Flera dagbarnvårdare beskriver hur de blir upp- rörda över debatten om moderskap och arbete. På 70-talet fanns den överallt, förklarar en dagbarn- vårdare. Andra hänvisar till TV, radio och tid- ningar.49De politiska diskussionerna får en per- sonlig betydelse. Att den oΩentliga debatten ”drabbar” enskilda mödrar, är en erfarenhet som jag delar med dem jag intervjuat.
I mitt material framträder under 80- och 90- talen en allmän uppfattning om att ”könsrollerna” har förändrats. Kvinnors ökade förvärvsfrekvens, utbyggnaden av barnomsorg och införande av pappamånad i föräldraförsäkringen uppfattas ha förändrat både kvinnors och mäns syn på sig själva som kön och på moderskap och arbete.
I dag finns inga givna svar på hur vi ska leva som kvinnor och vad som ger små barn den bästa starten i livet. Könsrollerna har förän-
drats snabbt, och det väcker motstridiga käns- lor och osäkerhet hos de ∂esta kvinnor inför moderskap och modersroll.50
Trots de stora förändringar som skett kopplas alltså kvinnors ”könsroll” även på 90-talet direkt till rollen som mor. Innebörden i att ”välja” mel- lan hemarbete och yrkesarbete framstår i materi- alet som fullt begriplig även för 90-talets kvin- nor.51Även om kon∂ikten allt mer sällan beskrivs som en kon∂ikt mellan ”hemmafruar” och ”yrkesarbetande” fungerar samma idealbilder av den närvarande modern på 70-talet och 90-talet:
Varje dagbarnvårdare känner någon gång en intensiv längtan efter att klä upp sig, träΩa vuxna, äta lunch i lugn och ro – och framför allt att få resa sig upp från bordet och låta någon annan ta hand om disken. Varje dag- barnvårdare känner någon gång en intensiv önskan att alla barn vore borta, så att hon fick en stund för sig själv. Om denna önskan inte känns tillåten, blir den lätt undertryckt. Man vågar inte ens uttala den av rädsla för att någon då ska tro att man inte är nöjd med sitt eget val. Det man inte vågar uttala kan växa sig starkt, och det är då lätt att man tror
att det är just detta
(
t ex att komma bort frånbarnen
)
som främst driver dagbarnets mam-ma att lämna sitt barn hos dagbarnvårdaren. För dagbarnvårdaren blir dagbarnets mamma då en självförverkligande yrkeskvinna men en försummlig mamma. [---] Dagbarnets mam- ma å andra sidan, som med dåligt samvete väckt sitt barn och trött kommer till familje- daghemmet tidigt på morgonen, kan intensivt längta efter den lilla världen.
Hon ser hur mysigt det ser ut, när dagbarn- vårdarens barn strosar omkring i pyjamas och äter frukost i lugn och ro. Men eftersom hon valt att arbeta utanför hemmet har hon svårt att ge efter för denna längtan. Istället tillskri- ver hon dagbarnvårdaren alla dessa känslor, som då blir den ”Goda Modern” som endast är till för sina barn och dagbarn.52
Bilderna av den goda barndomen, där barn i lugn och ro kan strosa omkring i pyjamas, och den mindre goda, där barn måste väckas tidigt och dras ut i kylan, omvandlas till normer för modrande. Den Goda Modern som ”endast är till för sina barn och dagbarn” ger uttryck för ett cen- tralt moderskapsdilemma som består under hela undersökningsperioden. Mödrar som yrkesarbe-
tar skylls i citatet av sina hemarbetande systrar för att vara själviska, medan mödrar som stannar hemma i de yrkesarbetandes ögon gör sig skyldiga till självutplåning och martyrskap.53
Detta kan beskrivas som en motsättning mel- lan två sätt att utöva moderskap.
Hemarbetande har känt sig undervärderade när de stannat hemma och tagit hand om bar- nen. De har tyckt att deras hemarbete inte värderats på motsvarande sätt som förvärvsar- bete. Förvärvsarbetande å andra sidan har känt dåligt samvete för att de lämnat barnen till daghem eller annan barnomsorg eller tvingats lämna dem ensamma utan tillräcklig tillsyn. De har känt dåligt samvete för att de inte ställt upp på barnomsorg och hushållsar- bete på det sätt och till den omfattning som kanske den egna familjen men även omgiv- ningen förväntat sig. Hemarbetande har spe- lats ut mot förvärvsarbetande och omvänt, trots att kvinnor under olika perioder av sitt liv ofta innehaft båda rollerna.54
Utredarna konstaterar att hemarbetande och yrkesarbetande spelas ut mot varandra trots att många kvinnor haft båda rollerna. I formulering-
en ryms tanken att kon∂ikten borde minska av att kvinnor kan känna igen sig både i rollen som hemarbetande och som yrkesarbetande. Kvinnor borde alltså kunna förstå både varandra och de problem som de olika livssituationerna ger upp- hov till. Problemet beskrivs därmed som en kon∂ikt eller motsättning mellan kvinnor.
