Musikens/musikerns potential att förmedla och beröra

I den teoretiska diskussion som föregick elevernas mer praktiska och självständiga arbete med olika låtar och genrer utgick vi alltså ifrån kompendiet Musikens/musikerns potential att

förmedla och beröra, ett utdrag ur magisteruppsatsen, ANC-galan i Göteborg 1985: en analys

av sången ”Soweto” som politisk mobilisering.91 _{Som redan nämnts är texten något förenklad}

för att bättre stämma överens med undervisning på gymnasienivå, men jag bestämde mig ändå för att behålla flera komplicerade begrepp och formuleringar. En del elever ville ha det så för att förbereda sig för ett mer akademiskt språk i senare universitetsstudier, och för dem som behövde extra hjälp skrev jag samman en enklare variant med titeln Musikanalys.92 I kompendiet presenteras hur musik förmedlar och berör – kommunicerar – genom att den bär potential att ”frambringa ytor för kommunikation och identitetsskapande”. För att förklara vad som i det här sammanhanget menas med ”yta för kommunikation och identitetsskapande” gav jag eleverna exemplet med Woodstockfestivalen. Under festivalen kom en massa människor samman av en och samma anledning – de gillade musik! Under de dagar som festivalen varade fick de gott om tid att utbyta åsikter kring både musikframträdandena och det budskap (Love, peace and understanding) som genomsyrade tillställningen. Musikfestivalen gav alltså upphov till en mängd kommunikation mellan människor, både mellan artister och publik (mellan scen och åskådare) och mellan de enskilda individerna i publikskarorna. Alla kunde de på ett eller annat sätt relatera till musiken och budskapet. Identitetsbegreppet förklarade jag så att det faktum att de alla var intresserade av musiken på ett eller annat sätt gjorde att de

90 _{Låttitlarna står här tillsammans med de artister som framför de versioner som eleverna utgick ifrån vid}

repetitionerna, utom i fallet med Moln, där författare avses. Moln framfördes med en melodi som eleverna hittat men inte kunde presentera kompositör till.

91 _{Bjelkenbrant, ANC-galan…; Se bilaga: Bjelkenbrant, Musikens/musikerns potential….} 92 _{Bjelkenbrant, Musikanalys.}

hade något gemensamt – något som utmärkte var och en av dem, och som därför kan sägas göra att de hörde ihop. De kunde därför sägas dela en gemensam identitet eller tillhörighet. Men alla var kanske inte intresserade av varenda artist och alla kanske inte hade exakt samma uppfattning av vad budskapet ”love, peace and understanding” innebar. Säkert fanns det en del meningsskiljaktigheter mellan dem som befann sig på festivalen. Man kan därför tala om att det uppstod flera olika grupperingar under festivaldagarna. Exempelvis kan de som gillade samma artister och musik föras till en grupp eller identitet, medan en andra identitet kunde utgöras av dem som gillade en annan typ av musik eller artister. Ytterligare en annan grupp kunde sedan utgöras av medlemmar ur både den första och andra gruppen ifall det visade sig att de även gillade en tredje musikstil. På det här sättet blir det alltså möjligt att urskilja flera identiteter – en stor övergripande, liksom flera mindre och mer eller mindre överlappande. Men vad innebär det egentligen att musiken fungerar som en historieförmedlare? För att förklara hur musiken kommunicerar och hur definitionsprocessen ser ut beskriver kompendiet den här processen ur fem aspekter. Dessa aspekter gick jag igenom med eleverna och vi diskuterade Woodstock, men även andra sammanhang för att belysa vad som menades. Exempelvis pratade vi om hur vardagsrummet med stereon därhemma kunde sägas utgöra en yta för kommunikation och identitetsskapande då familj eller vänner umgås och diskuterar vilken musik som ska lyssnas på. Den diskussionen ledde naturligtvis även till att vi kunde dra paralleller till TV-tittande och andra aktiviteter som, utöver musiken, har liknande skeenden och processer som de vi diskuterat.

I kompendiet beskrivs sedan hur det är möjligt att analysera och diskutera musik utifrån de aspekter som vi tagit upp. För att hjälpa eleverna på traven presenterade jag de frågor som finns formulerade i kompendiet:

Vilken historia lyfts fram i musiken och hur lyfts den fram? Mer konkret skulle frågorna kunna utvecklas som följer:

1. Hur tas musikens kommunikativa kapacitet tillvara, d v s i vilken utsträckning bidrar den till att skapa samhörighet genom delade erfarenheter.

2. I vilken grad förmedlar musiken kunskap om det förflutna?

3. Hur integreras gemensamma erfarenheter på ett sätt som gör att människor med liknande erfarenheter kan identifiera sig med dessa?

4. I vilken grad kan musiken sägas verka sammanfogande och hur kan den sägas nära olikheter? 5. Hur bidrar musiken till att lyssnaren omvärderar och omdefinierar sin omgivning?

Med andra ord: vilka kollektiva (eller individuella) identiteter ger musiken upphov till?

För att ge eleverna möjlighet att göra en mer komplex analys och för att ge dem några handfasta exempel redogjorde jag sedan för de tre olika typer av musikaktioner som

presenteras i kompendiet: konfrontativ musik eller protestmusik, avsiktlig musik och

pragmatisk musik. I anslutning till dessa förklarade jag också vilka slags svar som de olika frågeställningarna kunde ge.

De workshops som följde på presentationen av de teoretiska resonemangen syftade främst till att analysera och reflektera över olika slags musik – att på olika sätt tillämpa den teoretiska kunskapen och förankra denna hos eleverna. Efter att ha knutit de teoretiska resonemangen till rockgenren och Woodstockfestivalen diskuterade vi dem i förhållande till latinamerikansk musik, Östeuropeisk folkmusik och nationalsånger. Jag ger nedan ett exempel på den senare för att visa hur diskussionerna på våra olika workshops kunde se ut.