Under denna fråga kommer vi gå djupare in i vår analys för att reflektera kring vad det är som inte problematiseras i representationen av jämställdhetsintegrering. Här ämnar vi utifrån vår empiri och de tidigare delarna av vår analys lyfta fram det som osynliggörs i talet om jämställdhetsintegrering i Malmö stad.
5.4.1 Struktur
Vi har tidigare redogjort för att vi ser ett mönster av ett strukturellt perspektiv på jämställdhetsintegrering i Malmö stad, framförallt på högre nivåer som t.ex. i Utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering (2013). Ett strukturellt perspektiv på jämställdhetsintegrering är tätt förknippat med makt och t.ex. vilka grupper som får mest utrymme, flest insatser och tolkningsföreträde i samhället (Rönnblom & Eduards 2008, s. 7).
Vi uppfattar det som att Malmö stad förutsätter att jämställdhetsintegrering som politisk strategi har möjlighet att påverka och förändra samhälleliga maktstrukturer. I likhet med Andersson (2018) som i sin avhandling reflekterar skeptiskt kring hur pass stor
förändringspotential jämställdhetsintegrering har i praktiken, ställer vi oss bakom hennes kritik. Hon menar på att jämställdhetsintegrering, istället för jämställdhet, har fått politisk
legitimitet vilket kan ha som konsekvens att det hindrar verklig politisk förändring (Andersson 2018, s. 101).
Detta är alltså ett perspektiv som vi ser lämnas helt oproblematiserat och icke-ifrågasatt. Med detta sagt skulle vi vilja ifrågasätta i vilken grad jämställdhetsintegrering har reell möjlighet att förändra samhälleliga strukturer av ojämställdhet. Vi menar på att strukturer kring jämställdhet är så pass indoktrinerade i samhället att de är svåra att förändra genom enstaka insatser i ett redan existerande system. Jämställdhetsintegrering är en strategi för att baka in ett jämställdhetsperspektiv i alla olika delar av samhället, och med detta sagt klistra
perspektivet på en redan existerande ordning. Vi vill mena på att just en integrering inte har möjlighet att förändra en vidare struktur. En förändring av ojämställda strukturer skulle alltså med andra ord istället kräva en strukturell förändring i samhället.
Vidare fann vi som tidigare nämnt i vår empiri att jämställdhetspolitik motiveras med ekonomisk tillväxt då de skriver att:
“Genom att jämställdheten främjar kvinnor och mäns kompetens och kreativitet bidrar den även till ekonomisk tillväxt. Varje politikområde och verksamhet har ett ansvar att verka för jämställdhet” (Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2013, s. 4).
Här uppfattar vi att denna motivering av att förändra ojämställda strukturer lämnas
oproblematiserad och menar på att detta osynliggör ett visst sätt att se på jämställdhetspolitik. Det faktum att samhälleliga förändringar av ojämställdhet över huvud taget behöver
motiveras utifrån ett perspektiv som utgår från det allmännas bästa, i detta fall ekonomin, vill vi hävda säger någonting om hur jämställdhet värderas. Denna form av motivation osynliggör att ett jämställt samhälle inte har ett tillräckligt högt värde i sig. Med andra ord kan denna formulering implicit uppfattas säga att det krävs ytterligare anledningar för att arbeta för ett jämställt samhälle, än enbart jämställdheten i sig. I likhet med Andersson (2018) menar vi på att detta visar på ett nyliberalistiskt perspektiv på jämställdhetsintegrering (Andersson 2018, s. 47). Tidigare kunde vi härröra de strukturella jämställdhetsmålen till ett postmodernistiskt perspektiv, men här ser vi istället alltså en liberalistisk syn på feminism och jämställdhet vilken inte ser till de sociala och ekonomiska strukturer som ligger till grund för ojämställdhet (Gemzöe 2006, s. 43-44 ).
5.4.2 Styrning
Vi har tidigare redogjort för den politiska styrningen i Malmö Stad och ser att det finns tydliga inslag av governance. En del i det som kännetecknar den typen av styrning är att många aktörer görs till ansvariga för ett visst politikområde, men också att det förekommer fler styrinstrument än de traditionella. I diskursen för jämställdhetsintegrering menar vi att det är ett stort fokus på målstyrning genom Kommunfullmäktiges målområden som sedan
förväntas brytas ner och göras till “egna” på nämndsnivå. Utvecklingsplanen för
jämställdhetsintegrering (2013), är ett policydokument som anger riktning på hur de olika nämnderna ska agera inom sina politikområden för att uppnå jämställdhet.
