Samling

För att förankra läroplanen och undervisning i en konkret situation i förskolans värld, kommer studien undersöka hur samling tolkas och användas i koherens med barns lärande och undervisning.

5.2.1 Samlingens betydelse

Samling är en gemensam företeelse som sker överallt i världen, dessa kan vara utformade på olika sätt men det som är gemensamt i stort för samlingen är att det blir en möjlighet för samtal i grupp. En intressant aspekt i studien blir därför att förstå hur förskollärarna uppfattar samlingen. Vad finns det för värderingar, känslor och tankar kring betydelsen av en samling.

Förskollärare A: “Jag personligen älskar samlingar för att det är ett sätt att se varandra, ett sätt att få en härlig pratstund med varandra, låta alla barn få säga någonting, kanske de som är lite tysta och inte hörs så mycket i de stora grupperna, de kan man göra hörda på ett annat sätt i själva samlingen. Och det är ett bra tillfälle att ha undervisning på, att lära dem, man kan lära dem vad som helst egentligen men, att ta tillvara på att alla är där och alla är där samlade.”

Förskollärare A nämner att samlingen skapar ett tillfälle att göra alla barn hörda, även de som i vanliga fall inte gör sina röster hörda. Att hitta sätt att göra barns röster hörda innebär att pedagogen intar ett barns perspektiv. Detta förutsätter att pedagogen är närvarande i mötet med barnet genom dialog och bekräftelse. Ett perspektiv är att det blir problematiskt att se varje barn och möta dem eftersom det ofta är många individer som deltar. När det är många barn i en situation kan det uppstå en problematik för förskolläraren att se varje barn och tillgodose varje barns behov. Förskollärare A lyfter samling som en gynnande situation att

genomföra undervisning på, eftersom alla är där samlade. Det skulle kunna tolkas att den möjlighet för lärande som barnet erbjuds, är värt det för barnet ur ett perspektiv medan ett annat skulle kunna innebära att det inte är det. Det perspektivet skulle kunna grunda sig i att undervisningssituationen blir övermäktig för barnet eftersom det händer så mycket på samma gång och förskollärarens planerade undervisning blir inte längre det som hamnar i fokus för barnet.

Förskollärare B: “På min avdelning har vi extremt mycket samlingar. Men jag kan inte säga vad jag tycker om för många samlingar eller inga samlingar, jag har aldrig jobbat utan samlingar. Alltså, vi har olika syften på olika samlingar. På morgonen är mest syftet att se barnen och få träffa dem, att göra barnen förbereda, vi jobbar ju med bildstöd så vi visar hur dagen ska se ut så att alla barnen är införstådda med vad som ska hända idag. Sen om vi har samling innan mellanmålet t ex då kan den vara inriktad på rim och ramsor eller matematik björnar. Då är den kanske mer ämnesinriktad, aktivitetsinriktad.”

Citatet ovan visar olika sorters samlingar, en morgonsamling för att låta alla mötas i en gemenskap och att se varandra men även för att förbereda barnen på hur dagen kommer att se ut. På eftermiddagen är samlingen mer inriktad på undervisning, vilket kan ses som en aktivitet som är baserad på lärarsamtal, där läraren håller i aktiviteten utifrån sin egen planering. Kvaliteten på denna sorts undervisning kan utgå från vilket förhållningssätt läraren har utifrån att använda sig av lärarsamtal. Sker denna aktivitet med öppna frågor, får barnen en möjlighet att utveckla både sin språkutveckling men även sin kunskapsutveckling, vilket i sin tur kan ge en högre kvalitet på undervisning. Till skillnad från stängda frågor, där läraren till större delar ställer ja eller nej frågor, där kvaliteten istället blir låg.

Förskollärare C: “Vi ska sitta ner, vi ska ropa upp barnen och vi ska äta frukt, vi kanske sjunger en stund. Vi kanske har en sångsamling eller läser en flanosaga. Samling kan vara väldigt mycket men vi kallar det en kort gemensam stund och sen går vi vidare till vår undervisning, så brukar vi tänka istället. Ordet samling är lite negativt för mig.”

