Allas ansvar - är ingens ansvar. En analys av jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi.

Allas ansvar - är ingens ansvar

En analys av jämställdhetsintegrering

som jämställdhetspolitisk strategi

Everyone´s responsibility

- no one´s responsibility

An analysis of gendermainstreaming

as a strategy for gender policy

Marie Engqvist Ridell & Ida Peterson von Ekensteen

OL613A

Magisteruppsats 15 poäng

Vårtermin 2020

Innehållsförteckning

1.2 Jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi 6

1.3 Problemområde 7 1.4 Syfte 9 1.5 Frågeställningar 9 2. Bakgrund 10 2.1 Kommunalt styre 10 2.2 Jämställdhetspolitik i Sverige 11 2.3 Tidigare forskning 12 3. Teori 18 3.1 Governance 18

3.2 Översättningsmodellen - idéer reser 19

3.3 Feminism 20 3.4 Genus/kön 21 3.5 Makt 22 3.6 Diskurs 22 4. Metod 24 4.1 Diskursanalys 24

4.2 What’s the problem represented to be 24

4.3 Material, avgränsning och tillvägagångssätt 26

4.4 Validitet och reliabilitet 29

5. Analys 30

5.1 Hur representeras jämställdhetsintegrering? 30

5.1.1 Struktur 31

5.1.2 Styrning 32

5.1.3 Likhet 34

5.1.4 Trygghet 36

5.2 Vilka antaganden ligger bakom representationen av jämställdhetsintegrering? 38

5.2.1 Struktur 38

5.2.2 Styrning 40

5.2.3 Likhet 41

5.2.4 Trygghet 41

5.3 Vilka åtaganden framgår som metoder för jämställdhetsintegrering? 42

5.3.1 Struktur 42

5.3.2 Styrning 44

5.3.3 Likhet 47

5.3.4 Trygghet 49

5.4 Vad lämnas oproblematiserat i frågan om jämställdhetsintegrering? Vad osynliggörs? 50

5.4.1 Struktur 50

5.4.3 Likhet 53

5.4.4 Trygghet 55

5.5 Vad blir konsekvensen av hur jämställdhetsintegrering representeras? 56

5.5.1 Struktur 56

5.5.2 Styrning 57

5.5.3 Likhet 58

5.5.4 Trygghet 59

5.6 Hur har denna representation av jämställdhetsintegrering producerats och färdats? 60

6. Diskussion och slutsats 64

6.1 Vidare forskning 65

Källförteckning 66

Abstract

The purpose of this study is to problematize the representation of gender mainstreaming in the local government of Malmö stad. Using the method of discourse-analysis we examine annual reports and development plans for gender mainstreaming produced by Malmö stad.

Throughout our analysis, consisting of six questions, we found patterns of four themes through which we conducted our analysis. We found that gender mainstreaming is

represented as something vaguely defined and governed through governance. We also see that the structural perspective on gender politics fails as the idea travels down in the organization. Leading to a depoliticisation where normative ideas of gender is reproduced through statistics broken down by gender. Another finding is that gender-based violence becomes something optional to work against and unrelated to gender mainstreaming. To conclude we found that gender mainstreaming is represented as something that is supposed to be everyone's

responsibility and therefore becomes no one's responsibility.

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att problematisera representationen av jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi i Malmö stad. Genom att använda oss av diskursanalys som metod har vi undersökt måldokument och årsanalyser producerade av Malmö stad. I vår analys, vilken bestått av sex frågor, har vi funnit mönster i form av fyra olika teman genom vilka vi sorterat vår analys. Vi fann att jämställdhetsintegrering är representerat som något vagt definierat och styrs genom governance. Vidare såg vi att det strukturella perspektivet på jämställdhetspolitik inte reser ner i organisationen vilket leder till en avpolitisering där normativa föreställningar om genus reproduceras genom könsuppdelad statistik. Ytterligare ett fynd är att könsrelaterat våld framställs som något som är valbart att arbeta mot samt särkopplat från jämställdhetsintegrering. Slutligen fann vi att jämställdhetsintegrering framställs som något som är allas ansvar, vilket resulterar i att det inte blir någons ansvar.

Keywords

Gender mainstreaming, local government, governance, equality

Nyckelord

Jämställdhetsintegrering, kommunal styrning, governance, jämställdhet

1. Inledning

1.1 Politisk styrning

Ordet politik kommer från den grekiska beteckningen på den antika stadsstaten, polis, ett ord som för alla våra ord för politik kommer ifrån. Politikens syfte är att utifrån ett ideologiskt synsätt organisera, styra och påverka utvecklingen i ett samhälle. Det handlar om olika aktörers inflytande och makt att påverka fördelningen av resurser och att utöva inflytande innebär att en aktör förmår andra aktörer att ändra attityder och beteende (Bengtsson 2014, s. 14). 

Begreppet politisk styrning är mycket brett och i princip all politik innehåller någon form av styrande element eller åtminstone styrande ambitioner. Policy som modernt begrepp inom statsvetenskap är huvudsakligen en produkt av välfärdsstaten, med ambitionen att skapa ett mer välplanerat samhälle samt bidra med lösningar på “offentliga problem”. Hall & Löfgren (2006) diskuterar begreppet “policy” och menar att det på svenska översätts till “politik” med prefix till exempel arbetsmarknads- alkohol och jämställdhetspolitik. Politik skapas på många olika områden och nivåer i samhället och har inte alltid något med statsmakten att göra (Hall & Löfgren 2006, s. 25). Det finns ingen entydig definition av begreppet “policy” och

författarna lyfter några olika såsom exempelvis;

 Policy som etikett för ett fält av aktiviteter inom en specifik sektor av samhället

 Policy som slutgiltiga målsättningar för en viss politik - vilka mål som ska uppnås

 Policy som speciella förslag - liktydigt med konkreta politiska förslag om åtgärder

 Policy som beslut tagna av regering eller något verkställande organ - beslut som anger en speciell riktning i en politisk fråga

 Policy som process (Hall & Löfgren 2006, s. 26).

En annan ingång är att ha en analytisk syn på begreppet och då med fokus på föresatserna bakom en policy. Det går att koppla till en nyinstitutionell statsvetenskaplig teori om hur politiska processer går till kopplat till politisk styrning/förändring. Traditionen i sig är inte enhetlig utan rymmer en rad olika teori-inriktningar. Gemensamt är att de alla tar

utgångspunkt i att institutionella faktorer spelar en såväl begränsande som möjliggörande roll för aktörernas handlande i policyprocesser. Institutioner är inte bara lagar/regler utan också informella regler, rutiner, traditioner, sedvänjor, roller och organisationsformer eller

“spelregler” inom en viss offentlig myndighet eller inom ett speciellt politikområde. De institutionella ramarna påverkar graden av makt/inflytande som olika aktörer har över en policyprocess men ramarna bidrar också till att definiera egna intressen samt organisationens egna identitet i förhållande till andra aktörer (ibid, s. 27, 30-31).

1.2 Jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi

Sveriges regering utger sig för att vara feministisk och ser jämställdhet som en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle. Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Utifrån dessa arbetar regeringen efter sex delmål; 1)En jämn fördelning av makt och inflytande, 2) Ekonomisk jämställdhet, 3) Jämställd utbildning, 4) Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, 5) Jämställd hälsa och 6) Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Jämställdhet är i grunden en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga, men är också viktigt för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten i landet. Det är genom

jämställdhetspolitik som en feministisk regering förpliktigar sig att göra skillnad i människors liv (Regeringskansliet 2019).

Sverige har sedan 1994 använt jämställdhetsintegrering som huvudsaklig strategi för att förverkliga de jämställdhetspolitiska målen. Jämställdhetsintegrering är inte en metod utan en övergripande strategi och innebär att jämställdhetsfrågorna ska finnas med i det ordinarie arbetet inom offentlig verksamhet, istället för att vara som ett spår vid sidan om. Det innebär att arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen består i att systematiskt synliggöra och analysera vilka konsekvenser olika förslag och beslut får för kvinnor respektive män. Kunskapen som detta medför ska i nästa skede ligga till grund för utformningen av

verksamhetens planering, genomförande, uppföljning och utveckling på alla nivåer inom all offentlig verksamhet (Jämställdhetsmyndigheten 2019).

