Kompletteringen överlämnas

Den eftertänksamme läsaren kanske undrar vad som händer med tjänsterna på servicekontoren när programmet avslutas. Kommer de att leva kvar, eller kommer spåren snart att vara utsuddade? Vi saknar data för att kunna ge en fullständig bild, men det finns ändå tydliga indikationer som vi gärna delar med oss av. För det första vill vi nämna att frågan om fortsatt förvaltning efter pro-gramtidens utgång ofta har tagits upp i samband med möten i programledning-en. Det har således inte varit en icke-fråga.

Det finns i nuläget inget som pekar på att servicekontoren är på väg ut. Tvärt-om har Pensionsmyndigheten anslutit ett antal tjänster och utbudet inTvärt-om kon-toren har därmed vuxit. Huruvida ännu fler livshändelser och tjänster ska in-kluderas är svårt att sia om. Det finns en politisk dimension här och frågan be-reds i skrivande stund inom regeringskansliet. Men under förutsättning att ser-vicekontoren stannar så kommer säkert också livshändelsen Starta företag att fortsatt hanteras. Så här sa en av våra informanter redan i mars 2009:

Därför är det viktigt för oss – nu när vi faktiskt tar på oss ett uppdrag som ligger utanför våra ansvarsområden – att vi tar in hela livshändelsen i våra kontor i vår service, dvs. vi tar på oss uppdrag som andra myndigheter har, som inte överhuvudtaget är med och finansierar det, då är det viktigt att det här, för oss, är en långsiktig satsning. Vi har inte råd att vara storsinta och ta på oss uppdrag som ligger definitivt utanför vårt ansvarsområde, med allt vad det innebär med att kompetensutveckla medarbetarna och marknadsföring osv. för att sedan lägga ner, i steg två. Då blir det väldigt mycket rök och lite eld.

Inte heller ser vi något omedelbart hot mot verksamt.se. Som senare ska disku-teras har portalen en oklar finansiering, men den fyller säkert en viktig funktion för medborgarna, den är ett effektivt sätt att upprätthålla viss servicenivå och den har ett stort symbolvärde. Servicehandläggarna kommer även fortsatt att kunna hänvisa företagarna till verksamt.se och de kan själva uppdatera sina kunskaper den vägen. Därtill kommer att den utgör en högst väsentlig kompo-nent i den svenska kontaktpunkten.

Värre är det med handläggarsupporten via telefon som, vad vi förstår, orsakat extra kostnader för bemanning på tider då Startlinjen normalt inte är öppen.

Kostnaderna, i kombination med den extremt låga efterfrågan, talar för att del-programmet telefoni inte åstadkommit någon varaktig nytta.

Också Starta företag-dagen kommer av allt att döma att drivas vidare, inför 2011 är 35 tillfällen inplanerade. Som ytterligare ska diskuteras i kapitlets nästa

och sista avsnitt måste dock finansieringen beskrivas som en årlig improvisa-tion. Utöver inbördes förhandling om vad myndigheterna ska bidra med, letas efter programmedel som kan anpassas till ändamålet. Pengarna för Nystarts-kontorets personalutbildning var ett viktigt tillskott. De senaste fyra åren, har Starta företag-dagen till stor del annars möjliggjorts genom finansiering från programmet ”Främja kvinnors företagande”. Därför har kvinnor som deltagit i Starta företag-dagen inbjudits till särskilda uppföljningsträffar. Den lite skakiga finansieringen innebär att antalet dagar, år från år, kan komma att variera. I programledningens rapport till regeringen 2010-06-30 uppges att ”service- och samverkanskontor kommer att fortsätta tillhandahålla information och vägled-ning inom området starta och driva företag med ett utvecklat helhetsperspek-tiv.” Utan nya programmedel från regeringen skulle detta förutsätta att persona-lens fortsatta deltagande finansieras av Skatteverket och Försäkringskassan, al-ternativt att samverkansgruppen bjuder på platserna. Den stora utbildningsin-satsen kommer att vara gjord, och personalomsättningen kanske inte är så stor.

