Tillämplig lag för internationella aktieägaravtal

93  Download (0)

Full text

(1)

Vårterminen 2019

Examensarbete i internationell privat- och processrätt samt associationsrätt

30 högskolepoäng

Tillämplig lag för internationella aktieägaravtal

The law applicable to international shareholders' agreements

Författare: Martin Eriksson

Handledare: Docent Marie Linton

(2)
(3)

1 Inledning 7

1.1 Aktieägaravtal i en internationell kontext 7

1.2 Den internationella privat- och processrätten 8

1.3 Om kvalifikationsfrågan 10

1.4 Syfte och frågeställningar 11

1.5 Avgränsning 14

1.6 Metod och material 15

1.6.1 Den rättsdogmatiska metoden 15

1.6.2 EU-rättslig rättsdogmatik 17

1.6.2.1 EU-rättens rättskällelära 17

1.6.2.2 Kontinuitet inom den internationella privaträtten 18

1.6.2.3 Den skrivna rätten 19

1.6.2.4 EU-domstolens rättspraxis och tolkningsmetoder 20

1.7 Disposition 21

2 Aktieägaravtal enligt svensk civilrätt 22

2.1 Aktieägaravtalets syfte och innehåll 22

2.2 Aktieägaravtal som enkla bolag 23

2.2.1 Avtalsrekvisitet 23

2.2.2 Gemensamt ändamål 24

2.2.3 Förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet 26

2.3 Aktieägaravtal som inte utgör enkla bolag 26

2.4 Förhållandet mellan aktieägaravtalen och aktiebolagsrätten 27

2.5 Sammanfattning 28

* 28

(4)

3 Kan Rom I-förordningen tillämpas på aktieägaravtal? 29 3.1 Förutsättningar för att förordningen ska tillämpas 29

3.1.1 Avtalsförpliktelse 29

3.1.2 Tvist på privaträttens område 32

3.1.3 Lagkonflikt 32

3.2 Undantaget i artikel 1.2 f) 33

3.3 Bolagsformer som undantas genom artikel 1.2 f) 33

3.3.1 Varför frågan är av intresse 33

3.3.2 Tolkning av det bolagsrättsliga begreppet 34

3.3.3 En skillnad mellan olika språkversioner 35

3.3.4 Det enkla bolaget som exempel i den följande diskussionen 36

3.3.5 Bestämmelsens utformning 36

3.3.6 Systematiken i förordningen 37

3.3.7 Ändamålet med förordningen 40

3.3.8 Ändamålet med bestämmelsen 42

3.3.9 Vilka bolagsformer undantas egentligen? 44

3.4 Aktieägaravtal och ”frågor som underkastas lagreglerna om bolag” 46

3.4.1 Frågans relevans 46

3.4.2 Autonom tolkning av begreppet? 47

3.4.2.1 Utgångspunkt och Giuliano/Lagarde-rapporten 47

3.4.2.2 Den bristande harmoniseringens betydelse 48

3.4.2.3 Följder av att ge bestämmelsen en ”osjälvständig” innebörd 49

3.4.2.4 Hur begreppets innebörd kan fastställas 50

3.4.3 Rättskällor för att fastställa begreppets innebörd 50

3.4.3.1 Unionsrättslig praxis och förarbeten 50

(5)

3.4.3.2 Litteratur 51

3.4.3.3 Rättsläget är oklart 52

3.4.4 Kvalifikation av aktieägaravtalen 52

3.5 Dépeçage enligt Rom I-förordningen 56

3.6 Avslutningsvis om Rom I-förordningen och aktieägaravtal 59

4 Tillämplig lag enligt svensk autonom rätt 61

4.1 Inledning 61

4.2 Kvalifikationsfrågan 61

4.2.1 Behöver rättsförhållandet kvalificeras som ett aktieägaravtal? 61 4.2.2 Om aktieägaravtalet utgör ett enkelt bolag 63 4.2.3 Om aktieägaravtalet inte utgör ett enkelt bolag 63

4.2.3.1 Kvalifikation enligt lex fori? 63

4.2.3.2 Kvalifikation av avtalsförpliktelser enligt svensk civilrätt 65

4.3 Dépeçage enligt svensk rätt 67

4.3.1 Möjlighet till klyvning 67

4.3.2 Klyvning av enkla bolag och sidolöpare 68

4.3.3 Klyvning av aktieägaravtal som inte utgör enkla bolag 69

4.4 Aktieägaravtal som utgör enkla bolag 70

4.4.1 Partsautonomi 70

4.4.2 Den objektivt tillämpliga lagen 71

4.5 Aktieägaravtal som inte utgör enkla bolag 73

4.5.1 Partsautonomi 73

4.5.2 Den objektivt tillämpliga lagen 74

4.6 Sammanfattningsvis 76

5 Avslutning 79

(6)

Käll- och litteraturförteckning 84

Rättsfall från EU-domstolen 84

Rättsfall från svenska domstolar 85

Officiella EU-dokument 85

Officiella svenska dokument 86

Litteratur 87

Internetkällor 91

(7)

Förkortningar

ABL Aktiebolagslag (2005:551)

BL Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla

bolag

Bryssel I-förordningen Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22

december 2000 om domstols behörighet och om

erkännande och verkställighet av domar på

privaträttens område

Bryssel I a-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols

behörighet och om erkännande och verkställighet av

domar på privaträttens område

Brysselkonventionen 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens

område

FEU Fördraget om Europeiska unionen

FEUF Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

f. följande sida

ff. följande sidor

JP Juridisk publikation

JT Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I

NTS Nordisk Tidsskrift for Selskabsret

prop. regeringens proposition

red. Redaktör

RH Rättsfall från hovrätterna

Rom I-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för

avtalsförpliktelser

(8)

Rom II-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för

utomobligatoriska förpliktelser

Romkonventionen 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på

avtalsförpliktelser

SOU Statens offentliga utredningar

SvJT Svensk Juristtidning

SvSkT Svensk Skattetidning

TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap


(9)

1 Inledning

1.1 Aktieägaravtal i en internationell kontext

Aktieägaravtalet är en avtalsform som i svensk civilrätt saknar en legaldefinition, och som inte heller getts en särskilt avgränsad rättslig innebörd i andra rättskällor. Även inom EU-rätten saknas en autonom definition av begreppet 1 aktieägaravtal. 2