Jämställdhetsintegrering som strategi har använts i många länder och antogs av FN 1995 (ibid). 1996 åtog sig Europeiska kommissionen att integrera jämställdhetsperspektiv som en strategi för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i all sin politik, policys och i sin verksamhet. Syftet var inte enbart att främja jämlikhet genom specifika åtgärder för att hjälpa kvinnor, utan att också mobilisera all politik och åtgärder specifikt för att uppnå jämlikhet (European institute for gender equality 2020).

2007 beslutade kommunfullmäktige att Malmö Stad ska underteckna CEMR:s Europeiska deklaration om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå (CEMR är de europeiska kommun- och regionförbundens samarbetsorganisation). Det gör att kommunen nu har förbundit sig att integrera jämställdhetsperspektivet systematiskt i alla verksamheter.

2011 antog Kommunfullmäktige i Malmö Stad Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering (2013) vilken gäller fram till 2020. I planen står det skrivet att Malmö Stad har en nyckelroll i jämställdhetsarbetet i egenskap av att vara en stor arbetsgivare, beslutsfattare och

opinionsbildare men också som ansvarig för service till medborgare såsom utbildning, vård och omsorg. Det är två perspektiv som genomsyrar utvecklingsplanen;

arbetsgivarperspektivet och verksamhetsperspektivet, båda delar är viktigt så att Malmö stad blir en jämställd kommun både ur ett internt och extern perspektiv.

Visionen i utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering är att:

 År 2020 är Malmö en stad med jämställda verksamheter riktade till alla kvinnor och män, flickor och pojkar oavsett bakgrund och tillhörighet

 År 2020 är alla arbetsplatser i Malmö stad fria från könsdiskriminerande strukturer 1.3 Problemområde

Det problemområde vi kommer fokusera på i denna uppsats handlar om

jämställdhetsintegrering som politisk strategi i svensk kontext, närmare bestämt i Malmö stad. Forskarna Kerstin Alnebratt & Malin Rönnblom (2016) menar på att det inte finns någon tydlig problemformulering kring jämställdhetspolitiken vilket innebär att det inte heller finns några tydligt formulerade politiska konflikter i form av ideologiska skillnader i samtalet om jämställdhetspolitik. Den övergripande målsättningen för dagens jämställdhetspolitik är att “kvinnor och män ska ha samma makt att förändra samhället och sina egna liv”. De menar att denna målsättning varken är särskilt explicit eller baserad på en problemanalys. När det inte finns en problemformulering är det meningslöst att tala om en lösning och omöjligt att formulera ett mål. Detta har som konsekvens att politiken kring frågan blir otydlig samtidigt som det även blir svårt att utkräva ansvar, vilket bidrar till avpolitisering av

jämställdhetsfrågorna. Jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi kan med detta sagt kritiseras för att inte leda till samhällsförändring. Av denna anledning är vi intresserade av att undersöka hur jämställdhetsintegrering som idé reser, representeras och problematiseras inom Malmö stad (Alnebratt & Rönnblom 2016, s. 16-17).

1.4 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka och problematisera jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi inom Malmö stad. Vi är intresserade av hur

jämställdhetsintegrering som idé reser och representeras. Detta ämnar vi göra genom att göra en diskursanalys av måldokument och årsanalyser för år 2019 utifrån ett organisations- och genusvetenskapligt perspektiv. Hur jämställdhetsintegrering som idé reser och representeras är relevant eftersom detta har jämställdhetspolitiska konsekvenser och således påverkar jämställdheten i Malmö stad.

1.5 Frågeställningar

 Hur representeras jämställdhetsintegrering i Malmö stad?

 Vad för konsekvenser får denna representation?

2. Bakgrund

2.1 Kommunalt styre

Sverige har en stark lokal makt och grunden till det kommunala självstyret finns i 1862 års kommunalförordning. Fattigvård och sjukvård var då de viktigaste uppgifterna för

kommunerna. I mitten av 1970-talet stiftades en enhetlig kommunallag för kommuner och landsting, som reformerades ytterligare 1992. Det kommunala självstyret regleras i

regeringsformen. Kommunens roll idag kan ses ur tre olika perspektiv;

 Det politiskt-demokratiska: kommunen är en politisk arena och ett institutionellt system för demokrati och den lokala folkviljans förverkligande. Kommuner driver därför egna projekt inom exempelvis kultur och fritid, men har också ansvar för myndighetsutövning och rättssäkerhet i det lokala samhället.

 Det ekonomiska: grundar sig i att vissa tjänster och funktioner som är av ett

gemensamt intresse för medborgaren i lokalsamhället ska det offentliga ansvara för, såsom renhållning, el- och vattenförsörjning.

 Det administrativa och organisatoriska: som syftar till kommunens roll som serviceproducent. Här är dock kommunen samt kommunpolitikernas roll under förändring sedan flera decennier tillbaka, det handlar om hur kommunerna förhåller sig till sin omvärld, krav och utmaningar, såsom att exempelvis privata aktörer vill ta plats i kommunens planmonopol. Kommunen har begränsade möjligheter att påverka starka omvärldsaktörer, men har fortfarande kontroll över unika resurser i

lokalsamhället utifrån sin status som offentlig institution (Bengtsson, 2012, s. 105, 106).

Den kommunala verksamheten styrs dels av politikerna i riksdag och regering men också av förtroendevalda kommunpolitiker. Riksdagen anger genom regeringsformen, kommunallagen och speciallagstiftning de rättsliga ramarna för kommunernas verksamhet och politiska organisation. Tendensen är att det har gått från detaljstyrning till målstyrning och att staten som normgivare endast ger allmänna riktlinjer.

Kommunfullmäktige är det högsta beslutande organet i kommunen och beslutar i alla ärenden av principiell betydelse och som är av större vikt för kommunen. Här beslutas om:

 Ekonomiska ramar, såsom budget, skatt, årsredovisning, ansvarsfrihet samt viktiga ekonomiska frågor

 Mål och riktlinjer för verksamheten

 Hur kommunens politiska organisation och verksamhetsformer ska utformas och genom val utse ledamöter i nämnder/bolag/revisorer

Under kommunfullmäktige finns i det kommunala nämnder, där kommunen i princip kan välja utformningen själv. Den dominerande typen har varit att ha en sektoriell organisatorisk indelning, vilket innebär att nämndernas uppgifter bestäms efter politiskt sakområde såsom socialnämnd, skolnämnd, byggnämnd m.fl.

Kommunfullmäktige är skyldiga att årligen upprätta en budget som skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret, vilket sammanfaller med kalenderåret. Här ska skattesatsen och anslagen anges, det ska framgå hur utgifter ska finansieras och det ska finnas en plan för ekonomin de närmaste tre åren. Syftet med den rullande treårsplaneringen är att öka intresset för den politiska diskussionen om kommunens långsiktiga utveckling och strukturella problem. Utifrån budgetarbetet, som sker genom en lång beredningsprocess, kommer direktiv till nämnderna(Bengtsson, 2012, s. 110-115).

2.2 Jämställdhetspolitik i Sverige

Under 1970-talet växer jämställdhetspolitiken fram som ett politikområde. Olof Palme höll ett tal på socialdemokraternas partikongress 1972, som kan betraktas som en startpunkt. Genom att statsministern talar om ojämlikhet mellan kön, får frågan legitimitet, även utanför

kvinnorörelserna. Under kommande decenniet genomförs en lång rad reformer och det var i första hand genom arbete som kvinnor skulle frigöras och bli jämställda. Under 1970-talet kom jämställdhetspolitik till stor del handla om lagstiftning och utbyggnad av offentlig sektor och under 1980-talet blev fokus mer på konkreta frågor relaterade till arbetsmarknaden såsom att kvinnor och män skulle ha lika rätt i exempelvis arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. I slutet av 1980-talet tas ett större grepp om jämställdhetspolitiken inför 1990-talet genom en proposition som dåvarande jämställdhetsminister presenterade. Där föreslogs en femårig handlingsplan där tyngdpunkten även fortsättningsvis låg på arbetsmarknads- och

utbildningspolitik, men utöver detta togs frågor om familjepolitik, våld, representation och den ekonomiska politiken upp. Vidare lyfts också fram att det i arbetet med reformer inom olika områden bör ingå bedömning på hur förslagen kan förväntas påverka jämställdheten mellan kvinnor och män. Detta blir första tanken om integrering vilken lever vidare i framtida jämställdhetspolitiska mål och propositioner (Alnebratt, Rönnblom, 2016, s. 25-28).