Det är tydligt att det finns en föreställning om att kvinnor alltid i första hand är mödrar, dvs. de definieras i relation till sina barn. Tydligast syns normen i citatet genom att de hemarbetande inte beskrivs ha problem i relation till sina barn. De längtar bort, deras arbete är nedvärderat och man kan till och med ana en viss bitterhet – men de beskrivs inte uppleva sig som dåliga mödrar.
Det samtidiga upprättandet av normen om hemmamamman och normen om förvärvsarbete kan också tolkas som att problemet förläggs till att kvinnor måste vara både mödrar och arbetsta- gare. Här finns en obalans mellan moderskap och arbete. På jobbet är kvinnors problem att de är mödrar, i relation till barn att de inte är tillräck- ligt bra mödrar. Problemen placeras därmed på sätt och vis i moderskap, vilket kan ses både som upprätthållande av arbete som norm och som en konsekvens av att arbete är norm. Orsaken till kon∂ikterna mellan kvinnor beskrivs alltså som
en konsekvens av att kombinera de två praktiker- na, men samtidigt upprättas moderskap som det avvikande, det som skall kombineras. De för- värvsarbetande jämförs
(
och jämför sig)
med dehemarbetande och de hemarbetande jämförs med de förvärvsarbetande. Det problem som identifieras görs därmed till en kon∂ikt som springer ur kvinnors egna praktiker, eller mer dras- tiskt, ur de naturliga villkor som följer av att vara mor
(
kvinna)
.Eftersom moderskap förstås personligt, snara- re än strukturellt skapas en kon∂ikt inom enskilda kvinnor. Förpliktelsen att ta hand om barn och se till deras bästa kommer i kon∂ikt med att vara tillgänglig för arbetsgivaren. Detta innebär att ansvaret för problemen att kombinera moder- skap med arbete faller tillbaka på kvinnor själva.
Bilden av yrkeskvinnor som självförverkligan- de innebär att arbete, formulerat som vägen till frigörelse, kommer i kon∂ikt med modersdygden att sätta barnen först. Yrkeskvinnor mäts då mot mödrar som ger upp sitt självförverkligande för barns bästa. De skrivs därmed in i bilden av de själviska kvinnor som är försumliga mammor. Att ”välja” att arbeta blir att sätta sin egen utveck- ling och sitt värde på arbetsmarknaden först. Moderskap och arbete görs till en kon∂ikt mellan
självuppoΩring och egna intressen.55Om arbete betraktas som vägen till emancipation blir möd- rar ansvariga, inte bara som mödrar i relation till barn, utan även för den egna underordningen.
I beskrivningen av dagbarnvårdares otillåtna längtan bort
(
citat, s. 104–105)
kompliceras dilem-mat själviskhet/självutplåning ytterligare. Enligt citatet projicerar dagbarnvårdare sina förbjudna tankar om att ”slippa” barnen på dagbarnens mödrar. Skuldkänslorna i att längta bort speglar föreställningen om att en bra mamma skall tycka om att modra hela tiden. Skyldigheten eller plik- ten att modra är även en dygd. Det betyder att modrandet inte får utföras pliktskyldigt. Om dag- barnvårdare å andra sidan aldrig längtade bort skulle de löpa risken att dygden gåve vika för den inneboende frestelsen att tillfredsställa sina egna behov av bekräftelse som mödrar. Förpliktelsen och dygden att se till barns bästa övergår lätt i en närmast masochistisk föreställning om mödrar som får en kick av att finnas till bara för sina barn. Det är mödrars behov av bekräftelse som styr modrarrelationerna i en sådan beskrivning.56Det får inte vara för roligt att vara mamma.
Mödrar har ansvar för barn, eftersom barn inte klarar sig själva. Att barn är beroende av omsorg innebär att mödrar har ett övertag. Detta
leder i sin tur till att mödrar potentiellt kan miss- bruka sin maktposition, vilket motiverar och legi- timerar att såväl enskilda som institutioner och statliga myndigheter har synpunkter på hur moderskap utövas. Mödrars ansvar sträcker sig alltså betydligt längre än till det hon gör i relation till barnet. Eftersom moderskap både normeras och värderas av andra måste modern hela tiden visa att hon har barnets bästa i åtanke. Mödrar blir paradoxalt nog på detta sätt beroende av bar- nen. De kan inte fatta beslut om sig själva utan att ha barnen i åtanke. Det är således föreställningen om att mödrar har makt över barn som gör mödrar moraliskt skyldiga.
kapitel 3