Aktieägaravtal kan sägas vara en typ av avtal i vilka alla eller vissa aktieägare i ett aktiebolag till komplettering av bolagsordningen reglerar verksamheten i målbolaget eller dess organ samt sina inbördes förhållanden och disposition över aktierna. Även aktiebolaget som juridisk person kan själv ingå som part i 3 avtalet. I avtalet kan parterna reglera utövandet av sina förvaltningsmässiga och/4 eller ekonomiska rättigheter, samt rätten att disponera över aktierna i bolaget. 5 Avtalet kan reglera aktieägarnas samtliga bolagsrättsliga befogenheter, samt informations-, minoritets- och individuella befogenheter. Två vanliga exempel på reglering som kan återfinnas i aktieägaravtal är röstbindningsklausuler, vilket är klausuler som stadgar hur avtalsparterna ska rösta, och informationsklausuler, vilka kan syfta till att ge aktieägare som inte innehar någon styrelseplats mer insyn i bolagets verksamhet än vad som följer av aktiebolagslagen. 6

Aktieägaravtal sluts ofta i internationella sammanhang. Ett exempel på ett 7 internationellt aktieägaravtal återfinns i NJA 2011 s. 429, där ett belgiskt och ett

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 15; Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 59.

1

Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 92.

2

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 19; Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 15;

3

Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 13; Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några utgångspunkter, s. 27; Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 15 f. Jfr Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 67 f. Liknande definitioner av aktieägaravtal används i internationell litteratur, se Mock m.fl., Shareholders’ Agreements between Corporate and Contract Law, s. 16 f. och Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international shareholders’

agreements, s. 1.

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 16 och Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga

4

klassificering – några utgångspunkter, s. 27.

Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 15; Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 15

5

ff.; Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 15 f.; Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolags- rättsliga separationsprincipen, JT 2011–12 s. 63 ff.

Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 15 f.

6

Eklund & Stattin, Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, s. 228.

7

(10)

nederländskt bolag ingått ett aktieägaravtal som reglerade parternas inbördes förhållanden som aktieägare i ett svenskt bolag. 8

I internationella sammanhang kan det bli aktuellt att fastställa vilket lands lag som ska tillämpas på avtalsförhållandet. Frågan aktualiserades exempelvis i ett tyskt rättsfall från slutet på 1930-talet. I fallet hade ett antal tyska och danska 9 medborgare bildat ett aktiebolag med säte i Köpenhamn. Två av de tyska aktieägarna ingick ett avtal i vilket de förpliktade sig att utöva rösträtten i samförstånd. Efter några år drog en av avtalsparterna sig ur avtalet, varefter den andre avtalsparten väckte talan och gjorde gällande att uppsägningen var ogiltig och yrkade fastställande att avtalet fortfarande gällde. Under tvisten uppkom frågan om bundenheten skulle bedömas enligt dansk rätt (på grund av kopplingen till det danska bolaget) eller enligt tysk rätt (på grund av att avtalsparterna var tyskar).

1.2 Den internationella privat- och processrätten

Frågan om tillämplig lag regleras av lagvalsregler inom den internationella privaträtten. Svaret på frågan avgör enligt vilket regelsystem avtalsparternas 10 agerande kommer att bedömas. Frågan är således av stor vikt för att parterna ska kunna anpassa sitt handlande efter reglerna i den tillämpliga rättsordningen.

Regleringen av tillämplig lag är i stor utsträckning harmoniserad inom EU. 11 Inom EU regleras till exempel tillämplig lag för avtalsförpliktelser (det vill säga vad som är avtalsstatut) av Rom I-förordningen, och tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser av Rom II-förordningen. Det saknas dock ett 12

Rättsfallet behandlas nedan i avsnitt 2.4 och 4.2.3.

8

Rättsfallet redogörs för i Roos, Avtal och rösträtt: en aktiebolagsrättslig studie, s. 362 f.

9

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 19 f.

10

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 17.

11

Enligt artiklarna 1–3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av

12

Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, samt artiklarna 1–4 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, står emellertid Förenade kungariket, Irland och Danmark utanför denna typ av civilrättsligt samarbete. Länderna kan dock välja att delta i antagandet och tillämpningen av förordningar. Irland har valt att delta i Rom I- förordningen, och Förenade kungariket och Irland har valt att delta i Rom II-förordningen, se ingresspunkt 44–46 i Rom I-förordningen samt ingresspunkt 38–40 i Rom II-förordningen.

(11)

liknande regelverk som reglerar tillämplig lag för bolagsrättsliga frågor. Istället finns spridda lagvalsregler i olika bolagsrättsliga direktiv. Ingen av dessa 13 lagvalsregler rör dock aktieägaravtal.

I Rom I-förordningen är utgångspunkten att partsautonomi råder. Om 14 parterna inte valt tillämplig lag ställer förordningen upp ett antal fasta lagvalsregler för olika avtalstyper (exempelvis transport- och försäkringsavtal). 15 Är dessa regler inte tillämpliga ska avtalsstatutet fastställas utifrån avtalets karakteristiska prestation. Om det inte är möjligt ska slutligen avtalet 16 underkastas lagen i det land till vilket det har närmast anknytning, vilket avgörs genom en helhetsbedömning (den så kallade individualiserade metoden). 17

Om lagvalsfrågan inte regleras på EU-nivå eller i andra internationella instrument regleras den på nationell nivå. Även i svensk internationell privaträtt 18 är utgångspunkten att parterna i ett internationellt avtal fritt kan avtala om tillämplig lag för avtalet. Om ett lagvalsavtal saknas ska avtalsstatutet fast-19 ställas med hjälp av den individualiserande metoden. Den lag som är tillämplig 20 på bolaget (bolagsstatutet) är däremot enligt svensk rätt rättsordningen enligt vilken bolaget har bildats. För bolag vars existens inte förutsätter registrering är bolagsstatutet istället rättsordningen i den stat där bolaget har sitt säte. 21

Se bland annat artikel 4.2 e) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april

13

2004 om uppköpserbjudanden och artiklarna 121.1 a) och 127.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt.

