Uppnådda mål

Frågeställningen utifrån vilken den här studien har gjorts är huruvida utformningen av kursen ”Musik och kommunikation” innebär att den värdegrund som finns formulerad i Lpf94, samt i program- och kursmål verkligen nås. För att kunna ta reda på detta utvecklade jag två övergripande delfrågor, nämligen:

• Hur uppfattar eleverna de teoretiska idéerna kring den musikaliska definitionsprocessen? Instämmer de i och förstår de resonemangen?

• Hur anser eleverna att de kan praktisera teorierna i sitt musicerande i framtiden?

Denne frågeställning kan sedan delas ned i ytterligare frågor såsom, Är det möjligt att lära sig om sin omvärld genom att studera musik? Vad kan läras på detta sätt? I vilken mån är det möjligt att påverka och ta ställning via musik? Anser eleverna att de förvärvade kunskaperna utvecklar dem som människor och musiker och i så fall hur? Kan de dra paralleller mellan sitt eget musikutövande och de resonemang vi för?

Genom att se på de muntliga och skriftliga musikanalyser som eleverna presenterat, liksom genom att intervjua ett antal kursdeltagare, anser jag att analysmodell och kursmoment fungerat tillfredställande, d v s jag tycker att vi nått de mål som formuleras i styrdokumenten. Eleverna har visat att de förstår de teoretiska idéer på vilka jag byggt analysmodellen, och de menar dessutom att de anser resonemangen relevanta och intressanta. Genom att jag, med utgångspunkt i musikgenrer som eleverna känner sedan tidigare, presenterat en mängd

konkreta exempel på musikanalyser, samt genom att eleverna på egen hand och i gruppkonstellationer har fått jobba med eget analysarbete av mer eller mindre ”främmande” genrer, har de kunnat konstatera en rad exempel på hur musik, genom att på olika sätt bära kunskap om det förflutna, kan förmedla och bära budskap som i sin tur kan uppfattas på en rad olika sätt utifrån lyssnarens perspektiv – tolkningar som innebär en ständig definitionsprocess där människor antingen enas eller splittras i mer eller mindre övergripande identiteter. Eleverna har även konstaterat att det är möjligt att lära känna ett folks mentalitet genom att lyssna på dess musik, och att de därigenom kunna identifiera hur musiken kan öppna nya vägar till främmande länder, människor och kulturer.

Insikten att de som musiker kan uppfattas utifrån andra tolkningsmönster än sina egna har gjort att de mer reflekterar över sitt eget musikutövande och komponerande. Samtidigt som det egna musicerande har blivit mer mångfacetterat genom att de lagt nya uttrycksmöjligheter till de gamla har deras medvetenhet kring musikens roll i samhället ökat. Medan en del elever redan tidigare varit väl insatta i hur olika artister och musik kan kopplas till politiska rörelser och specifika budskap, har andra elever upptäckt denna ”musikaliska dimension” i samband med kursmomenten, och insikten att musikerns eventuella budskap kan ”förvandlas” hos lyssnaren har gjort att eleverna ifrågasätter effektiviteten i musikförmedlingen.

Om vi ser till min tolkning av kursmålen så skulle kursen ge eleverna tillfälle till såväl musicerande som reflekterande. Då kursen genomfördes i samverkan med ensembleverksamheten105 och då en hel del lektionstid lades på att framföra konserter (Woodstockkonserten och mångkulturkonserten) blev det också en hel del praktiskt musikutövande. Dessutom innebar workshoparna med tema Latinamerikansk musik och barnmusik en hel del spel och sång. Reflektionerna kring musiken skedde, som eleverna uttrycker det, under de mer teoretiska kurstillfällena men även under kombinationen ”snack – spel”.

