Kvalitativa forskningsintervjuer – Metod och genomförande

Kvale (1997) beskriver den kvalitativa forskningsintervjuns syfte som ett sätt att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades perspektiv. Han anser vidare att den kvalitativa forskningsintervjun rent tekniskt sett är halvstrukturerad. Med det menar han att den varken är ett öppet samtal eller styrd av ett strängt strukturerat frågeformulär. Den genomförs istället utifrån en intervjuguide som koncentrerar sig till vissa teman eller förslag till frågor. Att använda sig av en intervjuguide kallar Denscombe (2000) för en semistrukturerad intervju. Författaren menar att vid semistrukturerade intervjuer har intervjuaren en färdig lista med frågor kring olika ämnen som man önskar få behandlade och besvarade. Intervjuaren är inställd på att vara flexibel då det gäller ordningsföljden av frågorna och man låter den intervjuade utveckla sina idéer och tankar kring frågorna. Svaren är öppna och betoningen ligger på den intervjuade som utvecklar sina synpunkter. Den vanligaste typen av semistrukturerade intervjuer är den personliga intervjun som innebär ett möte mellan den intervjuade och intervjuaren. Den är relativt lätt att arrangera, inte så många kalendrar att ta hänsyn till. Man fokuserar på en svarande åt gången (a.a.). I samband med intervjuerna för denna studie utgick vi ifrån ett på förhand uppgjort frågeformulär (bilaga VIII). Syftet med detta var att utifrån en given mall låta intervjudeltagaren utveckla sina tankar och åsikter. Mallen följdes inte strikt utan fungerade snarare som en "checklista" så att alla deltagare skulle få samma frågor att utgå ifrån. Alla intervjuer spelades in på band för att ge oss möjlighet till full närvaro i intervjusituationen. En av oss var intervjuledande och den andra flikade in frågor då och då samtidigt som den studerade respondentens kroppsspråk. Av praktiska omständigheter kunde vi bara närvara båda vid sju av elva intervjuer. De övriga fick genomföras av endast en av oss. En av respondenterna önskade få frågorna i förväg, vilket tillgodosågs. Två av respondenterna önskade bli intervjuade tillsammans vilket också tillgodosågs. Enligt Denscombe finns det vid en gruppintervju en viss risk att alla röster ej har möjlighet att göra sig hörda och att respondenter hellre är tysta än att uttrycka en annan mening än övriga gruppen. Vi försökte minska denna risk genom att rikta frågorna till var och en av dem och eftersom respondenterna kände varandra och verkade ha ett öppet förhållningssätt i förhållande till varandra så bedömer vi graden av otillförlitlighet i intervjun som liten. Det faktum att vi inte kunde genomföra alla intervjuer tillsammans, någon ville ha frågorna i förväg och att det blev en parintervju, kan i viss mån ha påverkat resultatet. Risken med att respondenten läst frågorna i förväg ligger i att det framkommer färre spontana reaktioner vilket i sin tur kan ger färre saker att bearbeta. Vi upplevde att det under denna intervju fanns en återhållsamhet i svaren och tankarna hos intervjupersonen som skilde sig från övriga respondenter. Detta kan ha varit en effekt av att frågorna delats ut i förväg. Vid parintervjun fokuserade vi en respondent var för att ge extra uppmärksamhet till kroppsspråket och säkerställa att båda kom till tals. I samband med de intervjuer som genomfördes av endast en av oss gav bandinspelningarna den andra möjlighet att ta del av intervjun även om man inte hade varit närvarande vid själva genomförandet.

Kvale (1997) beskriver tolv olika aspekter av den kvalitativa forskningsintervjuns förståelseform med vilka han vill återge intervjuns huvudstruktur. Dessa aspekter var till hjälp då vi försökte strukturera upp hur vi skulle lägga upp intervjuerna och vad vi ville uppnå med våra intervjuer. Den första aspekten är livsvärlden, med det menas att man i intervjun ska fokusera på den intervjuades livsvärld och dess relation till den. I sammanhang med vår studie är denna aspekt i högsta grad aktuell eftersom intervjuerna tar en starkt personlig och kulturbunden utgångspunkt i

deltagarnas profession som utbildare, samhällsdanare, förespråkare för demokrati och jämlikhet samt i de många gånger svåra dilemma som upplevs i samband med att erbjuda elever med invandrarbakgrund och i skolsvårigheter rättvisa möjligheter och bedömningar.

