Inom livsvärldsfenomenologin ansluter jag mig till dem som använder Reflekterande livsvärldsforskning (RLR), en ansats som bygger på livsvärldsteorin (Dahlberg et al., 2008). Det är mestadels avhandlingar inom vården som publicerats utifrån denna ansats och därför presenteras inledningsvis en bild av den forskningen. Urvalet av avhandlingar grundar sig på att Berglund (2011) och Ozolins (2011) har funnits med som referenser i de kurser jag gått om RLR vilket enligt min tolkning kan ses som att de är representativa för empiriska studier inom ansatsen. Även två avhandlingar i pedagogik kommer att redovisas. Inom pedagogikens område finns inte så många avhandlingar utan Brzosko-Barratt (2006) och Bredmar (2014) är de jag lyckats hitta. Den ena (Brzosko-Barratt) är skriven i USA och utgår från Dahlberg och Giorgi. Den andra (Bredmar) är intressant i sammanhanget eftersom den omfattar både RLR och den ”göteborgska” fenomenologiska livsvärldstraditionen som främst formats av Jan Bengtsson.10
Berglund (2011) undersöker fenomenet lärandet i att leva med långvarig sjukdom. De delar av livsvärldsteorin som Berglund betonar är intentionalitetsteorin, den naturliga inställningen och en fenomenologisk hållning. Det är personer som lever med långvarig sjukdom som har de erfarenheter som Berglund fokuserar för att få ökad kunskap om fenomenet.
Enligt Berglund får fenomenet en innebörd, en mening när människan i den intentionala akten riktar sitt medvetande mot fenomenet. Då erfars även andra saker runtomkring, appresentationer, som inte finns i situationen men som ändå följer med när medvetandet erfar fenomenet. En utgångspunkt för forskningen är den naturliga inställningen som innebär att människor gör saker utan att reflektera över dem eftersom de tar vardagliga företeelser för givna. Forskarens utmaning är att explicitgöra det som är taget för givet.
Genom en fenomenologisk hållning kan forskaren problematisera och ifrågasätta det som är naturligt för individen. Med hjälp av epochén utifrån
10 Bredmar fick handledning av både Bengtsson och Dahlberg.
Husserl träder forskaren ur den naturliga hållningen och skapar distans för att kunna reflektera. Däremot kan inte livsvärlden trädas ur, menar Berglund.
Forskningsprocessen beskriver Berglund som en intersubjektiv process mellan forskare och fenomen. Essentiella innebörder av fenomenet beskrivs utifrån en öppen och noggrann analys av de levda erfarenheterna som samlats genom empirin.
Ozolins (2011) undersöker fenomenet beröring i vårdsammanhang. Även Ozolins beskriver hur den naturliga inställningen är en oproblematisk förståelse av människans vardag som genom forskningen behöver studeras.
Hon framhäver också hur det är den mänskliga erfarenheten som är utgångspunkt för sökandet efter ny kunskap om fenomenet. Ozolins beskriver den intentionala akten som meningsskapande genom att människan riktar sitt medvetande mot fenomenet som erfars som något med innebörd. Detta sker i intersubjektiviteten, i relationen mellan människor eller mellan människa och omvärld. Intentionaliteten omfattas enligt Ozolins både av appresentationer, sådant som följer med medvetandet utan att finnas i situationen och ett temporalt flöde som innebär att nuet innefattar även dåtid och framtid. Även Ozolins beskriver epochén som ett sätt att träda ur den naturliga hållningen och ställa sig kritisk och problematiserande till fenomenet som en viktig del av forskningsprocessen. Ozolins presenterar de essentiella innebörderna av fenomenet beröring i vårdsammanhang och beskriver essensen som den generella figuren som framträder mot det partikulära, bakgrunden. Fenomenet beskrivs av de invarianta innebörderna och konstituenterna, som bildas i mötet mellan essensen och de konkreta, kontextuella nyanserna och exemplen. Konstituenterna är inte tydligt avgränsade utan kan överlappa varandra.
Brzosko-Barratt (2006) undersöker två fenomen, att vara lärarstudent i engelska som andraspråk och att vara VFU-lärare i engelska som andraspråk.
Det övergripande syftet är att hitta essensen av dessa fenomen.
