4.1 ETT SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV
4.2 TEKNOLOGI I ANVÄNDNING
I pedagogisk forskning har det traditionellt sett funnits ett fokus på mänskliga processer och hur människor påverkats av teknologianvänd-ningen. Men under senare år har det även här kunnat noteras ett ökande intresse för materialitetens betydelse (Fenwick, 2010).
Lievrouw och Livingstone (2002) menar att begreppet teknologi kan betraktas ur tre perspektiv. Det första perspektivet är att se på teknologin rent materiellt, det andra omfattar vad användarna gör med teknologin och det tredje perspektivet involverar även de sociala sammanhang i vilka teknologin används. Teknologi förstås då som den process i vilken män-niskan använder och modifierar naturen för att tillfredsställa sina behov och önskemål, och historiskt sett har människan alltid använt teknologi för att kunna anpassa sig, kontrollera och för att förbättra sina livsbeting-elser. I den meningen har lite hänt sedan människans tidiga försök att bemästra eld och tillverka vapen för jakt, jämfört med dagens användning av ny teknologi; det är fortfarande i första hand en fråga om att förbättra betingelserna för ett drägligt liv. Teknologin används för att utföra sådant som inte skulle vara möjligt annars, eller åtminstone för att göra det bättre, snabbare, billigare och med mindre fysisk ansträngning.
Dessa perspektiv implicerar att det inte existerar någon neutral teknologi – teknologi och teknologianvändning är tätt sammankopplat med våra verksamheter och är ofta ett nyckelbegrepp när lärande
dis-förstås i ljuset av både dess fördelar och möjligheter och dess nackdelar och begränsningar.
Teknologin påverkar lärande och undervisning, och det är i samspelet med användarna som teknologin formas och därmed påverkar vad som sker i klassrummen (Orlikowski, 2000). Teknologin erbjuder olika möj-ligheter till användning (eller möjlighet att avstå från att använda den).
Användningen av ny teknologi i skolan kan relateras till den för tiden rådande uppfattningen om hur lärande sker. Ett illustrativt exempel på hur teknologi och synen på lärande intimt är förknippade är hur behaviorism-ens syn på lärande, som en förändring av yttre observerbara beteenden, har påverkat teknologi för undervisning. Inom denna tradition förutsätts lärande ske i små, systematiskt utformade steg som byggs upp mot en ökande komplexitet. Kunskapen ses som objektiv, möjlig att observera och uppnås genom repetition och genom att öva. Teknologin användes för att förprogrammera och systematiskt bygga upp undervisningen. Det behavioristiska sättet att se på undervisning medförde ett intresse för en utveckling av utbildningsteknologin. Det byggdes inlärningsmaskiner och skolor försågs med speciella salar, så kallade inlärningsstudior. Studiema-terialet var uppbyggt av förprogrammerade läromedel där eleverna fick återkoppling efter varje angivet svar (Koschmann, 1996).
Computer Supported Collaborative Learning (CSCL) utgår från en kunskapssyn där lärandet inte ses som en process enbart hos den enskilde individen utan som en process i ett kulturellt och socialt sammanhang. Koschmann (1996) beskriver det som:
Taken together these perspectives - social constructivism, Soviet sociocultural theories, and situated cognition - provide the intellec-tual heritage from which CSCL has emerged as a new paradigm for research in instructional technology. (ibid., s. 13)
Detta perspektiv på lärande förutsätter en teknologi som kan erbjuda möj-ligheter till kommunikation och samarbete, vilket är ett illustrativt exempel på hur användningen av teknologi och synen på lärande är associerade.
Det finns olika infallsvinklar på hur människans interaktion med teknologi kan betraktas; en där teknologin förstås som objektiv och extern och på ett deterministiskt sätt påverkar människan. Ett annat
perspek-tiv fokuserar på det mänskliga agerandet tillsammans med teknologin. Där ses teknologin som en produkt av en interaktion mellan människa och teknologi och den rent tekniska, materiella aspekten är nedtonad. Båda dessa perspektiv, som fokuserar på dikotomin mellan tekniska och mänskliga relationer, har lett till missuppfattningar och tvetydigheter (Orlikowski, 1992). Teknologi och teknologianvändning skapas och åter-skapas genom mänskligt agerande när teknologin används. Teknologin är visserligen skapad av människor, men den har också strukturella kvalite-teter och används för att skapa handling, det Orlikowski (1992) kallar ”The Duality of Technology”:
The duality of technology idientifies prior views of technology – as eiher objective force or as socially constructed – as a false dichotomy. Technology is the product of human action, while it also assumes structural properties. That is, technology is physically constructed by actors working in a given social context, and technology is socially constructed by actors through the different meanings they attach to it and the various features they emphasize and use. (ibid., s. 406)
Teknologin är sålunda inte en kraft som deterministiskt styr verksamhet oberoende av omgivningen (Sundqvist, 2001; Samuelsson, 2014). Använd-ningen av teknologin följer inte heller någon förutbestämd och rationell progression, utan skapas i klassrummet i samspelet mellan vad teknologin erbjuder och hur lärare och elever tar emot dessa erbjudanden (Bijker & Law, 1992). Det är lärarnas och elevernas förståelse av och sätt att använda teknologin som är avgörande för vilken roll den får i klassrummet.
Den vardaglige användaren av digital teknologi är sällan väl insatt i hur till exempel en laptop fungerar. Användaren förutsätter att tekniken ska fungera och funderar sällan över att laptopens konstruktion innehåller en mängd erbjudanden knutna till den sociala praktiken. I samspelet mel-lan teknologin och läraren formas teknologins användning av de materi-ella förutsättningarna, tekniken och miljön. Naturligtvis är teknologin bara anpassningsbar till en viss grad, men även den mest ”black-boxade” teknologi måste förstås och användas av människor, och varje gång den används rekonstrueras teknologin. Orlikowski använder begreppet ”Inter-pretive Flexibility” (1992) för att beskriva hur stort utrymme teknologin
erbjuder för lokal anpassning. Men utrymmet är inte obegränsat – det finns begränsningar både i materialiteten och den sociala kontexten. För att förstå teknologianvändning måste alltså relationen mellan teknologi och användare tydliggöras. Teknologin är inte enbart en produkt av mänsk ligt agerande och inte heller enbart en färdig produkt.
Teknologin kan inte avgöra hur verksamheten i ett klassrum gestaltas. Det krävs alltid en användare och denne kan alltid påverka på vilket sätt teknologin ska användas (Orlikowski, 1992,). Därför kan teknologin bara bidra med villkor för verksamheten. I villkoren ligger såväl att teknologin kan stödja verksamheten, men samtidigt också att den kan begränsa eller till och med begränsa densamma.