Läsfrämjande insatser

Det har funnits och finns många läsfrämjande rörelser och projekt i Sverige, både lokalt, regionalt och nationellt. Här lyfts några av dem fram, då de ses som relevanta för åldersgrupp och/eller språkutveckling/flerspråkighet.

Flera projekt finns att hitta i de stora samlingarna Som fisken i vattnet:

Barnens väg till språk och läsande (Bibliotekstjänst & Wilhelmsson 2000), Ett läsande Norden: Bokprat, barnbokskaravaner och lässtafetter (Rönström 2000)

och Läsprojekt: Inspirationsbok för forskola, skola och bibliotek (Bibliotekstjänst 2007). I den första samlingen presenteras 46 läsfrämjande projekt varv 19 är inriktade mot barn i ålder 0−6 år. Projekten omfattar allt från bebisträffar till hemlån av bokpåser från förskolan, gåvoböcker och sånglekar. I den nordiska idé-boken Ett läsande Norden visar bibliotek från hela Norden hur de har sökt anpassa verksamheten för att skapa läsglädje (Rönström 2000). De flesta av artiklarna rör sig emellertid om verksamhet i grundskolan – Listiga Räven är ett exempel som deltar från Sverige (Alleklev & Lindvall 2000). Även Läsprojekt:

Inspirationsbok för förskola, skola och bibliotek riktar sig i huvudsak mot barn

från 6 år och uppåt (Bibliotekstjänst 2007). Värt att nämna här är projektet

Bokdraken i Umeå, där bibliotekarier har gjort ett läsfrämjande och skapande

projekt som i tio delar från Drakägget via Drakgrottan och Drakskatten till Drakringen följer barn från tidigaste tiden i förskola till åk9 (Uhlander 2007, s. 58−65).

2.6.1 Läsrörelsen

Läsrörelsen är en ideell förening som bildades 1999, och som under åren 2000−2002 drev det läsfrämjande projektet Små barns språkvärld (Ekström 2002). Projektet riktade sig mot barn från 0−7 år och hade som motto ”Ge dina barn ett språk”, ett motto som senare även blev föreningens motto. Bakgrunden till mottot var den mångåriga minskningen av småbarnsföräldrars läsning för sina barn. Efter detta projekts avslutning, har föreningen gått in i andra projekt, som bland annat De nya svenskarna och sedan 2001 ett samarbete med McDonald’s,

Bok Happy Meal, där det varje år under en viss period delas ut böcker i samband

med köp av ”Happy Meal”. I projektet ingår båda böcker på svenska och böcker på två språk, bland annat Svenska/persiska Mamma Mu åker rutschkana (svenska/persiska) av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist, Tutu och tant Kotla av Gunna Grähs, Tummen tittar på natten av Inger och Lasse Sandberg och En

stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark & Stina Wirsén (Läsrörelsen 2008).

2.6.2 Bokjuryn

Projektet Bokjuryn instiftades i Nederländerna och har sedan 1997 funnits i Sverige. Syftet med projektet är att stimulera läsning och läslust hos barn och

ungdomar upp till och med 18 år, genom att låta dem rösta på sina favoritböcker från förra årets nyproduktion. Samtidigt har man skapat ett nationellt samarbete som år 2008/09 engagerade över 50 000 barn och ungdomar. För 2008 fanns sju kategorier av böcker man kunde rösta på, varav bilderböcker är den kategori som riktar sig mot de yngsta barnen. Priser delas ut bland de röstande (Barnens biblio-tek 2009a).