Artikel 3 i förordningen. Partsautonomin är dock begränsad, främst i artikel 3, men även vid vissa

14

särskilda avtalstyper som konsumentavtal, se exempelvis artikel 6.2 i förordningen.

Artiklarna 5–8 i Rom I-förordningen.

15

Artikel 4.1 och 4.2 i Rom I-förordningen.

16

Artikel 4.4 i Rom I-förordningen.

17

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 17; Weller, Article 1 Rome I, s. 58.

18

Svernlöv, Internationella Joint ventures, s. 125; Dotevall, Samarbete i bolag, s. 154; Nial,

19

Internationell förmögenhetsrätt, s. 14; Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, s. 93.

RH 2008:35; NJA 1937 s. 1; NJA 1941 s. 350; Nial, Internationell förmögenhetsrätt, s. 37 ff.;

20

Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, s. 96 ff.

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 143; Dotevall, Samarbete i bolag, s. 34 f.;

21

Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, s. 83; Nial, Internationell förmögenhetsrätt, s. 76; Severinsson, EG:s etableringsrätt för bolag, JT 2003/04 s. 72; Nelson, Aktiebolags etableringsrätt i EU - en studie utifrån målen Segers, Daily Mail och Centros, SvSkT 2002 s. 636; Pehrson, Kan aktiebolag flytta?, s. 93; Danelius, Aktiebolags rörlighet över gränserna, SvJT 2010 s. 122; Dejmek, Den europeiska bolagsrätten — igår, idag och i morgon, SvJT 2002 s.

599; Svea hovrätts dom 2016-10-27 i mål T 3834-16; prop. 1955:87 s. 22; prop. 1992/93:71 s. 35;

prop. 1994/95:186 s. 104 f.

(12)

1.3 Om kvalifikationsfrågan

En central fråga i den internationella privaträtten är kvalifikationsfrågan, det vill säga vilken rättslig etikett som ska sättas på det aktuella anspråket. 22

Aktieägaravtal är en typ av rättsförhållande som har en fot i bolagsrätten och en i avtalsrätten. Rättsförhållandets dubbla natur medför att kvalifikationen kan 23 vara svår att utföra – ska avtalen ses som bolagsrättsliga, renodlat avtalsrättsliga eller intar de en mellanform?

För att garantera att de rättigheter och skyldigheter som följer av EU-rätten blir likvärdiga i samtliga medlemsstater ska anspråk som har koppling till unionsrätten normalt kvalificeras autonomt, det vill säga utifrån begreppens unionsrättsliga betydelse. Det innebär att nationella synsätt i saken i princip blir 24 irrelevanta.

Det finns ett antal olika tolkningsmetoder som kan användas för att avgöra innebörden i unionsrättsliga begrepp. En metod är den språkligt-grammatikaliska tolkningen, vilken utgår ifrån bestämmelsens ordalydelse och grammatikaliska mening. En annan metod är den historiska tolkningsmetoden, som utgår ifrån lagstiftarens syfte. Därutöver finns den systematiska metoden, som utgår från det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår, och den komparativa metoden som utgår ifrån gemensamma drag i medlemsstaternas nationella rättsordningar.

Slutligen finns den teleologiska tolkningsmetoden, vilken utgår ifrån instru- mentens syfte. 25

Om den aktuella tvisten inte omfattas av EU-rätten, utan av den svenska autonoma internationella privaträtten, är utgångspunkten att kvalifikationen sker

Linton, EU:s internationella privat- och processrätt – vilket inflytande har den i svensk

22

rättskipning i gränsöverskridande civilrättsliga tvister?, s. 173.

Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 857; Csach, Cross-

23

border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 88; Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international shareholders’ agreements, s. 3 ff.

Linton, EU:s internationella privat- och processrätt – vilket inflytande har den i svensk

24

rättskipning i gränsöverskridande civilrättsliga tvister?, s. 174; Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, s. 41; Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s.

57.

Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, s. 42 f.

25

(13)

enligt lex fori (det vill säga enligt domstolslandets juridiska språkbruk och synsätt). 26

1.4 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tillämplig lag fastställs på aktieägaravtal som har utlandsanknytning.

Som konstaterats ovan är stora delar av den internationella privat- och processrättsliga regleringen EU-rättslig. Den unionsrättsliga lagstiftning som 27 främst kan tänkas aktualiseras är Rom I-förordningen, eftersom förordningen rör tillämplig lag för avtalsförpliktelser. 28

Enligt artikel 288 FEUF är förordningar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Av artikeln, tillsammans med principen om EU-rättens företräde, följer att det första steget i att fastställa tillämplig lag för aktieägaravtal är att konstatera huruvida Rom I-förordningen är tillämplig eller ej.

Förordningen ska enligt artikel 1.1 tillämpas på privaträttsliga avtals- förpliktelser. Aktieägaravtal uppfyller dessa inledande krav för att förordningen ska bli tillämplig. 29

Enligt artikel 1.2 f) i Rom I-förordningen är förordningen emellertid inte tillämplig på:

frågor som underkastas lagreglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer, såsom frågor om deras upprättande genom registrering eller på annat sätt, deras rättskapacitet, interna organisation eller upplösning samt om personligt ansvar för delägare eller medlemmar och organ i denna egenskap för bolagets, föreningens eller den juridiska personens förpliktelser.

Avgörande för förordningens tillämplighet är därmed hur undantaget förhåller sig till aktieägaravtal – i vilken mån kan avtalstypen sägas falla under undantaget?

Linton, EU:s internationella privat- och processrätt – vilket inflytande har den i svensk

26

rättskipning i gränsöverskridande civilrättsliga tvister?, s. 173; Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 56; Gihl, Den internationella privaträttens historia och allmänna principer, s. 340 f. Principen har kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1930 s. 692. Alternativet är kvalifikation lex causae, det vill säga utifrån uppfattningen i det land vars lag ska tillämpas, Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 56.

Se avsnitt 1.2.

27

Därutöver kan Rom II-förordningen bli tillämplig på utomobligatorisk skada och

28

Romkonventionen bli tillämplig på äldre avtalsförpliktelser, se avsnitt 1.5.

