Reflekterande livsvärldsforskning är en ansats som bygger på den livsvärldsfenomenologiska teori som presenterats i kapitel 4. Det finns en hel del begrepp som redan redovisats men som kommer att lyftas på nytt i betydelsen för forskningsprocessen. I fortsättningen kommer reflekterande livsvärldsforskning att förkortas som RLR (Reflective Lifeworld Research).
Människans livsvärld kännetecknas av den vardagliga upplevelse och erfarenhet av omgivningen som Husserl (1970b/1936) benämner som den naturliga inställningen. Medvetandet är alltid riktat mot något och detta något har en innebörd, vilket benämns intentionalitet (Husserl, 1995/1907). Andra saker i omgivningen som medvetandet inte är riktat mot erfars ändå men som appresentationer (Bengtsson, 1995). I vardagsvärlden som tas för given och är känd sedan tidigare uppstår kontinuerligt en distans till den naturliga inställningen (Gadamer, 1989). Då sätts reflektionen igång och det leder till att livsvärlden i något avseende förändras. Denna förändring är en ständigt pågående process som kan leda till större eller mindre förändringar av den tidigare inställningen. Processen sker i samspel med omgivningen, i mötet med andra människor och omvärld. Reflektionen över den naturliga inställningen är grunden för att kunna undersöka fenomen som är implicita i livsvärlden (Dahlberg et al., 2008).
Syftet med RLR är att forskaren vill beskriva ett visst fenomens innebördsstruktur, i betydelsen att få kunskap om vilka innebörder eller meningar som fenomenet består av (Dahlberg, 2006). Innebörderna
karakteriserar fenomenet och gör det möjligt att skilja ut närliggande fenomen.
Dahlberg betonar att essensen finns närvarande i den vardagliga erfarenheten när vi riktar oss mot olika fenomen. Det är dock forskarens studier av mötet mellan personens erfarenhet av något och forskaren som ligger till grund för resultatet. Det innebär att det aldrig är möjligt för forskaren att bortse från sin egen förförståelse eller att träda ur sin egen livsvärld. Mellan forskaren och personens upplevelse av fenomenet sker ett medskapande, något som benämns som co-constitution (Dahlberg et al., 2008). I studiet av innebörder, eftersträvas så många nyanser och variationer av fenomenet som möjligt för att ha ett rikt material att analysera. Upplevelsen av ett fenomen är alltid beroende av kontexten vilket innebär att forskaren, för att finna många nyanser, bör eftersträva en variation av kontexter i sitt material. Essensen, som Dahlberg (2006) uttrycker det, är fenomenets ”style of being” (s. 18) och forskningen eftersträvar att explicitgöra och synliggöra denna vardagliga essens. Eftersom livsvärlden är föränderlig går det inte att slutgiltigt bestämma ett fenomens essens men forskningen måste bidra till att ”in some way making definite what is indefinite” (Dahlberg et al., 2008, s 252). Den grundläggande öppenheten mot fenomenet gör det svårt att bestämma essensen och dessutom utgör forskarens budenhet till den egna livsvärlden ytterligare en svårighet. Ett tredje problem med att bestämma essensen handlar om hur språket används för att uttrycka den (Dahlberg et al., 2008). Även i detta fall blir forskaren medskapare i processen.