Det vi menar lämnas oproblematiserat i förhållande till hela den jämställdhetspolitiska
diskursen i Malmö Stad är vilka styrningsinstrument som faktiskt kan anses vara effektiva för att uppnå jämställdhet. Vi har sett att det styrinstrument som tagit stor plats i diskursen är målstyrning, mätbara mål, uppföljning och statistik, med ett syfte att nå likhet mellan könen. Det finns ett stycke i Kommunfullmäktiges årsanalys som visar på en svårighet att egentligen uttala sig om målbilden för målområde 1. Detta menar vi dock inte problematiseras vidare i texten, utan snarare slätas över såsom nedanstående citat visar på:
“Malmöborna ska kunna känna sig stolta över sin unga, globala och moderna stad där frågor om jämlikhet, jämställdhet, antidiskriminering, miljö och delaktighet står högt på
dagordningen. Målets bredd gör det svårt att bedöma träffbilden. Det är därför heller inte möjligt att uttala sig om måluppfyllelsen för kommunfullmäktigemålet i sin helhet.
Utvecklingen för nämnds- och bolagsmålen är dock positiv. Frågor om jämlikhet,
jämställdhet, antidiskriminering, miljö och i synnerhet delaktighet står högt på dagordningen och långsiktigt och tålmodigt arbete, i flera fall i samverkan med andra, har gett önskat resultat” (Årsredovisning 2019, s. 15).
De traditionella styrmedel som också är viktiga för Malmö Stad är den faktiska budgeten, vilken påverkar direkt fördelning av pengar som resurser till de olika nämndernas
verksamhetsområde. Årsredovisningen för Malmö Stad (2019) är uppdelad i två delar:
Första delen inleds med en sammanfattning över verksamhetsåret, följt av en redogörelse (sidan 13-51) samt uppföljning av de 9 kommunfullmäktigemålen.
Andra delen (sidan 52-105), utgörs av en finansiell analys, som uteslutande handlar om budgetfördelning, tabeller, diagram men också analyserande text under.
Den andra delen har vi helt lämnat åt sidan också på grund av det inte funnits någon direkt koppling i den till jämställdhet, jämställdhetsintegrering eller jämlikhet.
I analysen av vår empiri i förhållande till åtagande som metod för jämställdhetsintegrering, fanns det även med jämställd budget som metod. Inledningsvis i vår studie var vi också intresserade av att följa det begreppet och fann redan då att det i princip försvunnit från agendan.
Eftersom det är relativt vagt definierat för vilka metoder (styrinstrument) som nämnderna kan välja att använda när de tillämpar jämställdhetsintegrering, menar vi att en konsekvens blir att vissa delar i jämställdhetsdiskursen lämnas oproblematiserad. Det hade exempelvis varit intressant om även den finansiella analysen hade genomsyrats av metoden jämställd budget, följt av en jämställdhetsanalys/jämställdhetsperspektiv. Vi finner i Utvecklingsplanen för strategin, enligt citat nedan, relevanta frågor att besvara i budgetarbete kopplat till
jämställdhet.
“ Grundläggande frågor att ställa i budgetarbetet:
1. Hur fördelas våra resurser mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? Hur möter det kvinnors och mäns, flickors och pojkars behov? Hur har mål och styrning för likvärdig service, tjänster och myndighetsutövning formulerats i vår verksamhet? 2. Vem är norm för den service och de tjänster som vi tillhandahåller?
Vems handlingsutrymme ökar/minskar genom tilldelningen av resurser? Tillgodoses båda könens intressen, möjligheter och önskemål i lika stor utsträckning? Möter flickor och pojkar, kvinnor och män olika krav och förväntningar kopplade till
stereotypa bilder av könen? Påverkar vår verksamhet kvinnors och mäns, flickors och pojkars möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare? Påverkar vår verksamhet fördelningen av makt och inflytande mellan kvinnor och män, flickor och pojkar?”
(Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2013, s 23).
5.4.3 Likhet
Då vi tidigare redogjorde för diskursen för jämställdhetsintegrering i Malmö Stad fann vi ett stort fokus på lika rättigheter, demokrati och att motverka diskriminering. Vi anser också att det finns tydliga avtryck i utvecklingsplanen för jämställdhet som visar på att lyckad
jämställdhet är när det uppnås likhet mellan könen. I dessa antagande gjorde vi kopplingar till liberalfeminism, som tydligt kommit att påverka jämställdhetspolitiken i Sverige (Gemzöe 2006, s. 38). Vidare blir resultatet att de frågor som finns på agendan är exempelvis lika villkor på arbetsmarknaden och lika möjlighet till högre samhällspositioner. Vi menar att det vore klokt att analysera även utifrån andra feministiska infallsvinklar. Där socialistiska feminister menar att det inte är tal om rättigheter som är viktigt, utan att förändra de sociala och ekonomiska strukturer som skapar en hierarki mellan könen (Gemzöe 2006, s. 43-44).