2.6.3 Allas barnbarn

Allas barnbarn var ursprungligen ett treårigt projekt 1999−2002 där man sökte att

stimulera läslust hos yngre barn, genom att låta pensionärer besöka förskolor och läsa högt för barnen. Initiativtagare var Sveriges Pensionärsförbund (SPF) i sam-verkan med Pensionärernas Riksorganisation (PRO) och Förlaget En bok för alla (EBFA). Projektet var mycket lyckad och resulterade i bildandet av Riks-föreningen Allas Barnbarn 2004. I sin verksamhet har Riks-föreningen initierat nya projekt, bland annat Mångkulturella läsfrämjare i förskola 2005−2007, som stöddes av Statens kulturråd. Dess syfte var att utveckla och ta tillvaro kunskaper från äldre invandrade och svenskfödda vid att dessa fick möta förskolebarn och -personal i mindre grupper och ha lässtunder med barnen. Riksföreningen Allas Barnbarn är i nuläget en aktiv organisation med syfte att skapa nätverk, tipsa om barnlitteratur och förbereda läsverksamheten (Allas Barnbarn 2009). Detta sker genom att pensionärer samarbetar med yrkesverksamma bibliotekarier och för-skolor och sedan bjuds in som gäst i förför-skolorna. Innan besöken får berättarna utbildning, bland annat via handledningen Läs och berätta av Susanna Ekström (2004). Projektet har följande vision:

• Att skapa läslust hos barn redan innan dessa själva kan läsa påverka barns språkutveckling.

• Stimulera barns språkliga kommunikation.

• Skapa möten mellan generationer och etniska kulturer.

Böcker för läsning tas fram bland annat via biblioteket, i Uppsala Stadsbibliotek finns till exempel lådor märkt Allas barnbarn, där biblioteket har valt ut böcker som passar för högläsning eller berättande (Allas Barnbarn 2009; Bibliotekstjänst 2007).

2.6.4 Alfons öppnar dörren

Alfons öppnar dörren var titeln på ett treårigt projekt som drevs under åren

2001−2003 i två invandrartäta områden i Halland. Projektet fick stöd av Statens kulturråd. Dess syfte var att stärka språkförmågan hos invandrarbarn på ett tidigt stadium genom att stimulera språket och visa på barnlitteratur. I projektet prövades olika metoder ut för att nå invandrarbarn och deras föräldrar, såsom

kontakt genom invandrarföreningar, besök på BVC, besök på öppna förskolor, sagostunder och bokvecka på biblioteket samt organiserad samverkan med enskilda förskolor. Figuren Alfons Åberg, internationellt känd och vars böcker är översatta till många språk, valdes som frontfigur för projektet. Han framstår även som frontfigur på den projektbeskrivning och inspirationssamling som utkom efter projektets slut, Alfons öppnar dörren − om invandrarbarn och språk (Pettersson 2004).

För många barn är det vanligt att det är mammorna som läser för sina barn. Med tanke på att få flera pappor att läsa och berätta och visa på att böcker även är en del av männens värld, drogs projektet Läs för mig, pappa! i gång i Sandviken 1999 (Farss 2009). Det riktar sig i första handen till män inom LO:s fackförbund, och stöds av flera av de stora fackförbunden som Byggnadsarbetareförbundet, Hotell & restaurang facket, IF-metall, Kommunalarbetareförbundet, SEKO − facket för service och kommunikation och transportarbetareförbundet, samt ABF − Arbetarnas bildningsförbund, LO och förlaget EBFA − en bok för alla. Projektet stöds även med medel från Kultur i arbetslivet/Statens kulturråd. Via kurser får man möta författare och barnpedagoger som berättar om språkutveckling och tipsar om litteratur for olika åldersgrupper, samt studiebesök på bibliotek, bok-paket och möjlighet att köpa lågprisböcker via arbetsplatsen. Detta kan ha stor betydelse för människor som är nya i Sverige eller har låg utbildning (Farss 2009; Sundin 2007).

