Spårbarhet

Spårbarhet kontrolleras löpande vid besök på anläggningarna. 4.2.5.17 Trikiner

Av hygienförordningarna framgår att trikinkontrollen är en del av den offentliga kontrollen. Det fysiska arbetet med att ta ut prover kan göras antingen av speciellt utbildad slakteripersonal eller av den officiella personalen efter överenskommelse med slakteriet. Trikinproverna analyseras vid ackrediterade eller godkända

laboratorier. Resultatet av analyserna ska rapporteras till det slakteriföretag som sänt in proverna där det journalförs. Fynd av trikinos rapporteras till länsstyrelsen och Jordbruksverket.

4.2.5.18 TSE

Av Jordbruksverks föreskrifter saknr K19 framgår att livsmedelsföretagare som driver ett slakteri är ansvarig för att prover tas ut från aktuella nötkreatur, får och getter, och att dessa prover skickas till ett laboratorium som godkänts av

Jordbruksverket. Det fysiska arbetet med att ta ut prover kan göras antingen av speciellt utbildad slakteripersonal eller av den officiella personalen efter överens- kommelse med slakteriet.

Resultatet av analyserna ska rapporteras till det slakteriföretag som sänt in proverna samt till den officiella veterinären som utför offentliga kontroller på slakteriföretagets verksamhet. Rapportering av positiva analysresultat sker enligt nationell epizootilagstiftning.

Livsmedelsverket har genom 13 § i förordning om provtagning på djur m.m fått befogenheter att bedriva offentlig kontroll över nämnda föreskrift. Avsikten är att Livsmedelsverket i samråd med Jordbruksverket ska utarbeta ett dokument om hur nämnda offentlig kontroll ska bedrivas.

4.2.5.19 Särskilda kontrollprogram

Enheten för kontrollprogram vid Livsmedelsverket har ansvaret för verkets kontroll i de s.k. särskilda kontrollprogrammen, dessa är:

• Restsubstanser

• Dioxiner/furaner och dioxinlika PCB • Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) • Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier • Nitrat i vissa vegetabilier

• Mykotoxiner i vegetabilier • Tungmetaller i vegetabilier • Salmonella • Cesium • Tvåskaliga blötdjur Restsubstanser:

Programmet för restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel, bekämpnings- medel och främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung utgår från rådets direktiv 93/23/EG. Programmet omfattar ca 15 000 prov3 varav 6000 prov analy- seras med olika kemiska metoder och 9000 prov analyseras med en mikro- biologisk metod. Det är Jordbruksverket och Livsmedelsverket som ansvarar för att tillsammans följa upp programmet.

Dioxiner/furaner och dioxinlika PCB:

Programmet för dioxiner/furaner och dioxinlika PCB utgår från Kommissionens rekommendation 2004/705/EG. Programmet omfattar ca 90-tal prover som fördelas på olika livsmedelsgrupper såsom kött-, fisk- och mjölkprodukter, ägg, olja/fetter samt vegetabilier. Provtagningen görs av statliga och kommunala provtagare. Livsmedelsverket gör utredningar och uppföljning av förhöjda halter. Med anledning av Sveriges undantag för konsumtion av fet fisk från Östersjön skrivs varje år dessutom en speciell rapport kring detta på uppdrag av EU- kommissionen.

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH):

Programmet utgår från Kommissionens rekommendation 2005/108/EG och omfattar c:a 40 prov på rökt fisk, köttprodukter och vegetabilisk olja. Prov- tagningen görs av statliga och kommunala provtagare. Livsmedelsverket gör en utredning och uppföljning av förhöjda halter.

Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier:

Programmet för bekämpningsmedelsrester i vegetabilier utgår från

Kommissionens förordning 396/2005/EG samt direktiven 76/895/EG, 86/362/EG, 90/642/EG, 2003/13/EG och 2003/14/EG. Programmet omfattar 1 500 prov

3

Kontrollen av antibiotika startade 1966 och har sedan dess utökats med andra substanser. Ändamålet med nuvarande program är att övervaka halterna av förbjudna substanser, tillväxtfrämjande medel, godkända veterinärmedicinska preparat, bekämpningsmedel, mögel- och miljögifter i animalier och animaliska

fördelade på olika vegetabiliska livsmedelsgrupper såsom färska och frysta frukter och grönsaker, spannmål, processade produkter samt barnmat. Provtagningen utförs av Jordbruksverkets växtinspektörer på kontraktsbasis. Förutom det EU- koordinerade programmet finns ett nationellt program på ytterligare ca 800 prov. Ett provtagningsprogram görs upp för varje år vilket innehåller både en riktad kontroll, d.v.s. en uppföljande typ av provtagning när en vara från en viss odlare eller leverantör tidigare innehållit halter över gränsvärdet, och en rutinmässig stickprovskontroll. Resultaten redovisas på Livsmedelsverkets webbplats i tertialrapporter.

