Resultatdiskussion

På vilket sätt kan samlingen utgöra ett meningsfullt lärande för barnet?

Insamlat material från intervjuer har visat ett samband mellan lärande och samling. Samling blir ett tillfälle för gemensamt lärande, utvecklande av gruppgemenskap och undervisning.

Resultatet visar att samling blir ett tillfälle för socialt lärande, att det lärande som sker framförallt är tillsammans med gruppen. Billmayer, Pastorek Gripson och Berghner (2019) resonerar kring att läroplanen lyfter fram bilden av undervisning och lärande som ett fenomen som sker mellan vuxen och barn. I samlingen kan det finnas lärande mellan lärare och barn då förskolläraren i vissa samlingar anpassar innehållet efter vad de vill att barnen ska lära sig i enlighet med läroplansmålen, medan det också finns ett lärande när förskolläraren följer barnens viljor och diskussioner som uppkommer. Lärandet kan tolkas ske både mellan vuxen och barn, men också mellan barn och vuxen, och mellan barn och barn. Samling verkar ha fler centrala dimensioner än enbart barns lärande, i synnerhet att det blir en mötesplats för alla som är på förskolan den dagen. Flertalet gånger nämner förskollärare i de genomförda intervjuerna att syftet till samlingen är att se varandra och att se vilka som inte kommit till förskolan den dagen. Syftet till samlingen blir i sådant fall ett tillfälle att göra varje barn sedd, oavsett om de är på förskolan eller inte. Om detta är givande eller inte för barnet kan enligt genomförd studie enbart tolkas ur ett barnperspektiv då inga barnsamtal genomförts och därigenom har inte barnets röst angående samlingen blivit hörd.

I resultatet har det framkommit att förskollärare och rektorer har olika definitioner av en samling. En samling kan inkludera pedagogiska syften och tillfälle för undervisning i en samling likväl som en samling kan innehålla fåtal moment för att starta dagen tillsammans.

En ny forskningsfråga uppkom under den tematiska analysen av resultatet, och det är om samlingen behövs omdefinierad då det finns så skilda syften till samlingen. Ur ett perspektiv

verkar förskollärarna vara överens om att det är en mötesplats, men det som skiljer dem åt är om undervisning ska vara en del av den samling som enbart är till för att socialisera med andra. Skulle då den samling som innehåller pedagogisk undervisning döpas till något annat -eller skulle den sociala samlingen namnges till något annat.

En problematik som uppkommit i studiens resultat är att förskollärare har svårt att se varje barn under en samling för att det är många barn. När förskolläraren använder samlingen för att undervisa blir det svårt att se om alla barn deltar och lär sig. I dagens förskola är det stora barngrupper, och det kan märkas väsentligt i storsamlingar när alla barnen är samlade.

Pramling Samuelsson,

Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) beskriver att stora barngrupper kan ge förskolläraren sämre möjligheter att se varje barn och tillgodose det enskilda barnets behov.

Vidare beskriver även Skolverket (2003) att stora barngrupper kan hämma den pedagogiska kvaliteten på förskolans arbete. Om varje barn ska göra sin röst hörd, och detta sker samtidigt som sina kamrater också gör sina röster hörda kan samlingen lätt gå ifrån förskollärarens intentioner om pedagogisk undervisning. Bustamante m.fl (2018) belyser att samling i mindre grupper med fördel genomförs då det resulterar i att förskolläraren bättre kan individualisera samtalet och möta barnet utifrån bättre förutsättningar än om det varit en storsamling.

Samlingen kan utgöra ett meningsfullt lärande för barnet om rätt förutsättningar finns, Palla (2011) upplyser om rutiner och dess vikt att dessa rutiner fungerar. Om rutinerna fungerar kan samlingen bli meningsfull, när rutinerna inte följs kan det istället bli störningar för denna gemensamma stund. I insamlat material från intervjuer framkom det att det kan finnas fördelar med att omdefiniera samlingsbegreppet och utforma olika samlingar utifrån det syfte som förskolläraren har med samlingen. Om förskolläraren väljer att ha en storsamling med alla barn krävs det att förskolläraren har ett tydligt syfte med samlingen och att förståelse finns för att det är en stor barngrupp med olika förmågor och viljor som spelar in i hur samlingen utspelar sig. Därför är det betydelsefullt enligt Bustamante m.fl. (2018) att ta tillvara på stunder där lärare och barn arbetar en och en eller i mindre grupper vilket har visat sig ge bättre resultat för ett mer meningsfullt lärande.

På vilka olika sätt kan läroplanen tolkas som stödjande för samling i förskolan?

Samling nämns inte i läroplanen för förskola, en anledning till detta kan vara att läroplanen

inte är utformad på det sättet att det ska tala om för förskolläraren hur den ska genomföra sitt arbete. Samling är en aktivitet, ett moment, som förskolläraren själv kan bestämma om det ska vara en del av verksamheten eller inte. Läroplanen är som Billmayer, Pastorek Gripson och Berghner (2019) ett framtidsorienterat styrdokument med störst fokus på vad barnet ska utveckla för att utvecklas som samhällsaktör. Läroplanen lämnar utrymme för förskolläraren att tolka läroplansmålen och ger möjlighet att dra egna slutsatser om vilka verktyg som ska användas och vilka tillvägagångssätt som ska användas för att varje barn ska erbjudas en utbildning av hög kvalitet i enlighet med läroplanen.

