ONE LAPTOP ON EACH DESK – TEACHING METHODS IN TECHNOLOGY RICH CLASSROOMS

I denna artikel tas ett analysperspektiv som skiljer sig från övriga artiklar i avhandlingen. Istället för att, som i de tre andra delstudierna, fokusera på att beskriva och diskutera de utmaningar som 1:1-införandet medför i klassrummet, tas ett makroperspektiv på eventuella förändringar av undervisningen.

Flera stora utvärderingsstudier tar ett teknologiperspektiv där det framförs att införande av teknologi i klassrummet kan medverka till en innovativ undervisning och därigenom till att förbättra lärandet (Bocconi et al., 2013; OECD, 2013). Men mer än tre decennier av forskning har inte kunnat påvisa några systemiska effekter av hur IT per se påverkat resultat eller undervisning. I tidigare studier har orsakerna angivits till bristfällig teknik eller till lärares obenägenhet till förändring. I denna artikel ges en annan förklaring, som tar utgångspunkt i Bernsteins teorier om hur klass-rumsverksamheten är styrd av olika, och ibland motverkande, diskurser (Bernstein, 2000).

Syftet med artikeln är att ge en alternativ förklaring till varför de förhoppningar som ställts till att digitaliseringen ska förändra undervis-ningen och förbättra resultaten i skolan, inte uppfyllts. I analysen har vi använt data från två lärarenkäter som genomfördes på fyra kommunala gymnasieskolor i Jönköping. Vidare har inspelningar av de fokusintervjuer som gjorts med lärare samt fyra timmars videoinspelning av lektioner kompletterade med fältanteckningar använts.

Resultaten visar att lärare och elever använder sina personliga laptops dagligen, men också att de grundläggande strukturerna för hur under-visning bedrivs är oförändrade. Resultatet är, ur ett teoretiskt perspek-tiv som bygger på Bernsteins teorier, en förväntad händelseutveckling. I studien används Bernsteins idé om en hur en pedagogisk diskurs styr verksamheten i skolorna. Idén med en pedagogisk diskurs bygger på en social rekonstruktionstanke i vilket samhället ständigt återskapar möns-ter av revirstrider mellan olika kategorier. Kategorier, som skolledning, kursplaner eller nationella prov, strävar efter att bibehålla eller öka sitt inflytande, medan andra kategorier, som till exempel lärare, försöker mot-verka en sådan förändring och istället öka sin egen makt. I all undervisning kan man, enligt Bernstein, hitta två olika diskurser; en instruktiv och en regulativ diskurs. I den förstnämnda avgörs innehållet i undervisningen och i den sistnämnda avgörs på vilket sätt undervisningen ska bedrivas. Här avgörs också huruvida eleverna ska kunna påverka utformningen av undervisningen, i vilken ordning och i vilken takt innehållet ska presen-teras, samt vad som är ett legitimt beteende. Makten över dessa resurser avgör alltså vilket ämnesinnehåll som ska väljas ut, vilka regler som ska gälla för hur laptopen får användas och hur den pedagogiska planeringen ska se ut.

Med detta perspektiv visar resultaten i studien att mycket av den verk-samhet som pågår i klassrummen styrs av förberedelser för nationella prov och att undervisningen genomförs på ett traditionellt sätt. Med tradi-tionellt avses att läraren leder lektionen från katedern och att arbetssättet för eleverna karaktäriseras av att ensamarbete vid datorn är den vanligaste klassrumsaktiviteten. Detta sätt att organisera undervisningen är, enligt Bernstein, huvudingredienserna i vad som kan betecknas som traditionell undervisning.

Sammanfattningsvis visar studien att digitaliseringen påverkar klass-rumsaktiviteterna och att laptopen används dagligen av de flesta lärarna (endast fyra procent av lärarna avstod ifrån att använda datorn på lektions-tid), men studien visar också att den regulativa diskursen styrs av koder förmedlade via styrdokument och nationella prov och att den grundläg-gande maktordningen av utformningen av undervisningen står opåverkad.

KAPITEL 7

DISKUSSION

Digitaliseringen av klassrummen medför en utmaning av lärarens förmåga att integrera de pedagogiska, tekniska och ämnesinnehållsliga kompe-tenserna i läraruppdraget, det vill säga TPACK. Det innebär att lektions-planeringen utmanas då elevernas tillgång till internetuppkopplade laptops förändrar förutsättningarna för undervisningen. Den tekniska kompe-tensen och beredskapen att hantera problem, av såväl teknisk som peda-gogisk karaktär, utsätts också för prövningar eftersom läraren förutsätts hålla sig uppdaterad på ständiga förändringar i utbudet av mjukvaror, on-lineresurser och applikationer. Dessutom ifrågasätts lärarens ämnes-kompetens, enär det digitala informationsutbudet är lättillgängligt och extensivt, och det därför ställs krav på att läraren håller sig uppdaterad på tillgången till ny och/eller kompletterande information. Delstudierna i avhandlingen visar att klassrumspraktiken genomgår förändringar vid ett 1:1-införande. De visar också att för se förändringarna krävs att verksam-heten följs longitudinellt och i en lokal praktik där både elever och lärare är inkluderade. Vid enbart ett fokus på strukturer eller på elevers resul-tat avtäcks inte den verksamhet där lärares och elevers arbete utförs. Vid

en studie över en längre tidsperiod däremot, kan förändringar, som till exempel en gradvis insocialisering av teknologin eller en förändring av användningsmönster upptäckas, vilket inte är möjligt vid enstaka nedslag i verksamheten eller vid experimentella studier. Resultaten står i kontrast till den forskning, de policydokument och de utvärderingar som hävdar att skolan, trots stora satsningar på teknologi, i stort sett står opåverkad av digitaliseringen (t.ex. Balanskat et al. 2013, Cuban, 2013; Cuban, 2001). Resultaten i delstudierna visar hur elevernas användning av teknologin i klassrummet förändras över tid. Eleverna använder bland annat sin laptop flera gånger dagligen till aktiviteter som inte direkt går att knyta till undervisningen, och att just denna typ av användning är konstant över tid, men resultaten visar också att det inte påverkar omfattningen av de sanktionerade IT-stödda aktiviteterna.

Digitaliseringen påverkar visserligen klassrumsarbetet på en mängd olika sätt, men betraktat ur ett makroperspektiv framgår det också att de systemiska, grundläggande mönstren för hur undervisningen styrs är starka och att undervisningen ur detta perspektiv kan förefalla relativt opåverkad av digitaliseringen.