Under vår redogörelse för vilka åtagande som staden använder i förhållande till
jämställdhetsintegrering är det talande för hur mycket av arbetet som ägnas åt statistik, att räkna huvuden och rada upp siffror på hur många kvinnor respektive män som deltagit i enskilda aktiviteter. Malmö Stads uttalade vision med jämställdhetsintegreringen är att; alla arbetsplatser år 2020 är fria från könsdiskriminerande strukturer (Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2013, s. 7). I Malmö Stad är det sista målområdet kopplat till arbetsgivarperspektivet:
“Målområde 9 – En stad med bra arbetsvillkor. Kommunfullmäktigemål – Malmö stads medarbetare ska ha bra arbetsvillkor och ska med hög kompetens och kunskap möta
Malmöborna.” (Årsredovisning, 2019, s. 24)
Det vi också funnit i såväl kommunfullmäktige som nämndernas årsanalyser för 2019 är genomgående redogörelse för olika statistik kopplat till personal. Vi väljer att genom nedanstående citat visa på sjukfrånvaro:
“Att sänka sjuktalen och att sedan lyckas hålla sjuktalen på en låg och stabil nivå är en
angelägenhet såväl nationellt som för Malmö stad. Sjukfrånvaron 2019 motsvarade 6,38 % vilket var en minskning med 0,2 procentenheter i förhållande till 2018. Under åren 2010 till 2016 ökade sjukfrånvaron såväl i Malmö stad som nationellt. Sedan 2016 har sjukfrånvaron minskat både i Malmö stad och nationellt. Kvinnors sjukfrånvaro 2019 var 7,07 % och mäns sjukfrånvaro var 4,27 %. (Årsredovisning 2019, s. 48)
Vi finner ingen ytterligare djupgående analys på eventuell problematik bakom sjuktalen och inte heller varför det faktiskt skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Inom detta område menar vi att det absolut vore intressant att utifrån strukturella genusperspektiv synliggöra
procentenheter i förhållande till föregående år. Vi tänker att mycket av statistiken som samlats in och följts upp lämnas oproblematiserad utan några vidare jämställdhetsanalyser.
5.4.4 Trygghet
I likhet med vad vi tidigare redovisat under vår analys delas trygghet och våld upp i två olika kategorier vilka är overt och covert crimes, det vill säga offentliga och dolda brott.
Kommunfullmäktigemålet i Malmö är att alla ska:
“känna sig trygga och vara säkra såväl i hemmet som i stadens offentliga rum” (Årsredovisning 2019, s. 14)
Men som vi också nämnt framgår i andra citat en viss prioritering gällande offentliga respektive dolda och privata rum. För att upprepa finner vi detta i följande citat:
“De öppna brotten påverkar i högre utsträckning den allmänna känslan av trygghet än de dolda brotten. Detta måste staden vara medveten om och ta hänsyn till vid prioriteringar av trygghetsskapande insatser” (Årsredovisning 2019, s. 21).
Utifrån detta citat skulle vi vilja synliggöra vad det är som lämnas oproblematiserat i hur Malmö stad talar om trygghet och våld i relation till jämställdhet. Vi skulle vilja hävda att det våld som sker i dolda och privata rum i väsentligt mycket större utsträckning påverkar
kvinnor än män (SOU 1995:60, s. 1). Då vi är av uppfattningen att Malmö stad implicit säger sig mena på att det är mer relevant att prioritera offentligt våld, är detta också att nedprioritera det våld som sker mot kvinnor. I praktiken säger en sig alltså anse det vara viktigare att se till den yttre uppfattningen av tryggheten i Malmö stad.
Vad som också inte problematiseras här är att de offentliga brotten i större utsträckning skulle handla om allmänhetens bästa, när det i själva verket går att ifrågasätta huruvida det som sker i offentliga rum berör fler individer än det som sker i det dolda och privata. Kvinnor har historiskt sett länge hänvisats till de privata rummen varför en prioritering av det offentliga rummet är en tydlig nedprioritering av det våld som sker mot kvinnor (Rönnblom & Eduards 2008, s. 17). Andersson (2018) skriver om hur jämställdhetsintegrering och könsrelaterat våld många gånger är särkopplat från varandra inom den svenska lokalpolitiken. På detta vis blir arbetet mot mäns våld mot kvinnor valbart, och således något som är möjligt att välja bort (Andersson 2018, s. 100). Detta skulle vi vilja hävda vara något vi ser i Malmö stads måldokument då deras mål som handlar om jämställdhet inte inkluderar trygghet och våld.