Kurt Kranz i Norge och Finland 1940 –

En dag 1940 fick Th. Segelcke Thrap besök av Kurt Kranz. Han var nu en av de runt 30 krigsmålare, som var verksamma i Norge under den nazistiska ockupationen.44 _{De visade sina alster vid en stor kollektiv utställning i Nasjo-}

nalgalleriet 1941.45 _{Kranz hade i Oslo med omnejd målat akvareller med norska}

motiv, vilka samma år ställdes ut i den tyska utställningspaviljongen i Studen- terlunden mellan Stortingsgata och Karl Johan. Kranz Norge-akvareller utgavs samma år av Thraps Forlag i en liten volym, Norwegisches Aquarellbuch med 19 inklistrade fyrfärgsreproduktioner. Boken såldes i mer än 40.000 exemplar, vilket gav förlaget en intäkt på nära 200.000 norska kronor.46

I samma format utgav Thraps förlag 1942 en motsvarande volym med akvarel- Bild 4. Bevarat skyddsomslag till Kurt Kranz, Norwegisches Aquarell-Buch, utgiven av Th.Segelcke Thrap, Oslo 1941.

I arbetet Front am Polarkreis 1942 bidrog krigsmålaren Kurt Kranz med illustrationerna. På skyddsomslaget spårar man Kranz skicklighet som typograf och affischgrafiker.

ler av Gerhard Steffen med 25 fyrfärgskonsttryck47_{. Dess upplaga var betydligt}

mer blygsam. Steffen upptogs inte bland de ”ackrediterade” krigsmålarna i Norge. Han beskrev sig i bokens inledning som en ”målarvagabond” (Malervagabund) som förälskat sig i Norge. Bokens inledningsord formade sig till en romanti- serad hyllning av Norge. Det är, skrev han, ”skillnad mellan söderns briljans, sötma och överflöd och nordens ljusglada, mogna, kraftfulla färgglädje ”. ”Två världar – där skillnaden blir bäst klar för oss om vi t.ex. skulle jämföra Verdis musik med Griegs. Det finns antagligen inget bättre musikaliskt verk om Norge än Griegs stora A-moll konsert. Det är ett landskapsmåleri i toner. Här speglar sig landets ansikte och folkets själ, som de knappast kan infångas på ett bättre och mer omfattande sätt” [min översättning]48_{. ”Norge är konstnärens paradis,}

och vi tyskar är bäst kallade att förstå detta land”, framhöll Steffen. ”Själens, blodets och språkets släktskap, många uråldriga seder och bruk är gemensamma. Det är röster som var och en kan höra som verkligen lyssnar in, när längtan till Norden gör sig påmind.” [min översättning]49 _{Steffens retorik överensstämmer}

med övriga krigsmålares. Det storslagna norska landskapet ”med sitt starka ljus och sina kraftiga färger” blev en viktig inspirationskälla för dem.50

År 1942 förflyttades Kranz från Norge till ett propagandakompani i finska Lappland, där han deltog i striderna mot de sovjetiska trupperna. Också här blev hans uppgift att vara krigsmålare, och han medverkade i två publikationer med både målningar och teckningar. Det första arbetet tillägnades en armékår i Lappland, Front am Polarkreis: Deutsche Soldaten im Finnischen Urwald. Det utkom i Berlin 1943 på Wilhelm Limpert-Verlag i Berlin, ett känt sportförlag som helt anpassat sig till en nationalsocialistisk produktion. Boken trycktes på Frenckellska Tryckeri AB i Helsingfors.51 _{Boken skildrade ett ”polarkrig i is och}

snö” och var samtidigt en hyllning till den lappländska naturen.

Förordet skrevs av ledaren för ett propagandakompani, först kapten och senare major Arthur Ruppert, som i det civila hade varit chefredaktör för

Gelsenkirchner Zeitung. I november 1935 hade han räddat sin framtida karriär

genom att gå in vid krigsmakten. Han stod åtalad för kritiska artiklar i tid- ningen mot den nazistiska raspolitiken – men räddades genom att ställa sig till propagandaministeriets tjänst. Under krigsåren var han placerad som ledare för den tyska krigsmaktens press-stab i Finland. Som sådan stod han marskalken Mannerheim och den finska kultureliten nära och förlänades också Finlands vita ros.52 _{I förordet till Front am Polarkreis beskrev han bokens två syften. För}

det första skulle det ge de hemmavarande en översikt av och väcka förståelse för de specifika svårigheter som rådde vid ”Fronten vid Polargränsen”.

För det andra skulle alla de soldater som kämpat och levt i Lapplands ursko- gar med hjälp av bokens ”underbara färgrika akvareller i framtiden få ännu en påminnelse om det land, som de stridit för”.53

Kurt Kranz var placerad vid 13 Kompaniet av Bergsjägarregemente 139.54 _I

en särskild konstvolym utkom 1944 Winteralltag im Urwald Lapplands: Nach

38 Bleistiftzeichnungen von Kurt Kranz P.K., i vilken han i mycket realistiska

blyertsteckningar redogjorde för soldatlivet i de karelska skogarna i Lappland. Den boken förlades också av Wilhelm Limpert-Verlag, och trycktes på Werner Söderströms boktryckeri i Borgå, Finland.