Se avsnitt 3.1 nedan.

29

(14)

Att bedöma hur undantaget förhåller sig till aktieägaravtal är svårt av flera skäl. För det första är aktieägaravtalet en juridisk figur som befinner sig i gränslandet mellan avtalsrätten och aktiebolagsrätten. För det andra varierar 30 innehållet i aktieägaravtal i stor utsträckning beroende på aktieägarnas syften med avtalet. Till exempel finns underkategorierna röstbindningsavtal (vilka 31 reglerar hur aktieägarnas rösträtt utövas vid bolagsstämman) och investerings- avtal (vilka reglerar hur investeringar i bolaget ska ske). Aktieägaravtalet är för 32 det tredje inte ett enhetligt koncept inom EU, och klassificeringen av avtalen skiljer åt från land till land. I svensk rätt utgör aktieägaravtalen exempelvis ofta 33 i sig enkla bolag. Enligt svensk rätt kan avtalen alltså – utöver att ha en koppling till bolagsrätten genom att de reglerar förhållandena i ett aktiebolag – även ha en koppling till bolagsrätten genom att de är bolag i sig själva. 34

Om Rom I-förordningen anses tillämplig blir nästa fråga vilken eller vilka regler i förordningen som ska användas för att avgöra lagvalsfrågan. Om förordningen däremot inte anses tillämplig ska tillämplig lag fastställas i enlighet med nationell rätt. I denna situation blir följdfrågan således hur tillämplig lag 35 för aktieägaravtal ska fastställas enligt svensk rätt.

Sammanfattningsvis är uppsatsens övergripande frågor följande:

I vilken mån faller aktieägaravtal under artikel 1.2 f) i Rom I- förordningen?

Hur ska aktieägaravtal kvalificeras enligt svensk autonom internationell privaträtt?

Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 857; Csach, Cross-

30

border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 88; Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international shareholders’ agreements, s. 3 ff.

Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international

31

shareholders’ agreements, s. 1; Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 67.

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 16 f.

32

Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 88 och s. 92;

33

Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 17; Danelius & Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 859; Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international shareholders’ agreements, s. 3 ff. I flertalet länder saknas det dessutom en klar definition av vad som utgör ett aktieägaravtal, Mock m.fl., Shareholders’ Agreements between Corporate and Contract Law, s. 18.

Se avsnitt 2.2.

34

Hellner, Rom II-förordningen, s. 59.

35

(15)

Hur ska tillämplig lag för aktieägaravtal fastställas enligt Rom I- förordningen respektive svenska autonoma lagvalsregler?

Samtliga ovanstående frågor innefattar givetvis flera underfrågor, men dessa tas upp i det sammanhang de aktualiseras. Ett exempel på en sådan underfråga är i vilken mån parterna kan avtala om tillämplig lag. Står sig parternas utpekade lag om lagen exempelvis är en annan än bolagsstatutet och ett visst agerande är tillåtet enligt den utpekade lagen men förbjudet enligt bolagsstatutet?

Anledningen till att jag valt att undersöka hur tillämplig lag fastställs för aktieägaravtal är att rättsläget beträffande frågan är tämligen osäkert. Det saknas såvitt känt avgöranden från EU-domstolen om hur aktieägaravtal förhåller sig till undantaget i artikel 1.2 f). Inte heller i svensk rätt tycks det finnas avgöranden 36 om tillämplig lag för aktieägaravtal. Därutöver finns det väldigt lite skrivet om 37 lagvalsfrågan för aktieägaravtal, jag har endast funnit endast ett fåtal svenska och utländska författare som berört den. 38

Anledningen till att just lagvalsfrågan behandlas är det ovan nämnda undantaget från Rom I-förordningens tillämpningsområde. I Brysselinstrumenten (som rör jurisdiktion samt erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) saknas ett undantag likt det i artikel 1.2 f) i Rom I- förordningen. Därmed undviks de problem som skissas upp ovan. Kontinuitet bör dock råda mellan Bryssel- och Rominstrumenten, vilket medför att rättskällor beträffande Brysselinstrumenten fortfarande kan vara av relevans för uppsatsens frågeställningar. 39

Det saknas rent allmänt praxis kring hur artikel 1.2 f) ska tolkas, se avsnitt 1.6.2.4 nedan.

36

Rent generellt är rättspraxis beträffande aktieägaravtal förhållandevis sparsam. Anledningen är att

37

de flesta aktieägaravtal torde innehålla skiljeklausuler, se Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 17.

Se Dotevall, Samarbete i bolag, s. 148 ff. och Dotevall, Choice-of-law Rules for International

38

Cooperative Agreements, s. 111 ff.; Pålsson, Romkonventionen – tillämplig lag för avtals- förpliktelser, s. 36; Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, 183 f.; Roos, Avtal och rösträtt: en aktiebolagsrättslig studie, s. 362 ff.; Mazzoni, The choice of UNIDROIT principles as rules of law applicable to international shareholders’ agreements, s. 1 ff.; Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 83 ff.

Se avsnitt 1.6.2.2 nedan.

39

(16)

1.5 Avgränsning

Inom EU:s internationella privaträtt finns utöver Rom I-förordningen bland annat Rom II-förordningen, som rör tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser.

Frågor som är underkastade Rom II-förordningen kan ha en koppling till aktieägaravtal, till exempel om skada för utomstående uppstått på grund av att parter i ett aktieägaravtal agerat i enlighet med avtalet. Utomobligatoriska 40 förpliktelser berörs inte i uppsatsen eftersom de endast har en indirekt koppling till aktieägaravtal (förpliktelserna härstammar inte direkt ur avtalen, utan snarare ur avtalsparternas agerande).

I uppsatsen berörs inte heller tillämplig lag enligt Romkonventionen, då Rom I-förordningen i majoriteten av EU:s medlemsstater har ersatt konventionen beträffande avtal som ingås från och med den 17 december 2009. 41

Det är dock värt att nämna att såväl Romkonventionen som Rom II- förordningen innehåller undantag som är snarlika det i artikel 1.2 f) i Rom I- förordningen, och att kontinuitet ska råda mellan instrumenten. Det kan 42 43 därmed hända att uppsatsens slutsatser om Rom I-förordningens tillämplighet är tillämpliga mutatis mutandis på de övriga Rominstrumenten.