Aspekt nummer två är mening. Som forskare ska man försöka förstå och beskriva innebörden av det den intervjuade säger om sin livsvärld. Detta innebär att man måste registrera och tolka det som sägs, men också hur det sägs, vilka gester och ansiktsuttryck som den intervjuade ger uttryck för. Intervjuerna bandades och samtidigt förde vi anteckningar för att notera de "osynliga" budskap som kan ges via gester, mimik och annat kroppsspråk.

Tredje aspekten som är det kvalitativa beskriver hur forskningsintervjun ”har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av den intervjuades livsvärld” (s. 36). I samband med frågor om värdegrund och kulturbundenhet som utgångspunkt i det interkulturella samarbetet samt i analyser och förståelser av elevers svårigheter spelar intervjudeltagarens livsvärld en avgörande roll. Dessa frågor färgar även genomförandet av intervjuerna då vi är färgade av vår egen livsvärld. För att kunna förhålla oss till detta hade vi ingen annan väg än samtal med varandra och en medvetenhet om att detta var faktorer som oavvisligen skulle komma att påverka både genomförande och tolkning av resultaten.

Som fjärde och femte aspekt kommer det deskriptiva respektive det specifika. Sett ur den deskriptiva aspekten vill man få den intervjuade att så exakt som möjligt beskriva vad den upplever, känner och handlar. Varför den intervjuade känner och handlar som den gör är det forskarens uppgift att ta reda på. I detta sammanhang såg vi det som viktigt att ge utrymme såväl som att med hjälp av öppna följdfrågor hjälpa deltagaren att formulera sina tankar. På så sätt fanns möjlighet att uppnå den femte aspekten, det specifika, vars syfte är att beskriva specifika situationer ur den intervjuades livsvärld.

En viktig aspekt är förutsättningsmedvetandet det vill säga att intervjun försöker samla in så förutsättningslösabeskrivningar som möjligt av relevanta teman. Av denna anledning valde vi att genomföra intervjuerna innan vi granskade dokumenten. En omvänd ordning hade kunnat ge oss förutfattade meningar om elevens situation och hanterandet av den samma. Det är viktigare att vara nyfiken och lyhörd för det som sägs, eller inte sägs än att presentera på förhand färdiga frågor och analytiska kategorier. Intervjuaren bör vara kritisk mot sina egna antaganden och hypoteser under intervjun. Eftersom vi själva är verksamma på mångkulturella skolor med elever i den aktuella ålderskategorin blev en kritisk dialog mellan oss en väg att förhålla sig till de antaganden vi omedvetet bar på. Detta erbjöd ett skydd men dock ingen garanti för att vår egen förförståelse skulle färga intervjuer och tolkningen av resultatet.

Fokusering, den sjunde aspekten, sker på vissa teman i den intervjuades livsvärld. Intervjun är varken helt ”ickestyrd” eller strängt strukturerad med standardiserade frågor. Som intervjuare ska man leda den intervjuade till vissa teman, men inte påtvinga bestämda uppfattningar. Här fungerade vår frågemanual som hjälp genom att den i utgångspunkt från det uppsatta syftet och problemställningarna återknöt till temat för vår studie. Det ankommer sedan på den intervjuade att lyfta fram det de finner viktigt inom det fokuserade området. Ibland är den intervjuades uttalanden mångtydiga och kan tolkas på flera sätt. I detta sammanhang fann vi det viktigt att sträva efter en medvetenhet om det "filter" av egna erfarenheter och värden som vi tog emot de intervjuades tankar med.

