Läroplanens inflytande

Det valda forskningsområden har sitt fokus på läroplanen för förskola. En infallsvinkel i vår intervjuguide var huruvida läroplanen spelar en roll för barnets lärande.

Förskollärare A: “Den spelar egentligen ingen roll för deras lärande på det sättet. Men det spelar ju roll för läraren. Barnen lär sig ju, och de vet inte om att läroplanen finns, de bryr sig inte om den. Så de behöver inte den för att lära sig, det är mer vi vuxna som behöver den för att ha koll på vad dem lär sig, för att kartlägga.

Förskollärare B: “Jag tror att den har ganska stor roll men kanske mer utifrån mitt perspektiv, att jag har lättare att hjälpa dem i deras lärande, utifrån läroplanen.”

Förskollärare C: “Jag ser läroplanen som ett jättebra verktyg och en stor tillgång till mitt arbete och hur jag ska lägga upp det och hur jag ska tänka kring barnen och vad jag vill erbjuda dem.”

Läroplanen verkar inte spela en roll för barnets eget lärande enligt förskollärarnas svar, snarare blir läroplanen ett verktyg för läraren att skapa lärandesituationer för barnet utifrån läroplansmål. Citaten ovan kan tolkas utifrån barndomssociologins begrepp barnperspektiv.

Detta eftersom läroplanen och förskollärarens tolkning av läroplanen tillsammans formar och skapar den undervisning som sker samt präglar relationen mellan förskollärare och barn. En tolkning utifrån förskollärarnas svar är att förskolläraren besitter en makt över barnet genom läroplanen. Det som verkar stå i fokus är vad som är barnets bästa och hur förskolläraren ska skapa de bästa förutsättningarna för att ge barnen möjlighet att utvecklas. En insikt i detta är att läroplanen är utformad för läraren, och inte för barnen. Läroplanen för förskola innehåller förväntningar specifikt på förskollärare, utifrån detta perspektiv är det av vikt att förstå vilket stöd förskolläraren får från högre instanser i sitt arbete med läroplansmålen.

Rektor: “För det första ska jag vara ärlig och säga att jag ställer höga krav på mina pedagoger, för att våra förskollärare har läst i 3,5 år och jag förväntar mig att de kan sin

läroplan och att de jobbar efter den [...] De har fått hjälp att tolka läroplanen, för det är inte så att jag går in och tolkar den utan det gör de tillsammans. Så jag tror att det kollegiala lärandet och utbytet av erfarenhet och tankar har varit mest värdefullt för oss.”

Även ur en rektors perspektiv sätts det fokus på att förskollärare förväntas kunna läroplanen och arbeta efter den. I läroplanen för förskola (Lpfö 18, 2018) beskrivs att rektor ansvarar för att förskollärare ska ges förutsättningar att ansvara för undervisningen. Vidare beskriver läroplanen för förskola (Lpfö 18, 2018) att förskolläraren ska ansvara för att undervisningen planeras och genomförs utifrån läroplanen. Dessa två ansvarsområden i läroplanen skapar tillsammans en tydlig bild av att läroplanen ska utgöra underlag för undervisning i förskolan.

Läroplanen för förskola är omfattande och mångsidig med stort fokus på lärande, utveckling och omsorg. Alla dessa delar skapar tillsammans en helhet som varje förskola strävar mot att arbeta efter. Trots att de tre komponenterna bildar en helhet i läroplanen, är det av vikt att undersöka om det är någon del som är mer central och vad förskollärare prioriterar främst som yrkesprofessionella.

Förskollärare C: “För mig är förskolans viktigaste uppgift att få trygga barn. Men jag vet inte om jag behöver en läroplan för att få trygga barn. Det viktigaste för mig är att barnen går därifrån och är trygga i vem de är.”

I detta citatet framgår det att omsorg är det mest centrala för denna förskolläraren. Det viktigaste uppdraget för förskolan, och sin profession är att stödja barnen att bli trygga i sig själva. Förskolläraren beskriver att för att uppnå detta behöver hen ingen läroplan till sitt förfogande, utan det verkar vara något som hen har med sig från tidigare erfarenheter. Varje pedagog är sin egen person med egna värderingar och etiska ståndpunkter. En viktig byggsten för att fostra trygga barn kan vara genom Noddings bekräftelse. Förskolläraren lägger sitt främsta fokus på att barnet ska lära känna sig själv och hitta en trygg punkt i sig själv.

Förskollärare A: “Förskolans viktigaste uppgift, det tycker jag nog är att fostra barnen till att bli bra samhällsmedborgare. Att lära dem om rätt och fel, att de ska bli bra medborgare.”