Uppsatsen berör inte heller tillämplig lag för aktieägaravtal i Europabolag.

Europabolag är en särskild europeisk associationsform för publika aktiebolag, vilka regleras av en särskild lagvalsregel. För att ta reda på vilken lag som är 44 tillämplig på aktieägaravtal beträffande dessa bolag krävs det därför att det utreds

De förpliktelser som därigenom uppkommer för parterna i aktieägaravtalet i förhållande till den

40

utomstående lär ses som utomobligatoriska, i princip varje förpliktelse som den förpliktade inte har frivilligt åtagit sig ska anses vara utomobligatorisk, se Lüttringhaus, Article 1: Material scope, s. 33.

Se artiklarna 24 och 28 i Rom I-förordningen.

41

Se artikel 1.2 e) i Romkonventionen och artikel 1.2 d) i Rom II-förordningen.

42

Se ingresspunkt 6 i Rom I-förordningen och ingresspunkt 7 i Rom II-förordningen. Avsnitt 1.6.2.2

43

berör närmare förhållandet mellan de tre instrumenten.

Se artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för

44

europabolag.

(17)

om regeln omfattar aktieägaravtal. Det finns inte utrymme att utreda detta i 45 uppsatsen. Inte heller är Europabolaget en vanlig bolagsform i Sverige. 46

Aktieägaravtal kan enligt svensk rätt utgöra aktieägarföreningar, vilket är en form av ideella föreningar. Uppsatsen kommer inte heller att beröra tillämplig 47 lag för aktieägarföreningar, då även denna associationsform är relativt ovanlig i Sverige. 48

1.6 Metod och material

1.6.1 Den rättsdogmatiska metoden

Den rättsdogmatiska metoden kan sägas vara inriktad på att tolka och systematisera gällande rätt, eller på att lösa ett rättsligt problem genom att 49 applicera en rättsregel på problemet. Eftersom uppsatsen syftar till att försöka 50 fastställa vad som är gällande rätt anser jag att det är lämpligt att använda mig av denna metod.

Metoden kan sägas utgå från principerna för användandet av de allmänt accepterade rättskällorna (lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och litteraturen) samt olika hjälpregler vid lagtolkning (exempelvis teleologisk tolkning och motsatsslut). 51

Den ovanstående beskrivningen av metoden behöver utvecklas i två avseenden. För det första berör uppsatsen Rom I-förordningen, vilket är en del av unionsrätten. Att EU-rätt aktualiseras kräver en viss justering av den rätts- dogmatiska metoden, då bland annat rättskälleläran skiljer sig åt mellan svensk autonom rätt och EU-rätt. 52

Om lagvalsregeln omfattar aktieägaravtal hade den i så fall haft företräde framför såväl Rom I-

45

förordningen, genom artikel 23 i förordningen, som nationell rätt, genom artikel 288 FEUF och principen om EU-rättens företräde.

Den 31 december 2017 fanns det endast 5 registrerade Europabolag i Sverige, se Carlson, SE

46

Companies, s. 3.

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 23 f.

47

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 24.

48

Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249.

49

Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 21.

50

Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 21.

51

”EU-rättslig rättsdogmatik” behandlas nedan i avsnitt 1.6.2.

52

(18)

För det andra är stora delar av den svenska autonoma internationella privaträtten är inte lagfäst, däribland regleringen av bolagsstatut. Problemen 53 förväntas istället lösas i rättstillämpningen. Antalet svenska prejudikat är dock 54 tämligen begränsat. Det enda avgörandet som mig veterligen berör tillämplig lag för bolag är Svea hovrätts dom 2016-10-27 i mål nr T 3834-16, vilket gäller frågan om tillämplig lag på tvist gällande de förpliktelser som aktieägares aktieinnehav i bolag medför. Jag har inte funnit något rättsfall som berör tillämplig lag för aktieägaravtal. 55

Sammantaget har det ovanstående lett till att litteraturen har en särskilt viktig roll inom den svenska internationella privaträtten. På grund av bristen på 56 rättskällor har den internationella privaträtten sagts kännetecknas av ”benägen- het för allmänna spekulationer av ofta rätt tvivelaktigt värde”. 57

Denna brist på andra rättskällor än litteraturen väcker frågan vilken roll som värderingar spelar inom rättsdogmatiken. Om det finns flera tänkbara lösningar och rättskällorna inte ger ett entydigt svar på vilken lösning som är ”rätt”, i vilken mån kan man då använda sig av egna värderingar för att finna svaret?

Värderingar kan delas in i två typer: allmänna värderingar (vilka är en del av samhällets överbyggnad, exempelvis proportionalitetsprincipen eller strävan efter förutsägbarhet) och författarens egna värderingar. Att åberopa den första typen av värderingar är vanligtvis oproblematiskt. Att ge utrymme för egna värderingar kan dock vara känsligt i ett rättsdogmatiskt arbete. 58

Gränsen mellan de två typerna av värderingar är dock flytande. Allmänna värderingar innefattar ofta ett subjektivt moment (såsom uppfattningen om vilken tyngd en viss värdering eller princip kan tillmätas). Till exempel kan en person 59

Nial, Internationell förmögenhetsrätt, s. 74 f.; Nacka tingsrätts mellandom 2016-04-11 i mål T

53

3485-15.

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s. 17.

54

En anledning skulle kunna var att aktieägaravtal vanligen innehåller skiljeklausuler, se Stattin &

55

Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 17.

Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, s. 17 f.

56

Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, s. 15.

57

Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 73.

58

Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 74.

59

(19)

i en viss fråga anse att vikten av en rättssäker process väger tyngre än strävan efter en effektiv process, medan någon annan tycker tvärt om.

Under uppsatsskrivandet har det flera gånger saknats ett definitivt svar på en viss fråga. För att lösa dessa frågor har jag behövt ta ställning till vilken vikt som ska tillämpas vissa allmänna värden. Jag har i dessa situationer strävat efter att vara tydlig med vad som är mina egna värderingar och öppen med vilka argument som finns för respektive emot de olika möjliga lösningarna, samt redovisat vilka författare som förespråkar andra lösningar än jag.

