Kontroll av foder

Av regeringen utsedda kontrollmyndigheter är, när det gäller kontroll av foder, Jordbruksverket och kommunerna. Enligt foderförordningen får Jordbruksverket överlämna kontrolluppgifter till länsstyrelserna. Medan Jordbruksverket ansvarar för kontroll av tillverkning, import och hantering i övrigt av foder, så ansvarar kommunerna för kontroll av foder hos primärproducenterna (ca 80 000).

Jordbruksverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som Jordbruksverket har skall flyttas från verket till en kommun, samt tvärtom. En överflyttning från kommunalt ansvar till Jordbruks- verket får ske om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

Det fanns drygt 60 godkända anläggningar för tillverkning och hantering av foder 2005, varav ett 40-tal anläggningar som tillverkar foderblandningar till livs- medelsproducerande djur. Därutöver finns det företag som endast blandar djur- ägarens spannmål med inköpt koncentrat, s.k. blandartjänst.

4.3.1 Rättslig grund för kontrollen

Grundläggande bestämmelser om tillverkning, hantering och användning av foder finns framför allt i följande författningar.

- EG-bestämmelser som framgår av Tillkännagivande (2006:1033) om de EG- bestämmelser som kompletteras av foderlagen.

- Foderlagen.

- Foderförordningen.

Med stöd av grundläggande författningar har Jordbruksverket utfärdat föreskrifter (SJVFS 2006:81) om foder. Dessa föreskrifter innehåller också sådana be-

stämmelser som fortfarande beslutats på nationell nivå. Sådana bestämmelser kan tillåtas så länge området är oreglerat på gemenskapsnivå.

Enligt den nya lagen ska Jordbruksverket också utarbeta föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas (Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:XX) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter).

4.3.2 Organisation och utförande av kontroll

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. 882/2004 lägger fast rikt- linjerna för hur offentlig kontroll ska bedrivas. Principen är att kontroll i

huvudsak ska utföras där fodret tillverkas (vid ursprunget). Varje medlemsstat ska därför inom sitt territorium känna till de anläggningar där foder tillverkas

och/eller hanteras på annat sätt. Dessa anläggningar kan t.ex. hantera foder under lagring eller transport och ska likt tillverkande anläggningar vara registrerade och i vissa fall godkända av den behöriga myndigheten. När foder tillverkat utanför EU förs in i gemenskapen ankommer det på mottagarlandet att kontrollera att fodret uppfyller gemenskapens krav, genom obligatorisk gränskontroll. Foderkontrollen består först och främst av kontroll vars omfattning bestäms nationellt. Därtill kommer också kontroll vars omfattning styrs av kommissionens rekommendationer. Den nationella kontrollen omfattar bl.a. näringsinnehåll, salmonella, mykotoxiner, läkemedel och genetiskt modifierade organismer. Kommissionens rekommendationer om koordinerad kontroll omfattar bl.a. kontroll av bearbetat animaliskt protein i foder till livsmedelsproducerande djur och dioxiner inkl. dioxinlika PCB i foder.

4.3.2.1 Jordbruksverkets kontroll

Offentlig kontroll i Jordbruksverkets regi utförs av:

• inspektörer centralt placerade vid Jordbruksverket i Jönköping, • foderinspektörer regionalt placerade vid länsstyrelsen,

• distriktsveterinärer anställda vid Jordbruksverket,

• Jordbruksverkets gränskontrollveterinärer när det gäller importkontroll.

Den offentliga kontrollen delas upp i följande delar: 1. Grundkontroll

2. Säkerhetskontroll 3. Särskild tillsyn 4. Normerande tillsyn 5. Datainsamling

a) Registrering av marknadens aktörer (tillverkare, handlare och i vissa fall användare)

b) Produktdata i. Råvaror ii. Fodertillsatser iii. ”Vissa produkter”

iv. Foderblandningar c) Kvantitetsredovisning Grundkontroll

Grundkontrollen är en redlighetskontroll och består av näringsanalyser på

foderblandningar, d.v.s. råfett, råprotein, växttråd och aska (år 2005 utfördes 1044 prover). Utgångspunkten är att alla fodertillverkare ska besökas och samtliga

produkter provtas minst en gång per år. Antalet prov per produkt och besöks- frekvensen ökar med produktionsvolymen. Utöver ovan nämnda näringsanalyser kontrollerades år 2005 även vissa mineraler (52 prover togs år 2005). Vid bedöm- ning av foderproverna använder Jordbruksverket ett särskilt poäng-(1-4) och betygssystem (1-5). Systemet används för att gradera avvikelser och kan vara underlag för aktionsnivå för åtgärd.