Ett läsfrämjande projekt som inte direkt rör förskolan men som här ses som relevant är skolprojektet Listiga Räven, ett 3-årigt läs- och skrivprojekt som initierades i Rinkeby våren 1994, bland 6-åringar (Alleklev & Lindvall 2000). Barnen i den aktuella projektklassen hade alla invandrarbakgrund. Idén bakom projektet var att applicera inlärningsmetoden Whole language (”hela språket”) på barnen vid att de placerades i centrum, att man arbetade med hur de lärde sig och att de själva lärde sig hur man kan lära sig själv. Att se ord och bild som en helhet och arbeta med läsinlärning genom aktuell skönlitteratur var en viktig grundtanke (Alleklev & Lindvall 2000, s. 13). Projektet uppmärksammades över stora delar av Norden, och fick en uppföljare i Listiga Räven smyger vidare, där man gick vidare med samma klass, nu i åk4. Barnen fick uppföljning i läsning och verkade utveckla sitt självförtroende och trivas bra med skolarbetet. En annan positiv biverkning var att även skolbiblioteket genomgick en förnyelse och utveckling (Alleklev & Lindvall 2003, s. 8, 13).

2.6.5 LekaSpråkaLära

Efter regeringens uppdrag till MSU att utveckla skolbiblioteken och deras pedagogiska roll år 2005 (U2005/8657/S; Myndigheten för skolutveckling 2007), drogs flera projekt i gång rörande både förskola, grundskola och gymnasieskola på lokala och regionala nivån såväl som nationellt. LekaSpråkaLära var ett av de

projekt som rörde förskolor. Ursprungligen ett lärgångsprojekt (et projekt där de deltagande arbetar i lag och själ definierar sina mål och hur de skall uppnås) för förskolepersonal och barnbibliotekarier, initierades LekaSpråkaLära först under projekt Språkrum och var under åren 2001−2004 ett samarbete mellan MSU och universiteten i Göteborg, Karlstad och Umeå (Myndigheten för skolutveckling 2007). Boken LekaSpråkaLära utgavs av MSU (2004a) som stödmaterial.

Med det nya uppdraget från MSU drogs LekaSpråkaLära etapp II i gång år 2006 i regionerna Gävle, Södermanland, Uppland, Västmanland och Örebro och pågick under åren 2006−2007. Inom regionerna fick de olika lärgångslagen (med ordet lärgång syftar man på organiserat lärande under en längre period och i olika formar) själva styra sin utveckling (Williams & Pramling 2007).

En övergripande konklusion efter båda etapperna var att båda yrkesgrupperna utvecklade sin kompetens i samarbetet och blev mer medvetna om varandra och att man i högre grad lyssnade på och uppmärksammade barnen och deras rättig-heter, samtidigt som man märkte att barnen stärktes rent språkmässigt och i sin självkänsla. Däremot tyckte man sig se att leken kom mera i bakgrunden (Williams & Pramling 2007, s. 120 ff). Detsamma framkommer i slutrapporten från MSU (2007). Framför allt har yrkesgrupperna vidgat sina kontaktytor och stärkt sina egna yrkesidentiteter, men medvetenhet om den pedagogiska rollen hos varje enskild person har utvecklats. Man tycks dock se att trots att barnen ges många tillfällen att uttrycka sig och bearbeta språk genom samtal och lek, ligger den större delen av språket fortfarande hos de vuxna. Att utveckla språket genom olika uttrycksformer som sång, rollspel, läsning med mera betonas i rapporten som centralt.

I Uppsala län genomförde Länsbibliotek Uppsala LekaSpråkaLära etapp II i samarbete med Institutionen för lärarutbildning vid Uppsala Universitet och RegPed, Regionalt Pedagogiskt Kunskapscentrum. Men valde här att koncentrera sig på samarbete mellan personer heller än professioner med mindre projekt-arbeten under handledning av mentorer. Fokus blev satt på det gemensamma uppdraget, lekens betydelse och det vidgade textbegreppet. Utvärderingen av projektet visade på att man har blivit mer medveten om vikten av utbildning och bibliotekets roll i utbildningen samt att lyfta fram barnlitteraturen i förskolan. Viktigt sågs det också att få med ledningen i de olika grupperna i projekt-samarbetena (Ögland 2007, s. 6−7).