4 Tillämplig lag enligt svensk autonom rätt
4.2 Kvalifikationsfrågan
4.2.1 Behöver rättsförhållandet kvalificeras som ett aktieägaravtal?
Utgångspunkten i den svenska autonoma internationella privaträtten är att kvalifikation sker enligt lex fori (det vill säga enligt domstolslandet Sveriges juridiska språkbruk och synsätt). Om exempelvis ett rättsförhållande enligt 248
Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 90; Weller,
246
Article 1 Rome I, s. 58.
Se avsnitt 1.6.1.
247
Linton, EU:s internationella privat- och processrätt – vilket inflytande har den i svensk
248
rättskipning i gränsöverskridande civilrättsliga tvister?, s. 173; Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 56; Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, s. 57;
Gihl, Den internationella privaträttens historia och allmänna principer, s. 340 f. Principen har kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1930 s. 692. Alternativet är kvalifikation lex causae, det vill säga utifrån uppfattningen i det land vars lag ska tillämpas, Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 56.
svensk civilrätt klassificeras som ett enkelt bolag är utgångsläget att förhållandet även inom den internationella privaträtten ska behandlas som ett enkelt bolag.
Inom svensk civilrätt har det ansetts att eftersom aktieägaravtal inte faller under någon lagreglerad avtalstyp saknar klassificeringen som sådan rättslig betydelse. Ställningstagandena i konkreta tvister är med andra ord inte beroende av om tvisten rör ett rättsförhållande som kan betecknas som ett aktieägaravtal eller ej. 249
I den internationella privaträtten kan samma sak antas gälla – det saknas en lagstadgad lagsvalsregel för aktieägaravtal, och att kvalificera avtalet som ett aktieägaravtal spelar därför ingen roll för utgången i tvisten. De relevanta frågorna är istället om avtalet kan kvalificeras som ett enkelt bolag, samt om avtalet kan sägas reglera aktiebolagsrättsliga frågor. 250
Det ovanstående innebär emellertid inte att benämningen ”aktieägaravtal”
saknar betydelse. Aktieägaravtalen innehåller vissa gemensamma drag, såsom att parterna i avtalet har en koppling till målbolaget och att avtalet reglerar verksamheten i målbolaget eller dess organ. Dessa gemensamma drag medför 251 att likartade problem och motiv lär göra sig gällande vid lagvalsfrågor beträffande samtliga aktieägaravtal. Det är därför enligt min mening motiverat 252 att fortsätta använda benämningen aktieägaravtal – trots att kvalifikationen som sådan saknar rättslig betydelse – så att likartade problem kan lösas på samma sätt eller inspiration kan hämtas från lösningen av likartade problem. 253
Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 59 och Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 15. Jfr
249
Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 74, som anser att om ett aktieägaravtal inte utgör ett enkelt bolag så ska det klassificeras som andra avtalsformer, såsom samarbetsavtal eller köpavtal.
Se avsnitt 4.2.2, 4.2.3 och 4.5.
250
Se avsnitt 1.1.
251
En sådan sak som behandlas på flera ställen i avsnitt 4 är att målbolagets bolagsstatut sätter
252
gränser för vad i avtalet som kan ges aktiebolagsrättslig verkan, se bland annat avsnitt 4.2.3.1, 4.4.2 och 4.5.2.
Jfr Eklund & Stattin, Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, s. 27, som tar upp att det vid
253
lösningen av juridisk problemlösning ofta är värdefullt att gruppera problem tillsammans så att likartade problem kan lösas på samma sätt eller inspiration kan hämtas från lösningen av likartade problem. Jfr även Lindskog, Aktieägaravtal — kommentarer med anledning av en avhandling, SvJT 2011 s. 274 f.
4.2.2 Om aktieägaravtalet utgör ett enkelt bolag
Om samtliga rekvisit för att aktieägaravtalet ska anses utgöra ett enkelt bolag är uppfyllda utgör rättsförhållandet enligt svensk rätt ett bolag. Eftersom kvalifikationen sker enligt lex fori kommer rättsförhållandet i så fall även i den svenska internationella privaträtten kvalificeras som ett bolag. De frågor som uppkommer beträffande det enkla bolaget – såsom frågor om bolagets upp-hörande och bolagsmännens förpliktelser – ska i så fall anses vara bolags-rättsliga, och regleras av den lag som är tillämplig på det enkla bolaget. 254
Antag att ett aktieägaravtal innehåller reglering som enligt svensk civilrätt är att klassificera som ett enkelt bolag, men dessutom innehåller klausuler som inte har någon betydelse för bedömningen av om ett ett enkelt bolag föreligger (exempelvis en konkurrensklausul). Ska hela aktieägaravtalet i så fall 255 kvalificeras som ett enkelt bolag, eller kan avtalet sägas omfatta flera rättsförhållanden av skilda typer?
