Kropps(miss)nöje

Bland intervjupersonerna uppdagas varierade uppfattningar om sitt utseende och sin kropp. Några indikerar på att de stämmer ganska väl överens med normerna medan andra tycker att de inte når upp till vad som är normativt. Oavsett kan det konstateras att alla på ett eller annat sätt, ofta flera, påverkas av idealen. Till exempel nämner alla olika kroppsdelar som de är missnöjda med, alternativt kände stark osäkerhet över när de var yngre, vilket varje gång kan kopplas till den normativa kroppen. Det framgår också att de attribut som de är missnöjda med är något de tänkt länge och mycket på, ofta var missnöjet mycket mer påtagligt när de var yngre och något de säger sig ha ”jobbat” på. Oavsett personens intresse för skönhet och utseende samt faktiska åtgärder för att vara ”fin”, vilket varierar kraftigt, är samtliga mycket medvetna om sitt eget utseende. En person med hög medvetenhet om normernas inverkan på henne själv säger om skönhetsidealen:

”Man präglas ju av de här idealen även fast man inte vill det på något sätt. Och det är klart, jag har ju testat fylla läpparna nångång, gjort sån här browlift som alla gör bara för att testa på det och sådana saker. Men sen så är det inte så att jag i slutet av dagen ligger i sängen och mår dåligt över hur jag ser ut eller blir uppslukad av idealen på så sätt. Men dem finns ju överallt liksom.”

Citatet visar ganska tydligt att personer kan införliva och anpassa sig till idealen för att passa in och se bra ut, men samtidigt inte må psykiskt dåligt av det. Personen uppfattas vara

intresserad av skönhet, stämmer väl in i normen och hävdar att det inte gör henne något ont att förbättra sitt utseende ibland. De flesta resultat tyder på att intervjupersonerna vill försköna sin kroppsbild, men samtidigt som alla problematiserar skönhetsidealen och säger att alla ska få se ut som de vill, kan det identifieras hos samtliga att det finns en press på dem som tjejer i dagens samhälle. Vissa svarar trevande att det finns en viss press men att den inte

påverkar dem personligen. Andra uttrycker på ett mer självklart sätt att de påverkas av den utseenderelaterad pressen. Flera menar att de upplevde pressen när de var yngre, men inte längre. En person svarar att hon inte känner någon utseenderelaterad press, bortsett från möjligtvis på danslektioner då lärarna med tajta, fina kläder ser väldigt snygga ut. Hon säger såhär om utseendepressens icke-existens:

”Nä. Man tittar ju på andra tjejer och tänker shit, vilken fin kropp hon har. Men det är inte så att jag går hem och äter grönsaker och ska träna som fan för att se ut så.”

Personen i citatet ovan har även svårt att svara på vilka ideal hon ser i samhället, vilket tyder på att hon inte lägger mycket energi på att fundera kring det. Hon uttrycker vid ett senare skede att ”det är inte så att jag inte känner att jag passar in”. Hon uppfattas vara relativt obrydd av omgivningen och vid en första anblick ha en bra kroppsbild, trots att hon berättar att hon kan se på andra tjejer och tycka att de ser snygga ut vilket inte behöver vara negativt för en själv. Men hennes missnöje med attribut som inte överensstämmer med normen uppdagas när hon berättar om missnöjet med sina olika stora bröst:

”Om man ska vara utan bh i en klänning så ser det bara konstigt ut. Eller om jag ska gå i linne utan bh, vilket jag gör ofta men jag går inte ut så för jag tycker det ser konstigt ut. Därför har jag alltid extra inlägg i bara den ena så de ser lika stora ut.”

Det framgår även en medvetenhet om sitt utseende genom hur de gör för att ta en snygg bild på sig själva. Till exempel är smink ett vanligt medel för att se bra ut på bild, likaså ett smickrande ljus för att framhäva sina bästa sidor. Vissa säger sig ha en favoritvinkel på sitt ansikte och en person, väl medveten om idealen, berättar att hon kan ”ta bort någon finne här och där” i en bild, även fast hon inte använder retuscherande fotofilter annars. Ett svar löd:

”Man vet ju att man har en bra och en dålig sida, och man kanske är medveten om hur man har sitt hår för att man vill framhäva sitt ansikte på bästa sätt till exempel. […] I mitt fall har jag alltid vetat att jag har ett lite rundare ansikte till exempel och jag har haft väldigt mycket problem med acne också. Så jag tror det var mer så förr, att man hade utsläppt hår och lite längre fram för att dölja acne och för att ansiktsformen skulle få en annan form.”

Samma person menar att fotofilter som korrigerar ansiktsformen känns oäkta och inte är något hon skulle använda, men däremot är ljuset ett bra medel för att förbättra sitt utseende:

”Kanske att man skulle vilja lägga på något ljus eller nånting, till exempel om man inte har sminkat sig och känner att ens acneärr eller nånting syns extra mycket i ett visst ljus där det ska tas en bild.”

Således uppdagas genomgående att en viss press finns, men att den i mycket varierande grad påverkar deras kroppsuppfattning. Vissa har vetskapen om att pressen finns men att den inte påverkar deras egen uppfattning om ens utseende och andra har en mycket negativ

kroppsuppfattning på grund av pressens ständiga påminnelser. Flera personer har saker de är missnöjda över med sitt utseende, men de flesta indikerar på acceptans över det och menar att det var mer påtagligt när de var yngre. Många säger sig ha jobbat på sin osäkerhet och kommit över olika missnöjen. Framförallt en är mer osäker än resterande och värderar sig själv som fulare än andra omkring henne.