Nitrat i vissa vegetabilier:

Programmet för nitrat i vissa livsmedel utgår från Kommissionens förordning 466/2001/EG. Programmet omfattar ca 30 prov fördelade på sallat, spenat och barnmat. Provtagningen utförs av Jordbruksverkets växtinspektörer på

kontraktsbasis.

Mykotoxiner i vegetabilier:

Programmet för mykotoxiner i vegetabilier livsmedel utgår från Kommissionens förordning 466/2001/EG. Programmet omfattar ca 20 prov på spannmål som i huvudsak består av vete och råg. För närvarande kontrolleras Ochratoxin A. Provtagningen utförs av Jordbruksverkets växtinspektörer på kontraktsbasis. Tungmetaller i vegetabilier:

Programmet för tungmetaller i vegetabilier livsmedel utgår från Kommissionens förordning 466/2001/EG. Programmet omfattar ca 20 prov på spannmål som i huvudsak består av vete och råg. För närvarande kontrolleras bly och kadmium. Provtagningen utförs av Jordbruksverkets växtinspektörer på kontraktsbasis. Salmonella:

Sverige har ett nationellt program som antagits av Kommissionen genom ett kommissionsbeslut 1995. Programmet består av ca 30 000 prov och omfattningen regleras i Livsmedelsverkets föreskrift om offentlig kontroll av livsmedel

(LIVSFS 2005:21). De kontroll- och provtagningsmetoder som används är beskrivna i Livsmedelsverkets verksledningssystem, VLS. Kontrollen har de senaste åren följt kommissionsbeslutet. Antalet positiva fall har genom åren varit mycket få. Resultatet redovisas i zoonosrapporten från Sverige. Det svenska salmonellakontrollprogrammet finns att tillgå hos Jordbruksverket.

Cesium:

På grund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986 kontrolleras halten av cesium i samtliga slaktade renar i Sverige. Totalt slaktas 40 000-50 000 renar per år i Sverige. Inom Strålskyddsinstitutets (SSI) miljöövervakningsprogram görs mätningar av radioaktiva ämnen i dricksvatten och konsumtionsmjölk.

Tvåskaliga blötdjur:

Kontrollen av tvåskaliga blötdjur (musslor) sker i enlighet med Kommissionens förordning (EG) 854/2004. Livsmedelsverket ansvarar för att kontroll sker av toxiner och bakterier i blåmussla, hjärtmussla och ostron i ett 20-tal havsområden på den svenska västkusten. Havsområden öppnas/stängs och klassificeras i förhållande till gällande gränsvärden. Programmet omfattar ca 1000 prov/år. Provtagningen görs av personal anställd av Livsmedelsverket och laboratorie- analyserna utförs av ackrediterade laboratorier. Resultaten rapporteras dagligen på verkets webbplats. Under 2006 publicerade Livsmedelsverket även en rapport om hela musselkontrollen 2004-2005 på verkets webbplats.

4.2.6 Stöd och samordning

4.2.6.1 Central nivå

Livsmedelsverket samarbetar inom livsmedelskontrollen med många andra myndigheter i olika stor utsträckning. Vissa är direkt involverade i kontrollen och andra fungerar som stöd i förberedandet av kontrollen eller deltar aktivt via olika projekt.

I förordning med instruktion för Livsmedelsverket anges i 4 § vilka andra myndigheter som Livsmedelsverket ska samarbeta med när en fråga föranleder det. Livsmedelsverket ska särskilt samarbeta med Konsumentverket, Läkemedels- verket, Smittskyddsinstitutet, Statens folkhälsoinstitut, Statens skolverk, Statens jordbruksverk, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens veterinärmedicinska anstalt och Kemikalieinspektionen. Förutom dessa myndigheter finns ett sam- arbete med Socialstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen, Djurskyddsmyndig- heten och Fiskeriverket. Från och med år 2005 har en kontakt etablerats mellan Livsmedelsverket och Åklagarmyndigheten för att öka förståelsen för den nya livsmedelslagstiftningen och vikten av att utreda livsmedelsbrott.

Sedan år 2005 arrangerar Livsmedelsverket varje år en kontaktdag för de jurister som arbetar inom offentlig livsmedelskontroll. Syftet är att skapa kontakter, att sprida kunskap samt att ge tillfälle att diskutera rättsliga frågor inom kontroll- området.

Ett nära samarbete sker dessutom med ett flertal universitet och högskolor, främst universiteten i Uppsala, Stockholm, Umeå, Sveriges Lantbruksuniversitet och Karolinska institutet i Stockholm. Ett flertal externa vetenskapliga råd är knutna till FoU-avdelningen inom olika områden. Enligt planerna kommer detta sam- arbete att utökas då det bedöms öka effektiviteten i analysverksamheten. För att underlätta kommunikationen och kunskapsöverföringen i riskanalys- processen och riskhanteringen inom Livsmedelsverket finns ett antal s.k.