2.3 Tidigare forskning

Vi kommer nedan att redogöra för tidigare forskning inom vårt forskningsområde

jämställdhetsintegrering som strategi för jämställdhetspolitik. Vi inleder med att redogöra för hur vi gjort vårt urval i förhållande till tidigare forskning, därefter kommer vi kort att belysa andra forskningsfält inom genus/jämställdhet/offentlig organisation, än det vi valt att studera. Vårt fokus blir sedan att redogöra för forskning som är direkt kopplat till svensk

jämställdhetspolitik, jämställdhetsintegrering och slutligen tar vi upp forskning i förhållande till Malmö Stad.

Gällande tidigare forskning och jämställdhetsintegrering har vi valt att fokusera på forskningen som utgår från den svenska kontexten. Detta på grund av att vårt fokus för jämställdhetspolitik och jämställdhetsintegrering är specifikt kopplat till det kommunala styret, i detta fall Malmö Stad. Då vi inledningsvis sökte upp forskning på begreppen jämställdhetsintegrering men också gender mainstreaming fick vi ett gediget

forskningsmaterial. Detta eftersom gendermainstreaming är ett vedertaget begrepp som finns såväl i svensk jämställdhetspolitik som inom EU- och FN- länder. Vi menar dock att de skillnader som finns mellan länder dels beror på olika utmaningar i förhållande till

ojämställdhet mellan könen, men också i förhållande till politisk styrning. Eftersom Sverige t.ex. är ett land med starkt kommunalt självstyre, skulle det kunna vara svårt att applicera den forskningen på våra forskningsfrågor.

En sak vi också noterade är att ett annat forskningsfält inom offentlig organisation i relation till genus, är det som relaterar till psykosocial arbetsmiljö, chefskap, medarbetarskap och arbetsförutsättningar. Det finns exempelvis CHEFiOS-projektet, som är kopplat till Institutet för stressmedicin (ISM). CHEFiOS syftar till att utveckla kunskap om sambanden mellan organisatoriska förutsättningar för chefskap och verksamhetens arbetsmiljö, hälsa och prestationer i kommunala förvaltningar. Björk (2013) har i en en avhandling studerat genus/organisation/ledarskap i förhållande till kvinnligt respektive manligt genusmärkta kontexter och om exempelvis systematiska skillnader i löner och arbetsvillkor normaliseras och tas för givna. I en annan studie (Björk, Kankkunen & Bejerot 2012) undersöks hur New Public Management (NPM) omsätts i praktiken i två olika genusmärkta kommunala

där det exempelvis Marta Szebehely, professor i socialt arbete, Stockholms universitet, forskat om äldreomsorgen, kopplat genus (Västra götalandsregionen 2017).

Det gjordes en omfattande utredning under 1990-talet på direktiv av Sveriges riksdag, vars syfte var att ge en samlad bild av fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Den fick namnet Kvinnomaktutredningen, och gjordes i huvudsak av forskare.

“En snabbsammanfattning av Kvinnomaktutredningens resultat skulle kunna vara:

 Sverige är inte ett jämställt land

 Arbetslivet fungerar inte rationellt

 Könskvotering är vanligt

 Män är som korkar – flyter alltid upp

 Bättre satsa på könsbyte än utbildning

 Offentlig sektor exploaterar kvinnor

Detta är förenklat och tillspetsat uttryckt, men sant och underbyggt i de 13 forskningsvolymerna.” (SOU 1998:6, s. 1)

Vi har valt att lyfta fram ett bidrag till utredningen vid namn Kroppsräkning, konstruktion av

kön och offentliga organisationer (Alvesson 1997), där diskuteras kön i dess två centrala

innebörder män/kvinnor respektive former av maskulinitet och femininitet, både i allmän betydelse men också kopplat till offentliga organisationer (Alvesson 1997, s. 312). Författaren talar om kön ur ett processperspektiv, då det enligt honom är bättre att se kön/könen som dynamiska, mångtydiga och varierande fenomen än som statiska, entydiga sådana, vilket i synnerhet gäller dagens svenska samhälle. Snarare än en könsordning finns en pluralitet av könsordnanden, som kan vara tämligen olika vid t.ex. vårdnadstvister, utnämning av chefer i näringslivet, på dansgolv osv. Alvesson förespråkar att kritiskt studera användandet,

innebörden, organiserandet och effekterna av distinktionerna kvinna och man, feminint och maskulint och de relationer som föregår respektive följer därav, vilket blir kärnan i

könsforskning (Alvesson 1997, s. 314).

Vidare pekar Alvesson på att det under senare tid kommit kritik mot fokuset att räkna kroppar, där utgångspunkt är i människans biologiska kön. Enligt författaren bidrar just

enkelheten att kategorisera människor som ”kvinnor” och ”män” till att varför distinktionen är så central, inte bara i vardagslivet utan även i könsforskning.

“Då den appellerar till sunt förnuft, till politisk retorik och till den entydighet i underlaget som passar fint in i statistiska bearbetningar och även sorterande av kvalitativa data”

(Alvesson 1997, s. 320).

Författaren utgår från att kön är något som skapas socialt och påverkas av historiska och kulturella aspekter och sociala institutioner. I artikeln föreslås därför ett ökat intresse för kulturella former av maskulinitet och femininitet snarare än en fokusering på män och kvinnor definierade som kroppar. Ett kroppsräkningsfokus leder lätt till en missvisande enhetliggöring av ”män” och ”kvinnor” och en reproduktion av en, ur jämställdhetssynpunkt, mindre lyckad föreställning om den kroppsbaserade distinktionens naturliga och essentiella natur. Om den offentliga sektorn endast kategoriserar ett biologiskt kön kan risken bli att vissa stereotypa föreställningar av kön istället förs vidare, detta utifrån idén om kön som socialt konstruerat ter det sig rimligt att se sociala institutioner som centrala i skapandet av könsrelationer (Alvesson 1997, s. 337).

Det finns ett forskningsprojekt, vid Umeå universitet, där syftet är att kritiskt granska hur jämställdhet görs i svensk politik samt att använda detta politikområde för att utveckla

feministisk teori om politik och politisk förändring. Utgångspunkten är att majoriteten av den forskning som bedrivits om genus och politik utgår från etablerade politiska institutioner och även en etablerad syn på politik i termer av representation och deltagande. Forskarna i projektet hävdar att utifrån de förändringar som politiken har genomgått i termer av

globalisering och nyliberal ideologi, ger nya former för styrning, som leder till att det behövs andra former för att studera och teoretisera politik och kön.

Inom detta projekt finns också den studie därifrån vi valt att utgå ifrån i vår

problemformulering och hittat inspiration till vår uppsats. Alnebratt & Rönnblom (2016) undersöker styrningen, organiseringen och talet om svensk jämställdhetspolitik samt hur jämställdhetsintegrering representeras. En ingång är att jämställdhet kommit att handla om mer byråkrati och mindre politik. Författarna använder sig av What’s the problem-ansatsen, inspirerade av policyforskaren Carol Bacchi (Alnebratt & Rönnblom 2016, s. 9-10, 38).

Rönnblom & Alnebratt (2016) för en diskussion om hur jämställdhetspolitiken, under 1990-talet, formas i linje med den nya förvaltningspolitiken och refererar till “från government till governance”, från mer hierarkiskt och formellt beslutsfattande till samverkan i nätverk och partnerskap. De redogör för styrning i den traditionella modellen som innefattar regler och budget och där input och output mäts i mål och resultat. Styrningen i den nätverksbaserade modellen sker i processer och ett centralt inslag är marknadsinspirerade former, i enlighet med New Public Management, som idag präglar offentlig politik. Som centrala instrument för styrning återfinns granskning, utvärdering och konkurrens, men också fenomen som

kvalitetssäkring, styrkort och effektivitetsmått (Rönnblom & Alnebratt 2016, s. 131-132). Vidare menar de att målstyrning har blivit den nya logiken i förvaltningspolitiken, det är genom att sätta upp mål som politiken visar på sin vilja och sina ambitioner. Författarna menar att de jämställdhetspolitiska målen är exempel på målstyrning och menar att den decentralisering som målstyrning innebär leder till att det blir upp till tjänstepersonerna i organisationerna att tolka/bestämma vad jämställdhet innebär (Rönnblom & Alnebratt 2016, s. 133-134).

