Lärarnas samarbete och Mål

Enkätsvarens siffror visar att majoriteten av lärarna i samtliga undersökta rektorsområden tycks inta positiva inställningar till hur de tycker att deras arbetslag fungerar när de samarbetar ämnesövergripande. Vidare tycks en påfallande majoritet av lärarna som svarade på enkäten mena att samordningen av undervisningen i deras arbetslag verkar välfungerande. Följaktligen verkar majoriteten av lärarna också tycka att det generellt sett fungerar bra inom deras arbetslag när de följer upp enskilda elevers studieresultat.

Som kontrast till summeringen av resultaten här ovan, kan man se hur de likartade frågorna som istället är kopplade till Mål 3-satsningen, visar på helt annorlunda resultat, och det av en kraftigt negativ karaktär. Lärarna som svarade på enkäten har visat att de inte har fått ökad förståelse för integrering av olika undervisningsämnen inom arbetslaget i samband med kompetensutvecklingskurserna, och detta visades genom att man kunde se ett betydligt lägre antal lärare som angav de positiva svarsalternativen på enkätfrågan i förhållande till den likartade frågan som inte var kopplad till frågan om kompetensutvecklingskursernas effekter av den vardagliga yrkesutövningen. Samma fenomen kunde man mycket påtagligt se i frågan om hur de uppfattar att kompetensutvecklingskurserna har kunnat utveckla arbetslagets arbetssätt kring samordningen av undervisningen. Slutligen kunde vi även se ett betydligt lägre antal svarande i jämförelse med samma fråga som inte var kopplat till kompetensutvecklingskursernas påverkan på verksamheten, på frågan om uppföljningen av enskilda elevers studieresultat har förbättrats i takt med att Mål 3-satsningen har utvecklat arbetet i arbetslaget.

Jag hittade vissa intressanta siffror i resultaten av enkätsvaren. Bland annat visade det sig att rektorsområde 2 hade mest positiva resultat i jämförelse med övriga rektorsområden. Ett annat litet fynd som jag hittade var i enkätsvaren som representerade rektorsområde 3, som visade en oväntad notabel böjelse. Ett lägre antal lärare svarade nämligen att de tyckte att samordningen av undervisningen fungerade positivt inom arbetslaget, i jämförelse med när samma fråga ställdes kopplad till Mål 3-satsningen. Skillnaden var mycket marginell, men överraskande och oväntad.

Varför uppgav fler antal lärare att de, via de utvalda frågorna, upplever sig ha välfungerande samarbeten inom sina arbetslag till skillnad från svaren på de likartade frågorna som var kopplade till Mål 3-satsningen som visade att lärarna var negativa till denna koppling till deras verksamhet?

Ellmin har framlagt vissa idéer kring hur lärarnas samarbeten fungerar, och menar att samarbetena antingen är uppgiftsorienterade eller samspelsorienterade. De framlagda enkätresultaten skulle kunna peka på att kurserna som är kopplade till Mål 3-satsningen är påtryckta lärarna, möjligen på grund av att de kanske ses som styrda uppgifter. Tittar man på hur lärarna svarade kring hur de i allmänhet upplevde samarbetet inom deras arbetslag, får man tydligt fram andra attityder. Kanske kan man här mena att arbetslagen bygger mycket på samspel, och att lärarna samarbetar på olika sätt, ibland vid behov och uppgifter, och ibland via spontana samtal som man tänker sig ska leda till något konstruktivt.

Sett ur enkätfrågornas utformning, och mina jämförande sätt att analysera enkätsvaren på, kan man se att lärarna tycks ha två sätt att se samarbete på. Det vardagliga samarbetet som läraryrket innefattar tycks fungera bättre än om man kopplar frågan till Mål 3-satsningens effekter på hur de samarbetar. Hansen menade att organisationens och individernas agerande måste tittar på utifrån ett konflikt- och konsensusperspektiv eftersom organisatoriska förändringar också förändrar individen, och kulturerna som omger individen. Man kan tolka lärarnas svar på enkäten som ett sätt för dem att protestera mot de organisatoriska förändringarna, eftersom de riskerar att påverka läraryrket tydligen till det negativa. Ska man, som Hansen förespråkar, titta på hur Sydskånska Gymnasieförbundets omstrukturering påverkar läraryrket, måste man se det ur lärarnas konsensus, och vad lärarna gör är att de ställer sig tvära till omstruktureringens uppifrån styrda form (och inte till förändringar i sig).