Vad som utgör vad en samling egentligen är skiljer sig mellan citaten. Olika komponenter skapar tillsammans en viss typ av samling som kan upplevas positiv och negativ för olika pedagoger. Det som är gemensamt för de alla förskollärarna är att det blir en mötesplats för barn och pedagoger att se varandra och påbörja dagen tillsammans. Denna definition av samling innehåller ingen planerad undervisning, utan berörs mer utav omsorgsetiken kring att utveckla gemenskapen i gruppen. Om samlingen utformas likt förskollärare A, en samling med planerad undervisning, skulle det innebära att de två förskollärarna har olika samlingar med olika mål och syften.

Förskollärare B: “Vad är det som gör en samling till en samling? Är det ett begrepp i förskolan och ett annat begrepp någon annanstans? Jag tänker såhär, att den pedagogiska samlingen kanske skulle heta något annat? Om vi säger att vi har fem samlingar på dagen, medan två av dem är pedagogiska och inriktade på något specifikt, då skulle de kunna heta något annat.”

Detta skulle innebära ett behov av att definiera begreppet samling för att skapa en tydlighet kring syftet bakom den universellt uttalade samlingen.

5.3 Överkrav

Forskning visar att bristande förutsättningar för förskolläraren kan bidra till att läroplanen blir svår att arbeta med och leva upp till. Dessa bristande förutsättningar kan vara olika från förskola till förskola, men innebär i praktiken att inte förskolläraren har möjlighet att arbeta efter de förväntningar som finns på dem. Nedan följer ett citat från rektor om läroplanen skulle kunna utgöra ett överkrav för förskolläraren.

Rektor: “Kraven måste alltid ställas i relation till förutsättningarna som förskollärarna har till sitt förfogande. Får man rätt förutsättningar med att man jobbar i ett arbetslag där man är ett team, alla drar sitt strå till stacken, alla är närvarande på plats, tar sitt uppdrag på allvar och har fokus och är barncentrerade. Det gäller att förutsättningarna finns där, att man är samspelta och har reflektionstid som ligger i schemat, som inte blir inställt i tid och otid.”

I ovanstående citat framgår det att kraven behövs ställas i relation till de förutsättningarna som finns. Detta skulle kunna skilja sig stort från förskola till förskola, och från område till område. En insikt är att det skulle kunna vara att det inte är kraven som är för höga, utan förutsättningarna som är för låga.

Rektor: “Om förutsättningar brister tycker jag att det är mitt ansvar som ledare och som chef att hjälpa mina pedagoger att prioritera. Det är något jag måste göra, om inte dagligen så varje vecka. För annars leder det till att pedagogerna känner sig misslyckade.”

Förutsättningarna som krävs för att förskollärare ska kunna genomföra det arbete som läroplanen beskriver, landar på rektorns ansvar. Läroplanen för förskola (Lpfö 18, 2018) slår fast att det är rektorns ansvar att utbildningen sker efter de nationella målen och att ansvara för att förskollärare ges förutsättningar att ansvara för undervisningen. Det beskrivs inte vilka dessa förutsättningar skulle kunna vara, det är upp till var och en att tolka. I citatet ovan beskriver rektor sitt ansvar som även inbegriper att hjälpa förskollärarna att prioritera arbetet dag för dag, eller vecka för vecka.

5.3.1 Överkrav i samlingen

Det har visats att samlingar sker på de flesta förskolor runt om i världen, dessa är många gånger konstruerade på samma sätt, genom att samla alla barn för en gemensam stund men där innehållet kan se olika ut. Att samla en stor barngrupp kan ge både fördelar och nackdelar, en av dessa nackdelar kan vara att i en storsamling finns det risk för överkrav på barn.

Rektor: “För om du har en storsamling, för att den ska fungera förutsätter den att merparten av barnen sitter tysta och lyssnar, den förutsätter att där är någon som leder den och har ett tillräckligt intressant budskap som alla de här i storsamlingen är intresserade av. Det blir lätt att i en storsamling att det hämmar kommunikationen anser jag. Det är svårt att slänga ut en fråga, det är svårt att spinna vidare på barnens tankar för att det är lätt att det skenar iväg. Ett barn säger “Åh, jag såg en spindel idag!”, då säger ett annat barn “Jag såg också en spindel idag!” och de andra barnen börja prata samtidigt som varandra. Och vad gör jag som pedagog då? “Sch!! lyssna på mig!”. Hade jag suttit med fyra barn, ja då hade vi kunnat fortsätta prata om spindlar för att det är det som intressant för de här fyra barnen. Sen ska jag inte säga för det finns absolut positiva inslag av att samlas i hela barngruppen men jag tror att det är väldigt viktigt att pedagoger reflekterar över vad syftet är med att jag samlar 20 barn, vad har jag för förväntningar på barnen och vad ska det leda till? För vem gör jag det?”

