Naturvårdsverket handlägger och kontrollerar årsvis de rapporter över sålda och insamlade produkter som producenterna lämnar in. De granskar även producenter- nas finansiella garantier genom att begära in handlingar. Det går ännu inte att säga om garantierna håller eller inte eftersom ingen producent har hamnat i en situation som skulle lösa ut garantin. Naturvårdsverket bedriver även tillsyn över insam- lingssystemen och tittar på om de fungerar som de ska ute i kommunerna. Produ- center som inte har ordnat med ett insamlingssystem uppmanas av Naturvårdsver- ket att gå med i ett. Detta är ett krav. I övrigt arbetar Naturvårdsverket med vägled- ning och att utreda nya insamlingssystem. Eftersom alla produkter ska vara märkta genomför Naturvårdsverket även aktiva besök i butiker för att se om märkning sker eller har skett.
Det är svårt att veta hur mycket av elavfallet som försvinner och på vilket sätt, se kapitel 2 om dolda flöden med exemplet från Nederländerna. En förklaring kan vara att det finns flera entreprenörer längs vägen och anledningen till att avfallet försvinner förklaras med att ”it fell off a lorry”. I Sverige anses dock flödet från återvinningscentral till återvinnare som säkert. De svenska myndigheterna saknar uppgifter om storleksordningen på läckaget men menar att ”Det kan vara rimligt
att läckaget i Holland är jämförbart med det i Sverige”. Sjunkande skrotpriser är
av positiv betydelse för insamlingen. Att ha auktoriserade insamlingssystem är en idé som förs fram. På så sätt skulle man kunna ha med som mål att insamlingsmå- len ska nås.
Arbetet med att hitta friåkare sker utifrån tips, ofta från konkurrerande producenter, och genom att aktivt leta efter producenter som inte registrerat sig. Naturvårdsver- ket ger möjligheter till att lämna in tips på sin webbplats. En av de intervjuade uttrycker att ”Det är bra att Naturvårdsverkets hemsida erbjuder möjlighet att
rapportera folk som inte sköter sig”. Ofta är det små företag som hamnar utanför
registret. Branschen menar att ”De stora aktörerna har inte råd att ställa sig utan-
för.” Någon nämner en alternativ lösning för att hitta friåkare ”Det går att hitta producenter via momsregistrering”.
När en producent inte är registrerad kommer först ett brev från Naturvårdsverket med en fråga om de är producent. I så fall uppmanas de att registrera sig eller i
annat fall förklara varför de inte bör registrera sig. Därefter kommer ett brev med ett föreläggande från Naturvårdsverket med ”innan detta datum ska ni ge ett svar”. Naturvårdsverket skickar ungefär 40 brev per år (20 – 30 st per handläggare och år). Nu för tiden gäller kravet som ställs på producenterna både registrering och rapportering, men det är bara utebliven rapportering som innebär sanktion. Detta infördes våren 2007 och gjorde det enklare för tidigare friåkare att registrera sig. I det gamla systemet blev de som registrerade sig för sent bestraffade med höga miljösanktionsavgifter. Det är okänt hur många som inte har registrerat sig i re- gistret, men också svårt att följa upp. Registret öppnade i september 2006. I februa- ri 2008 fanns 1 545 producenter med i EE-registret. Detta är enligt uppgift från intervjuerna färre än antalet registrerade producenter i Finland. På Naturvårdsver- ket tycker man idag att EE-registreringen fungerar bra; det nya formuläret är enkelt att fylla i och det finns mycket information på webben att tillgå. Informationen har även fått beröm av läsarna. Rapporteringsformuläret är numera webb-baserat. Tidi- gare fanns problem med att vissa producenter hade olika Adobe-versioner och därmed svårigheter att hantera pdf-filer vid registreringen. En åsikt som framkom- mit är att ”Tillsynen blev förbättrad i och med EE-registret.” Den ökar ju fler med- lemmar som registrerar sig.
Fler synpunkter har framkommit i intervjuerna när det gäller tillsynen. Bristen på förståelse nämns ”Det som brister i tillsynen är bristen att förstå branschen”, lik- som synpunkter på helheten ”Naturvårdsverkets tillsyn måste förbättras – bran-
schen vet att den är bristfällig.” Mer konkreta önskemål om tillsyn förekommer
också ”Lokalt sker för lite tillsyn och tillsynen bör öka på de insamlingssystem som
entreprenörer driver samt vid lagring, hantering och nedskräpning”. För återvin-
nare är det önskvärt med ”kontinuerlig dialog med myndigheterna, men informell
kontakt är också bra”. Vid upphandling kan det vara ett problem för återvinnarna
att inte ha något tillsynsprotokoll att visa upp ”Det ses inte som seriöst av de som
frågar”. Återvinnarna nämner även att när de lokala myndigheterna bedriver till-
syn kan kraven bli olika för olika aktörer. En annan viktig sak som förs fram av återvinnarna är att ”Vid krav bör man göra en riskbedömning och ställa krav ut-
ifrån risk”.
Det finns också röster som menar att tillsynen fungerar bra och har en ”Allmän
uppfattning att den fungerar bra och är väl utbyggd med kommunerna, länsstyrel- sens och Naturvårdsverkets tillsyn. Bra samarbete mellan olika parter.” En faktor
som förs fram är att ”Företagen ropar alltid efter mer tillsyn och det är väldigt
Sammanfattning och analys
Kontrollen sker inom flera områden, men fokus ligger på EE-registret, granskning av finansiella garantier och märkning. Utifrån de synpunkter som kommit in så kan det finnas behov av att se över samordningen av tillsynen på de olika nivåerna – lokalt, regionalt och nationellt. Att öka kunskapen hos myndigheterna om företa- gens drivkrafter och förutsättningar har också förts fram. Att hitta alla friåkare är en svår utmaning, men viktig. De producenter som idag finansierar insamlingssy- stemen ogillar av förståeliga skäl att vissa företag åker snålskjuts på deras insatser. Fler och fler friåkare identifieras, vilket är bra. Om utvecklingen går i motsatt rikt- ning finns alltid en risk att det undergräver mellanhändernas vilja till samarbete. I dagsläget bedöms den risken vara liten.
En iakttagelse utifrån kapitel 2 och ovanstående avsnitt är att EE-registret kan vara svårt att följa upp med avseende på hur mycket som återvunnits i relation till vad som samlats in. Detta kan bero på att det som rapporteras in inte speglar verklighe- ten på grund av svårigheter att bestämma återvinningsgrad för respektive kategori. Ju fler år som går, desto säkrare blir både tolkningen av inrapporterade siffror och uppföljningen. Det är viktigt med användbara uppföljningskriterier.
Vedung skriver ”Efterhandskontrollens uppbyggnad och inriktning kan inverka på
resultaten.” Slutsatsen är att kontrollens organisation är viktig för utfallet.