Även i detta citat kan omsorgsetik utläsas genom Noddings praktiska handlingar. Läraren vill att barnet ska lära sig om rätt och fel i syfte att barnet ska utvecklas i ömsesidigt bemötande. För att bli en god samhällsmedborgare kan diskussioner om moral och etik vara essentiella för barnets fostran in i samhället.

Förskollärare C: “Det viktigaste är att ge barnen verktyg för att kunna fungera socialt, att vara en god och bra människa när de blir stora. Det är viktigt att de introduceras i en gemenskap som är trygg, att det är roligt att lära och att vara med andra och att de förbereds inför skolan på ett roligt och lustfyllt sätt. Framförallt är det sociala samspelet och samvaron väldigt viktigt, då kommer lärandet på köpet.”

Förskollärare C lyfter att barnet ska introduceras in i en gemenskap som är trygg, denna gemenskap kan ur ett perspektiv formas av förskolläraren. Genom att fokusera på att skapa relationer byggda på ömsesidig respekt gentemot varandra blir det också ett tillåtande klimat i gruppen där barnet genom det sociala samspelet kan uppleva ett lustfyllt lärande. Att ett gemensamt lärande skulle innebära att barnet utvecklas till en god och bra människa visar en bild av barnet som becoming. Läroplanen för förskola kan utifrån tidigare forskning tolkas uttrycka en barnsyn där barnet ses som becoming eftersom det finns en konstant strävan efter vad som komma skall och där lärandet sker i grupp tillsammans med andra. Lärandet och utvecklingen sker mot en förberedande skola.

5.1.1 Undervisning ur ett barnperspektiv

Undervisning kan ske utifrån ett barnperspektiv och ett barns perspektiv. Skulle läraren välja att utforma undervisning utifrån barnets perspektiv skulle denna undervisning präglas av att barnet leder både ingång till lärande och genomförande av undervisningen. Då det är barnets intresse och vilja som ska vara den starka styrningen i lärandet. I undervisning utifrån ett barnperspektiv är undervisningen tolkad och skapad utifrån lärarens tro och åsikter om vad som kommer gynna detta barnet. Ur en aspekt blir det centralt att undersöka om undervisning som sker utifrån ett barnperspektiv blir ett lärande för barnet, om än lika meningsfullt lärande, som om det var en undervisning initierad av barnet själv.

Förskollärare A: “Ja för barnen blir det nog ett lärande ändå. Kanske. Ja fast, om de egentligen skulle vilja gå en annan väg och då pedagogen inte vill det så blir det ju att det lärandet och den utvecklingen som de höll på med där blir lite hämmad. Men, om de följer med den vuxne på dennes spår så blir det ett lärande där ändå men den blir inte lika mycket på barnets villkor.”

När läraren väljer att gå sin egen väg, snarare än att följa barnets väg i stunden kan denna situation utifrån Noddings teori om omsorgsetik tolkas som bristande omsorg från läraren.

Läraren väljer att prioritera sina värderingar om vad det enskilda barnet behöver över barnets vilja. Ur ett perspektiv är det en balansgång mellan barnets önskan och pedagogens etiska åsikt, där det i mötet mellan pedagog och barn sker en kommunikation om hur samspelet ska genomföras och i vilken riktning lärandet kommer gå.

5.1.2 Undervisningssituationer

Barnets lärande verkar genom förskollärarnas svar har en koppling till undervisningsbegreppet, då det kan tolkas att barnets lärande sker när förskollärare har en aktiv roll i situationen. En aspekt att synliggöra är att undersöka när det är undervisning, och när det inte är det utifrån förskollärare och rektorers uppfattning om undervisningsbegreppet.

Förskollärare B: “Man kan ju hitta undervisning i allting... men frågan är om det är en pedagogstyrd undervisning eller undervisar de varandra?”

I linje med läroplanen visar tidigare forskning att undervisning och lärande sker mellan lärare och barn, snarare än något som sker barnen emellan. Detta tyder på att undervisning och lärande är en vuxenstyrd process som skapas och genomförs av förskollärare snarare än genom initiativ av barnet, det skapar en uppfattning om att undervisning sker genom ett barnperspektiv snarare än ett barns perspektiv. Förskollärare B problematiserar huruvida undervisning sker utifrån pedagogens styrning, eller om barn och vuxen undervisar varandra.

En insikt är att trots undervisning kan uppfattas som vuxenstyrd, så kan det finnas moment inuti den vuxenstyrda undervisningen som utgör ett lärande och undervisning även från barn till vuxen. Det skulle innebära att läraren behöver vara mottaglig för det som barnet undervisar och vill lära ut, och förutsätter att det finns en respekt för barnets kompetens och att den omsorgsetiska dialogen fungerar dem emellan för att det ska ske ett meningsfullt utbyte av lärande.

