M
ånga av mina informanter har börjat som dagbarnvårdare när deras egna barn har varit små. När barnen vuxit upp har de fortsatt. En del säger att ”det bara blev så”, andra uttrycker det som ett tydligt brott: de har fattat ett beslut om att det här är deras arbete:Jo, för det är viktigt för en själv, för ens […] yrkesroll att man tycker att det här är ens arbete. Och att man har en viss målsättning. Ja, man vill nå fram till någonting, man vill lära barnen någonting. Om man bara går hemma, då är det liksom bara. […] Då är det bara, men man vill att de ska ha fått någonting med sig från mig ändå och min familj.1 Beskrivningen av hur arbete skiljer sig från ”varan- de” handlar i citatet om att ha en målsättning.
Det handlar om att lära barn något, att nå fram till något och att själv formulera målsättningar. Det är viktigt att innehållet i verksamheten har ett medvetet syfte, tolkar jag citatet. Att formu- lera medvetna målsättningar som på något sätt går att konkretisera är ett sätt att skilja arbete från det moderskap, eller den omsorg som ”liksom bara [är]”. Målsättningar är ett sätt att konstruera fokuserbara objekt och på så sätt göra en verksam- het till produktion. Detta kapitel behandlar den andra skiljelinjen mellan moderskap och arbete, det handlar om hur arbete till skillnad från moder- skap förstås som ett intentionellt görande.
Dagbarnvårdare har ofta mött kritik mot att deras verksamhet inte är tillräckligt målmedve- ten. Verksamheten uppfattas inte ha förmåga att nå målsättningarna för barnomsorgen. Barn- stugeutredningen konstaterar exempelvis att familjedaghem kommer att ha uppenbara svårig- heter ”att på likvärdigt sätt som förskolan kunna bidra till att uppnå förskolans [pedagogiska] mål”.2Familjedaghem har istället ofta motiverats av att omsorgen är mer personlig, att en dagbarn- vårdare som ensam ansvarig vuxen är nästan som en mamma. Mot denna bakgrund kan citatets betoning av vikten av att ha målsättningar betrak- tas som ett led i en professionaliseringsprocess.
I detta kapitel kommer jag att visa hur dag- barnvårdares verksamhet på olika sätt benämns och konstrueras som ett intentionellt görande. Denna process leder till att dagbarnvårdares görande förtingligas och instrumentaliseras och till att det upprättas gränser mellan moderskap och arbete som gör dagbarnvårdare till arbetare. I denna process tillskrivs de status som subjekt. For- muleringen av dagbarnvårdares verksamhet som arbetsprocesser med början och slut upprättar även en moralisk gräns gentemot moderskap och dagbarnens mödrar. Dagbarnvårdares omsorg om barnen förstås som temporär och villkorad, med- an mödrars omsorg återskapas som obetingad.
I det inledande citatet poängterar dagbarn- vårdaren att det är viktigt för yrkesrollen att man tycker att verksamheten är ett arbete. Det kan tolkas som att syftet att vara arbetstagare är fundamentalt för att förstå sitt görande som arbete. Målsättningen att arbeta skapar själva arbetet som ett medvetet görande: pro- duktionen av varan arbetskraft. På så sätt förläggs dagbarnvårdares målsättningar bortom om- sorgen. De arbetar för att få lön. För att kunna inordnas på arbetsmarknaden krävs dock att dag- barnvårdare producerar ett mervärde och att detta mervärde går att mäta och värdera.
Moderskap uppfattas i materialet som ett värde i sig, som varande sitt eget mål3och som något som det är ”fult” att ta betalt för. Moderskap upp- fattas inte heller producera något mervärde. I kapitlet kommer jag visa hur dagbarnvårdare återskapas som mödrar och hur de därmed betraktas som giriga och högljudda på arbets- marknaden. Att de beskrivs både som mödrar och arbetstagare försätter dagbarnvårdare i problem på arbetsmarknaden.
I kapitlet kommer jag även att argumentera för att föreställningarna om produktion och mer- värde kan tolkas i termer av medborgarskap. Att vara förmögen att medvetet förändra, dvs. att kunna producera något, är avgörande för att framstå som ett politiskt subjekt. För att ge ar- bete denna kraft krävs att moderskap konstrueras som skillnaden.
e t t m o r a l i s k t d i l e m m a
Syftet med barnomsorg motiveras dubbelt i skol- lagen. Den skall ”genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad” samtidigt som ”förskoleverksamhet […] skall tillhanda- hållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov”.4 Skrivningarna kan tolkas
som att barnomsorg skall producera pedagogik, omsorg och fostran, men den ska också producera föräldrars möjlighet att arbeta. Dagbarnvårdares verksamhet skall alltså resultera i två ”produkter”. Dessa kan beskrivas som å ena sidan en bra peda- gogisk verksamhet och å den andra barnpassning.
Barns behov tolkas dock mycket restriktivt när regelverket kring barnomsorg tillämpas. Bara de barn vars föräldrar arbetar, studerar eller står till arbetsmarknadens förfogande har rätt till omsorg.5I normalfallet är det de vuxnas förvärvs- arbete som motiverar barnomsorg. Det stämmer på så sätt överens med föreställningarna om att barnomsorg/reproduktion endast är arbete i den mån det möjliggör annat arbete/produktion.
Att skrivningarna om pedagogik, omvårdnad och fostran ändå tar så stort utrymme, menar jag, skvallrar om att det finns en existentiell och moralisk skyldighet att sörja för barn: barn kom- mer först och omsorg om dem går före arbete och ekonomi. Även när barnomsorg betraktas som ett sätt att ”undanröja förvärvshinder”6 är det ett erkännande av att det finns en skyldighet att ta hand om barn. Barn måste sörjas för innan vuxna