Lambada – Kaoma och Mas Que Nada – George Ben Jor

Även i det här fallet har eleverna kunnat identifiera den låt de jobbat med som en protestsång – om än inte en lika explicit protestsång som i fallet med Everyway that I can. De konstaterar att genren Lambada är en ”latinamerikansk erotisk blandning mellan rumba och arabisk musik”, och att den innehåller brasilianska, peruanska och bolivianska influenser. Genren, liksom sången och dansen lambada, menar de är kontroversiell i samhället eftersom lambadan under lång tid var en förbjuden dans på grund av att den är så erotisk utformad. De två motsättande identiteter som sången ger upphov till är, å ena sidan, den vilken attraherar människor som har en mer tillåtande attityd gentemot erotik och som kanske till och med själva dansar lambada, och å andra sidan, den inom vilken ryms människor som anser att erotiska uttryck inte hör hemma i offentligheten – att det, om vi ser på det förflutna, till och med ska vara förbjudet att utföra dansen. Eleverna konstaterar att: ”[b]eroende på hur man ser på erotik så kan man uppfatta Lambada på många olika sätt”. Men de nöjer sig inte med att se hur sången endast skapar två motsättande identiteter, utan de menar även att det går att urskilja en mer komplex bild av hur sången uppfattas av olika grupper:

Dom som är emot erotik i sig och som samtidigt vet vad Lambadan har för historia kanske inte alls gillar låten. Men det är nog bara en liten skara. Vi tror att de flesta gillar låten på grund av att det är en sån himla härlig melodi och hela låten är väldigt glad och somrig.

Eleverna lyfter här fram låtens melodi och dess arrangemang och det verkar som om de anser att en ”erotik-motståndare” mycket väl skulle kunna uppskatta den, det erotiska inslaget till trots, bara för att låten som helhet kan tolkas på andra sätt – helt enkelt som glad och somrig! Om eleverna med detta anser att Lambada bidrar till att skapa debatt inom den identitet som

vi definierat som ”erotik-motståndare” är svårt att utröna eftersom de inte utvecklar resonemanget. Det är alltså inte tydligt huruvida de ser hur Lambada skulle kunna utgöra en avsiktlig aktion. Deras resonemang visar dock desto tydligare att de tolkar den ur ett pragmatiskt perspektiv. De menar att de själva upplever sången som väldigt positiv – de har inte lyckats översätta texten, men de menar att: ”[o]m man endast lyssnar till musiken så är vi alla överens om att den förmedlar budskapet: alla tillsammans ska kunna uttrycka vår glädje i form av t.ex. dans eller sång”. Poängen är att sången manar alla människor till att uttrycka glädje. Hur man väljer att göra detta är av mindre betydelse och sången har alltså, på det här sättet, kapacitet att skapa en mer övergripande identitet eftersom eleverna ser behovet av att uttrycka glädje som ett behov som delas av alla människor, inte bara av en del.

Även när det gäller Ben Jors Mas Que Nada har eleverna framförallt tolkat musiken utifrån ett konfrontativt och pragmatiskt perspektiv. De skriver att låten är en brasiliansk samba och att den använts och fortfarande används som en brasiliansk fotbollslåt: ”varje gång det brasilianska laget vunnit så spelar man denna låten”. De motsättande identiteter som kan urskiljas utgörs alltså av brasilianare kontra icke-brasilianare. Detta innebär att den ena (den inhemska) identiteten är konstant medan den andra varierar med vem som förlorar fotbollsmatcherna. Även om eleverna inte skriver det uttryckligen så antyder de att vi västeuropéer, och i synnerhet vi svenskar, är ett exempel på den identitet som står emot den brasilianska:

Vi västeuropéer har inte så mycket gemensamt med Brasilianarna när man ser på personligheter och liknande. Alla där nere är väldigt öppna och har väldigt lätt för att prata med nya människor och skäms inte för nåt till skillnad från här i Sverige där vi nästan skäms för allt. Vi vågar ju knappt sitta bredvid någon vi inte känner på en buss. Vår fotbollskultur är inte alls i närheten heller av den de har i Brasilien. Där känns det nästan som att alla mer eller mindre är intresserade av fotboll vilket har resulterat i väldigt bra lag och spelare.

