i exempel som övriga granskade läroböcker. I likhet med ovan presenterade böcker förekommer kvinnor i illustrationer till övervägande del som anonyma, icke-namngivna exempel på det som beskrivs närmast i texten. Det motsatta förhållandet gäller för majoriteten av män i bokens

illustrationer. De namnges och deras titlar och prestationer omskrivs i texten. Kvinnor nämns i relation till män i en mycket liten utsträckning i den löpande texten, och tilldelas aldrig samma utrymme som män. Vad beror detta förhållande på? Finns det inga kvinnliga ledare? Har kvinnor ingen roll i

39

samhällets uppbyggnad, i politiken, i arbetslivet? Hur skiljer sig kvinnornas situation från männens? Nedan utvecklas dessa frågeställningar.

6.4.1 Kvinnans uteslutning i form av ett konsekvent osynliggörande

Vid läsning av samtliga läroböcker i analysen framgår att kvinnor och ett kvinnligt perspektiv ofta utelämnas. Detta förhållande återspeglar mansnormen och kan kallas androcentrism. Gemzöe (2002) definierar androcentrism som ett perspektiv vilket utgår från manlighet och manliga värderingar och som samtidigt får kvinnan att bli osynlig eller framstå som underlägsen. De läroböcker som undersökts i den här studien kan därför alla sägas präglas av androcentrism i högre eller mindre grad. I Z-classic (2011) blir detta förhållande särskilt tydligt i textavsnitt där historiska förlopp beskrivs, men även då samhällsfenomen som exempelvis brottslighet redogörs för.

I följande exempel syns androcentrismen i författarens sätt att osynliggöra kvinnors situation i det historiska förlopp som beskrivs. I avsnittet ”Källkritik” ges följande exempel om häxor:

Berättelserna från 1600-talets Sverige om häxfärder till Blåkulla borde enligt normala källkritiska regler anses vara sanna och trovärdiga. Uppgifterna är nämligen många och oberoende av varandra; de kommer från olika trakter och olika tidpunkter; de finns som vittnesmål i domböcker. Men trots allt detta tror vi inte på häxberättelser (s. 27).

I texten ovan sker en syftningsförflyttning vilken bidrar till förändra budskapet. Inledningsvis talar författaren om ”häxfärder till Blåkulla” men avslutar texten med att tala om ”häxberättelser”. I texten osynliggör författaren inte enbart det faktum att kvinnor i 1600-talets Sverige inte bara anklagades för att vara häxor och att de brändes på bål, författarens framställningssätt och den syftningsförflyttning som sker kan för läsaren också ge intrycket av att häxprocesser aldrig har ägt rum: ”trots allt detta tror vi inte på häxberättelser”.

Tendensen att beskriva samhällsfenomen och förlopp tillsammans med termer som ”människor” och ”befolkning” – trots att det som beskrivs inte omfattar kvinnor – är också ett återkommande drag i samtliga studerade läroböcker. Läroböckerna kan därför sägas osynliggöra kvinnor samtidigt som de präglas av en mansnorm som kommer till uttryck genom böckernas sätt att placera ett likhetstecknen mellan människan och mannen. I Z-classic (2011) återspeglas detta förhållande vid flera tillfällen. Den franska revolutionen beskrivs i läroboken som följer:

År 1789 innebar startpunkten för något helt nytt i Europas historia. I Frankrike gjorde man uppror mot de gamla makthavarna under parollen ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap”. De mest aktiva i denna revolution var människor från medelklassen som lyckades ta ifrån kungen och adeln (liksom delvis från kyrkan) deras tidigare privilegier […] (s. 69).

I texten framgår inte att den franska revolutionen i första hand handlade om krävandet av mäns rättigheter i samhället. I texten talas det om ”människor från medelklassen” trots att det först och främst handlar om män. Därmed osynliggörs också kvinnornas situation och det faktum att kvinnor

40

inte fick ta del av samtliga av de rättigheter som män tack vare den franska revolutionen kunde ta del av.

Samma mönster upprepas då läroboken beskriver politiska ideologier. Så menas det till exempel att 1800-talets liberalism handlade om kravet på människans fri- och rättigheter (s. 70f), att det för de flesta 1800-tals liberaler egentligen handlade om mäns fri- och rättigheter framkommer inte.

Förgrundsgestalten John Stuart Mill omnämns här i en ganska omfattande skala, men Mills arbete för kvinnors rättigheter i samhället omnämns överhuvudtaget inte. Därmed osynliggörs kvinnor och kvinnans roll fullständigt i sammanhanget.