En av deras slutsatser är att jämställdhetspolitiken är avpolitiserad, det finns dels ett avstånd mellan å ena sidan det samhällsproblemen som föranledde jämställdhetspolitiken, och å andra sidan jämställdhetsintegrering och målen för jämställdhet. Det skapas också ett avstånd mellan ansvariga politiker och till den nivån där jämställdhetsintegreringen utförs. De problematiserar också trenden kring den konsensus som funnits för jämställdhetspolitiken. Vidare ifrågasätter de att alla partier varit överens om de jämställdhetspolitiska målen de sista tjugo åren. De ställer sig därmed frågande till om alla är överens och varför en då inte har kommit längre (Rönnblom & Alnebratt 2016, s. 155, 157).

Andersson (2018) har studerat jämställdhetsintegrering i en svensk kommun för att undersöka huruvida jämställdhetsintegrering leder till feministisk politik. Resultatet av avhandlingen utgör ett teoretiskt bidrag till forskningsområdet för jämställdhetsintegrering, som ofta beskrivs som en strategi för att öka jämställdheten i offentliga organisationer samt göra dem mer könsmedvetna. Det bör dock betraktas som ett ifrågasatt koncept och syftet med

avhandlingen är att skapa ett kritiskt perspektiv och empirisk kunskap om huruvida, och i så fall hur, könsintegrering bidrar till ett mer jämställt samhälle (Andersson 2018, s. 5). Studien undersöker integrering av kön i offentlig förvaltning och visar på att ambitionerna i

(Andersson 2018, s. 47). Avhandlingen visar även att jämställdhetsintegrering producerar en jämställdhetspolitik som är bortkopplad från politiska partier och att jämställdhetsintegrering på så vis blir en gemensam förmån. Andersson menar att detta producerar en icke-politisk politik, som inkluderar en styrteknik, formulerat i termer av icke-konflikt och win-win (Andersson 2018, s. 100). Avhandlingen identifierar en konflikt mellan integrering av kön, som en strategi, med det politiska målet om jämställdhet. Andersson menar på att

jämställdhetsintegrering inte skapar utrymme för att ta itu med könsbaserat våld, från vilket hon drar slutsatsen att jämställdhetsintegrering inte bidrar till feministisk politik. Detta kan ha samhälleliga konsekvenser och kan påverka, eller till och med hindra, faktiska politiska förändringar (Andersson 2018, s. 97-98).

Forssell & Scholten (2013) deltog i ett följeforskningsprojekt mellan 2011-2013 i samband med att Malmö Stad skulle implementera sin utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering, som gäller 2011-2020. Syftet var att följa och understödja processen, där ansatsen i

följeforskningen utgick från en programteoretisk grund. Genom att börja analysera planens formulerade mål, undersöks stegvis hur politiker och tjänstemän har tänkt sig

implementeringsprocessen. Följeforskningens resultat, slutsatser och rekommendationer utgår från både kvantitativa och kvalitativa data, som analyserades induktivt utifrån en teoretisk referensram som vilar på begrepp hämtade från genusvetenskap och organisationsstudier (Forssell & Scholten 2013, s. 8). Författarna lyfter främjande respektive hindrande faktorer för ett lyckat utfall år 2020;

“I det skede Malmö stad befinner sig nu i implementeringsarbetet med utvecklingsplanen tenderar jämställdhetsfrågor bli instrumentella och kvantitativa för att göras

uppföljningsbara enligt de modeller av New Public Management som tillämpas i

organisationerna. Det instrumentella arbetssättet hänger samman med utvecklingsplanens olika steg då det första steget är att ta fram könsuppdelad statistik. Även om de två första åren av implementeringsprocessen har varit av förberedandekaraktär, att skapa fäste för planen, vill vi ändå uppmärksamma risken med att den politiska ambitionen begränsas till en instrumentell process. Det vill säga en process där jämställdhetsintegrering i första hand blir ett arbete med att uppmärksamma och korrigera numerär ojämställdhet. Vi saknar en

parallell process där ett samtal om ojämställda strukturer som vilar på genusvetenskapliga grunder och med utgångspunkt i normkritik och intersektionella perspektiv som kan utmana

sorterandet av medborgare och medarbetare i två könskategorier” (Forssell & Scholten

3. Teori

Under denna rubrik ämnar vi redogöra för vår teoretiska utgångspunkt, då vi kommer börja med att tala om governance, för att därigenom gå in på Czarniawskas översättningsmodell. Vidare kommer vi göra en kort beskrivning av feminism och därefter redovisa vår definition av genus/kön, makt samt diskurs.

3.1 Governance

Internationell forskning har under de senaste decennierna lyft fram en förändrad

samhällsstyrning, som beskrivs som från government till governance – från centralstyrning till interaktiv samhällsstyrning. Interaktiv betyder aktivitet från olika håll och det handlar om att det utvecklats nya former av ömsesidigt samspel mellan olika samhällsaktörer (Hedlund Montin 2009, s. 7). Governance ses ofta som en nyare form av styrning och är öppnare och mindre hieratisk än den traditionella styrningen (government). Enligt Hall & Löfgren (2006) är det en pågående diskussion om vad governance egentligen är och det saknas en helt klar och entydig definition. Författarna lyfter fram ett försök någon form av övergripande definition för governance, utifrån följande delar:

“...1) relativt stabila horisontella artikuleringar av ömsesidigt beroende, men i praktiken

självständiga aktörer som 2) agerar med varandra genom förhandlingar som äger rum inom en gemensam reglerad, normativ och kognitiv ram, som 3) är självreglerad inom vissa ramar i förhållande till externa aktörer (t.ex. staten) och som till sist 4) bidrar till produktionen av lösningar på offentliga problem” (Hall & Löfgren 2006, s. 3).

Inom governance används de klassiska styrinstrument inom ramen för hierarki; såsom pengar, regler, organisationer och revision. Däremot är innehållet i styrningen relativt ospecificerat och förväntas förhandlas fram i olika processer mellan aktörer. Hall & Löfgren (2006) ser governance som styrningsform, som i likhet med government utgår från regler, där skillnaden blir att de är av ett mer indirekt slag (Hall & Löfgren 2006, s. 88-89). Ett annat inslag är att styrningen kan inkludera flera aktörer än bara offentliga som frivilligt samverkar horisontellt och vertikalt i gränsöverskridande nätverk. Vidare är ingen aktör ensamt ansvarig under hela styrningsprocessen, men exempelvis kan staten eller någon annan offentlig aktör ha det koordinerande ansvaret. Författarna har sammanfattat att konsekvenser av dessa delar är:

“...konsensus, och därmed tillit, mellan ingående aktörer under stora delar av styrprocessen är en nödvändig förutsättning, till skillnad från hierarkisk styrning där det är frågan om att

redan beslutade regler eller mål ska implementeras... Självklart kan dock blandformer tänkas - exempelvis ett governance-arrangemang på lokal nivå för att implementera ett centralt fastställt mål” (Hall & Löfgren 2006, s. 89).

3.2 Översättningsmodellen - idéer reser

Czarniawska (2015) ger ett perspektiv på organisationsstudier, utifrån konstruktivism, där människor konstruerar sina världar genom en social process. Konstruktivismen blir intressant för organisationsteorin, som ett sätt att utforska organisering. Utifrån en insikt om att

verkligheten är under ständig ombyggnad är det inte lönt att leta efter dess essens, utan istället söka svaren på hur den konstrueras (Czarniawska 2015, s. 9, 13-14). Czarniawska & Joerges (1996) vill förstå organisationsförändring i förhållande till fenomenet om att idéer reser runt mellan tid och rum. Det ger inslag till organisatorisk förändring, i att också fokusera på dels historien bakom förändringsidén, hur dessa tankeidéer förvandlas till handling/objekt på nya platser, vilket i sin tur blir till andra idéer. Det går att spåra idéerna, hur de reser från global till lokal nivå, men också mellan tid och rum och titta på vad som händer med dem när de landar och översätts i olika kontexter. Författarna menar att översättningsmodellen kan hjälpa oss att förena det faktum att en text samtidigt är objektliknande och ändå kan läsas på olika sätt (Czarniawska & Joerges 1996, s. 13). Den svarar också på frågan om energin som behövs för att resa; det är människorna som oavsett om de är användare eller skapare, aktiverar en idé varje gång de översätter den för sina egna eller någon annans användning. Det intressanta blir att titta på resan som idéerna gör och inte egentligen hur idéerna tas emot (Czarniawska & Joerges 1996, s. 23).

Vidare talar Czarniawska (2015) om globalisering utifrån att det är när olika praktiker, idéer, seder och bruk samt tekniker sprider sig från sina ursprungslokaliteter till nya platser runtom i världen. Även om organisationer tenderar att imitera varandra så sker detta i en lokal kontext och med en lokal översättning, som leder till att idéerna aldrig blir helt identiska med

originalet och blir en ökad mångfald, fenomenet kan beskrivas som glokalisering.

Czarniawska visar på att en reform eller planerad förändring tar tid och att de målen som kunde vara högst relevanta vid planeringen av reformen kan visa sig vara vilseledande vid reformens slut. Det som borde göras då är att revidera målen med tidens gång, men detta kan i många organisationer uppfattas som svek eller hyckleri. I det moderna samhället är ritualer viktigt och i detta sammanhang blir “utvärderingen” till en sådan och den skapar legitimitet (Czarniawska 2015, s. 114, 118, 126).

3.3 Feminism

Gemzöe (2006), forskare vid centrum för genusforskning, har redogjort för olika inriktningar inom feminismen såsom exempelvis; liberalfeminism, marxism/socialistisk feminism, radikalfeminism men också mer modern feminism kopplat till postmodernism och queer. Inledningsvis förs en diskussion om vad det innebär att vara feminist och ger ett förslag på en definition: “En feminist är en person som anser 1) att kvinnor är underordnade män och 2)

att detta förhållande bör ändras” (Gemzöe, 2006, s. 13). Författaren menar att denna

definition ringar in det innehåll som är gemensamt för olika feministiska inriktningar och den anger att feminism intar en kritisk hållning till rådande förhållande och förespråkar

förändring. Författaren redogör för de två feministiska huvudinriktningarna som vuxit fram under drygt tvåhundra år, som är sprungna ur 1800- och 1900-talets stora ideologier - liberalism och marxism. Liberalfeminism i Sverige är exempelvis det organiserade arbetet som fördes för kvinnors rösträtt, valbarhet i riksdagen och ogifta kvinnors myndighet.

Kärnan i modern liberalfeminism är idén om kvinnan som fullvärdig individ och medborgare, där en stor del av det kvinnopolitiska arbetet idag kan ses som en fortsättning på kampen om kvinnors medborgerliga rättigheter och lika tillgång till den offentliga sfären. Det tar sig uttryck i kamp för jämlikhet i arbetslivet, lika politisk representation och lika villkor på arbetsmarknaden (Gemzöe 2006, s. 38). Synen på kön inom den klassiska liberalfeminismen är att kvinnor och män i grunden är lika, grundtanken är att de kroppsliga skillnaderna mellan könen inte påverkar det essentiella i den mänskliga naturen. En del av den kritik som finns mot liberalfeminism är att den fokuserat på medelklassens kvinnor och inte alls talar om klasskillnader. Socialistiska feminister menar att det inte är tal om rättigheter som är viktigt, utan att förändra de sociala och ekonomiska strukturer som skapar en hierarki mellan könen. Ytterligare en kritik är att liberalfeminism bortser från sexualitetens betydelse för

maktförhållande mellan könen (Gemzöe 2006, s. 43-44).

Radikalfeminism uppkom under 1960-talet i USA, Europa och Australien. Här ifrågasätts liberalfeminismens kamp om rättigheter i det offentliga och pekar på det förtryck av kvinnor som finns i den privata sfären, såsom mäns kontroll av kvinnor, i familjen, i sexuellt förtryck inom och utanför familjen, i kvinnomisshandel och kvinnoförakt. Dessa former av förtryck är osynliga i liberalfeminism men också i vänsterrörelsens feminism, som betonar lönearbete. Här kom nämligen också en reaktion mot vänsterrörelsens feminism (marxism) eftersom

kvinnosynen i de radikala vänstergrupperna inte skiljer sig nämnvärt från den i det omgivande samhället. Kvinnorna tilldelas rollen som sekreterare, hemmafru eller sexobjekt, med uppgift att tillfredsställa de manliga aktiviteternas politiska, husliga och sexuella behov. Där

liberalfeminism och marxism/socialistisk feminism är helt inriktade på den offentliga sfären lyfter radikalfeminismen in den privata sfären (Gemzöe 2006, s. 76).

Ytterligare en feministisk förgrening har vuxit fram ur postmodernism, som kritiserar den tidigare traditionen av västerländsk vetenskap för dess tro på förnuft, objektivitet och sanning. Inom idéinriktningen finns begrepp som diskurs och dekonstruktion. Enligt postmodernisterna finns ingen objektiv sanning om världen, utan det finns endast tillfälliga sanningar som då speglar en viss grupps syn på världen vid en viss historisk tidpunkt (Gemzöe 2006, s. 132). Postmoderna feminister har anslutit sig till tanken att alla teorier som gör anspråk på att formulera generaliseringar om sakernas tillstånd kommer att bli blinda för det som talar emot generaliseringen (Gemzöe 2006, s. 133). Ur den postmoderna synen på människans natur har feminister i denna anda utvecklat en tanke om könens natur som socialt konstruerad. I den postmoderna teorin avvisas idén om en universell mänsklig natur och postmodernistiska feminister vill istället lyfta fram det föränderliga, differentierade och obestämda i könens natur. Här kritiserar exempelvis Judith Butler tanken om att det finns en kategori “kvinna” som är enhetlig och universell. Hon hävdar att distinktionen mellan kön och genus inte kan upprätthållas. Det biologiska könet kan inte förstås som att det på något sätt föregår det kulturella könet. Kön/genus måste ses som lika konstruerat (Gemzöe 2006, s. 138-140).

3.4 Genus/kön

I denna uppsats kommer vi använda oss av begreppen kön och genus synonymt med varandra, och ämnar här redogöra för vår definition av dessa begrepp som vi förstår dem i relation till vår uppsats. Till att börja med utgår vi från genusvetenskaplig queerteori att det inte finns något stabilt genus och kön, samtidigt som kvinnor inte fullständigt kan undkomma sitt kön i samhället. Med detta menar en på att genus och kön är en social konstruktion, något som vi utgår från när vi talar om dessa kategorier. Vidare kan begreppen genus och kön användas och förstås på många olika sätt beroende av vilken kontext man befinner sig i (Gemzöe 2006, s. 141, Rönnblom & Eduards 2008, s. 13). Oavsett kontext menar vi dock på att genus och kön är begrepp som alltid är tätt förknippat med makt. I denna uppsats kommer vi använda oss av genus och kön som politisk kategori. Med politisk kategori menar vi att det ska användas i politiskt syfte genom att sätta fokus på relationen mellan kön för att på så vis sträva mot

politisk förändring (Andersson 2018, s. 60). Feministiska teoretiker har visat på hur uppfattningar om kön, kropp, sexualitet och politisk representation är kopplat till gränsdragningar mellan det offentliga och det privata, gränsdragningar som är socialt

konstruerade och med andra ord inte naturliga och självklara (Rönnblom & Eduards 2008, s. 11-12).

3.5 Makt

I denna uppsats utgår vi från en Foucauldiansk och alltså poststrukturalistisk syn på makt. Foucault menar på att makt finns överallt, att den produceras och reproduceras och är ständigt föränderlig. Han beskriver det som att individer är platser för makt, snarare än innehavare av makt i sig. Makt är med andra ord något som utvecklas i relation mellan människor. Foucault hävdar även att makt inte heller är en normativ kategori. Han menar på att makt i sig inte är något negativt, utan att makt istället förekommer i olika former där maktrelationer inte enbart har att göra med förbud och förtryck. Maktrelationer kan nämligen också fungera som något produktivt och skapande (Bacchi 2019, s. 28-29). Vid studier av makt är det relevant att titta på vilka verkligheter som makt skapar samt med vilka tekniker detta sker, där bland annat språket ses som ett medel för makt. Texter är skapat av människor och speglar således mänskliga idéer som kan reproducera eller ifrågasätta makten (Bergström & Boréus 2005, s. 18-20). Eftersom jämställdhetspolitik handlar om resursfördelning mellan kvinnor respektive mäns behov och intressen. Hur resurser fördelas mellan kvinnor och män menar vi på vara ett uttryck för makt. Av denna anledning är det relevant att använda oss av diskursanalys för att synliggöra hur makt fördelas i styrningen av Malmö stad.

3.6 Diskurs

När vi använder oss av begreppet diskurs utgår vi även här från ett Foucauldianskt perspektiv, där diskurs refererar till kunskap, och kunskap förstås som relativ och socialt konstruerad. Diskurs kan förklaras som det som är möjligt att säga och anses vara sant i ett visst

sammanhang, snarare än en objektiv form av sanning. Det handlar med andra ord om ett visst bestämt sätt att tala om och förstå världen. För att förstå hur dessa diskurser erhåller status som sanningar är det nödvändigt att lokalisera dem inom de relevanta nätverk av relationer och praktiker där de produceras, något som Foucault nämner vid diskursiva praktiker (Bacchi 2019, s. 35). Diskurser är både konstituerande och reflekterande för den sociala världen. Exempelvis institutioner skapas och formas genom diskurser och är med detta sagt en språklig

process vilken ger ramarna för begränsningar och möjligheter inom en organisation (Kilhammar 2011, s. 52-53).

4. Metod

Under denna rubrik ämnar vi redogöra för vår metodologiska ansats, då vi kommer börja med att beskriva diskursanalys som metod i sin helhet för att därefter gå in på Bacchis

diskursanalytiska ansats vid namn What’s the problem represented to be (WPR). Vidare kommer vi redogöra för vårt val av material, avgränsning samt tillvägagångssätt. Slutligen ämnar vi föra en kort diskussion kring validitet och reliabilitet.

4.1 Diskursanalys

Diskursanalys är en interdisciplinär metod som teoretiskt sett utgår från att språket är en del av, och konstituerande för sociala praktiker vilka i sin tur påverkar sociala- och

maktrelationer. Metoden används för att studera meningsskapande kring samhällsfenomen av olika slag. Den innefattar en syn på språk som formande och konstituerande, språket betraktas alltså inte som ett neutralt instrument för kommunikation. Istället menar man på att språket alltid innehar ett perspektiv på världen. Ofta handlar det om att undersöka frågor kopplade till makt genom att titta på hur språket konstrueras och hur det påverkar handlingsmöjligheter för olika grupper av människor (Bergström & Boréus 2005, s. 255-256). För att referera tillbaka till Foucaults syn på makt menar han på att diskurser producerar, etablerar och upprätthåller maktrelationer. På så vis kan diskursanalys användas för att analysera ideologiska effekter av en viss diskurs (Bergström & Boréus 2005, s. 270). Det är kort sagt det innehållsmässiga i en text som är av intresse vid diskursanalys (Bergström & Boréus 2005, s. 26). Kritisk

diskursanalys används för att synliggöra det implicita innehållet i texter och diskurser. I denna studie är vi intresserade av vilka konsekvenser och effekter diskurser kan få, det vill säga vilka grupper som gynnas respektive missgynnas av en viss diskurs (Bergström & Boréus 2005, s. 256).

4.2 What’s the problem represented to be

Den diskursanalytiska ingång som vi ämnar utgå från i vår studie är Bacchis WPR-ansats vilket är ett sätt att granska socialt och/eller politiskt etablerade föreställningar, samt de maktrelationer som dessa producerar och reproducerar. Från början är denna ansats konstruerad för att genomföra policyanalyser, med syfte att visa på inneboende logiker i policytexter. Inom denna metodansats betonas vikten av att analysera problematiseringar, snarare än problem i sig. Detta för att komma åt kopplingen mellan diskurser och dess konkreta effekter (Bergström & Boréus 2005, s. 270-272).

WPR är en analytisk strategi för att ifrågasätta föreställningen om att politikens roll är att lösa problem som existerar utanför dem, i väntan på att bli adresserade. Man vill istället fokusera på hur problematiseringen av dessa görs och vilka subjekt och objekt som skapas i relation till denna problematisering. Genom WPR-ansatsen uppmärksammas den produktiva aktiviteten, det vill säga vad för problem som produceras, hur det produceras och vilka effekter det får. På detta vis kan den underliggande politikens handlingar bakom dessa problematiseringar

synliggöras. Man menar med andra ord på att politiker inte adresserar redan existerande problem, utan att politiken snarare skapar problem som en viss typ av problem. Fokus ligger alltså på hur problem konstrueras och reproduceras (Bacchi 2019, s. 14). Den huvudsakliga termen inom WPR-ansatsen är alltså problematisering, och detta ord kan användas på två olika sätt. Antingen för att göra en kritisk analys och ifrågasättande, eller för att referera till produktionen av politisk praktik och hur problem problematiseras. Den analytiska uppgiften är att ta fram de konceptuella premisserna som ligger till stöd för problematiseringen av en viss fråga genom att arbeta bakifrån, det vill säga från ett förslag till hur det är representerat (Bacchi 2019, s. 16-17).

Tillvägagångssättet man använder sig av för att genomföra en analys utifrån WPR innefattar att identifiera, rekonstruera och ifrågasätta problematiseringar. Detta görs genom att ställa följande sex frågor, vilka utgör steg i analysen och som ska anpassas efter ens egna frågeställningar och problemområde (Bacchi 2019, s. 19).

1. Hur problematiseras och representeras problemet ifråga?

2. Vilka förutfattade meningar och antaganden ligger bakom representationen av problemet i fråga?

3. Hur kommer det sig att detta problem har uppstått?

4. Vad lämnas oproblematiserat i denna representation? Var finns tystnaderna? Kan detta problem problematiseras på ett annat sätt?

5. Vilka effekter kommer av denna problematisering?

6. Hur och var har denna representation av problemet producerats, spritts och försvarats? Hur skulle det kunna upplösas och ersättas?

Målet med den första frågan är att identifiera en plats där man börjar sin analys, det vill säga ett sätt att börja ifrågasätta något som förefaller sig vara “naturligt” och “objektivt”. Här är syftet inte att synliggöra intentionerna bakom en viss problematisering, utan att istället börja

från den konstaterade lösningen för att på så vis nå fram till dess underliggande problematisering (Bacchi 2019, s. 20-21). Syftet med fråga två är flera varav en är att

undersöka de förutfattade meningar, antaganden och den diskurs som är förutsättningarna för att problematiseringen ska vara rimlig och begriplig. Detta genom att titta på dokumenten och empirin ifråga, och inte de personer som arbetat fram dokumentet. Ytterligare ett syfte är att identifiera hur problematiseringen är strukturerad, det vill säga vilka koncept och binariteter som står till grund för problematiseringen. Ett tredje syfte är att identifiera och reflektera kring möjliga mönster som skulle kunna signalera förfarandet av en specifik politisk rationalitet (Bacchi 2019, s. 21-22). Vidare till syftet med fråga tre, vilket är att undersöka och synliggöra hur representationen av problemet i fråga har uppstått. Detta genom en detaljerad kartläggning av olika praktiker vilka producerar problematiseringen. Här är det viktigt att titta på olika maktrelationer och hur specifika diskursiva praktiker auktoriserar kunskaper (Bacchi 2019, s. 22-23). Fråga fyra syftar till att uppmuntra ett kritiskt perspektiv för att destabilisera representationen av problemet och istället uppmärksamma tystnaderna och det icke-problematiserande i representationen. Den femte frågan öppnar upp för att reflektera kring möjliga effekter av hur problemet representeras i form av politiska konsekvenser. Fokus ligger här på att reflektera kring tre olika former av effekter där den första handlar om att studera diskursiva sådana. Detta innebär att synliggöra hur

representationen av problemet begränsar vad som är möjligt att tänka och säga. Den andra handlar om subjektifierandeeffekter vilka ämnar uppmärksamma hur olika subjekt

produceras i representationen. Den tredje effekten är den levda vilken innefattar en reflektion kring hur de diskursiva och subjektifierande effekterna påverkar människors liv (Bacchi 2019, s. 23). Syftet med den sjätte frågan är att understryka möjligheten att ifrågasätta och

destabilisera förgivet tagna “sanningar”. Detta dels för att synliggöra de praktiker som auktoriserar representationen av problemet i fråga, samt dels för att reflektera kring olika former av motstånd som skulle kunna ifrågasätta den auktoritativa representationen. Det

sjunde steget i WPR-analysen är att applicera dessa sex frågor på ens egen problematisering

och frågeställning. Här är det viktigt att reflektera kring och granska sin egen roll som analyserande forskare (Bacchi 2019, s. 24).

4.3 Material, avgränsning och tillvägagångssätt

Här ämnar vi redogöra för vårt tillvägagångssätt för vårt val av metod, empiri och på vilket sätt vi arbetat oss fram i vår analys till diskussion och slutsats. Då vi undersöker hur

detta tar sig uttryck i dokument, istället för att genomföra intervjuer. Vi var alltså inte intresserade av hur tjänstepersoner och politiker ser på jämställdhetsintegrering, utan hur det problematiseras i de styrande dokumenten. Visserligen hade det varit intressant att göra en intervjustudie, men vi vill mena på att det hade inneburit ett annat fokus. Vidare var vi tvungna att göra någon form av avgränsning på grund av uppsatsens storlek och vår begränsade tidsram.

Då vi försökte få fram dokument som skulle vara talande för jämställdhetsintegrering i Malmö stad tog vi kontakt med en gatekeeper som arbetar på Malmö stad och som skickade många måldokument till oss för år 2019 varpå vi sedan valde ut fem. Vidare har vi valt ut dessa dokument utifrån vilken nivå i organisationen de befinner sig på. Detta med en ansats att utifrån en översättningsmodell se hur idén om jämställdhetsintegrering färdas i Malmö stads organisation och om den förändras något på de av våra valda olika nivåer. För att undersöka jämställdhetsintegrering på en högre kommunal nivå valde vi att analysera kommunfullmäktiges årsredovisning för år 2019 samt utvecklingsplan för

jämställdhetsintegrering i Malmö stad från år 2013. Eftersom vi även ämnade ha med dokument från förvaltningsnivå valde vi ut tre olika former av förvaltningar utifrån att dessa tre skulle skilja sig avsevärt från varandra. Dessa blev årsanalys för tekniska nämnden, fritidsnämnden samt arbetsmarknads- och socialnämnden. Varför det blev just dessa tre förvaltningar berodde även på att vi utifrån kommunfullmäktiges årsredovisning blev

intresserade av att kolla på trygghet och våld, vilket dessa tre förvaltningar fokuserade mer på än övriga.

Nedan följer en mer ingående förklaring av dokumenten på olika nivåer:

 Politiskt fattade beslut om strategiskt arbete i staden. Vi har valt låta vårt dokument - Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering (2022-2020) ses som en produkt från denna nivå. Den finns nu dels som ett dokument på Malmö Stads hemsida där det går att läsa hur staden arbetar med jämställdhetspolitik, men den finns också som ett internt dokument - som stöd för hela Malmö Stads organisation i syfte att bedriva jämställdhetspolitik genom jämställdhetsintegrering. Tillsammans med den finns också andra dokument som är framarbetade av tjänstepersoner från stadskontoret med jämställdhetskompetens. På statskontoret arbetar tjänstepersoner med

beredningsarbete till kommunfullmäktige, kommunstyrelse, men också som strategiskt stöd till stadens olika nämnder och förvaltningar

 Kommunfullmäktige - Malmö Stads årsanalys, 2019. Detta är ett dokument som är framtaget på den högsta politiska nivån och här sammanställs samtliga nämnders årsanalyser i ett dokument. Det är också en årsanalys av kommunfullmäktiges egna budgetplan för 2019.

 Nämndsnivå - Arbetsmarknads- och socialnämnden, tekniska nämnden och fritidsnämnden är den politiska nivån under kommunfullmäktige som har fått delegerat olika verksamhetsområde i staden, men också har kommunfullmäktiges övergripande mål att förhålla sig till. Varje nämnd har sin egen budget- och verksamhetsplan som resulterar i en årsanalys i slutet av varje år.

Vi utgick som tidigare nämnt från Bacchis diskursanalytiska WPR-metod vilket innebar att vi utifrån hennes sex frågeställningar utformade egna med avstamp i vår frågeställning. Vi valde då att utesluta fråga tre eftersom vi bedömde den vara för vid för storleken på vår uppsats och det begränsade tidsspann vi hade. Istället lade vi till en tredje fråga som handlar om vilka metoder och åtaganden vi ser för jämställdhetsintegrering i Malmö stad. Detta eftersom metoderna är relevanta för hur en driver jämställdhetspolitiken.

Följande frågor blev del av vår analys:

1. Hur representeras jämställdhetsintegrering?

2. Vilka antaganden ligger bakom representationen av jämställdhetsintegrering? 3. Vilka åtaganden framgår som metoder för jämställdhetsintegrering?

4. Vad lämnas oproblematiserat i frågan om jämställdhetsintegrering? Vad osynliggörs? 5. Vad blir konsekvensen av hur jämställdhetsintegrering representeras?

6. Hur har denna representation av jämställdhetsintegrering producerats och färdats?

Dessa frågor valde vi för att börja med att ringa in den diskurs vår uppsats befinner sig inom, för att därefter reflektera kring de åtaganden och antaganden som ligger till grund för

problematiseringen av jämställdhetsintegrering i Malmö stad. Vidare ville vi gå djupare in i analysen genom att fokusera på vad som lämnas oproblematiserat kring

jämställdhetsintegrering, hur dessa idéer färdats och vad konsekvenserna av det osynliggjorda kan vara.

När vi skulle gå igenom vårt material började vi med att läsa igenom samtliga dokumenten för att därefter kopiera in det innehåll vi bedömde vara relevant i relation till jämställdhet i ett

annat dokument. Sedan läste vi igenom dessa dokument och markerade de röda trådar och teman vi hittade i texterna. Vanligast vid WPR-metoden är att en besvarar frågeställningarna en i taget, vilket vi också ville göra i vår uppsats. Eftersom vi hittade fyra tydliga teman som intresserade oss i vår empiri valde vi att lägga dessa teman som underrubriker till våra WPR-frågor. På vår sista WPR-fråga ville vi fånga ett helhetsperspektiv varför vi valde att utesluta temana under denna fråga. Under vår diskussion valde vi också att skriva fritt för att fläta samman temana i varandra till en slutsats.

4.4 Validitet och reliabilitet

Vid forskning kring frågor som berör makt, förtryck eller annat samhällsvetenskapligt studieobjekt är det inte möjligt att räkna bort forskarens egen förförståelse i resultatet av forskningen. Av denna anledning behöver en som forskare ta hänsyn till sin egen roll i studieobjektet vad gäller t.ex. ens sociala föreställningar. Av denna anledning är begreppet validitet mer komplext i relation till ett konstruktivistiskt perspektiv på forskning. Viktigt att påpeka här är att vi är medvetna om att våra intresseområden påverkat valet av frågor samt tolkningen av materialet och de teman vi funnit. Enligt Borgström & Boréus (2005) är validiteten något som kan förbättras genom att en som forskare läser om ens forsknings sociala sammanhang. Detta är något vi vill hävda att vi har gjort genom att ha läst in oss på politisk- och kommunal styrning, jämställdhetspolitik- och integrering samt den tidigare forskning vi tidigare redogjort för (Bergström & Boréus 2005, s. 40). Vi vill hävda vår empiri ligga i linje med tidigare forskning samt vara relevant för den diskurs vi velat undersöka. Med detta sagt anser vi måldokument och årsanalyser vara rimlig empiri i förhållande till våra frågeställningar och alltså källor till att hitta svar på våra frågeställningar. Självklart hade vår forskning uppnått högre validitet om vi haft möjlighet att undersöka dokument från samtliga nämnder samt om vi även hade haft möjlighet att göra intervjuer. Vi vill dock mena på att den empiri vi använt oss av, trots uppsatsen storlek, är talande för representationen av

jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi i Malmö stad. Vidare vad gäller reliabilitet har vi ämnat göra vår uppsats så transparent som möjligt genom att noggrant redogöra för vårt tillvägagångssätt på ett sätt som gör det möjligt för läsaren att följa vårt resonemang från frågeställning, till val av metod och frågor, urval och material, analys och slutligen diskussion och slutsats (Bergström & Boréus 2005, s. 41). Detta genom att bland annat ha med mycket citat i vår analys för att synliggöra vårt material. Genomgående i vår analys samt diskussion och slutsats har vi alltså motiverat och argumenterat för våra tolkningar av vårt material.

5. Analys

Nedan följer vår WPR-analys i vilken vi, genom att använda oss av de sex frågor som vi konstruerat utifrån Bacchis metod, ämnar göra en diskursanalys av utvalda politiska

dokument för Malmö stad. I analysen besvarar vi våra frågeställningar och reflekterar kring vårt material utifrån våra teoretiska utgångspunkter. Genom vår empiri har vi lokaliserat ett återkommande mönster i hur man talar om jämställdhetsintegrering som jämställdhetspolitisk strategi i Malmö stad. I dessa mönster har vi kunnat konstatera fyra teman med vilka vi valt att organisera svaren på våra WPR-analytiska frågor, bortsett från fråga sex. Detta för att göra en tydlig och konsekvent struktur av vår analys.