1.6.2 EU-rättslig rättsdogmatik 1.6.2.1 EU-rättens rättskällelära

I de delar av uppsatsen där EU-rätten involveras måste den rättsdogmatiska metoden anpassas utifrån den rättskällelära som råder inom unionsrätten.

Unionsrättens rättskällor kan delas in i fyra slag: den skrivna rätten, EU- domstolens rättspraxis, allmänna rättsprinciper samt andra rättsordningar. Den 60 skrivna rätten består i huvudsak av två slag, primärrätten (de grundläggande fördragen) och sekundärrätten (direktiv och förordningar som institutionerna antagit). De allmänna rättsprinciperna är dels sådana principer som grundar sig 61 på EU-rättens speciella karaktär (såsom likabehandlingsprincipen), dels principer som grundar sig på medlemsstaternas gemensamma rättstraditioner (såsom proportionalitetsprincipen). Med ”andra rättsordningar” avses medlems-62 staternas nationella rättsordningar och folkrätt. 63

Strömholm kompletterar uppräkningen av unionsrättens rättskällor med en femte kategori, doktrin. EU-domstolen hänvisar inte i sina domar till uttalanden 64

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 403;

60

Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 322. Jfr Hettne & Otken Eriksson, EU-rättslig metod, s. 40 som delar in rättskällorna i tio kategorier. Utöver ekonomiska teorier berörs samtliga uppräknade rättskällor i avsnittet.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 403;

61

Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 322.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 403 ff.

62

Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 325.

63

Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 322. Även Hettne & Otken Eriksson

64

behandlar litteraturen som en typ av rättskälla, se Hettne & Otken Eriksson, EU-rättslig metod, s. 40.

(20)

i litteraturen, men det betyder inte att litteraturen saknar värde. Enligt en allmän uppfattning tar EU-domstolen ofta hänsyn till rättsvetenskapliga verk, och generaladvokatens förslag till avgöranden innehåller ofta referenser till littera- turen. 65

Jag beskriver nedan den skrivna rätten och EU-domstolens rättspraxis mer ingående.

1.6.2.2 Kontinuitet inom den internationella privaträtten

Innan de två kategorierna behandlas ska något kort sägas om kontinuitet inom den europeiska unionens internationella privaträtt. Enligt ingresspunkt 7 i Rom I- förordningen ska förordningens materiella tillämpningsområde och bestämmelser överensstämma med Bryssel I-förordningen och Rom II-förordningen. En motsvarande formulering finns i ingresspunkt 7 i Rom II-förordningen.

Avsikten är således att instrumenten ska ses som delar i ett sammanhängande system. EU-domstolen har även använt Brysselinstrumenten för att tolka Romkonventionen och vice versa. Faktumet att kontinuitet ska råda medför att 66 rättskällor beträffande andra instrument kan ha relevans även vid tolkningen av Rom I-förordningen. Viss varsamhet bör dock iakttas vid användandet av andra rättskällor – är de underliggande bestämmelserna liklydande, och har de samma syfte? Den eftersträvade kontinuiteten kan enligt EU-domstolen inte läggas till grund för en tolkning som är oförenlig med förordningens systematik och syften. 67

Ett exempel där jag använt rättskällor rörande andra instrument är vid tolkningen av artikel 1.2 f) i Rom I-förordningen. Bestämmelsen innehåller på det hela taget samma formuleringar som artikel 1.2 e) i Romkonventionen och

Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 326. Se även Hettne & Otken Eriksson, EU-

65

rättslig metod, s. 120 ff.

Se exempelvis de förenade målen C-585/08 och C-144/09 Peter Pammer mot Reederei Karl

66

Schlüter GmbH & Co. KG och Hotel Alpenhof GesmbH mot Oliver Heller, ECLI:EU:C:2010:740, p. 43; mål C-190/11 Daniela Mühlleitner mot Ahmad Yusufi et Wadat Yusufi, ECLI:EU:C:2012:542, p. 8–9; C-133/81 Roger Ivenel mot Helmut Schwab, ECLI:EU:C:1982:199, p. 13; C-32/88, Six Constructions, ECLI:EU:C:1989:68, p. 12; C-96/00 Gabriel, ECLI:EU:C:2002:436 p. 42–44.

C-45/13, Kainz mot Pantherwerke, ECLI:EU:C:2014:7, p. 20.

67

(21)

artikel 1.2 d) i Rom II-förordningen, och kan antas ha samma syfte som dem.

Rättskällor beträffande de sistnämnda bestämmelserna är därför av relevans även vid tolkningen av artikel 1.2 f) i Rom I-förordningen. 68

1.6.2.3 Den skrivna rätten

Den första typ av rättskällor som räknas upp ovan är den skrivna rätten. Den unionsrättsliga delen av uppsatsen berör de sekundärrättsliga förordningarna på den internationella privaträttens område.

En sak som skiljer EU-rätten från svensk rätt är att den skrivna rätten i EU generellt sett saknar förarbeten likt de i svensk rätt. Rättsakterna i sekundär-69 rätten inleds dock med en preambel som ger vägledning för tolkningen av rättsakten. Det finns därutöver vissa exempel där EU-domstolen beaktat 70 uttalanden under parlamentets eller en kommittés behandling av lagstiftnings- ärenden. 71

Till Bryssel-, respektive Romkonventionen har emellertid ett antal förklarande rapporter författats, bland annat den så kallade Giuliano/Lagarde-rapporten som 72 gäller Rom-konventionen. Trots att dessa rapporter inte är bindande har de haft 73 förhållandevis stor betydelse för tolkningen av instrumenten, EU-domstolen har

Artikel 1.2 f) är avsedd att ha samma innebörd som artikel 1.2 e) i Romkonventionen, se Weller,

68

Article 1 Rome I, s. 66.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 403. Se även

69

Hettne & Otken Eriksson, EU-rättslig metod, s. 113 f. – användningen av förarbeten som tolkningskälla inom unionsrätten har ökat, men de har fortfarande inte samma betydelse som i svensk rätt.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 403; Hellner,

70

Rom II-förordningen, s. 39 f.