Samrådsgrupper (mikrobiologi, toxikologi/kemi och nutrition), samordnare (inom resp. expertområde) och tvärgrupper.

Vid Tillsynsavdelningen, Livsmedelsverket, finns en särskild Kommunstöds- samordnare vilken har till uppgift att föra ut och rapportera om situationen i kommunerna och en Samsynsgrupp som ska fungera som en kontaktlänk mellan framförallt Tillsyns- och Regelavdelningarna.

Länsstyrelserna ska enligt sina regleringsbrev aktivt delta i Livsmedelsverkets normerande inspektioner (se avsnitt 7.3.2.2). Länsstyrelserna är vidare skyldiga att, enligt Förordning med länsstyrelseinstruktion, samråda med andra statliga myndigheter i och utanför sådana frågor som påverkar eller har betydelse för myndighetens verksamhet. En central myndighet måste samråda med läns- styrelsen innan den meddelar ett beslut som är av väsentlig betydelse för ett län. Personalen på de kommunala kontrollmyndigheterna har varje dag möjlighet att få råd och stöd av Livsmedelsverkets tillsynsavdelning via telefon eller e-post. Enheten för kommunstöd arbetar kontinuerligt med att anpassa och skräddarsy sin verksamhet efter kommunernas behov och önskemål. Webbplatsen

http://www.livsteck.net utgör ytterligare en kanal och forum för kommunerna att komma i kontakt med varandra och där kan Livsmedelsverket ge specifik

information till kontrollpersonalen.

Ett annat sätt att utbyta information och kunskap sker via de normerande inspektionerna. Dessa inspektioner kan sägas utgöra ett styrinstrument för Livsmedelsverket i den meningen att den centrala myndigheten därigenom kan har möjlighet att ge ökade förutsättningar för att lika fall behandlas lika oavsett var i landet ärendet hanteras.

Livsmedelsverket har under 2004 och 2006 anordnat möten mellan kontroll- myndigheter och småskaliga mjölkproduktproducenter. Syftet med mötena har varit att informera om ny lagstiftning, finna former för att utbyta erfarenhet, kunskap och information om tillsyn, samt att med hjälp av branschriktlinjer och myndighetsvägledning få en bra kontroll vid mindre mjölkproduktanläggningar. För att stärka kompetensen hos de kommunala inspektörerna inom området kontroll av dricksvattenanläggningar har Livsmedelsverket ordnat möten med kontrollmyndigheterna och driftspersonal från vattenverk.

Livsmedelsverket leder ett så kallat riksprojekt varje år och bjuder då in alla lokala kontrollmyndigheter att delta. Riksprojekten bygger på att fritt deltagande kommuner runt om i landet samlar in och analyserar livsmedelsprover. Analys- svaren rapporteras sedan till Livsmedelsverket, som sammanställer och redovisar studien. Syftet är att öka kunskaperna om förekomsten av sjukdomsframkallande mikroorganismer i livsmedel samt att ta fram data som kan utgöra underlag för framtida värderingar av risker. Fördelen med detta arbetssätt är att med gemen- samma insatser kan resultat från ett stort antal prover med stor geografisk sprid- ning inhämtas. Då proven är analyserade med samma metod erhålles likvärdiga resultat, vilket är av stor vikt för användbarheten hos data. Riksprojekten har hittills handlat om; Campylobacter i kött och vatten 2000, Listeria monocytogenes i kyld konsumtionsfärdig mat 2001, Salmonella i frukt och grönsaker 2002,

Temperaturer i storhushåll och butik 2003, Yersinia enterocolitica i

fläskprodukter 2004, Centralt producerad mat som distribueras 2005, Mögel och mykotoxiner 2006. För år 2007 ska riksprojektet handla om kvicksilver i fisk och för 2008 planeras ett riksprojekt om redlighet.

4.2.6.2 Regional nivå

Länsstyrelsen är regional expertmyndighet inom bl.a. livsmedelsfrågor. Expertisen utgörs huvudsakligen av den länsveterinära kompetensen. Länsstyrelsen ordnar samordningsgrupper med kommunernas

livsmedelsinspektörer, smittskyddsläkare, Livsmedelsverket m.fl., där aktuella frågor dryftas. Vidare anordnar länsstyrelsen utbildningstillfällen och studiebesök på relevanta objekt.

4.2.6.3 Lokal nivå

Många kontrolluppgifter utförs av samma myndighet på lokal nivå. Förutom livsmedelskontroll utförs även foderkontroll och djurskyddskontroll på lokal nivå. Kontrollpersonal inom varje län kallas samman av länsstyrelsen två gånger per år och tar upp aktuella frågeställningar och sprider goda idéer mellan varandra. Dessa kontakter bygger upp kontaktnät som kan utnyttjas informellt i den dagliga verksamheten. Gemensamma kontrollprojekt genomförs.