Enligt Stattin är de avtalsdelar som inte har något att göra med det genom avtalet konstituerade enkla bolagets ändamål – så kallade sidolöpare – inte en 256 del av bolaget, utan de är istället avtalsrättsliga. Dessa sidolöpare regleras inte av bolagsrättsliga regler och principer, utan av allmänna förmögenhetsrättsliga regler och principer. Med denna utgångspunkt torde resultatet av kvalifik-257 ationen av aktieägaravtalet i dessa fall bli att två rättsförhållanden föreligger. 258
4.2.3 Om aktieägaravtalet inte utgör ett enkelt bolag 4.2.3.1 Kvalifikation enligt lex fori?
Om aktieägaravtalet inte utgör ett enkelt bolag bör kvalifikationen av avtalet inriktas på huruvida avtalet kan sägas reglera aktiebolagsrättsliga frågor eller ej.
Jfr Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 93.
254
Exemplet är hämtat från uppsatsen Bolagsavtal och sidolöpare, se Stattin, Bolagsavtal och
255
sidolöpare, s. 153. Konkurrensklausuler torde dock inte alltid utgöra sidolöpare, se Stattin, Bolagsavtal och sidolöpare, s. 160.
Stattin, Bolagsavtal och sidolöpare, s. 154.
256
Stattin, Bolagsavtal och sidolöpare, s. 161 f.
257
Frågan om aktieägaravtalet i så fall ska klyvas och regleras av fler än en rättsordning behandlas
258
nedan i avsnitt 4.3.2.
Anledningen är att det enligt mig ligger mer i sakens natur att låta avtalet regleras av samma rättsordning som bolaget om de frågor som regleras i avtalet är bolagsrättsliga, än om de enbart ska ses som avtalsrättsliga. Det är exempelvis logiskt att avtal beträffande röstning på målbolagets stämmor regleras av samma lag som reglerar stämmoförfarandet. Det är däremot inte lika uppenbart att stadganden om till exempel i vilken mån parterna får bedriva verksamhet som konkurrerar med målbolagets verksamhet ska regleras av bolagsstatutet. 259
Enligt förarbetena till ABL är frågor beträffande möjligheterna till och verkan av avtal mellan aktieägarna i grund och botten av avtalsrättslig, inte aktiebolags-rättslig, natur. Utifrån förarbetsuttalandet konstaterade Högsta domstolen i 260 NJA 2011 s. 429 att de frågor som regleras i ABL är av aktiebolagsrättslig natur. 261
Den svenska civilrättens klassifikationen av vilka frågor som är aktiebolags-rättsliga bygger således på vad som regleras i den svenska aktiebolagslagen. Att utgå från ABL vid kvalifikationen kan emellertid framstå som ologiskt i de situationer då målbolaget regleras av ett annat lands lag. Vad händer om den utländska motsvarande lagen reglerar sådant som inte regleras i ABL, eller inte reglerar sådant som regleras i ABL? Ska frågorna i sådana fall fortfarande kvalificeras med utgångspunkt i ABL?
Att kvalifikation ska ske enligt lex fori är emellertid ingen undantagslös regel, det är snarare en huvudprincip från vilken det finns ett antal undantag. 262 Exempelvis ska kvalifikation av fast egendom ske enligt lagen i det land där egendomen är belägen. Anledningen till undantaget är att fastighetsrätten anses 263
Se avsnitt 4.5.2 nedan.
259
Prop. 2004/05:85 s. 251.
260
NJA 2011 p. 429 p. 12. Fallet behandlas även ovan i avsnitt 2.4. Rättsfallet handlar även om
261
aktieägaravtalens avtalsrättsliga verkningar. Uppdelningen i aktiebolagsrättsliga och avtalsrättsliga verkningar behandlas inte närmare i uppsatsen, då det centrala för kvalifikationen kan antas vara avtalens natur och inte dess verkningar. Avtalens verkningar är något som sedermera är upp till tillämplig rättsordning att avgöra.
Gihl, Den internationella privaträttens historia och allmänna principer, s. 343; Bogdan, Svensk
262
internationell privat- och processrätt, s. 57 ff.
Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 58; Nial, Internationell förmögenhetsrätt,
263
s. 81 f.
ha en stark anknytning till landet vari egendomen är belägen – de rättigheter och skyldigheter som är hänförliga till fastigheten har sin naturliga anknytning till fastigheten själv. 264
Rättigheterna och skyldigheterna i ett aktieägaravtal hänför sig till ett specifikt aktiebolag, det så kallade målbolaget. Det är dessutom målbolagets bolags-265 statut som ”sätter ramarna” för vad aktieägaravtalet med bolagsrättslig verkan kan föreskriva. Om aktieägaravtalet till exempel innehåller en röstbindnings-klausul är det målbolagets lag som reglerar om avtalsparterna rent faktiskt kan rösta på det sätt som avtalet föreskriver, och om avtalet stadgar att aktierna ska överlåtas på ett visst sätt är det målbolagets lag som reglerar om aktierna faktiskt kan överlåtas på det föreskrivna sättet.