Men kanske behöver personalen friska upp sina kunskaper med jämna mellan-rum?

Vad gäller Nystartskompassen så beslutades vid ett GD-möte den 22 september 2010 att Samverkansgruppen åtar sig fortsatt förvaltning. ”Produktens redak-tionella innehåll förvaltas av den gemensamma redaktionen. Försäkringskassan ansvarar för teknisk förvaltning och teknisk drift. Försäkringskassan utser en redaktör för Nystartskompassen som ska ingå i den gemensamma redaktionen.”

I kapitel 7 återkommer vi kort till diskussionen om förvaltning av delprogram-mets resultat.

4.5 Reflektion

I detta kapitel har vi diskuterat den komplettering av livshändelsen Starta före-tag som Nystartskontoret innebar vid statens servicekontor. Åtgärderna har med stor sannolikhet varit positiva för landets företagande.

Det sägs att innovation uppstår när två gamla idéer möts, kombineras och blir till något nytt (se Johansson 2004). Mer eller mindre av en slump så medförde Nystartskontoret att individer med idéer om en kanal stötte på en individ med idéer om lämpliga tjänster (tabell 1). Resultatet var att nya tjänster för företags-information blev tillgängliga på de statliga servicekontoren. Trots att mötet var bra för företagandet i Sverige, så måste den innovativa effekten av regeringens avsatta medel beskrivas som låg. Det var påhittigt att använda Starta

företag-dagen i utbildningssyfte. Troligen blev företag-dagen bara mera lärorik genom den re-sursbesparing det innebar att låta personalen delta tillsammans med företagare.

Webbutbildningen Nystartskompassen verkar ha varit lyckosam och kan sägas utnyttja relativt innovativ teknik inom utbildningsområdet. Det sammantagna intrycket är ändå att myndigheterna till stor del har följt minsta motståndets lag och plockat de frukter som låg inom räckhåll. Prestationerna borde ha kunnat komma till stånd även utan särskilt uppdrag och pengar från regeringen. Det är vidare så att målgruppen ”alla” dominerar och vi har svårt att finna exempel på anpassningar som skett för vad vi uppfattar som regeringens prioriterade mål-grupp: individer i olika former av utanförskap.

Genom att använda Nystartskontoret på servicekontor som rubrik för detta kapitel ville vi återknyta till den tidigare namndiskussionen (s 34). Vi ville tydliggöra den problematik som kan uppstå när förvaltnings- och medborgarperspektiven på detta sätt åsidosätts för hemtagning av politisk poäng. Många frågor uppstår bland medarbetarna och obegripligt blir det för medborgarna:

Nystartkontoret är en tjänst men bedrivs också som fysiska kontor.

(startaeget.se, Paulsson 2010)

I samband med att servicekontoret startar kommer även ett nystartskontor att

öppnas. (Dalarnas Tidningar, Nylén 2010)

Valet av rubrik gjordes också för att tydliggöra att de tre delprogram som, enligt utredning och programplan, skulle utveckla var sin statlig tjänstekanal, slutligen endast kom att innebära en komplettering av utbudet i kanalen servicekontor.

Vi är inte förundrade över detta. Framhållandet görs för att belysa komplexite-ten och dynamiken i dylika program. Med så många huvudmän i olika samver-kanskonstellationer – och så många parallella och överlappande utvecklingspro-jekt – är det en grannlaga uppgift att förutspå utfallet av satsningar som den regeringen gjort på Nystartskontoret.

