Trängsel bland rådgivare

Strax efter namnändringen till ”Nystartskontoret”, i mars 2008, oroar sig riks-dagens näringsutskott över att statligt finansierad rådgivning kanske tränger undan de privata alternativen (2007/08:NU7). Efter samtal med Jobs and Socie-ty och andra företagsrådgivare²³ hade utskottet förstått att det redan fanns ett

23Som underlag fanns också Riksrevisionens granskning av Almi Företagspartner AB (okt 2007, RiR 2007:15). De rådgivare som tillfrågats var Almi Företagspartner, Innovationsbron,

Industrifon-stort antal aktörer som var verksamma med att tillhandahålla rådgivning. I sitt betänkande, mitt under pågående utredning om Nystartskontoret, framför ut-skottet att det bör undersökas hur Nystartskontorets verksamhet förhåller sig till redan existerande statliga och privata aktörer: skulle här kunna uppstå en överlappning? Utskottet vill låta utreda om staten överhuvudtaget ska vara en aktör på marknaden för rådgivning.

Huruvida de utredande myndigheterna kände till oron är inte känt. Vad vi vet är att näringsdepartementet upphandlade en privat utredare vars svar dröjde till den 2 februari 2009. Bedömningen blev att Nystartskontoret sannolikt inte skulle komma att konkurrera med befintliga aktörer. Verksamheten skulle, en-ligt vad utredningen kunde förstå, bara fånga in potentiella nyföretagare och vägleda dem till rätt aktör. Vi noterar att utredningens slutsats skiljer sig från vad som ett par månader tidigare (se s 106) kommunicerades till kommunerna:

Utredningen har genom avstämning med ansvariga fått bilden att nystartskontoren främst kommer innebära en ökad samordning av redan befintliga tjänster kopplat till 9 specifika platser. Nystartskontoren ska inte bygga upp nya rådgivningsresurser utan ta tillvara befintliga resurser och ge dessa extra bärkraft i relation till de specifika platser där kontoren placeras.

Nystartskontoren utvecklar nya, lokalt specifika fångstarmar men utan att utbudet totalt sett påverkas. (Kempinsky et al. 2009)

Jobs and Society lugnades dock inte genom detta. Så sent som i mars 2010 gjorde sig organisationen återigen hörd genom den kände privatekonomen An-ders AnAn-dersson och hans nättidning ”driva-eget”. AnAn-dersson lät påskina att näringsministern hade ett stort problem med NyföretagarCentrum:

… organisationen fanns långt innan hon blev näringsminister, och då blir det svårt att ta några politiska poänger. Så hon kom på att hon skulle inrätta något liknande, som hon kunde använda för att plocka poänger. Hon kallade det Nystartskontor. (Andersson 2010)

Uppfattningen att Nystartskontoret konkurrerar med de privata aktörerna rim-mar illa med den bild som näringsdepartementets utredare fick av Nystartskon-toret som en samordnare av det befintliga. Vad var det då som etablerade aktö-rer ändå uppfattade som ett hot och vilken marknadsposition var det som Ny-startskontoret faktiskt intog? Föregående kapitel gav en del av svaret, men vi börjar med att repetera konceptet och dess målgrupp.

den, Norrlandsfonden, Industriella utvecklingscentrum, Coompanion, Nationellt resurscentrum för kvinnor, Jobs and Society Nyföretagarcentrum, Connect Sverige och Riksorganisationen Famna.

I utredningsuppdraget angavs att Nystartskontoret skulle erbjuda ”information och stöd för att starta och driva företag”. Osagt var om informationen och stö-det på något vis skulle avgränsas. I stö-det senare utredningsresultatet föreslogs stö-det snarare en utvidgning som innebar att Nystartskontoret skulle ”samordna och förstärka insatser” och erbjuda något ”utöver den vägledning och rådgivning som redan tillhandahålls av myndigheter och företagsfrämjande aktörer”. En rimlig tolkning, av de privata rådgivarna, kunde alltså vara att det nya kontoret skulle ta marknadsandelar, genom ett mera samordnat och innehållsrikt utbud.

På Nystartskontoret skulle kunderna finna ”rådgivning, stöd och coachning på ett ställe”, som näringsministern sade i citatet tidigare. Men skulle Nystartskon-toret egentligen konkurrera inom samma kundsegment?

I uppdraget till myndigheterna att utreda Nystartskontoret angavs, som tidigare nämnts, en tydlig avgränsning till de personer i utanförskap som befintliga aktö-rer misslyckats med att nå. Regeringen angav att Nystartskontoret skulle vända sig till dem som ”kan ha svårt att tillgodogöra sig det stöd och den service som idag erbjuds av olika aktörer”. Men myndigheternas innersta mening i utred-ningssvaret var att målgruppen borde omfatta alla ”personer som vill starta och driva företag”. I uppdraget om genomförande accepteras detta av regeringen som dock vidhåller att ”särskild uppmärksamhet ska ägnas personer som är arbetslösa, har ohälsorelaterade problem eller andra svårigheter”.

Vi har sett hur denna kraftmätning fortsätter under hela programtiden. På ena sidan har vi främst de statliga myndigheterna som vill att Nystartskontoret ska rikta sig till alla och på den andra sidan har vi regeringen och många av kom-munerna, för vilka det är angeläget att hjälpa de grupper som annars inte skulle komma ifråga för företagande. När de kommunala projekten etablerades blev konflikten med NyföretagarCentrum alltmer konkret. Nystartskontoret finansi-erades dessutom med statliga medel och i möten och annan kommunikation har myndigheterna ofta framfört sin ståndpunkt. Både regeringskansliet och kom-munerna verkar efterhand ha fått upp ögonen för problematiken.

I föregående kapitel kunde vi se hur det i flera fall hettade det till ordentligt när företagsrådgivare och kommunala huvudmän möttes på det lokala planet i Ny-startskontorens styrgrupper. ”Vad är det egentligen som ska vara Nystartskon-torets roll och vad blir kvar till oss andra?” Därtill kommer diskussionerna om lokalfrågan: skulle Nystartskontoret vara ett eget kontor, skulle kontoret också inrymma andra aktörer eller var Nystartskontoret bara en tjänst som skulle in-korporeras i befintlig verksamhet? Trots vad som sagts om hur koncepten fixe-rades genom ansökningsförfarandet kan det hävdas att oklarheterna vad gäller

kanal, målgrupp och tjänstekoncept, medförde ett relativt stort utrymme för aktörsgemensam innovation. Det fanns uttalade förväntningar på att aktörerna, med gemensamma krafter, skulle reda ut den sagda röran i främre linjen och förkorta vägen till det egna företaget. Men snarare än att mobilisera för att gemensamt bryta utanförskapet, mobiliserade de tänkta kompanjonerna för att försvara sina marknadsandelar. Snarare än att bryta gränserna för ökad medbor-garnytta blev det viktigt att tydliggöra de funktionella rågångarna.