Livsvärldsteorin ger möjligheter att få syn på sådant som vanligtvis inte uttrycks genom att studera den levda erfarenheten. Följsamheten mot fenomenen och därmed öppenheten för vad som visar sig är grunden för undersökningen. Det är öppenheten men också metodologin som Brzosko-Barratt betonar. Inom metodologin för Brzosko-Barrat fram tre aspekter;
epochén, sökandet efter essenser och beskrivningen. Epochén beskrivs som
ett sätt att hålla tillbaka den egna förförståelsen, vilket inte går helt och hållet, men i så hög grad som möjligt ska respondenternas erfarenheter få tala. I analysen och sökandet efter essenser, sätts den egna förförståelsen inom parentes med hjälp av reflektionen, respondenternas erfarenheter studeras som en helhet, för att sedan undersökas närmre i olika delar. Meningsbärande enheter skapas utifrån materialet i växlingen mellan helhet och delar. Dessa förs sedan samman i kluster. Innebörderna, konstituenterna av fenomenet, transformeras därefter till ett pedagogiskt språkbruk, beskrivningar, som skiljer sig från respondenternas vardagliga uttryck. Slutligen formuleras essensen generellt och abstrakt. Brzosko-Barratt beskriver också den naturliga hållningen och intentionaliteten som centrala begrepp i livsvärldsteorin.
Bredmar (2014) undersöker fenomenet arbetsglädje och syftet är att finna dess innebörder. Öppenhet, följsamhet och en tyglad hållning förespråkas.
Analysen görs via nyckelord, meningsbärande enheter och kluster som i en tyglad hållning leder fram till olika innebördsstrukturer och tematiseringar.
Bredmar beskriver en växling mellan helhet och del i analysarbetet. Resultatet består av sju innebördsteman varav tre benämns som mer essentiella och stödjande medan övriga fyra är vidgande. De stödjande innebörderna uttrycks som fundament i arbetsglädjen och de möjliggör de vidgande innebörderna.
Samtliga innebörder hör samman och är beroende av varandra.
För att synliggöra denna studies livsvärldsfenomenologiska utgångspunkter i relation till den mer gängse i pedagogiska sammanhang, redovisas tre avhandlingar inom den göteborgska traditionen. Urvalet grundas på att avhandlingarna var de senaste, tillhörande den göteborgska traditionen.
Lilja (2013) framhäver den regionala livsvärlden, beskriven som de fem klassrum där hon gjort sin studie. Denna regionala livsvärld delar hon med deltagarna i studien och som forskare kan hon inte ställa sig utanför den.
Begrepp som Merleau-Pontys vara-till-världen och prepredikativa erfarenheter används i beskrivningen av vad som sker i klassrummen när olika regionala världar sammanflätas och ger förutsättningarna för vad som händer just där.
Mötet mellan elever och lärare är ett möte mellan olika språkbruk, klädstilar med mera. Att vara-till-världen handlar om att vara i livsvärlden och uppleva den utifrån sin kropp utan att kunna uppleva den på något annat sätt. Det innebär också att livsvärlden formas av förhållandet mellan människor, i ett
maktförhållande mellan lärare och elev. Människornas olika perspektiv går in i varandra och överlappar varandra och de kan fokuseras mot ett gemensamt mål i undervisningen. Den prepredikativa erfarenheten innebär att man agerar spontant i en situation utifrån tidigare erfarenheter, en förförståelse. Lilja poängterar hur både levd tid och levt rum har betydelse för hur undervisningen i klassrummet upplevs av elever och lärare. Genom olika relationer, vi, du och dem förklarar Lilja hur läraren kan möta eleverna på olika sätt. De olika subjektiva upplevelserna i klassrummet kan genom intersubjektiviteten bidra till att horisonter vidgas, ett lärande sker. Lilja avslutar sin genomgång av livsvärldsteorin genom att ställa sig bakom Bengtssons kritik av epochén utifrån Husserl. Livsvärldsfenomenologin framhäver Lilja genom att gå till fenomenet själv samt vara öppen och följsam mot det som visar sig i människors levda erfarenheter. Medpresentationer nämns men förklaras inte närmre i sammanhanget. Lilja uttrycker att hon är medveten om sin förförståelse men har genom utbildning och tid skapat distans till sitt material så att inte förförståelsen konkurrerar ut öppenheten till fenomenet. Analysen har skett genom en växling mellan delar och helhet i materialet. Först har empirin beskrivits och sedan tolkats utifrån teorin. Lilja presenterar och tolkar sitt resultat som fyra dimensioner av förtroendefulla relationer, vilka i sin tur delas in i olika variationer eller underrubriker.
Resultatet tolkas därefter på nytt, utifrån livsvärldsteorin och delas då in i olika teman.
Carlsson (2011) beskriver hur den naturliga hållningen innebär att många människor ser det som självklart att behärska skriftspråket medan den grupp hon undersöker har andra erfarenheter. Den egna förförståelsen ger upphov till människans unika livsvärld och liksom Lilja lyfter Carlsson betydelsen av att uppleva tid och rum på olika sätt. Intentionaliteten tolkar Carlsson utifrån Merleau-Ponty både som ”jag tänker” och ”jag kan”, varav det sistnämnda är problematiskt för personer med läs- och skrivsvårigheter. Svårigheterna att skriva visar hur kropp och tanke hänger ihop genom att kroppen anstränger sig i hur man håller pennan och spänner sig för att skriva bokstäverna. Med hänvisning till Heidegger menar Carlsson att olika verktyg (don) såsom telefon och dator kan vara betydelsefulla för personer med läs- och skrivsvårigheter.