Inom RLR analyseras vanligtvis empirin för att få fram essensen, innebörden som avgränsar det studerade fenomenet (Dahlberg, 2006). Innebörden bestäms av mig som forskare i en co-constitution, ett medskapande i analysen mellan min förförståelse och studenternas erfarenheter såsom de uttrycks i empirin (Dahlberg et al., 2008). Dahlberg (2006) poängterar att essensen, liksom övriga innebörder, ska hållas obestämd i en tyglad, öppen och reflekterande analysprocess så länge som möjligt men sedan ska fenomenet bestämmas som något som är konstant, med utgångspunkt i mängden variationer som funnits i empirin (Dahlberg, 2006). Fördelen med att bestämma yrkesetiken på detta sätt är att öka förståelsen för vad yrkesetiken handlar om, vad ansvaret i mötet med barnen innebär och förhoppningen är att innebörderna ska underlätta för pedagoger att verbalisera och därmed också diskutera yrkesetiken. Essensen uttrycks på ett generaliserat och abstrakt sätt som kan låta normativt men essensen ska förstås tillsammans med de
exempel som visar variationerna i olika kontexter. Det generella anges först och följs sedan av innebördselementen som uttrycks i ett fåtal ord som på ett övergripande sätt ska fånga in innebörden. Exemplen anger att andra ord skulle kunna användas men orden är valda för att fungera på ett generellt plan och fånga in samtliga variationer. Därefter beskrivs alla variationer utifrån studenternas olika erfarenheter.
Lärarstudenterna har olika livsvärldar med sig in i utbildningen. De har sina egna mönster av innebörder och därför betyder förhållningssätt och moral olika saker för dem. När studien genomförs i anslutning till VFU-perioder möter de fenomenet i olika sammanhang beroende på sina VFU-placeringar.
Fenomenet går aldrig att frikoppla från rummet eller tiden. Det som upplevts tidigare finns med i den nuvarande upplevelsen och beroende på var lärarstudenterna befinner sig så upplevs fenomenet på olika sätt. Upplevelsen av fenomenet påverkas även av vilka människor de möter och hur de förhåller sig till fenomenet. Lärarstudenter är beroende av hur VFU-lärare och lärarutbildare förhåller sig och det finns en maktrelation där studenten har ett givet underläge. Ur alla dessa olika upplevelser av fenomenet söker forskaren ett mönster av innebörder som trots alla yttre skillnader finns som en essens i fenomenet (Dahlberg, 2006). Fenomenets innebörder avgränsar fenomenet mot andra, närliggande fenomen.
En del av studien är att undersöka hur det yrkesetiska ansvaret visar sig för varje enskild student, hur ansvaret hanteras i olika situationer och hur lärandet i yrkesetik utvecklas för den enskilde under de första terminerna i lärarutbildningen. En annan del av studien är att utifrån studenternas individuella erfarenheter i empirin formulera en generell essens av begreppet yrkesetik. Begreppet är omformulerat som fenomenet ”etikens eller moralens betydelse i lärarstudentens möte med barnet”. En tredje del av studien är att belysa empirin med hjälp av livsvärldsteorin och annan forskning.
Fenomenet undersöks i så många kontexter och variationer som möjligt för att synliggöra innebörderna. Essensen är det som trots alla variationer ändå kan urskiljas som bestående och som inte varierar mellan olika kontexter.
Innebörderna av ”etikens eller moralens betydelse i lärarstudentens möte med barnet” såsom något bestående trots alla yttre variationer kommer utifrån en noggrann analys att bestämmas medan lärandeprocessen är något ständigt
pågående i mötet med fenomenets variationer. I resultatdelen speglas lärandeprocessen individ för individ genom olika exempel. Därefter presenteras fenomenets innebörder generellt och abstrakt men förklaras och exemplifieras med hjälp av variationerna. Slutligen belyser jag resultatet utifrån teorierna.
På vägen till fenomenets innebörd
Forskningsprocessen, som ska leda till synliggörande av fenomenets innebörd, baseras på en särskild hållning som präglar RLR. Förhållningssättet utmärks av öppenhet, tyglande och reflektion, vilka hänger samman och går in i varandra men ändå beskrivs var för sig.
Öppenhet
Öppenheten och känsligheten för fenomenet består till stor del i att ha en nyfiken hållning (Dahlberg et al., 2008). Om man blir förvånad så kan det vara ett tecken på att man uppnått en viss distans till sin egen förförståelse och sett någon innebörd som inte varit given tidigare. Växlingen mellan närhet och distans till fenomenet medverkar till en bättre förståelse. I mötet med andra människor behövs en närvaro som innebär att ställa frågor och visa intresse som leder till att personen man möter är villig att berätta om sina upplevelser.