Det finns således en väldigt stark koppling mellan avtalet och ett aktiebolag, vilket enligt mig motiverar ett avsteg från huvudregeln om kvalifikation enligt lex fori. Istället ska kvalifikationen av avtalsförpliktelsernas natur ske enligt målbolagets bolagsstatut. Jag beskriver nedan hur kvalifikationen går till om målbolagets regleras av svensk materiell rätt.
Aktieägaravtal som reglerar aktiebolagsrättsliga frågor kallas nedan för
”aktieägaravtal med bolagsrättsliga inslag”. Aktieägaravtal som enbart reglerar frågor som inte kvalificeras som aktiebolagsrättsliga kallas nedan för ”renodlat avtalsrättsliga aktieägaravtal”.
4.2.3.2 Kvalifikation av avtalsförpliktelser enligt svensk civilrätt
Efter NJA 2011 s. 429 står det klart att om aktieägaravtal behandlar frågor som regleras i ABL ska denna reglering anses vara av aktiebolagsrättslig natur. Om avgörandet läses motsatsvis innebär det att sådant som regleras utanför ABL inte är av aktiebolagsrättslig natur. E contrario-tolkningar av prejudikat ska dock användas med stor försiktighet. 266
Nial, Internationell förmögenhetsrätt, s. 81 f.
264
Se avsnitt 1.1 för vad som karaktäriserar ett aktieägaravtal.
265
Hellner, Rättsteori, s. 102; Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s. 191; Peczenik, Juridikens
266
metodproblem, s. 132; Eek, Juridikens källmaterial, s. 137 f.; Bernitz, Finna rätt : juristens källmaterial och arbetsmetoder, s. 159 f.
Vilka frågor som regleras i ABL är inte statiskt, utan det kan växla över tiden.
Till exempel fanns de så kallade LEO-reglerna i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m., fram tills tillkomsten av 2005 års aktiebolagslag när de placerades i 16 kap. ABL. Bestämmelsernas natur har knappast ändrats genom denna förändring. NJA 2011 s. 429 kan således 267 troligtvis inte kunna läsas motsatsvis och tolkas som att frågor utanför ABL aldrig är av aktiebolagsrättslig natur. 268
Det är däremot oklart vilka riktlinjer som ska användas för att avgöra om frågor utanför ABL ska anses vara av aktiebolagsrättslig natur eller ej. Nerep har föreslagit att aktiebolagsrätten omfattar ”allt som är stadgat i aktiebolagslagen och övriga allmänna aktiebolagsrättsliga principer”. Det är ett förslag som 269 enligt mina ögon framstår som en rimlig utgångspunkt.
Avtalsförpliktelser som vare sig regleras i aktiebolagslagen eller kan sägas vara en del av en allmän aktiebolagsrättslig princip torde således inte kunna sägas vara bolagsrättsliga. Ett exempel på en sådan förpliktelse är en skyldighet för de avtalsparter som har representanter i styrelsen att informera övriga aktieägare om styrelsens löpande arbete. Om målbolaget är ett privat aktiebolag som inte är ett fåmansbolag berör avtalet ingen reglering i ABL. Avtalet lär 270 inte heller beröra någon aktiebolagsrättslig princip.
Ett annat exempel är en förpliktelse för aktieägarna att inte konkurrera med målbolagets verksamhet. 271
Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 865 f.
267
Se Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 865 not 40.
268
Nerep, Anmeldelse: Arvidsson, Niklas: Aktieägaravtal. Särskilt om besluts- och
överlåtelse-269
bindningar, NTS 2011 s. 107 f. Observera att artikeln är äldre än NJA 2011 s. 429. Nereps förslag ligger dock i linje med vad Högsta domstolen sedermera kom fram till.
Den närmsta bestämmelsen är 7 kap. 32 § ABL, men den gäller aktieägares frågerätt vid
270
bolagsstämmor. Eftersom det är ett privat bolag som inte är ett fåmansbolag kan aktieägaravtalet inte heller kollidera med insynsrätten i fåmansbolag i 7 kap. 36 § ABL eller några informationsregler beträffande publika bolag.
Frågan är dock om ett avtal som endast stadgar detta ska ses som ett aktieägaravtal, jfr avsnitt 1.1.
271
4.3 Dépeçage enligt svensk rätt