Se exempelvis C-29/69 Erich Stauder mot staden Ulm - Sozialamt, ECLI:EU:C:1969:57 p. 5;

71

C-83/78 Pigs Marketing Board mot Raymond Redmond, ECLI:EU:C:1978:214 p. 54; C-69/84 Remo Padovani m.fl. mot Amministrazione delle finanze dello Stato, ECLI:EU:C:1985:263 p. 12;

C-462/06 Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline mot Jean-Pierre Rouard, ECLI:EU:C:

2008:299, p. 24.

Report on the Convention on the law applicable to contractual obligations, by Mario Giuliano and

72

Paul Lagarde, OJ 1980 C 282 (nedan kallad ”Giuliano/Lagarde-rapporten”) s. 1–50.

Till Brysselkonventionen skrevs de så kallade Jenard- respektive Schlosser-rapporterna, se Report

73

on the Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters, By P. Jenard, OJ 1979 C 59 s. 1–65 och Report on the Convention on the Association of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland to the Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters and to the Protocol on its interpretation by the Court of Justice, By Peter Schlosser, OJ 1979 C 59, s. 71–

151.

(22)

ofta citerat rapporterna och endast undantagsvis valt en lösning som strider mot uttalandena i dem. 74

Det saknas liknande rapporter för de EU-rättsliga förordningarna på den internationella privaträttens område. Eftersom man ska se den unionsrättsliga internationella privaträtten som ett helhetssystem torde dock rapporterna fortfarande ha högt rättskällevärde.

1.6.2.4 EU-domstolens rättspraxis och tolkningsmetoder

Den andra typen av rättskällor som räknas upp ovan är EU-domstolens rättspraxis. Enligt artikel 19 FEU är det EU-domstolen som slutligen säkerställer hur unionslagstiftningen ska tolkas. Domstolens avgöranden spelar således stor roll när det gäller att bestämma innehållet i unionsrätten, det är endast EU- domstolen som kan ge en auktoritativt giltig tolkning av EU-rätten. 75

Det saknas praxis beträffande hur artikel 1.2 f) i Rom I-förordning ska tolkas.

Samma gäller de motsvarande undantagen i Romkonventionen och Rom II- förordningen. Det enda avgörandet från EU-domstolen som direkt berör de bolagsrättsliga undantagen i Rominstrumenten är KA Finanz , vilket bland annat 76 gäller tolkningen av artikel 1.2 e) i Rom-konventionen. I rättsfallet avgjorde EU- domstolen om den lag som enligt Romkonventionen var tillämplig på ett avtal före en fusion även skulle vara tillämplig på avtalet efter att den ena avtalsparten absorberats. Rättsfallet är således inte direkt relevant för uppsatsens fråge- ställningar.

EU-domstolen använder vid sitt arbete de etablerade tolkningsmetoderna. 77 Domstolens arbetssätt karaktäriseras dock av den teleologiska tolkningsmetoden – domstolen strävar efter att tolka bestämmelser på det sätt som uppnår syftet

Hellner, Rom II-förordningen, s. 36 f. För ett exempel där EU-domstolen konsulterade Giuliano/

74

Lagarde-rapporten samt följde uttalandena i rapporten, se C-483/14, KA Finanz, ECLI:EU:C:

2016:205, p. 52. För ett exempel där EU-domstolen frångick uttalandena i en av rapporterna, se C-241/83, Rösler, ECLI:EU:C:1985:6, p. 13–29.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 408.

75

C-483/14, KA Finanz, ECLI:EU:C:2016:205.

76

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 408.

77

(23)

med den aktuella bestämmelsen. I de fall där avgöranden från EU-domstolen 78 saknas har jag därför fäst stor vikt vid ändamålet med lagstiftningen, då det troligtvis är vad domstolen hade betonat om den fick frågan på sitt bord.

En källa som kan vara användbar vid läsningen av EU-domstolens avgöranden är generaladvokatens förslag till avgörande. Generaladvokaterna är medlemmar av EU-domstolen, men är inte domare. Deras uppgift är att författa juridiska yttranden rörande hur mål ska avgöras, så kallade förslag till avgörande.

Yttrandena är inte bindande för domstolen. De kan däremot ha stor betydelse för tolkningen av rättsfallen om domstolen följer generaladvokatens förslag, då yttrandena ofta är mer djupgående och detaljerade än EU-domstolens dom. 79

1.7 Disposition

För att förstå de svårigheter som uppkommer vid kvalifikationen av aktie- ägaravtal krävs insikt om avtalstypens karakteristik. Uppsatsen inleds därför med ett mer deskriptivt avsnitt där aktieägaravtalets ställning enligt svensk civilrätt beskrivs.

På det följer ett avsnitt som behandlar i vilken mån Rom I-förordningen kan tillämpas på aktieägaravtal, samt hur tillämplig lag fastställs enligt förordningen.

Därefter avhandlas hur tillämplig lag för aktieägaravtal ska fastställas enligt autonom svensk rätt. Uppsatsen avslutas med ett försök att teckna en helhetsbild av hur tillämplig lag för aktieägaravtal ska fastställas.

Norberg, Vad betyder EU-medlemskapet för de svenska domstolarna? SvJT 1995 s. 408; Hellner,

78

Rom II-förordningen, s. 39; Hettne & Otken Eriksson, EU-rättslig metod, s. 49

Bastidas Venegas, En kort not om instuderingen av EU:s konkurrens- och statsstödsrätt, JP 2018 s.

79

140; Hettne & Otken Eriksson, EU-rättslig metod, s. 116 ff.