Hargreaves perspektiv på förändringar som präglar läraryrket i det postmoderna samhället, utgår ifrån att förändringarna aldrig kan ske om de inte kommer inifrån. Vidare menar han att skolan präglas av olika lärarkulturerna som kan finnas i olika former, och som innehåller olika samarbetsformer. Det är därifrån man bör se vilka förändringspotential som finns, och vilka kompetenser som finns lärarna emellan. Vet man hur inre lärarkulturer ser ut kan man ta reda på hur och vad som kan förändras i organisationen.

Hargreaves går in på begreppet ”samarbete”, och förklarar det som ett slagord, eller som en effekt av hur samtidens organisationer behöver känna kontroll över en flerdimensionell och globaliserad värld. Han förklarar hur ”samarbete” är skolans främsta ortodoxi. Samtliga utvalda enkätfrågor som utgör min utvärdering av hur lärarna uppfattar sina sätt att samarbeta på, utgår ifrån att lärarna samarbetar. Frågorna om samarbete är inte utsöndrade i enkäten. Ortodoxin blir därmed reproduktiv, och kanske är det därför lärarna också svarar positivt till sina egna sätt att se sina samarbetande arbetssätt på. Det säger nämligen en hel del om att de förväntas att samarbeta. Det tillhör yrket. Man ställs inför frågor av samma reproduktiva och simulerande karaktär när man tittar på frågorna som var ställda i samband med Mål 3-satsningen. Det går inte att se om lärarna ibland samarbetar, eller känner sig tvingade till samarbete. Det går inte att se vilka balkaniserade lärarkulturer som finns utifrån resultaten. Men man kan se att de finns i bakgrunden. Den mycket negativa responsen på frågorna som ställs i förhållande i Mål 3-satsningen skulle kunna tänka sig att visa att lärarna ställer sig på tvären när någonting uppifrån styr hur de ska samarbeta. Och med tanke på att ”samarbete” är en simulering byggd på ”döda sanningar”, en paroll, en trygg simulering av hur de borde göra, kan man se hur

komprimeringen och intensifieringen av lärarnas yrken kan märkas i enkätsvaren i form av siffror som visar på tydliga missnöjen.

Siffrorna kan tolkas som att lärarna generellt sett inte är sedda som individer, utan (vågar jag mena?) som formbara ”snart-färdiga-produkter” av ”snart färdiga-kompetenta” lärare som uppnår en rad demokratiska mål under Mål 3 (styrdokument och målbaserade projekt kan också klassas som en del av de trygga simuleringarna som läraryrket utsätts för). I denna konsensus är det föga förvånande att de visar sig, vad man förslagsvis kan tolka, starkt missnöjda med frågorna som är kopplade till Mål 3-satsningen. Man ser även hur betydligt färre antal svarande lärare ställer sig bakom de positivare svarsalternativen till Mål 3-satsningsfrågorna, vilket kan tolkas som att de blockerar sig för kompetensutvecklingskurserna.

Jag har konstaterat att enkätfrågorna som valdes ut för att titta på hur lärarna uppfattar samarbete i förhållande till Mål 3-satsningen är reproduktiva av naturen, eftersom de förutsätter att läraryrket innefattar olika former av samarbeten (men vilka former som avses anges inte). Enkätsvaren tolkas därför ytligt med min teori och metod, varför jag menar att fortsatta undersökningar av effekterna av Sydskånska Gymnasieförbundets kompetensutveckling kan tänkas ställas inför flera alternativa undersökningssätt för att kunna nå flera djupa förklaringar på varför siffrorna innanför varje rektorsområde skiftar.