Carlssons genomgång av livsvärldsteorin är omfattande och blandas efterhand med många andra teoretiska inslag. Därmed är det svårt att urskilja vilka delar av teorin som är mest centrala för studien. Begreppet essens nämns vid ett par
tillfällen utan att det är tydligt på vilket sätt essensen betraktas i sammanhanget. Mängden citat och exempel bidrar till att texten blir svårtolkad när det gäller användningen av livsvärldsteorin. I enlighet med Husserl betonar Carlsson vikten av att ha en öppen horisont, en vilja att ta till sig nya erfarenheter, som en grund för att lära sig. Utifrån begrepp som vara-i-världen, intersubjektivitet och medtillvaro beskriver Carlsson hur relationen till andra är betydelsefull för lärandet men också kan vara problematisk eftersom personer med läs- och skrivsvårigheter försöker dölja sina problem och smälta in. Carlsson tolkar sitt material hermeneutiskt och nämner i sammanhanget begrepp som reflektion, vidgad horisont, växling mellan del och helhet och förförståelse. Resultaten redovisas som dimensioner, teman och subteman.
Levinsson (2013) utgår uttryckligen från den göteborgska traditionen men också Utrechtskolan med hänvisning till van Manen. Det är lärarnas levda erfarenhet av formativ bedömning som Levinsson vill undersöka. Han förklarar att öppenheten i empirin mot de fyra existentialerna, tidslighet, rumslighet, kroppslighet och mellanmänsklighet är en förutsättning för att förstå den levda erfarenheten. En metodologisk kreativitet som innebär att ta hänsyn till villkoren för lärarna har eftersträvats. Levinsson har tolkat sitt material hermeneutiskt och dragit nytta av och använt förförståelsen samtidigt som han betraktat den med misstänksamhet. Reflektionen, en kritisk distans och pendling mellan närhet och distans till materialet har funnits i tolkningsarbetet. Resultaten redovisas i olika teman.
Sammanfattningsvis överväger de grundläggande likheterna mellan den göteborgska traditionen och Reflekterande livsvärldsforskning (RLR), vilket även Bredmar (2014) visar. Följsamheten mot fenomenet utifrån respondenternas levda erfarenheter är utgångspunkten i båda traditionerna.
Bland de fåtal skillnader jag upptäckt är de mest framträdande användningen av begreppen epoché och essens vilket har sin grund i olika tolkningar av filosoferna och relationen mellan teori och empiri. Reflekterande livsvärldsforskning (RLR) och den göteborgska traditionen är överens om att det inte går att träda ur livsvärlden men RLR väljer att betrakta epochén hypotetiskt som en betydelsefull del av fenomenologisk forskning medan den göteborgska traditionen istället väljer att inte använda begreppet. Inom RLR presenteras fenomenets innebörder som en essens, kombinerat med tyglandet
som innebär att inte bestämma det obestämbara. Den göteborgska traditionen väljer bort även begreppet essens utifrån Bengtssons filosofiska tolkning av Husserl till skillnad mot Dahlbergs empiriskt inriktade tolkning.
Planering
Under hösten 2011 och våren 2012 gjordes förfrågningar på lärosätet om intresset för att delta i studien. Våren 2012 till och med hösten 2013 användes för fältstudier. Analysen av materialet har skett kontinuerligt sedan insamlingen påbörjades och sammanställdes i två delar utifrån de övergripande frågeställningarna. I ett senare skede har en tredje del, en teoretisk belysning av empirin gjorts.
Tid
Eftersom en av frågeställningarna handlar om hur lärandet i yrkesetik utvecklas under de första terminerna i lärarutbildningen blir tiden en viktig faktor i sammanhanget. Detta innebär att den måste göras under så lång tid att en utveckling skulle kunna vara möjlig. Studien genomfördes därför under tre terminer. I övrigt hamnade inte fokus främst på tidsfaktorn utan på att undersöka perioder under utbildningen där det finns skäl att tro att erfarenheter av yrkesetiken görs. I brytpunkten mellan högskoleförlagd och verksamhetsförlagd utbildning förbereds och efterarbetas erfarenheter av praktiska situationer. Där finns det också utrymme för både muntliga och skriftliga uttalanden i interaktion mellan olika deltagare såsom studenter, VFU-lärare och högskolans lärare. Processen med förberedelser inför studentens VFU, genomförandet och uppföljning av VFU-perioden är central för studien.