Styrdokumenten som har betydelse för denna studie utgörs av skollagen som är juridiskt bindande samt läroplaner för grundskola och förskola.
Skollag
I skollagen (SFS 2010:800) uttrycks syftet med utbildningen på följande sätt:
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
(4§)
I texten används begreppen värden och värderingar och den uttrycker utbildningens dubbla syften, att utveckla både kunskaper och värden hos barnen.
I paragrafen som följer anges värden i form av mänskliga rättigheter: Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. (5§)
De demokratiska värderingar som nämns beskriver etiken på ett mycket övergripande plan. I en ramlagstiftning som denna anges generella principer som ska prägla förskolans och skolans verksamhet. Det innebär dock att utformningen av utbildningen för att uppfylla lagen är en öppen fråga.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11)
I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Skolverket, 2011) finns en allmän formulering om att ”Alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem.”(s. 8). Bland de grundläggande värden som uttrycks genom läroplanen, såsom demokrati, livslång lust att lära, respekt för mänskliga rättigheter, aktning för människans egenvärde, är de flesta gemensamma med skollagen men respekt för miljön läggs till i läroplanen.
Nämnda värden i skollagen anges med likartade formuleringar:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta4 är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.(s. 7)
I uttrycket gestalta uppfattar jag en betoning av handlingarnas betydelse som är intressant för studien. Efter att ha konstaterat att lärarna har i uppgift att hävda alla dessa värden så ger läroplanen sammantaget ett intryck av ett oklart uppdrag för deras del. I de flesta formuleringarna i läroplanen så är det skolan som ska främja alla värden även om det är rektorn som har det yttersta ansvaret för verksamheten. Det oklara uppdraget förstärks genom en utbredd användning av passiv form samt övergripande och därmed svårtolkade formuleringar i de riktlinjer som presenteras för lärare och all personal.
Exempelvis uttrycks en riktlinje på följande sätt: ”visa respekt för den enskilda individen och i det vardagliga arbetet utgå från ett demokratiskt förhållningssätt.” (s. 12) Uppdelningen som görs mellan skolan, all personal och lärarna blir svårtydd eftersom formuleringarna i flera fall innebär upprepningar av samma innehåll. Värden formuleras nästan uteslutande genom att det som är eftersträvansvärt presenteras men i några få enskilda fall skrivs värden fram genom att det negativa, ”diskriminering och kränkande behandling av individer eller grupper” aktivt ska motverkas (s. 12). Dessutom antyder de angivna värdena olika värdekonflikter, exempelvis individens frihet kontra kravet på solidaritet (Orlenius, 2014). Eftersom konkretiseringar och exemplifieringar inte uttrycks återstår det för mottagaren att göra egna tolkningar. Förvaltningsetiken är normativ och anger principer som är
4 I skollagen är formuleringen ”solidaritet mellan människor”
styrande för lärares yrkesutövande vilket betyder att lärarens uppdrag inte är värdeneutralt. Detta ger ytterligare motiv att bedriva forskning om yrkesetik i pedagogiskt arbete.
Ytterligare en form av värdekonflikt gäller olika synsätt på relationen mellan att utveckla kunskap och att fostra demokratiska medborgare, två delar av läraruppdraget, som kan innebära att de samverkar eller att de ses som skilda från varandra. Uppdelningen i läroplanen av skolans värdegrund, övergripande mål och målbeskrivningar för olika ämnen kan tolkas som att fostran och undervisning inte hänger ihop. Colnerud (2004b) diskuterar vikten av att föra samman värdefrågor med olika ämnen för att på så sätt markera att det hänger ihop. Fostran sker i undervisningen, inte som en separat, social företeelse. Orlenius (2013) illustrerar genom ett exempel på undervisning om Afrika hur valet av innehåll hänger samman med fostran och perspektivval.
Afrika kan presenteras i form av många faktauppgifter om befolkning och platser men läraren kan också välja att skildra människors levnadsvillkor.
Fokus kan läggas på att påvisa brister och problem i Afrika eller att istället fundera över vad välfärdsstater kan lära av Afrika. Beroende på hur läraren väljer att presentera ämnet kan undervisningens innehåll leda till skilda sätt att förstå och förhålla sig till världen och värden, inkluderat andra människor lokalt och globalt. Utgångspunkten för min studie är att utvecklandet av ämneskunskap och etiska värden samverkar.
Läroplan för förskolan (Lpfö 98)
I Läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) finns ett liknande uttryck som i Lgr 11; ”Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden.”(s. 5). Till skillnad mot Lgr 11 betonas tydligare den vuxnes ansvar i form av värden som omsorg och betydelsen av den vuxne som förebild. Dessutom uttalar läroplanen att barn bäst tillägnar sig etiska värden genom att konkret få uppleva dem i den dagliga verksamheten. Även i denna läroplan är diffusa formuleringar om förskolans uppdrag, den passiva formen samt abstrakta och svårtolkade beskrivningar vanliga. Här finns dock en förklaring av uppdelningen i mål och riktlinjer. Dessutom anges en definition av värdegrunden: ”Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska
prägla verksamheten” (s. 9). I ordet ”prägla” förstärks olika värdens betydelse för praktiken.
Yrkesetiska principer
Lärarfacken har gemensamt formulerat lärarnas yrkesetiska principer (Lärarnas Riksförbund, 2001) som är tänkta att uttrycka gemensamma värderingar som lärare bör bejaka i sin yrkesprofession. Dessa principer exemplifierar den kollektiva form av yrkesetik som Svensson (2011) benämner professionsetik.