(24)

2 Aktieägaravtal enligt svensk civilrätt

2.1 Aktieägaravtalets syfte och innehåll

Aktieägaravtal syftar till att reglera förhållandena mellan vissa, eller alla, aktieägare i ett aktiebolag. Avtalen används såväl för att reglera sådant som inte kan regleras i bolagsordningen som för att reglera sådant som kan regleras i bolagsordningen, men där de deltagande aktieägarna antingen saknar makt att ändra bolagsordningen eller inte vill reglera den aktuella frågan i bolags- ordningen. 80

Några frågor som brukar regleras i aktieägaravtal är förvaltningsfrågor (såsom hur aktieägarna ska rösta på stämman), ekonomiska frågor (till exempel vem som ska skjuta till kapital till bolaget), samt dispositionsfrågor (liksom olika typer av överlåtelsebegränsningar). 81

Om ett antal aktieägare till exempel vill att aktiebolaget i vilket de är delägare ska fokusera på långsiktig vinst kan de genom ett aktieägaravtal förbinda sig att tillsammans verka för att få bolaget att utvecklas åt detta håll. I denna situation kanske parterna i avtalet förbinder sig att tillsammans rösta för förslag på stämman som överensstämmer med deras målsättning. Därutöver kanske de kommer överens om att vissa av dem åtar sig att i framtiden skjuta till kapital för långsiktiga investeringar, mot att andra aktieägare i framtiden röstar på investerarnas förslag till styrelseledamöter. Slutligen kanske parterna tar med ett förköpsförbehåll i avtalet, för att undvika att deras totala mängd aktier (och 82 därigenom deras röststyrka) minskar genom att någon av dem säljer sina aktier till en utomstående.

Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 17; Nials rättsutlåtande i NJA 1942 s. 627; Stattin &

80

Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 19.

Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 15 f.; Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 71 ff.;

81

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 20 f.

Ett förköpsförbehåll är ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan ska erbjudas att köpa

82

en aktie innan den överlåts till en ny ägare, se 4 kap. 18 § ABL.

(25)

2.2 Aktieägaravtal som enkla bolag

Den allmänna åsikten i litteraturen är att aktieägaravtal ofta utgör enkla bolag. 83 Bedömningen av om aktieägaravtalet utgöra ett enkelt bolag ska göras in casu. 84 Enligt 1 kap. 1 och 3 §§ lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag föreligger ett enkelt bolag om minst två personer har avtalat om att utöva verksamhet i bolag, och bolaget inte förts in i handelsregistret.

Bolagsbegreppet definieras inte i lagen. Den rådande åsikten är att tre rekvisit måste vara uppfyllda för att ett bolag ska föreligga: rättsförhållandet ska vara grundat på ett avtal, det ska föreligga ett gemensamt bolagsändamål för bolags- männen och bolagsmännen ska vara förpliktade att verka för det gemensamma ändamålet. Huruvida parterna avsåg att skapa ett enkelt bolag eller ej har ingen 85 betydelse för rättsförhållandets klassifikation. 86

2.2.1 Avtalsrekvisitet

Beträffande det första rekvisitet ställs det inte upp några särskilda formkrav på avtalet, utan vanliga avtalsrättsliga regler om avtalsingående gäller. Eftersom 87 ett aktieägaravtal är en form av avtal kan det första rekvisitet alltid antas uppfyllas beträffande aktieägaravtal.

Kansmark & Roos, Aktieägaravtal, s. 35; Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 76;

83

Lindskog, Aktieägaravtal — kommentarer med anledning av en avhandling, SvJT 2011 s. 275;

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 23; Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några utgångspunkter, s. 27 f. Jfr Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 18 ff, som anser att aktieägaravtal inte är enkla bolag. Rambergs invändningar har bemötts av Stattin i uppsatsen Några anmärkningar om aktieägaravtal som rättsinstitut – se Stattin, Några anmärkningar om aktieägaravtal som rättsinstitut, s. 36 ff.

Beträffande möjligheten att klassificera ett aktieägaravtal som en s.k. aktieägarförening, se Stattin &

Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 23 f. och Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några utgångspunkter, s. 34 f.

Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 26; Stattin, Några anmärkningar om

84

aktieägaravtal som rättsinstitut, s. 48.

Prop. 1979/80:143 s. 35; Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 41 f.; Lehrberg,

85

Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 75; Dotevall, Samarbete i bolag, s. 19 ff.; Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 18; Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några utgångspunkter, s. 28.

Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några utgångspunkter, s. 29.

86

Dotevall, Samarbete i bolag, s. 22; Eklund, Aktieägaravtalets rättsliga klassificering – några

87

utgångspunkter, s. 29.

(26)

2.2.2 Gemensamt ändamål

Kravet på ett gemensamt ändamål är det som skiljer enkla bolag från många ömsesidigt förpliktande avtal. I till exempel köpeavtal har bägge parter visser- ligen ett intresse av att avtalet fullgörs, men principiellt sett är ändamålet med avtalet olika för de två parterna, då deras intressen främst är knutna till motpartens prestation. 88

Lehrberg anser att det faktum att samtliga parter i ett aktieägaravtal är delägare i samma aktiebolag inte är tillräckligt för att rekvisitet ska uppfyllas. Det är 89 logiskt, alla delägare i ett aktiebolag äger inte aktierna av samma skäl. För en delägare kanske syftet med innehavet är att under en lång period få kontinuerliga och stadiga utdelningar, medan en annan delägare kanske tänker kortsiktigt och vill driva upp värdet på aktierna för att därefter sälja dem. Antag att dessa delägare ingår ett aktieägaravtal, där den långsiktiga ägaren ges en förköpsrätt till den kortsiktiga ägarens aktier, mot en viss premie (till exempel att aktierna köps för fem procent över deras marknadsvärde). Det är enligt mig svårt att hävda att ett gemensamt ändamål föreligger i denna situation – köparens syfte med avtalet är att skaffa sig inflytande över bolaget, medan säljarens syfte är att maximera sin vinst vid en framtida avyttring.

Tydligast framkommer det gemensamma ändamålet om verksamheten syftar till att skapa vinst som ska delas jämnt mellan deltagarna. Vinstfördelningen anses i litteraturen vara en faktor som utan hjälp av andra omständigheter kan avgöra om ett gemensamt ändamål föreligger: om vinstandelsrätten är en väsentlig del av avtalet föreligger ett gemensamt ändamål, och om avtalet föreskriver att endast några parter ska få del av vinsten eller annan förmån (till

Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 46; Lehrberg, Aktieägaravtal och

88

bolagsordning, s. 75 not 73; Dotevall, Samarbete i bolag, s. 24; Stattin & Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, s. 24 f.

Jfr Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 18 ff. som hävdar att ett gemensamt ändamål föreligger för alla ömsesidigt förpliktande avtal.

Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, s. 75.

89

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :