Under denna fråga kommer vi, utifrån våra tidigare frågor, analysera vad för konsekvenser som representationen av jämställdhetsintegrering i Malmö stad skulle kunna få. Vi ämnar fokusera på vilka grupper som gynnas respektive missgynnas.
5.5.1 Struktur
I föregående fråga argumenterade vi för att jämställdhetsintegrering som strategi inte leder till någon vidare strukturell samhällelig förändring av ojämställdhet. Vi menar på att detta är en konsekvens av att den enda strategin för jämställdhetspolitiken som framställs i Malmö stad är jämställdhetsintegrering. Det förekommer med andra ord inga alternativa tillvägagångssätt för att förändra ojämställda strukturer på en politisk nivå. Vi menar på att det behövs ett mer djupgående förändringsarbete för att en reell förändring av ojämställda strukturer skulle kunna ske.
Här vill vi referera till Forssell & Scholten (2013) som i sin forskning om
jämställdhetsintegrering i just Malmö stad fann som slutsats att den politiska ambitionen löper stor risk att begränsas till en instrumentell process. Med detta menar dem att
jämställdhetsintegrering i Malmö stad kommit att handla om att korrigera numerär jämställdhet samt att det inte finns några förändringsprocesser som talar om ojämställda strukturer utifrån ett genusvetenskapligt perspektiv (Forssell & Scholten 2013, s. 79). I likhet med dessa forskare finner vi liknande resultat utifrån vår empiri, då ambitionen med
strukturell förändring finns på de högre nivåerna men att dessa inte införlivas i praktiken.
Vi skulle med detta sagt vilja hävda att förändring av strukturell ojämställdhet stannar på ambitionsnivå, stannar i de välformulerade dokumenten men alltså inte landar vidare ner i organisationen. Istället finner vi ett oproblematiserat antagande om att
jämställdhetsintegrering är en strategi som skulle kunna leda till strukturell förändring, när denna strategi i själva verket varken bidrar till feministisk politik eller inkorporeras i offentlig förvaltning. När idéerna kring jämställdhetspolitik färdas ser vi, i likhet med Andersson (2018) att maktbegreppet undviks då det istället skapas en neutral jämställdhetsdiskurs som inte gör någon reell politisk skillnad (Andersson 2018, s. 100).
5.5.2 Styrning
Vi har tidigare redogjort för att delar av jämställdhetsintegrering faller inom governance, där vi menar att en konsekvens av denna representation kan bli att allas ansvar inte blir någons ansvar. Citatet nedan styrker vårt argument att det är en vag styrning.
“ Målets bredd gör det svårt att bedöma träffbilden. Det är därför heller inte möjligt att uttala
sig om måluppfyllelsen för kommunfullmäktigemålet i sin helhet. Utvecklingen för nämnds- och bolagsmålen är dock positiv. Frågor om jämlikhet, jämställdhet, antidiskriminering, miljö och i synnerhet delaktighet står högt på dagordningen och långsiktigt och tålmodigt arbete, i flera fall i samverkan med andra, har gett önskat resultat” (Årsredovisning 2019, s. 15).
Hall & Löfgren (2006) visar på att innehållet i styrningen för governance kan bli relativt ospecificerat och förväntas förhandlas fram i olika processer mellan aktörer på olika nivåer. Ett annat inslag är att styrningen kan inkludera flera aktörer än bara offentliga som samverkar såväl horisontellt som i vertikalt i gränsöverskridande nätverk. Därmed blir ingen aktör ensam ansvarig under hela styrningsprocessen, men exempelvis kan staten eller någon annan offentlig aktör ha det koordinerande ansvaret (Hall & Löfgren 2006, s. 88-89). Just denna konsekvens vi ser av upplägget i Malmö Stads jämställdhetsintegrering. Även om det är kommunfullmäktige som är ytterst ansvarig för att sätta mål för samtliga nämnder och det även finns ett policydokument, Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering (2013), att förhålla sig till så blir det ingen tydlig styrning för jämställdhetspolitiken i staden. Rönnblom & Alnebratt (2016) definierar också jämställdhetspolitik inom governance, och menar att målstyrning har blivit den nya logiken i förvaltningspolitiken. Genom att sätta upp mål visar politiken sin vilja/ambitioner, men eftersom målstyrning i sig leder till decentralisering, blir konsekvensen att det är tjänstepersonernas uppgift att tolka/bestämma vad jämställdhet innebär (Rönnblom & Alnebratt 2016, s. 133, 134). Vi ställer oss bakom deras resonemang och menar att en konsekvens av den diskurs vi analyserat ligger i detta. Det är många olika aktörer inblandade och redan inledningsvis i Kommunfullmäktiges målbild visas att målets bredd gör det svårt att bedöma någon träffsäkerhet.
Vidare ser vi att en konsekvens av att representationen av jämställdhetsintegrering kommit att läggas ut inom Kommunfullmäktiges nio målområdena, som i sig är relativt vaga
“Malmö ska vara en öppen, jämställd och inkluderande stad, fri från diskriminering “ (Årsredovisning, 2019, s.15).
eller att:
“Malmöborna ska kunna känna sig stolta över sin unga, globala och moderna stad där frågor
om jämlikhet, jämställdhet, antidiskriminering, miljö och delaktighet står högt på dagordningen” (Årsredovisning, 2019, s.19).
Rönnblom & Alnebratt (2016) menar att det är ett avstånd mellan samhällsproblemen som föranledde jämställdhetspolitiken och jämställdhetsintegrering, samt ytterligare att avstånd mellan ansvariga politiker och tjänstepersoner. De problematiserar också trenden kring den konsensus som funnits för jämställdhetspolitiken och att politiken varit enig för de
jämställdhetspolitiska målen på riksnivå under de senaste åren (Rönnblom & Alnebratt 2016, s. 155, 157). Här menar vi detta fenomen också går att se inom Malmö Stads målområden. Resultatet blir också att det är upp till varje nämnd att välja hur de griper an såväl strategin för jämställdhetsintegrering som de nio målområdena. I slutändan är det tjänstepersonerna i förvaltningen som uteslutande arbetar med innehållet i jämställhetspolitiken. I relation till detta resonemang vill vi också koppla den enligt oss osynliggjorda budgetfördelningen (jämställd budget). Vi menar att konsekvensen av att detta inte får någon plats varken i diskursen eller på den högsta politiska nivån, är att det inte heller leder till några djupgående strukturella förändringar i nämndernas budgetfördelning.
5.5.3 Likhet
Vi har genomgående funnit i våra empiriska dokument stort fokus på statistik, men också mål om lika rättigheter/mänskliga rättigheter. I förhållande till Utvecklingsplan för
jämställdhetsintegrering (2013) ser vi att den metod som tagit störst plats i diskursen är just detta tema. Under tidigare forskning presenterade vi en artikel av Alvesson (1996) som en del i kvinnomaktutredningen. Författaren ifrågasätter att mycket fokus kommit att handla om uppdelning av det biologiska könet, vilket lett till att räkna kroppar. Han menar samtidigt att det kanske är just enkelheten i att kategorisera människor som ”kvinnor” och ”män” som gjort att distinktionen blivit central. Då det också passar väl in i sunt förnuft, politisk retorik och
statistiska bearbetningar/sorterande av kvalitativa data (Alvesson 1996, s. 320). Vi ställer oss bakom Alvessons argument om att det behöver fokuseras på den sociala konstruktionen av kön framför statistik och att räkna kroppar. Alvesson har menat att en risk med att just den offentliga sektorns fokus endast handlar om kategoriseringar kan leda till att stereotypa föreställningar om kön förs vidare. Vi menar här att en konsekvens av att Malmö Stad, som social institution, lämnar all denna statistik oproblematiserad kan resultera i just detta (Alvesson 1996, s. 337). Vidare ser vi att detta argument ligger i linje med ett
postmodernistiskt perspektiv på genus/kön (Gemzöe 2006, s. 138).
För att vidareutveckla Alvessons argumenterande skulle vi vilja ifrågasätta huruvida den könsuppdelade statistiken i själva verket gör reell skillnad när det kommer till
jämställdhetsintegrering. Vi ifrågasätter vilket syfte statistiken har om en inte går djupare in på att analysera och arbeta med de samhällsstrukturer som ligger bakom ojämlik statistik. Har vi lyckats förändra samhälleliga strukturer genom att lika många tjejer som killar t.ex. simmar i en simhall? Skulle det kunna vara mer relevant att ifrågasätta vilka former av aktiviteter som anses ha högre status utifrån att den är maskulint kodat, och som det därför läggs mer resurser på?
5.5.4 Trygghet
Under föregående fråga konstaterade vi att Malmö stad implicit säger att det är viktigare att fokusera på det offentliga våldet än det dolda och privata våldet. Vi menade på att detta innebär en nedprioritering av våld mot kvinnor, det vill säga könsrelaterat våld, eftersom det dolda och privata våldet i stor utsträckning riktar sig mot kvinnor (SOU 1995:60, s. 1). Vilka konsekvenser denna representation av trygghet och våld i relation till jämställdhet i Malmö stad har skulle vi således vilja hävda vara att det inte läggs lika många resurser på våld mot kvinnor, vilket i sin tur skulle leda till att kvinnor i våldsutsatta situationer inte får hjälp i den utsträckning som skulle behövas samt att våldet mot kvinnor inte minskar i den grad som skulle vara möjligt. Här ser vi i likhet med Andersson (2018) att könsrelaterat våld blir till något valbart i relation till jämställdhetsintegrering dels genom att inte finnas med under de mål som explicit handlar om jämställdhet, och dels genom att fokus på offentliga brott inte problematiseras (Andersson 2018, s. 100).
5.6 Hur har denna representation av jämställdhetsintegrering producerats och färdats?