Avsnittet beskriver den kunskap som deltagarna uppger att de har om läs- och skrivutveckling samt den kunskap som de anser behövs i arbetet med läs- och skrivutveckling.
7.1.1 Deltagarnas kunskap: läs- och skrivutveckling
Samtliga åtta deltagarna säger att de har fått utbildning om läs- och skrivinlärning i sin lärarutbildning. De nämner LTG (Läsa på talets grund), Wittingmetoden och ASL (Att skriva sig till läsning) som metoder som de kommer ihåg från utbildningen. Det är endast tre av deltagarna som är verksamma mot de yngre åldrarna, Marie (L), Paulina (SP) och Maria (SL), och dessa tre anser att de har mycket goda kunskaper om de olika metoderna och vad som kännetecknar dem. De lärare som jobbar mot mellanstadiet och högstadiet känner allihop att de inte har den djupa kunskapen som skulle behövas för att arbeta med läs- och skrivinlärning hos eleverna, vilket de för övrigt också problematiserar hur det ens skulle kunna ske i helklass. Annika (L) lyfter det faktum att det inte bara är svårt att hinna med utan att det också är väldigt svårt att organisera tillsammans med helklassundervisning. Paulina som är specialpedagog tror att det går att göra mycket inom klassrummets ram men att det då också är viktigt att klassläraren får stöttning såväl kunskapsmässigt som organisatoriskt med smågrupper istället för helklass. Paulina arbetar delvis med smågrupper och enskilt med elever i behov av stöd, men handleder framför allt kollegor. Även Marie (L) talar om fördelen med mindre grupper på frågan om hur hon arbetar med läs- och skrivinlärning för elever i svårigheter:
Men det är så svårt när man har hela klassen /.../ Jag hade ju helst velat sitta med mindre grupper, sitta med eleverna själv. Men man har inte tid, för man har hela klassen och där finns ju en massa annat också. En del elever ska utmanas och sen finns det andra utmaningar hos flera i klassen. (Marie, lärare)
Av de två deltagarna som arbetar på högstadiet är det bara Hanna som har goda kunskaper om läs- och skrivinlärning. Som speciallärare arbetar hon mycket med elever i olika typer av
32
svårigheter: NPF, läs- och skrivsvårigheter eller sociala svårigheter. Hennes största uppgifter är att tillrättalägga undervisning och att hjälpa lärarna att anpassa undervisningen. Däremot Inez (SP) och de lärare som arbetar på mellanstadiet uppger själva att de tycker att den egna kunskapen om läs- och skrivinlärning är ganska bristfällig och att de skulle önska att de hade mer kunskap om och mer tid för att träna extra med de elever som har svårigheter.
7.1.2 Kunskap som deltagarna anser behövs: läs- och skrivutveckling
Det som samtliga deltagare nämner först vid frågan om vilken kunskap lärare behöver ha för att arbeta med läs- och skrivutveckling är grundförståelse för hur processen går till när man tillägnar sig ett skriftspråk. Även Inez (SP) som arbetar på högstadiet menar att man behöver förstå grunden, eftersom de elever som inte klarar läsningen så långt upp i åldern förmodligen har ganska stora problem i skolan då lässvårigheter slår igenom i alla ämnen:
Man behöver ha kunskap om grundläggande läs- och skrivinlärning så klart. Alltså den fonemiska medvetenheten, och ortografisk läsning. Men också kunskap om att identifiera eventuella undvikandestrategier. Man fattar ju att eleverna tycker att det är pinsamt, men det är otroligt viktigt att vi identifierar elever med svårigheter. Det vi inte vet kan vi liksom inte hjälpa till att stötta och utveckla. (Inez, specialpedagog)
Manda (L) tror att den grundläggande kunskapen är viktig för att man ska kunna ta till rätt metoder och material i de fall som elever har svårigheter. En konkret metod som nämns i intervjusvaren är genrepedagogik enligt cirkelmodellen, vilket Annika (L) menar är en bra metod eftersom det inte bara är i svenskämnet som den används utan att metoden synliggör språket i alla ämnen i skolan. Paulina (SP) lyfter även hon vikten av att arbeta med språket i alla ämnen, och går så långt som att hon tycker att alla lärare på lågstadiet bör gå läslyftet
Tidig läsinlärning som Skolverket erbjuder. Hon berättar att på skolan där hon arbetar går alla
lärare som arbetar i årskurs F-3 Tidig läsinlärning, oavsett utbildning, ämne och bakgrund. Hon beskriver att de arbetar med forskningsbaserade texter som går på djupet i alla delar, t ex fonologisk medvetenhet och språklig medvetenhet. Sedan planerar de lektioner tillsammans och utvärderar dem tillsammans. Eftersom de tar emot barn som är på enormt olika nivåer i t ex förskoleklassen menar Paulina att detta är ett sätt att säkerställa kvaliteten i undervisningen för att stimulera de elever som kommit lite längre i sitt lärande, men också för att fånga upp de elever som kan befaras ha läs- och skrivsvårigheter.
Det är avgörande att lärare har förståelse för fonologisk medvetenhet och språkljud menar Maria (SL) och Karina (L), så att man kan arbeta aktivt med det. De nämner även den
33
morfologiska medvetenheten; att leka med ord, ändra ord. Då kan man se om eleverna har känsla för språket.
Manda (L) tror att det är viktigt att ha kunskap om läsningens effekter när det gäller att tillägna sig ett språk. Hon talar passionerat om att man som lärare har stor påverkan på elevernas attityd till läsning genom att själv signalera hur viktig läsningen är. Att det inte bara är något som man tar till när man är klar med de anvisade uppgifterna, utan att det är en kvalitetsstund som verkligen får ta tid. De tre lärarna Manda, Karina och Annika beskriver hur de själva oftast sätter sig och sjunker ned i sin bok tillsammans med eleverna, just för att visa att läsningen är prioriterad och uppskattad även av dem.