Läroboken Z-classic (2011) väljer, till skillnad från övriga böcker i analysen, konsekvent att inte lyfta fram sådant som antingen är kvinnospecifikt eller associerat till kvinnor. I avsnittet som beskriver politiska ideologier återfinns förutom liberalism, socialism och konservatism också nationalism, ekologism och någonting kallat ”antipolitik” (s. 84). Feminism som ideologi utelämnas. I textavsnittet som behandlar välfärdsmått, och särskilt BNP, står följande: ”Oavlönat arbete i hemmet – som matlagning, städning eller gör-det-själv-jobb – är svårt att uppskatta i kronor och ören och räknas därför inte in [i BNP]” (s. 155). Här osynliggörs att det är kvinnor som grupp som står för merparten av det obetalda arbetet i hemmet. Texten lyfter också kort upp att det finns alternativa välfärdsmått som fokuserar på andra saker än BNP. Dessa kan ta fram ”siffror om energiförbrukning, läskunnighet, antal läkare per tusen invånare, antal telefoner per hundra invånare osv” (s. 156). Läroboken väljer att bortse från att nämna välfärdsindex som fokuserar på jämställdhet och könsaspekter, exempelvis Gender Inequalitey Index (GII) eller det av FN framtagna Gender-related Development Index (GDI). Ytterligare ett exempel på läroboken Z-classics (2011) benägenhet att bortse från könsaspekter och osynliggöra kvinnor återfinns i textavsnittet om brott och straff. Texten lyfter exempelvis specifikt upp ”invandrares överrepresentation i [brotts-] statistiken” (s. 296), men bortser helt från det faktum att män som grupp står för 75 % av de brott som redovisas statistiskt. Avsnittet lyfter inte heller upp våld mot kvinnor och menar att ungdomar står för upp emot hälften av det totala antalet brott i Sverige. Återigen används således ett språkbruk som sätter likhetstecken mellan människa och man, detta eftersom det i övervägande fall är unga män som utför brott, inte ungdomar i termen kvinnor och män. Texten försöker sedan reda ut varför ”vissa individer” begår brott (s. 297). I textens

orsaksförklaringar görs ingen koppling mellan mäns överrepresentation i brottsstatistiken (eftersom den kopplingen inte görs överhuvudtaget) och manlighetsnormer.

6.4.2 Textens mansorienterade exemplifieringar som exkluderande

Den androcentrism som kommer till uttryck i läroboken i form av osynliggörandet av kvinnor och kvinnliga perspektiv kan också komma till uttryck via exkludering. I läroboken framstår det onekligen som om det inte existerar kvinnliga ledare och inflytelserika kvinnor. I det närmaste är avsikten därför att ifrågasätta valet av några av lärobokens manscentrerade exemplifieringar.

41

I ett textavsnitt som behandlar den svenska nyhetsbyrån TT:s beroende av utländska nyhetsbyråer återfinns ett fotografi som ska illustrera detta förhållande. Bilden föreställer Ukrainas förre president Leonid Kuchma, omgiven av (mestadels manliga) journalister (s. 44). Varför får den här specifika bilden illustrera förhållandet som beskrivs i texten? Om syftet är att illustrera en utländsk politiker som intervjuas av journalister, varför inte då istället exempelvis använda en bild på USA:s förra utrikesminister Hillary Clinton?

I ett textsammanhang där de politiska partierna i Sverige presenteras namnges partiledare från 70- talet fram till idag (22 män och 5 kvinnor). Här finns dock ett undantag i beskrivningen av Miljöpartiet – det enda partiet med ett manligt och ett kvinnligt språkrör – där deras motsvarighet till partiledare inte namnges. Grundarna till Ny Demokrati, Bert Karlsson och Ian Wachtmeister, namnges, trots att Ny Demokrati är ett parti som inte längre existerar (s. 88). Varför väljer författaren att beskriva ett (främlingsfientligt) parti som inte längre finns? Varför lyfts exempelvis Feministiskt Initiativ, med sina kvinnliga partiledare, inte istället upp?

Tyskland och Finland är några av de länder som beskrivs i ett textavsnitt som behandlar olika demokratiska länders statsskick och valsystem. De illustrationer som förekommer här föreställer Barack Obama som exempel på det amerikanska statsskicket (s. 107), Göran Hägglund som exempel på småpartispärren (s. 109) och Dimitrij Medvedev som exempel på ryskt statsskick (s. 111). Varför föreställer samtliga illustrationer män? Vore det inte tänkbart att istället illustrera förbundsrepubliken Tyskland med en bild på Angela Merkel? Att illustrera presidentämbetet i Finland med en bild på, vid lärobokens utgivande, president Tarja Halonen? Eller att illustrera småpartispärren med en bild på Maud Olofsson eller Annie Lööf?

Och slutligen: i ett textsammanhang där frihetskämpar vilka förespråkar icke-våld namnges återfinns Mahatma Gandhi och Martin Luther King i den löpande texten. På bild illustreras ytterligare två manliga frihetskämpar i form av Vaclav Havel och Nelson Mandela (s. 338). Varför lyfts ingen kvinnlig frihetskämpe upp? Ett ypperligt alternativ kunde exempelvis vara Nobelfredspristagaren Aung San Suu Kyi från Burma.

Med ovan skrivna text är avsikten att synliggöra den exkludering av kvinnor som sker i läroboken. Via de kvinnliga alternativ jag lyfter fram vill jag tydliggöra att en jämnare könsfördelning i

lärobokens illustrations- och textexempel är fullt möjlig att genomföra, och att läroboksförfattare, förlag och bildproducent har gjort ett val (medvetet eller omedvetet) då de konsekvent använder män istället för kvinnor i sina illustrationer och exemplifieringar. Jag återkommer till detta.