I Kurt Kranz konstbok från det lappländska vinterkriget skrev Arthur Rup- pert en efterskrift i vilken han måleriskt framhöll konstnärens förtjänster.

”Vad kameran framför skogssjöns barriär och i fjärran utan mått och gränser inte kan förmedla, kan krigsmålaren uttyda med sina medel”, framhöll Ruppert. ”Kurt Kranz har på ett övertygande sätt försökt att teckna en bild av soldaten vid denna Lapplandsfront, en bild av hans livskamp i vardagens rytm. Krigs- målaren var där som en kamrat med vapnet i hand, när han tidigt på morgo- nen lämnade det varma sovtäcket i bunkern och ställde sig på post eller sökte fienden i skidspanartruppen. Han var som hemma i den karelska urskogen. Bild 6. Utbränd skog vid Salla. Efter en akvarell av Kurt Kranz 1942. I Front am Polarkreis.

Hur väl det lyckades honom att med teckningens sparsamma teknik fånga sin omvärlds varma romantik i snö och is, kan hans kamrat i Lapplandsfrontens bunker själv bäst vittna om.”[min översättning]55

Ruppert gav 1942 ut en uppmärksammad finlandsbok: ”Waffenbruder Finn-

land. Ein Buch für die deutschen Soldaten in Finnland”, 304 s., som i sin första

upplaga (80.000 ex.) utkom på Lühe Verlag, Leipzig/Berlin 1942. Den andra upplagan ”Bauern und Helden: Ein Finnlandbuch”, utkom på samma förlag 1944. Båda upplagorna trycktes på Frenckellska Tryckeri AB i Helsingfors. Till den första upplagan hade riksministern för de ockuperade områdena i öst, Alfred Rosenberg, skrivit förordet och betonat att ”i den stora kampen om den Bild 7. Titelbild till Kurt Kranz, Winter-Alltag im Urwald Lapplands, Wilhelm Lippert Verlag/Berlin 1944.

europeiska förnyelsen var de tyska och finska folken bundsförvanter”, och nu gällde det att ”fördjupa denna gamla kampgemenskap så att den också genom alla kommande årtionden kan vidmakthållas.[min översättning]”56 _{Från finsk}

sida skrevs förordet av förutvarande presidenten Pehr Evind Svinhufvud, som betonade betydelsen av hjälpen från de tyska vapenbröderna ”mot det bolsje- vistiska tyranniet och barbariet”, vilket medförde att Finland nu stod som en vaktpost i Nordost och kunde se fram emot en ”lycklig framtid för de båda folken i ett nytt Europa”.57 _{Rupperts Finlandsbok är ett intressant tidsdokument}

som visar hur man från tysk sida synliggjorde finsk kultur och identitet från Johan Ludvig Runebergs ”bonden Paavo” till Axel Gallen-Kallelas ”Kalevala” och Jean Sibelius ”Finlandia”.

Det lapska kulturlandskapet fick också en skildrare i Lieselotte Pantenburgs arbete ”Lapin Hullu. En tur med pulk gjennom lappenes rike i vinternatten” (223 s.), som utkom på Blix Forlag i Oslo 1943. Boken hade utkommit i Tyskland Bild 8. ”… den fångade bolsjeviken …” - Blyertsteckning av Kurt Kranz i Winter-Alltag

1941,58 _{och översattes inte bara till norska utan även till finska, holländska och}

spanska. Lieselotte Pantenburg (f. Kattwinkel) (1915 – efter 1976) var en under tredje riket uppskattad författarinna, översättare och fotograf som publicerade ett antal rikt illustrerade reseskildringar för propagandaministeriet.

Sammanfattningsvis utkom inom ramen för det tyska propagandaministeriet under krigsåren en hittills föga uppmärksammad typ av ”koloniallitteratur” beträffande både Norge och Finland. Den framställdes av ”Kriegsberichter” och ”Kriegsmaler”, vilka lojalt hade anpassat sig till den nationalsocialistiska retoriken och dess konstnärliga uttrycksformer. För Kurt Kranz vidkommande utgjorde åren som krigsmålare en parentes i hans karriär. I hans biografi konsta- teras endast att han tillbringade ”största delen av kriget i Lapplands skogar”.59

Hans tryckta produktion från den tiden uppvisar ett habilt, traditionellt konst- närskap väl lämpat för propagandasyften. Av hans Bauhaus-bakgrund spårades intet i denna produktion. Men vid sidan av den tryckta produktionen ägnade Bild 9. ”… från rökbastun ut i snön…” - Blyertsteckning av Kurt Kranz i Winter-Alltag

han sig i Lappland och Norge också åt att för egen del tematiskt utveckla sina abstrakta grundmönster: ”Linie, radiale Form, Struktur und Spirale” i ändlösa variationer.60

Kranz har i retrospektiv konstaterat, att även om åren i ”krigets brutala verklighet” i Finland och Norge i konstnärligt avseende var en period av stil- lastående så tvingade han sig i denna extrema situation präglad av isolering och hot till en kontemplativ inställning till omvärlden, som gjorde honom lyhörd och klarsynt till såväl mikrokosmos som sin inre värld. ”Årtionden därefter bar denna tid sina frukter i målarens arbeten.”61