Säkerhetskontroll

Säkerhetskontrollen kan omfatta dokumentationskontroll eller kontroll av förekomst av främmande ämnen, för att säkerställa att foder och foderprodukter inte utgör någon risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön. År 2005 togs 1940 prover avseende salmonella på animaliska foderråvaror och 3240 prover på importerad vegetabilisk råvara. I den obligatoriska provtagningen i miljön i foderfabrikerna togs 8409 prover för analys av salmonella.

Jordbruksverket har ett nära samarbete med foderavdelningen vid Statens veterinärmedicinska anstalt avseende salmonella. Dessa kontroller utgår från Jordbruksverkets riskbedömning eller kommissionens koordinerade kontrollplan. Enligt foderkontrollplanen för år 2005 kontrollerades: bearbetat animaliskt protein, mykotoxiner, bly och kadmium, dioxiner, salmonella, läkemedel och koccidiostatika och dessutom gjordes gårdskontroller. För gårdskontrollerna har, förutom de ordinarie foderinspektörerna, distriktsveterinärer anlitats. Under 2005 kontrollerades även soja-, majs- och rapsråvaror med avseende på eventuell förekomst av genetiskt modifierade organismer (38 prover togs år 2005). Särskild tillsyn

Särskild tillsyn innebär att alla foderanläggningar ska besökas en gång per år för en särskild kontroll. Inspektionerna genomförs av en av Jordbruksverket utsedd foderinspektör samt områdets länsveterinär. Den särskilda tillsynen omfattar en dokumentationskontroll, en besiktning av anläggningen samt provtagning i miljön för salmonella. Kraven kring läkemedelshanteringen kontrolleras, förutsatt att foderblandningar innehållande läkemedel eller koccidiostatika tillverkas på anläggningen.

Normerande tillsyn

Normerande tillsyn innebär att en centralt placerad inspektör utför kontroll i samarbete med den lokale foderinspektören och länsveterinären för att uppnå en harmonisering av kontrollen i olika geografiska områden.

4.3.2.2 Kommunernas kontrol

Kommunerna ansvarar för kontrollen av primärproducenterna. Det är rimligt att förvänta sig en låg kontrollfrekvens under de första åren då kommunernas personal måste lära sig kontrollen och bygga upp en acceptabel erfarenhet inom området. Dock ska kommunerna årligen kontrollera minst 1 % av primärpro- ducenterna. Jordbruksverket har utbildat kommunernas inspektörer under 2006.

För kommunerna innebär kontrollen av foderföretagare ett utökat ansvar jämfört med tidigare både i numerära termer d v s antalet objekt och rent innehålls- /kompetensmässigt. Konkret innebär det att primärproducenter och de mindre foderleverantörerna ska ingå som kontrollobjekt i miljö- och hälsoskydds- nämndernas tillsynsplan tillsammans med övriga verksamheter. Kontroll-

frekvensen på respektive objekt fastställs av kommunen med hjälp av en risk- och erfarenhetsmodell som Jordbruksverket håller på att ta fram. Modellen har samma principuppbyggnad som Livsmedelsverkets motsvarighet gällande livsmedels- objekt. Av de förslag som hittills framförts från Jordbruksverket så förväntas tillsynsfrekvensen generellt bli låg, ca 1 ggr/6 år, på dessa anläggningar.

Full kostnadstäckning ska gälla för kommunernas kontroll. Avgiften blir troligen en fast årlig avgift som beräknas utifrån vilket kontrollbehov respektive objekt har. Utifrån kontrollbehovet baseras därefter taxan på kommunens timkostnad. Antalet kommunala kontrollobjekt är ännu svårt att uppskatta. Utöver de ca 80 000 lantbruk som kommunerna sedan tidigare har haft regelbunden tillsyn på enligt djurskyddslag och miljöbalk, tillkommer nu ett okänt antal foderföretagare. Det gäller bl.a. hästgårdar som klassas som primärproducenter av foder. Antalet hästhållare kan grovt uppskattas till 50- 60 000 objekt i Sverige. Ett nationellt register för foderföretagare håller på att upprättas av Jordbruksverket. Registret ska bli tillgängligt för kommunerna som därigenom får tillgång till uppgifter om registrerade foderföretagare.