Det som förenar hur läroplanen kan tolkas som stödjande för användningen av samling i förskolan, förutom att det går ihop med läroplansmål om att främja individens gruppsamhörighet, är undervisning. Undervisning kan inkluderas i en samlingssituation på flera sätt. Förskolläraren kan förbereda ett pedagogiskt innehåll som exempelvis kan vara ämnesinriktat och genomföra denna undervisningen tillsammans med alla barn under en storsamling. Det kan också uppkomma spontan undervisning under samling genom diskussioner och att följa barnens tankar och samtal. I samtalen kan undervisning växa fram och då är det upp till förskolläraren att vara medforskande eller följa sin egen agenda. Ur ett perspektiv kan detta kopplas till Billmayer, Pastorek Gripson och Berghner (2019) i resultatet av deras studie som påtalar att det är av vikt att se barnet som becoming och being. Att se barnet där de är just nu, och samtidigt se vad de behöver utveckla. I stunden handlar det om att strukturera en undervisning som varje barn kan tillgodogöra sig. Ur förskollärarens perspektiv finns det fördelar med att identifiera och problematisera sin lärarroll i samlingen.

Att uppmärksamma hur interaktionen med barnet och gruppen är strukturerad kan ge en förståelse för vad varje enskilt barn utvecklas i samlingen. Detta kan kopplas med Bustamante m.fl. (2018) som tydliggör vikten av att ha en samling i förskolan, detta för att samling kan främja barns lärande och utveckling. Resultatet av genomförd studie visar att det är av relevans att reflektera över i vilken utsträckning samlingen i enlighet med läroplanen bidrar till barnets lärande och utveckling och om den samlingssituation som barnet deltar i är för barnets bästa.

På vilka olika sätt kan samling och läroplan utgöra ett överkrav för barnet?

Resultatet från våra intervjuer har visat att samling kan utgöra ett överkrav för barnet när det kommer till stora barngrupper och helgruppssamlingar, där barn förväntas att förhålla sig till ett visst sätt som exempelvis sitta still och lyssna. Palla (2011) nämner vikten av att lärarna

har en övervakande och ordnad blick för hela gruppen i samlingssituationen och genom detta försöka hålla så att rutinerna följs vilket då skapar en lugnare miljö för barnen. Om lärarna har en övervakande och ordnad blick på barnen i samling betyder det inte i sin helhet att samlingen i sig är meningsfull för alla barn och att det skulle innebära att inga överkrav förekom på vissa barn. Eftersom det finns barn som saknar utvecklade färdigheter och förmågor som krävs för att på ett meningsfullt sätt kunna medverka i en samling, har det ingen större betydelse över hur väl ordnad blick läraren har och följer verksamhetens rutiner.

Bustamante m.fl. (2018) resonerar kring hur ett barn på bästa sätt kan få möjlighet att vara engagerade under samling, att det handlar om lärares yrkeskompetens och synen på lärande.

Vilket i detta fall kring överkrav hos barn i en samling kan kopplas med att förskollärares förhållningssätt och kunskaper kring barns utveckling och lärande ligger till vikt, att förskolläraren har en förståelse att alla barn är olika och med olika behov. Bustamante m.fl.

(2018) nämner därför även vikten att börja med samlingar i barns tidiga ålder, detta för att kunna ge barnen så tidigt som möjligt i deras liv möjligheter att kunna öva på sin koncentration och observans, detta kan gynna barns framtida lärande och engagemang i samlingar. Från intervjuerna blir det inte synligt att läroplanen skulle utgöra ett överkrav på barnen, däremot kan ett samband ses där förskollärarna anser att det blir ett överkrav på dem, eftersom det är lärarna som förhåller sig till läroplanen och inte barnen. Det blir därför betydelsefullt för förskollärarens profession i sitt lärande efter läroplanen att få stöd från ledningen, att genom ledningen få rätt verktyg att arbeta med för att tillsammans i arbetslaget tolka läroplanen och hur förskolläraren ska arbetas med i verksamheten. Enligt Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) krävs det att arbetslaget tillsammans komponerar hur de ska arbeta med läroplanen med antal barn i barngruppen i åtanke. En insikt i detta är att ett sådant planerande för läroplansarbete skulle kunna minska trycket på förskollärarna och minska känslan av överkrav. Skolverket (2003) nämnde att stora barngrupper kan ha påverkan på barns utveckling och lärande och i intervjun med rektor blir det ett tydligt exempel när hen berättar om en situation från en storsamling, där alla barn vill ha något sagt och läraren inte kan ge varje barn den uppmärksamhet som hen behöver, att läraren då istället

“hyschar” barnen och tar över dialogen. Förskolläraren kan inte tillgodose varje barns behov, vilket i detta fall kan ses som ett överkrav på läraren när läroplan för förskolan säger att förskolan ska stimulera varje barns utveckling och lärande.

Avslutningsvis ses sambandet mellan överkrav på barn i samlingssituationer där det krävs

stora barngrupper har storsamlingar där varje barn ska sitta ner och lyssna kan bli problematiskt för en del barn och utgör därför ett överkrav. Detsamma gäller i samlingen där förskolläraren i intervjun nämner vikten av att låta barns röster bli hörda, även de som annars inte säger så mycket. Förskolläraren intar ett barnperspektiv och väljer sina egna åsikter om detta är något som är bra för barnet, att få sin röst hörd. Kanske det i en samlingssituation inte alls är den bästa platsen för ett barn att få sin röst hörd. Genom att använda sig utav barnsamtal kan denna information få sin rätta sanning och att förskolläraren då istället intar ett barns perspektiv.