Det finns ett uppenbart behov att samordna de samordningsprojekt som redan pågår. Regeringskansliets uppgift är just den: att med överblick över helheten styra och samordna våra myndigheter. Det är t.o.m. så att när departementen en gång slogs samman till ett gemensamt regeringskansli så var ett av skälen att bli bättre på att styra med ett helhetsperspektiv. Som framgått i detta kapitel är bristerna fortsatt påtagliga och myndigheterna gör klokt i att inte hoppas på för mycket. Under programtiden har vi därför deltagit i diskussioner som lett fram till en sammanslagning av styrning, ledning och drift av tjänster och kanaler inom verksamt.se, Samverkansgruppen starta och driva företag samt

Nystarts-kontoret (för återstoden av den tid programmet förlängts). I bästa fall innebär de insikter som utvecklats under diskussionerna att myndigheterna fortsätt-ningsvis inte föreslår, och accepterar, regeringsuppdrag som lägger sig ovanpå och som är oförenliga med redan pågående projekt. Men den gemensamma organisationen kan utvecklas ytterligare. Exempelvis undrar vi varför inte Kommerskollegium och Konkurrensverket deltar med Kontaktpunkten. Ville de inte? Fick de ingen inbjudan? Kände de sig förhindrade av hur det egna uppdraget formulerats?

Det är inte förvånande att Nystartskontoret stötte på patrull och inte kunde genomföras enligt plan. Ändå är det intressant att försöka förstå hur det kan komma sig att myndigheterna föreslog ett uppdrag som de själva inte ville ha (s 35). Var förklaringen bara att ”inom vår myndighet har vi som tradition att genomföra regeringsuppdrag” som en informant uttryckte det? Förvisso skulle många säkert dra sig för att ringa upp ansvarig myndighetshandläggare för att ifrågasätta ett av regeringen beslutat uppdrag. Inte heller är det sannolikt att myndigheterna, i ett uppdrag att utreda, skulle komma fram till att regeringens idé är dålig. Myndigheterna var kritiska och vad de ändå lyckades med var att transformera Nystartskontoret från något de absolut inte ville ha – nya kon-torskostnader – till något de skulle kunna hantera – en tjänst i befintlig kanal.

En begränsning verkar ha varit den bristfälliga dialogen med regeringskansliet, det är helt enkelt svårt att föra ett klokt resonemang när det mest måste ske via chefer, skrivelser och promemorior.

Sannolikt var regeringen inte ens medveten om de samband mellan tjänster och kanaler som diskuterats i detta kapitel. Kunskapen är begränsad därför att reger-ingstjänstemännens intresse för att befatta sig med den operativa verksamheten, ofta är lågt. Vi undrar vad resultatet hade blivit om den interdepartementala arbetsgrupp som först beredde frågan hade utökats, exempelvis med represen-tanter från samverkansgruppen och/eller den operativa gruppen.

Om regeringstjänstemän och ansvariga vid myndigheterna hade drivit projektet tillsammans, då hade de kanske kommit fram till något annat. De hade exem-pelvis kunnat separera uppdraget om bättre stöd för att starta eget på service-kontoren från den kommunala försöksverksamheten. Att så borde ha skett framhålls i mars 2009 av en deltagare i de kommunala försöksprojekten:

Den nationella Nystartskontor-tjänsten är ju inte anpassad för en målgrupp, den ska vara generell och gälla för alla. Sen har man pratat om olika språk, men i grunden är den generell och lika för alla, oberoende av förutsättningar.

Där ligger grunddilemmat, för de här två olika sakerna hade inte behövt hänga

samman. Man hade kunnat ge [den egna kommunens namn] och de andra kommunerna ett erbjudande om att göra en förstärkning av att stimulera företagande bland personer i utanförskap, oberoende av om man gör nåt annat från statens sida. Och vice versa.