4.3.2.3 Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) har en vetenskaplig kompetens inom foderområdet. SVA samverkar med Jordbruksverket och fungerar som expert- myndighet i fodersäkerhetsfrågor, samt utför analyser inom den offentliga foderkontrollen. SVA bedriver forskning och utveckling inom foderhygien- området samt har en professor i ämnet foderhygien. SVA kan också bidra med riskvärderingar och praktisk kunskap beträffande förekomst och sanering av smittor i foderanläggningar. SVA deltar i EU: s expertkommitté CEMA be- träffande metodutveckling avseende foderanalyser och i standardiseringsarbetet avseende metoder via CEN.

4.3.3 Riskbaserad kontroll

Foderkontrollens omfattning fastställs för varje kalenderår av avdelningschefen vid Djuravdelningen, i en kontrollplan som utarbetas med utgångspunkt från redovisat produktsortiment, riskbedömningar och i enlighet med den koordinerade kontrollplanen (kommissionens rekommendation 2005/187/EG). De riskbedöm- ningar som görs resulterar bl.a. i ett varierat antal kontrollbesök per anläggning beroende på tillverkade kvantiteter och typ av fodertillverkning.

4.3.4 Kontroll inom särskilda områden

Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF) är utvecklat av EU och ska fungera som ett förebyggande informations- och varningssystem mellan medlemsländerna och berörda myndigheter. Kommissionen sammanställer all inkommen information och sprider denna dagligen till ett antal kontaktpersoner i varje land som har behörighet att rapportera om händelser i RASFF. Jordbruks- verket rapporterar alltid via RASFF så snart ett foder har identifierats som kan misstänkas innebära en risk för människor eller djur. Exempel är påvisande av salmonella eller förekomst av mögeltoxiner över gällande gränsvärden.

Rapporteringen gäller både foder som kommer in i landet och sådant som är tillverkat här.

Allt foder som innehåller animaliska beståndsdelar ska kontrolleras vid en gränskontrollstation när sådant foder förs in i gemenskapen från ett tredje land. Även hö och halm ska gränskontrolleras. Enligt gällande EG-lagstiftning ska kommissionen i en förteckning ange vilka andra vegetabiliska råvaror som ska kontrolleras i samband med införsel in till gemenskapen. Någon sådan förteckning föreligger dock inte ännu.

Inblandning/kontamination av kött- och benmjöl undersöks med mikroskopi enligt kommissionens direktiv 2003/126/EG. Inom programmet för officiell provtagning togs 2005 totalt 442 mikroskopianalyser på foderfabriker som

tillverkar foder till livsmedelsproducerande djur. Kontroll av bearbetat animaliskt protein genomförs även på gårdar som har livsmedelsproducerande djur. År 2005 besöktes 140 gårdar och totalt analyserades 145 prover.

4.3.5 Stöd och samordning

Jordbruksverket har det centrala ansvaret för den offentliga kontrollen. Verket har även en samordnande roll, vilket för kommunernas vidkommande innebär att Jordbruksverket lämnar råd och hjälp med t.ex. att ta fram kontrollplaner, under- lag för avgifter, beräkningsmodul för kontrollfrekvens och utbildning. Jordbruks- verket har erbjudit kommunerna utbildning under 2006.

SVA är rådgivande åt Jordbruksverket i foderhygienfrågor både avseende kontrollens upplägg och diagnostiken inom foderkontrollen. SVA deltar också rent operativt när specifika problem uppstår i foderanläggningar med kunskap rörande smittspårning och smittsanering.

4.3.6 Dokumenterade rutiner och rapportering av kontroll

När en avvikelse som faller utanför toleransgränsen påträffas vid grund- eller säkerhetskontroll, skickas en begäran om yttrande till foderföretagen. Företagets svar ska omfatta en förklaring till varför avvikelsen uppstått, vilka åtgärder man

vidtagit för att säkerställa att felet inte uppstår igen samt data som stödjer att vidtagna åtgärder har önskvärd effekt.

Den särskilda tillsynen på anläggningarna omfattar en dokumentationskontroll, en besiktning av anläggningen samt provtagning i miljön för salmonella. Kraven kring läkemedelshantering kontrolleras, förutsatt att foderblandningar inne- hållande läkemedel eller koccidiostatika tillverkas på anläggningen. Besiktningen av anläggningen innebär en kontroll av hur väl företaget följer de krav som finns om god ordning och rengöring. Om Jordbruksverket anser att det framkommer brister, skickas i efterföljande rapport en begäran om åtgärdsplan till företaget. Det sker utan att bedömning görs om bristerna är allvarliga eller inte. Företaget ombeds att beskriva i planen vad som kommer att åtgärdas och när åtgärden beräknas vara klar. Åtgärdsplanen ska därefter godkännas av Jordbruksverket.