För forskningen kan öppenheten även innebära att man inte alltför snabbt ska bestämma vilken metod som är lämpligast för att upptäcka fenomenet utan låta fenomenet styra vilka metoder som används. Den öppna och nyfikna attityden handlar ytterst om att förhålla sig aktiv och ständigt närvarande för att kunna uppmärksamma fenomenets olika sätt att visa sig.
Tyglande
Tyglandet handlar om ett metodologiskt dröjande, dvs. att hålla tillbaka förförståelsen men också om att låta förståelsen som helhet få ta tid. Att ha en öppen attityd är en del av tyglandet (Dahlberg et al., 2008). Den naturliga inställningen måste ifrågasättas genom en tillbakagång till hur fenomenet och dess horisonter visar sig för att på så sätt försöka förstå på ett nytt sätt. I växlingen mellan fenomenets inre och yttre horisonter tyglas den förståelse av fenomenet som direkt blir synlig (Dahlberg et al., 2008). I forskningsprocessen handlar tyglande om att ifrågasätta sin egen förförståelse så att den inte får ta överhanden i analysen. Ett sätt att tygla är att
problematisera materialet för att se vilka möjligheter som erbjuds. En strävan att hålla många dörrar öppna i sin förståelse av materialet är att tygla sig för att inte alltför snabbt bestämma fenomenets betydelser.
Epochén
Epochén är en samlingsbenämning för fenomenologiska ”reduktioner” som bidrar till en sund förståelse av ett fenomen. Som redan betonats, går det inte att träda ur sin livsvärld (Dahlberg et al., 2008) men man kan sätta vissa aspekter inom parentes för att fokusera på något specifikt (Husserl, 1995/1907). Framför allt handlar det om att sätta för sant-hållandet inom parentes. Den eidetiska reduktionen innebär att man försöker hitta vad som utgör fenomenets gränser. När övergår exempelvis stolen till att bli en pall?
Det är inte alltid så lätt att avgöra vad som är närliggande men i studien skulle det kunna innebära att studera vad som är yrkesetik i förhållande till sunt förnuft. Genom reduktionen försöker man hitta vad som är nödvändiga innebörder av ett fenomen. Den fenomenologiska reduktionen handlar om att försöka bryta den naturliga inställningen genom att undersöka hur fenomenen presenterar sig. Det kan ha betydelse för innebörderna av fenomenet att jag som forskare bär med mig olika upplevelser och erfarenheter sedan tidigare.
Dessa erfarenheter behöver granskas. Genom epochén9 distanserar sig forskaren från sin naturliga hållning för att kritiskt ifrågasätta sina förgivettaganden. Forskarens självmedvetenhet har betydelse för möjligheterna att distansera sig (Dahlberg et al., 2008).
Reflektion
Tyglandet baseras på en empirisk kunskapsteoretisk förståelse av epochén och förutsätter att forskaren har en reflekterande hållning. I forskningsprocessens växling mellan närhet och distans sker det en reflektion. Distansen till ett fenomen gör det möjligt att det som annars tas för givet uppmärksammas på ett särskilt sätt och tidigare erfarenheter kan då både ifrågasättas och kritiseras genom reflektionen. En reflekterande hållning är grunden för att forskaren ska kunna öka sin förståelse av fenomenet (Dahlberg et al., 2008). Reflektionen kan beskrivas som forskarens redskap för att på ett medvetet sätt skapa distans till det förgivettagna och på så sätt öka sin förståelse av fenomenet.
Självreflektionen är en viktig del av forskarens reflektion. Genom distans och
9 Epochén består även av den transcendentala reduktionen men eftersom den inte har använts för empirin i studien tar jag inte upp den här.
reflektion är det möjligt att få syn på sina egna förgivettaganden för att pröva nya innebörder och hålla tillbaka det som man sedan tidigare trodde sig veta.