Onekligen hade det varit logiskt att låta den operativa gruppen, och dess under-grupper ta hand om företagarinformationen på servicekontoren, i ett eget upp-drag (förutsatt att det verkligen ska behövas regeringsuppupp-drag för att få sådant att hända). Servicekontorens huvudmän var båda del av samverkansgruppen starta och driva företag. Tillgång fanns till koncepten bakom gruppens informa-tionstjänster. Hade kunskapen ändå inte varit tillräcklig, då hade personal kun-nat lånas in från Tillväxtverket eller någon av de andra myndigheterna. Då hade det inte uppstått överlappande organisationer för samma sak. Hade servicekon-toren separerats från det kommunala delprogrammet, då hade namnfrågan lät-tare kunnat hanteras. Den politiska ordvrängningen om att ”Nystartskontoret har införts på servicekontoren” hade kunnat ersättas med det enkla konstate-randet att livshändelsen Starta företag har kompletterats. Kanske hade det då varit möjligt att finna orden som gjorde att den politiska retoriken kunde korre-spondera med praktisk verklighet?

Myndigheterna hade också själva kunnat föreslå att den operativa gruppen skul-le tilldelas medel för att införskaffa broschyren och på annat sätt utveckla livs-händelsen Starta företag. Men utredningsuppdraget var, som tidigare konstate-rats, främst riktat till Tillväxtverket (då Nutek) som inte ingick i denna konstel-lation och därmed kanske ett sådant förslag inte var realistiskt? Att regeringen inte gav uppdraget direkt till den operativa gruppen kan på samma sätt förklaras med de anslagna medlens hemvist på näringsdepartementet. Därifrån fanns det, som tidigare diskuterats, inte någon fungerande befälslinje till servicekontoren.

Eftersom pengarna redan var på väg genom ett stuprör, och då de politiskt var starkt förknippade med begreppet Nystartskontoret, var de svåra att dela upp och styra om.

Ett konkret skäl till att inte opponera sig mot regeringens idé, och att trots allt inkomma med ett förslag om Nystartskontoret, har att göra med svårigheterna att finansiera Starta företag-dagen, verksamt.se och andra samverkansprodukter.

Den metod som används är i dessa fall en årlig huggsexa om småpengar mellan inblandade generaldirektörer (vid sidan av tillfälliga programmedel). Om en part inte lägger pengarna på bordet, så kan hela samarbetet komma på fall. Exem-pelvis under samverkansgruppens förhandling inför 2011 uppstod ett skarpt läge där en av generaldirektörerna meddelade att deras insats bara kunde sträcka

sig till 400 000. Därmed saknades 266 000 till potten. Räddningen denna gång blev att de andra delade med sig så att de sex myndigheterna ändå kunde skram-la ihop fyra miljoner kronor. Trots att samverkansgruppens verksamhet måste anses framgångsrik, så riskerar den varje år att förintas i budgetens mellanrum.

Pengar som är etiketterade med ”samverkan” och ”starta och driva företag” (jfr s 16) är med andra ord en raritet för Samverkansgruppen starta och driva före-tag. Det är begripligt om myndigheterna valde att gapa för att låta den stekta sparven Nystartskontoret flyga rakt in i munnen. En önskvärd utveckling vore att samverkansgruppen, i kraft av sin nyvunna styrka, tar initiativ till samtal med regeringen om hur gruppens allt tydligare och viktigare verksamhet långsiktigt bör finansieras.

I detta kapitel har vi argumenterat för att den svenska regeringen och dess myndigheter bör utveckla en bättre dialog. Då skulle det kunna undvikas att regeringen sjösätter nya samordningsprojekt utan hänsyn till redan pågående.

Då skulle myndigheterna inte behöva hamna i situationer där de föreslår upp-drag till sig själva som de inte vill ha. Då skulle den politiska retoriken bättre komma att korrespondera med praktisk verklighet. Då skulle myndigheternas kompetens tillvaratas samtidigt som regeringens förutsättningar att styra skulle öka. I vår avslutande diskussion återkommer vi till frågan om hur dialogen mel-lan regeringen och dess myndigheter kan utvecklas, närmast nu ett kapitel om de kommunala försöksprojekten.