Den medvetenhet kring musikens ”reella och potentiella roll i ett globalt såväl som individuellt sammanhang” som jag hoppades skapa hos eleverna under kursens gång, har de också tydligt visat sig besitta. Genom att diskutera varje enskild elevs bidrag under konserttillfällena, liksom genom att diskutera andra musikers roll som förmedlare och

105 _{MU1201 Ensemble A}

http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=17&skolform=21&id=3227&extraId= 1845 (2007-06-14).

berättare av exempelvis olika musiktraditioner, har eleverna kunnat dra paralleller mellan sitt eget musikutövande och ett vidare musikperspektiv. Kursen syftade inte till att eleverna skulle

instämma i de teoretiska resonemangen. Syftet var att de skulle försöka sätta sig in i dessa och att de, efter reflektioner kring sitt eget och andras musikutövande, därefter skulle ta ställning till om de tyckte de var relevanta. Jag tycker det var ett positivt resultat i undersökningen att eleverna tyckte resonemangen var både intressanta och relevanta – att de kunde se en utvecklingspotential av det jag presenterat för dem i ett längre perspektiv i det egna musicerandet. Men jag tycker också att det var positivt att de inte bara ”accepterade” de teoretiska idéerna rakt av, utan att de ifrågasatte musikerns möjligheter att påverka i förhållande till lyssnarens tolkningar. Detta är egentligen ingenting som motsäger Matterns resonemang. Han presenterar musiken utifrån olika aspekter och möjligheter, inte utefter absoluta mönster. Elevernas tankar kring musikförmedlingen visar ändå att de kommit till en djupare insikt och reflektion i ämnet.

När de sedan gäller huruvida eleverna, med hjälp av de färdigheter de utvecklat, kan bidra till ett ”öppet och tolerant samhälle i vilket de kan identifiera och förstå såväl demokratiska fri- och rättigheter som ansvarstagande i egenskap av medmänniskor”, menar jag att kursmoment och analysmodell gett eleverna upprepade möjligheter att upptäcka detta utifrån en rad olika perspektiv. Eleverna säger själva att de genom sitt musicerande och analyserande kring mångkulturkonserten fick en djupare förståelse för musik från andra delar av världen och att de lärde sig uppskatta musiken, kanske inte för att den kom att bli deras favoritmusik, men för att de tyckte den bar ett intressant budskap eller för att den var arrangerad på ett särskilt sätt som tilltalade dem. Arbetet med låtarna väckte deras nyfikenhet kring andra länder och kulturer, och stack ibland hål på en och annan fördom. Dessutom innebar processen att de mer kritiskt granskade sitt eget musicerande och den musik de vanligtvis lyssnade på och framförde, eller som en elev uttryckte det: ”allt analyserande har fått mig att se fler dimensioner i musiken”. Öppenhet och tolerans följer med kunskap och förståelse och eleverna såg potentialen att skaffa sig båda genom olika musikupplevelser.

De demokratiska fri- och rättigheterna diskuterades kanske framför allt i samband med nationalsångerna och då i synnerhet den sydafrikanska eftersom denna, mer än den svenska, är ett uttryck för en demokratisk process.106 Eleverna såg hur musiken i flera fall och genrer kunde vara ett uttryck för ett ställningstagande – att det ibland framfördes direkta politiska budskap, men att den demokratiska aspekten även kunde ligga i att musikern, utan att behöva

106 _{Se vidare om den sydafrikanska nationalsången ”Nkosi Sikelel´ iAfrika” på}

oroa sig för att tystas i någon slags censur, faktiskt har rätt att uttrycka vad han eller hon vill till en potentiell publik. Åtminstone så länge budskapet inte kan tolkas som kränkande eller diskriminerande. Likaså har lyssnaren, i en demokrati, rätt att lyssna på vilken musik den vill. Det var bl a det faktum att musikern får lov att vara medveten om att demokrati inte bara innebär rättigheter utan även skyldigheter som tog oss in på ansvarstagandet. Det är inte ok att uttrycka vilka sympatier som helst bara för att detta sker i ett musikaliskt sammanhang. Var gränserna går måste naturligtvis diskuteras, men genom att lyfta det faktum att kommunikationen musiker – lyssnare inte går att förutsäga – att, som eleverna menade, det är lyssnaren som bestämmer hur den vill tolka musiken, kunde vi problematisera musikförmedlingen och öka medvetenheten kring vilken potentiell roll musik har på olika plan i samhället, ur ett såväl globalt som individuellt perspektiv.