Det första temat vi kunnat utläsa i vår empiri har vi benämnt vid struktur, under detta tema fokuserar vi på den representation av jämställdhetspolitiken inom Malmö stad som kan sägas handla om en strukturell nivå. I vårt andra tema styrning, vill vi visa på hur den politiska styrningen representeras i Malmö Stads jämställdhetspolitiska diskurs, vilka styrinstrument är i fokus för att nå en lösning på ojämställdhet i staden. Som tredje tema, likhet, väljer vi att fokusera på det som inom den jämställdhetspolitiska diskursen handlar om mänskliga

rättigheter, antidiskriminering, lika rättigheter och kvantitativ data såsom statistik. Det fjärde och sista temat, trygghet, handlar om hur en talar om trygghet och våld inom Malmö stad, vilket inte tas upp direkt i de jämställdhetspolitiska målen i staden men som vi anser vara relevant att diskutera i relation till jämställdhet eftersom arbetet mot mäns våld mot kvinnor ingår i regeringens delmål.

5.1 Hur representeras jämställdhetsintegrering?

Här inleder vi vår WPR-analys genom att identifiera diskursen för Malmö Stads

jämställdhetspolitik genom jämställdhetsintegrering som strategi. Vi har tidigare definierat diskursbegreppet utifrån ett Foucauldianskt perspektiv som det som är möjligt att säga och anses vara sant i ett visst sammanhang, det vill säga ett visst sätt att förstå och tala om världen. Diskurs är något konstituerande och reflekterande för den sociala världen och diskursanalys blir därför ett sätt att undersöka och förstå talet om jämställdhetsintegrering i Malmö stad. Foucault talar om diskursiva praktiken och att diskurs är tätt förknippat med makt vilket gör att de erhåller status som sanning, därför är det relevant att analysera de praktiker där dessa diskurser produceras (Bacchi 2019, s. 35)

5.1.1 Struktur

Ett första tema vi funnit i vår empiri är att det återkommande talas om

jämställdhetsintegrering som vägen till strukturell förändring, det vill säga som metod eller strategi för att förändra ojämställda samhällsstrukturer. Ett första exempel på detta finner vi i Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering (2013) där Malmö stad också definierar

jämställdhet som begrepp:

“Begreppet jämställdhet innefattar endast kön och handlar om att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom samhällets alla områden. Sveriges jämställdhetspolitik syftar dels till att motverka och förändra det system som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen på en samhällelig nivå, dels till att skapa förutsättningar för kvinnor och män att ha samma makt och möjlighet att

påverka sitt liv och sin livssituation. Grundtanken är att först när kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhället kan vi få ett mer rättvist och demokratiskt samhälle. Genom att jämställdheten främjar kvinnor och mäns kompetens och kreativitet bidrar den även till ekonomisk tillväxt. Varje politikområde och verksamhet har ett ansvar att verka för jämställdhet” (Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2013, s. 4).

I detta citat talas det explicit om strukturella samhällsmönster som ligger till grund för ojämställdhet då de talar om att motverka och förändra det system som skapar ojämn fördelning av makt och resurser. Detta motiveras genom att jämställdhet skulle leda till rättvisa, demokrati och ekonomiskt tillväxt. Här blir det tydligt att självaste syftet med jämställdhetsintegrering i grund och botten är att förändra samhället i grunden genom jämställdhetspolitik. Det dokument som detta citat kommer från är ett strategiskt sådant, en kan alltså säga att det här är exempel på den strategiska nivån av diskursen kring

jämställdhetsintegrering inom Malmö stad. Ytterligare exempel på när samtalet om jämställdhetsintegrering handlar om strukturell förändring är följande:

“Flera maktordningar, som till exempel kön, etnicitet, religion, sexuell läggning, ålder, socioekonomisk bakgrund och funktionsnedsättning, spelar in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor. Dessa maktordningar är beroende av varandra och i ett

sammanflätade och samvarierar. Men trots skillnader inom könen, finns det strukturella mönster i samhället som ger kvinnor och män olika sociala positioner och skilda villkor”

(Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2013, s. 4).

Här går en vidare in på maktbegreppet i samtalet om jämställdhetsintegrering då en väljer att förklara de strukturella mönster i samhället som påverkar individers villkor genom att benämna dessa vid maktordningar. Här är samtalet om jämställdhetsintegrering brett,

förklarande och motiverande. Eftersom även detta citat är hämtat från ett strategiskt dokument går de inte in på hur dessa maktordningar och strukturella mönster skulle kunna förändras i praktiken. Men det är inte enbart i detta strategiska dokument som det talas om

jämställdhetsintegrering i strukturella termer, utan det finns även att hitta i Kommunfullmäktiges årsredovisning från år 2019, bland annat i följande citat:

“Malmöborna ska kunna känna sig stolta över sin unga, globala och moderna stad där frågor om jämlikhet, jämställdhet, antidiskriminering, miljö och delaktighet står högt på

dagordningen” (Årsredovisning 2019, s. 14).

Detta citat är kommunfullmäktiges målområde ett och är centralt och återkommande genom samtliga dokument vi studerat. Även om de inte explicit nämner samhälleliga strukturer eller maktbegreppet menar vi på att tala om begrepp som jämlikhet, jämställdhet,

antidiskriminering och delaktighet också är att tala om jämställdhetsintegrering på ett strukturellt plan.

5.1.2 Styrning

Nedan har vi i vår empiri valt att undersöka och lyfta fram hur det talas om styrning i

förhållande till jämställdhetsintegrering som strategi för att bedriva jämställdhetspolitik. Detta är intressant menar vi eftersom det visar på vilken typ av styrning som representeras i

diskursen. Vi väljer att inleda med ett citat från Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering (2013) eftersom detta är ett strategiskt dokument. Det visar på riktningen för hur

kommunfullmäktige men också nämnder/förvaltningar ska arbeta med

“Eftersom jämställdhet mellan kvinnor och män skapas där ordinarie beslut fattas, resurser fördelas och normer skapas måste jämställdhetsperspektivet finnas med i det dagliga arbetet. Jämställdhetsintegrering som strategi har vuxit fram för att motverka att

jämställdhetsfrågorna hamnar i skymundan eller sidoordnas andra frågor. Konsekvenserna för kvinnor och män, flickor och pojkar av planerade åtgärder ska analyseras för att

synliggöra problem och införliva jämställdhetsperspektivet i alla verksamhetsområden och i alla led av beslutsfattande, planering och utförande av aktiviteter. “(Utvecklingsplan för

jämställdhetsintegrering 2013, s. 2)

“Det är genom kommunens styrsystem som en hållbar jämställdhet i Malmö kan säkerställas. Jämställdhetsintegrering innebär att hela organisationen följer en strategi för att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla beslutsprocesser och inom alla verksamhetsområden.

Konsekvent uppföljning är en förutsättning för att arbetet ska lyckas. Viktiga metoder och verktyg är mål och indikatorer, jämställdhetsanalys och jämställd budget” (Utvecklingsplan

för jämställdhetsintegrering 2013, s. 10)

Utifrån vårt tema menar vi att det strategiska dokumentet beskriver jämställdhetsintegrering som en lösning för att tydligare styra såväl politiken men också tjänstepersonerna till att arbeta med att öka jämställdheten. I dokumentet finns att läsa på olika ställen att jämställdhet skapas där ordinarie beslut fattas, resurser fördelas och normer skapas, vilket gör att

jämställdhetsintegrering som strategi är en lösning på att jämställdhetsfrågorna hamnar i skymundan. På så vis ska jämställdhetsperspektivet finnas med i alla led av beslutsfattande och verksamhetsområde.

I diskursen om jämställdhetsintegrering talas det också om att löpande uppföljning av arbetet i de olika beslutsprocesserna men också inom verksamhetsområdena är viktigt för att lyckas. Här ser vi att arbetet med jämställdhetsintegreringen finns på flera nivåer i staden från kommunfullmäktige, till nämnder, till förvaltningarna där medarbetare och mötet med Malmöbon sker. Samtidigt som det pågår ett arbete genom hela organisationen tolkar vi att behovet av uppföljning, pekar på att det ändå behöver vara en viss form av kontroll.

Vi menar att denna typ av styrning som presenteras för jämställdhetsintegreringen i staden är av en horisontell karaktär, där många aktörer blir ansvariga för ett politikområde. Detta ser vi