Rektorn ger en synvinkel kopplat till barnsamtal och vikten att kunna ge tid och rum för barn i gemensamma samtal. Detta kan bli problematiskt i en stor barngrupp där flera barn vill få något sagt och då är det svårt för läraren att kunna ge varje barn rätt förutsättning för eget inflytande. Barnsamtal kan alltså ses som något som med fördel kan göras i mindre grupper för att läraren ska få chans att ge varje barn möjlighet att få sin egna röst hörd. När det sker barnsamtal kan läraren även inta ett barns perspektiv. I en samling kan förskolläraren förlora den individuella kontakten med barnet, exempelvis skulle Noddings begrepp dialog och bekräftelse bli något som går förlorat eftersom det är en stor grupp med barn finns det inte möjlighet att se varje barn och barnets lärande.

Förskollärare A: “Det finns de som har svårt för att sitta ner i en samling t.ex. och svårt för att sitta och lyssna på alla i en stor grupp, vilket vi ofta är i förskolan. Och då blir det ett lärande för det barnet att sitta ner i en samling och öva på att vänta. Eller bara att sitta ner, det kan också vara svårt för vissa barn. Att sitta stilla helt enkelt. Och då får man ha olika verktyg för att det ska bli så bra som möjligt för det barnet, för att det barnet inte ska bli för stirrig, inte kunna fokusera och då kanske förstöra för de andra då får man hitta små knep för att få det att fungera.”

I en samling finns det olika förmågor som barnet behöver ha utvecklat för att kunna utvecklas i lärandeaktiviteten, som citatet ovan från Förskollärare A kan dessa vara att sitta still och lyssna på en stor grupp människor. Om dessa förmågor inte är utvecklade hos barnen

fungerar inte storsamlingen och det finns en risk att problematik uppstår i samlingen och att barnet mister chansen till det gemensamma lärandet. Förskollärare A beskriver att läraren får använda olika verktyg för att stödja det barnet som inte klarar av samlingen, vilket skulle kunna tolkas vara att öva på de enskilda förmågorna innan man utsätter barnet för en vad som kan tolkas som övermäktig situation för dem.

Förskollärare D: Vi tycker inte att samlingen i sin form med alla 20 barn samlade i en ring fyller ett direkt syfte för vår barngrupp. För det är svårt att ha en samling där alla kommer till tals och där den är givande för alla, utan då blir det snarare ett hinder om det ska vara ett tvingande att barnen ska sitta stilla.

Förskollärare D beskriver hur en storsamling saknar syfte och blir ett hinder eftersom förskolläraren får det svårt att göra varje individ hörd och att det till slut blir ett tvingande att få barnen att sitta stilla. Detta belyser problematiken kring att ha flera barn samlade tillsammans, och hur svårt det kan bli för förskollärare att arbeta med ett klart pedagogiskt inriktat syfte, uppfyllelse av läroplansmål och att lyfta barnens intresse. Det blir synligt att samlingar inte alltid erbjuder tillfälle för pedagogiskt innehåll.

5.4 Sammanfattning

Resultatet av studien är mångfacetterat och innehåller ett brett utbud av aspekter. En ingång är vilken betydelse läroplanens har för förskolläraren, vilket har visat sig vara stort. Inuti läroplanen finns vägledning för förskolläraren, som kan användas som stöd och riktlinjer i förskollärarens arbete med barnets lärande och utveckling. Trots att flera positiva aspekter av läroplanen framkommer, finns det en problematisk del och det är stressen den kan skapa om inte förskolläraren har rätt förutsättningar för att arbeta med den. Läroplanen innehåller många läroplansmål med fokus på vad barnet ska erbjudas, och om förskolläraren inte upplever att det finns tid till planering och arbete med läroplanen kan det bli övermäktigt. För att förskollärare ska ges möjlighet att utföra sitt yrke på bästa sätt, krävs att det finns tid att tolka både läroplanen och det som sker i samspel med och mellan barnen. Samling i förskolan blir således även ett sätt att arbeta med läroplanen eftersom en arena att uppfylla läroplansmål öppnas, om än dock inte utan problematiska aspekter som att barn kan uppleva ett överkrav om samlingssituationen kräver för mycket av barnets förmågor och färdigheter.