Principerna tycks vara relativt okända för flertalet verksamma lärare (Orlenius
& Bigsten, 2013). Formuleringarna inleds med ”lärare förbinder sig att…” och har delats in i fyra olika områden (eleven alltid i centrum, läraryrket och den professionella yrkesutövningen, att upprätthålla lärares yrkesetik och lärares samhällsuppdrag). De yrkesetiska principerna anger ihop med styrdokumenten ramarna för lärarnas yrkesetiska hållning. Som stöd för det pedagogiska arbetet bildades 2007 Lärarnas yrkesetiska råd. Det består av två representanter från varje fackförbund samt en forskarrepresentant. Rådet har en stödjande och rådgivande funktion. Rådets funktion är alltså inte att fastslå om någon går utanför de ramar som styrdokumenten anger utan ska istället främja en yrkesetisk diskussion och utveckling av ett yrkesetiskt språk.
Tillsammans med diskussionsmaterial och andra texter5 som kompletterar styrdokument och principer kan lärare utveckla medvetenhet om sin yrkesetik, men fortfarande ger styrdokument och principer endast uttryck för vilka riktlinjer och krav lärarna ställs inför som yrkesverksamma. Möjligen är de yrkesetiska principerna något mer konkreta än läroplanens formuleringar men det är enligt min uppfattning marginellt. En motsvarande formulering som den ovan citerade ur Lgr 11 (se s. 13) lyder som följer: ”alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier” (Lärarnas Riksförbund, 2001). Därmed är
5 Exempel på kommentarmaterial:
Skolverket (1998). Skola i utveckling. Gemensamhet i mångfalden. En rapport om 32 skolors arbete med värdegrunden i praktisk tillämpning. Stockholm: Liber.
Skolverket (1999). Ständigt. Alltid! (Rapport Skolans värdegrund. Kommentar till läroplanen). Stockholm:
Skolverket.
Zackari, G. & Modigh, F. (2000). Värdegrundsboken – om samtal för demokrati i skolan (Rapport från Utbildningsdepartementets Värdegrundsprojekt). Stockholm: Utbildningsdepartementet
de ramar som yrkesetiken omges av mycket vida och de enskilda lärarnas tolkningar av olika värden ges stor frihet.
Vilken betydelse kan då en yrkesetisk kod ha? Enligt Warnick och Silverman (2011) finns det tydliga fördelar med en yrkesetisk kod. Den bidrar till att understryka att yrkesetik inte bara handlar om personliga uppfattningar. Den innebär också att yrkesetiska frågor får mer uppmärksamhet och diskuteras i högre utsträckning vilket kan leda till att lärarstudenter får en känsla av att utbildningen hjälper dem med ställningstaganden i yrkesetiska frågor. En yrkesetisk kod är dock problematisk eftersom den aldrig kan omfatta alla undervisningssituationer. Den kommer att hamna i konflikt med sig själv eftersom den kräver att varje enskild lärare ändå måste välja vilket värde som ska ha företräde i en specifik situation. Förutom att göra val måste läraren även kunna argumentera för valen eller diskutera dem med olika berörda parter. Ett missbruk av koden innebär att läraren inte tar ett eget ansvar utan istället härleder ansvaret för valet till koden (Warnick & Silverman, 2011).
Utövandet av yrkesetiken är kopplad till den vardagliga verksamheten i förskola och skola där pedagoger ständigt ställs inför moraliska problem som ska hanteras. Ibland finns det möjlighet att tänka över situationen men i många fall måste val göras omedelbart. Mötet mellan pedagog och barn inom verksamheten inbegriper yrkesetiska ställningstaganden vilket innebär att pedagoger ständigt förhåller sig till värden, medvetet eller omedvetet. De har därmed ett stort ansvar när det gäller att främja olika värden hos barnen. Mål och riktlinjer som finns i läroplaner, skollag och yrkesetiska principer samt tillhörande kommentarmaterial ger viss vägledning men trots detta rymmer uppdraget en rad svårigheter för pedagogerna om hur de ska gå tillväga för att hantera uppdraget i den konkreta situationen.
Fjellström (2002) kritiserar den yrkesetiska koden genom att han visar hur diffust det är vems intressen lärarna ska ställa främst, beslutsfattarna i samhället, föräldrarna eller eleverna. När olika intressen kolliderar ger koden ingen ledning om hur lärarna ska förhålla sig med undantag av att lärare är skyldiga att ingripa när en kollega kränker en elev. Det finns en betoning på omsorgsetiken i formuleringarna enligt Fjellström, men eftersom människo- och kunskapssyn inte är uttryckt i koden blir det ändå oklart hur lärarnas omsorg ska uttryckas och var gränsen för deras privatliv ska dras. Istället för
att kritisera dokumenten för att vara otydliga konstaterar Orlenius och Bigsten (2013) att de har sin funktion som övergripande riktlinjer för ett lärarkollektiv.
De kan däremot aldrig ersätta det personliga ansvar som läraren har i olika undervisningssituationer. Den etiska koden behöver hållas levande i lärarlagens diskussioner och kan fungera som ett verktyg för att uttrycka etiska ställningstaganden och hur dessa får betydelse för praktiken (Colnerud, 2004a, b). Detta förhållningssätt, att olika dokument kan fungera som vägledning samt ge verktyg i form av olika begrepp för kommunikation men aldrig kan ersätta det personliga ansvaret, är utgångspunkt i min studie.