Den nionde aspekten förändring innebär att frågorna kan få den intervjuade att ändra uppfattning och beskrivning om temat under intervjuns gång. Den intervjuade kan plötsligt se sammanhang och nya aspekter av temat som man inte varit medveten om tidigare. I de fall detta inträffade såg vi det som ett tecken på en öppen dialog och gladdes över att vårt arbete fått det resultatet

En aspekt som är viktig att ta hänsyn till om man är fler än en person som intervjuar är

känslighet. Med det menas att intervjuer som följer samma intervjuguide men görs av olika

intervjuare kan få olika resultat beroende på intervjuarnas känslighet för och förkunskap om ämnet. Som en konsekvens av detta valde vi att, så långt det var möjligt, vara två vid genomförandet av intervjuerna så att våra iakttagelser och tolkningar kunde ifrågasättas och utvecklas i ett senare skede. Däremot söker den kvalitativa forskningsintervjun utnyttja intervjuarnas skiftande förmåga för att fånga det efterfrågade temats alla nyanser och dimensioner. Den av oss som förde anteckningar hade även ett särskilt ansvar för att återföra intervjun till syftet samt för att fånga upp och utveckla temats nyanser och dimensioner som annars hade gått förlorade.

Forskningsintervjun är en mellanmänsklig situation, det vill säga ett samspel mellan två människor och ett utbyte av synpunkter. Den intervjuade och intervjuaren reagerar på och påverkar varandra. Själva intervjusituationen kan för båda parter vara präglad av positiva känslor som ömsesidig respekt och intellektuell nyfikenhet, men också uppfattas som ångestskapande och framkalla försvarsreaktioner hos båda parter. Denna mellanmänskliga dynamik bör man som intervjuare vara medveten om, och ta hänsyn till både i intervjusituationen och i den kommande analysen av intervjun. Det ömsesidiga inflytande som intervjuare och den intervjuade utövar på varandra behöver inte nödvändigtvis vara en felkälla utan kan vara en styrkefaktor i intervjun. Man bör i forskningsintervjun erkänna och utnyttja de insikter som samspelet ger istället för att söka reducera vikten av det. Detta är ytterligare en aspekt som fick oss att välja att våra två under intervjuerna, en som deltog aktivt och en som antecknade. Den av oss som antecknade hade till uppgift att genom ett visst mått av distans lägga märke till vad som skedde under samspelet. Till sist har man att ta hänsyn till, (och sträva mot- vår kommentar) den tolfte aspekten som säger att den kvalitativa forskningsintervjun kan vara en positiv upplevelse för den intervjuade. ”En väl genomförd kvalitativ intervju kan vara en ovanlig och berikande upplevelse för den intervjuade.” (s.39) Ämnet för denna studie har engagerat oss väldigt och vi hoppas, och tror, att de flesta av våra respondenter fann intervjun givande även för dem.

3.5 Analysmetod

”Hermeneutik syftar till förståelse och bygger på tolkning som främsta kunskapsform (Ödman 2003, s. 71). Vid resultatanalysen av de för studien valda metoderna har vi utgått från ett hermeneutiskt perspektiv. Kvale (2004) beskriver hermeneutiken som tolkning av texter. I denna studie utgjordes texterna av enkätsvar, skrivna dokument och utskrifter från kvalitativa forskningsintervjuer. Någon djupare resultatanalys av enkätundersökningen är inte gjord, då

huvudsyftet med den metoden var att skaffa fram ett underlag för den fortsatta undersökningen, inte att tränga djupare in i våra problempreciseringar (se avsnitt 3.2). De resultat som ändock framkom har istället utgjort ett komplement till de delar som ingår i den hermeneutiska cirkel som beskrivs av Ödman (2003) och Kvale (2004). Enligt Ödman omfattar den hermeneutiska processen fyra huvudmoment; tolkning, förståelse, förförståelse och förklaring. För oss innebär det att vi använder oss av den förförståelse vi har om invandrarbarn i skolsvårigheter samt den teoretiska bakgrund vi stödjer oss på, då vi presenterar/tolkar den förståelse eller insikt vi fått om respondenternas och elevernas livsvärld. Enligt Ödman måste det finnas en rörlighet mellan dessa fyra huvudmoment. Tolkningen och förståelsen utgör en process som förhoppningsvis ger fördjupade insikter i ämnet. Processen är en pendling mellan delarna, exempelvis formuleringar i dokumenten, och helheten, formuleringarna satta i relation till respondenternas synpunkter, där delarna belyser helheten och helheten belyser delarna. Det blir en hermeneutisk cirkel eller spiral.