Med detta som bakgrund blir deras motiv för hur de tolkar Mas Que Nada som en pragmatisk aktion dubbelbottnad. De menar att låten, då den används som fotbollslåt, förmedlar ”ödmjukhet och kärlek” och en känsla av folkfest. Samtidigt som den lyfter det brasilianska folket hyllar den alltså, genom sitt ”ödmjuka inslag”, även det förlorande laget. Den övergripande identiteten kan tolkas som alla dem som intresserar sig för fotboll, men också ur ett ännu vidare perspektiv, d v s alla som är i behov av kärlek, empati och (fest-)gemenskap.95

95 _{Muntlig och skriftlig redovisning av Lambada och Mas Que Nada, Törnströmska gymnasiet (2006-12-07);}

För att sammanfatta så har eleverna återigen lyckats urskilja en rad definitionsprocesser i den musik de jobbat med. De mer eller mindre övergripande identiteter som eleverna identifierat har de lyft fram genom att peka på historiebruk. De pekar på hur synen på dans (lambada) och erotik har växlat. Lambadan är numera inte olaglig men det innebär inte att synen på ”offentlig” erotik har förändrats hos alla människor. Det kan fortfarande finnas de som anser att musiken och dansen är alltför vulgär. Så har vi fotbollskulturen så som eleverna diskuterar denna i samband med Mas Que Nada. Genom att peka på det förflutna så menar de att det finns en tradition av att spela den här låten vid specifika tillfällen, och att det är just dessa associationer som gör att den uppfattas som ett kärleks- och festbudskap. De ”kollektiva” minnen de pekar på i dessa båda musikexemplen är alltså främst dans och fotboll, d v s sportevenemang av olika slag. Det är via dessa erfarenheter som lyssnare och musiker kommunicerar.

När det gäller vilken typ av kunskap som eleverna anser att musikexemplen förmedlar från det förflutna, så pekas här både på kulturmöten, lagar, attityder och värderingar, samt omständigheter kring idrottsevenemang. De historiska kulturmötena urskiljs genom analysen av vilka genrer som ingår i musiken – hur musiken har växt fram rent musikaliskt, eller som en av eleverna uttrycker det, ”musiken ger kunskap om hur blandningen mellan europeisk och afrikansk musik har uppstått”96 – men även via de olika meningsskiljaktigheter som musiken gett upphov till i det vidare samhället. Här kan i sin tur skönjas attityder och värderingar kring erotik och dans, liksom nationalistiska tankar så som dessa växt fram i Brasilien. Slutligen ger analysen information om brasilianarnas fotbollskultur, vilken musik och vilket budskap de associerar/t till fotbollen samt vilken roll fotbollen spelar och har spelat i det brasilianska samhället.

Det verkar som om eleverna menar att integrationen av gemensamma erfarenheter har skett genom att kompositörerna har valt melodier som är glada, somriga och positiva. De har inte vidare definierat exakt vad det är i melodierna som gör att de uppfattas på det här sättet, men lyfter fram valet av instrument, melodier och rytmer. Texterna har de alltså uppmärksammat mindre, kanske för att de inte förstått språket och heller inte lyckats hitta översättningar (eller kanske för att solosångerskan inte kunde närvara vid redovisningen). De

96 _{Filminspelning av den muntliga och skriftliga redovisning av Lambada och Mas Que Nada, Törnströmska}

konstaterar dock att ”Mas Que Nada” betyder ”more than anything”,97 något som de, även om de inte nämner det, kanske tolkat som positivt i en gränslös betydelse.

Att musiken verkar såväl sammanfogande som separerande visar dock eleverna tydligt genom att peka på de budskap som uttrycks kring glädje och erotik i lambadan, liksom vinnare kontra förlorare, men även ödmjukhet, kärlek och folkfest i samban – ett resonemang som, i exemplet med Lambada, antydde avsiktliga intentioner, men som tydligast, och i båda musikexemplen, uttrycktes genom att eleverna diskuterade låtarna som konfrontativa och pragmatiska aktioner.

När det sedan gäller huruvida eleverna anser att musiken bidrar till att lyssnaren omdefinierar och omvärderar sin omgivning så är det osäkert om deras tankar kring den brasilianska kontra västeuropeiska eller svenska identiteten är nya och därmed innebär just en omdefiniering. Konstateras går dock att analysen av Mas Que Nada har fått dem att reflektera över hur dessa grupper förhåller sig till varandra, och kanske anser de att den öppenhet som de menar att brasilianarna står för är eftersträvansvärd och önskvärd i deras egen omgivning?