Förskollärare C: “Det är alltid undervisning i förskolan, det handlar om att se på begreppet undervisning på rätt vis och det handlar om att ta ett förskoleperspektiv, det vill säga att se det stora i det lilla. Att det finns spontan undervisning som sker hela tiden, varenda sekund i förskolan är undervisning.”

Förskollärare A: “Undervisning behöver inte vara planerad, utan det finns spontana undervisningssituationer också. Det är lite vad man gör det till och hur medveten man är.”

I läroplanen för förskola (Lpfö 18, 2018) lyfts att förskolläraren ska ansvara för att spontana situationer och intressen blir en del av undervisningen, samt att utveckla inspirerande pedagogiskt innehåll som uppmanar till en nyfikenhet hos barnen. Detta kan tolkas som att undervisning kan ske spontant och planerat, men att det fortfarande finns en önskan om att förskolläraren ska följa och ta tillvara på dessa situationer för att bidra till barnets lustfyllda lärande. Gemensamt för förskollärarna är att de ser på undervisning som en konstant

upprepande företeelse mellan pedagog och barn som sker kontinuerligt genom hela dagen på förskolan.

Då undervisningsbegreppet är nytt för läroplanen för förskolan som kom år 2018 finns det ett intresse i att undersöka hur undervisning kan tolkas samt hur arbetet med undervisning skiljer sig från hur det sett ut tidigare när undervisning inte var ett förväntat moment från förskollärare utifrån tidigare läroplaner.

Rektor: “Just ja, det här begreppet öppnade upp för diskussioner om vad vi faktiskt erbjuder barnen. Jag ställde frågan till mig själv, för jag kände inte att jag hade undervisat, då ställde jag frågan “Vad är det då jag har gjort dessa 15 åren i förskolan, har jag lekt? nej jag gjort mer.”. Men det var svårt att ta begreppet i sin mun när man hade jobbat så länge, för det kändes så förknippat med skola och katederundervisning och våra egna erfarenheter av undervisning. Jag känner nu med facit i hand att alla samtal, diskussioner och utbildningar vi har haft med pedagoger har verkligen gjort att vi hittat en identitet för oss som undervisare i förskolan. Jag tycker att implementerandet av undervisning har gjort att vi höjt ribban, för nu kan vi sätta fingret på vad det är vi gör i förskolan. Absolut att vi leker, men i leken ingår undervisning så länge det är målstyrda processer.”

I svaret av rektorn synliggörs att införandet av begreppet undervisning skapat ett tillfälle att reflektera över sin lärarroll och vad som sker i mötet med barnet. Det kan tolkas att en möjlighet för pedagogerna skapas för de att förstå sin identitet i förskolan, och finna värde i att det sker lärande och undervisning under hela dagen. Sedan förskola gick från benämningen dagis har ett närmande gjorts skolverksamheten, utan att egentligen vara en utifrån tolkad skola. Genom att implementera undervisning i förskolan och en ny reviderad läroplan för förskola har det gett möjlighet att skapa en verksamhet som genomför undervisning på ett unikt i motsats till grundskola.

Likheter mellan grundskola och förskolor finns - exempelvis att båda skolverksamheter förväntas genomföra undervisning. Undervisning kan ske på flera olika sätt, och behöver inte innebära att barnet enbart sitter och lyssnar på sin lärare under en lektion. Nedan följer ett citat där rektor problematiserar huruvida grundskola hade kunnat dra nytta av förskolans undervisningsstrategier.

Rektor: “Just det här att gå ifrån grupp-perspektivet, och ha individperspektivet med sig. Jag upplever att vi är bättre på det i förskolan, att se vad det enskilda barnet behöver. Detta för att man ska tillgodogöra sig sin utbildning. Det handlar inte om att barnet ska rätta sig i ledet efter hur jag valt att lägga upp min undervisning, tvärtom jag måste lägga upp min undervisning efter vad barnet behöver för förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig min undervisning. Det finns garanterat undantag, men alltför ofta ser jag att man har alldeles för höga förväntningar på barn och elever. De ska helt enkelt in i ledet och göra så som vi tycker

att de ska göra. Oavsett vad de har med sig för bagage och behov av tydliggörande pedagogik och så. Jag tycker att vi gör det väldigt lätt för oss om vi säger att detta är vad vi erbjuder, jag tycker istället att vi måste grotta ner oss “Vad behöver vi erbjuda för att detta barnet ska få en chans att lyckas?”. För utbildning i förskolan är nyckeln till framgång. Det är vi som lägger grunden, och det är ett stort ansvar.”

En koppling dras till att undervisning är starkt förknippat med skola, vilket inte verkar vara något rektorn anser vara givande. Snarare slår rektorn fast att skolan kan dra nytta av att implementera undervisningsstilar och kunskaper från förskolans värld. Detta då undervisning bör vara mer anpassat för det enskilda barnet snarare än för hela gruppen.