Förändringen från ”privat” dagmamma till löne- arbetande dagbarnvårdare kan tolkas som ett avskiljande från moderskap. Anställningen bidrar både till att upprätta dagbarnvårdares verksam- het som ett görande och att skilja barnomsorg från moderskap.
Förståelser av hemarbete som görande kan användas för att benämna innehållet i dagbarn- vårdares verksamhet arbete. Städa, putsa fönster, byta blöjor, laga mat – alla dessa aktiviteter är konkreta och begripliga som arbete. Gemensamt
för dem är att de på ett handfast sätt relaterar till den materiella världen, och att de lämnar efter sig mer eller mindre bestående materiella spår.37 Den diskade disken är ren, om än bara för en kort stund. Görandet förtingligas och kan därmed ”dröja kvar i världen”.38På samma sätt fungerar förståelsen av lönearbete. Arbete, människans bearbetande av naturen, resulterar i Marx teori i arbetets dubbla objektivering, dvs. både i den vara som är arbetets resultat
(
produkten)
och i ar-betarens alienation från sig själv. Förtingligandet av själva arbetet innebär att arbetaren förstår sitt arbete som en vara: som ”arbetskraft”.39Att sälja sin arbetskraft eller tid kan alltså förstås som för- tingligande av ett görande. Arbetets form, eller de relationer som upprättas genom att arbetaren säljer sin tid eller styrka skapar varan arbetskraft. Lönearbete är då definitionsmässigt produktion. I avhandlingen Begreppet arbete argumenterar Jan Ch. Karlsson för att arbete skall förstås som avhängigt av de ”sociala relationer i nödvändighe- tens sfär” som det ingår i.40Om jag tolkar honom rätt handlar det om relationer som både verkar på individnivå och bidrar till att strukturera hela samhället.
Hemarbete och omsorg om barn kan, med Karlssons definition, vara arbete i den mån det
möjliggör annat lönearbete,41 dvs. bara de delar av detta arbete som kan knytas till relationer på arbetsmarknaden är arbete. Det är alltså viktigt hur, och i förhållande till vem, arbetet i hemmet konstrueras. Moderskap formulerat som en relation mellan mor och barn skulle inte med Karlssons definition vara arbete. Om moderskap betraktas som en relation mellan en kvinna och en man, eller som del av en könsstruktur, är det, enligt honom, inte heller arbete. ”Hemmafruarbete” är därför inte ett bra ord att använda, konstaterar han.42Könsrelationer avförs alltså från diskussio- nen om arbete, även om de betraktas som struktu- rella så har de inte med arbete att göra.
Istället använder han beteckningen ”dom- estikt arbete”. Det domestika arbetet är ett arbete eftersom det indirekt är knutet till lönearbete i ett industrisamhälle och utgör förutsättningen för avlönat arbete.43 Med detta resonemang struk- tureras både det obetalda och det betalda arbetet av lönearbetssystemet. För dagbarnvårdare inne- bär detta att bara den del av deras verksamhet som möjliggör för dagbarnens föräldrar att arbeta är arbete.
Förutom att arbetet måste ingå i lönearbetets system av sociala relationer måste det med Karls- sons definition vara del av ”nödvändighetens
sfär”. Att arbete hör till nödvändighetens sfär för- står jag som att det är tvingande, att människor måste arbeta för att överleva. Dagens lönearbete innesluter dock betydligt mer än det arbete som utmynnar i konsumtionsvaror. I förståelsen av arbetskraften som en vara ligger att arbetaren producerar mer än vad som krävs för att återska- pa den egna produktionsförmågan. För att kunna uppfattas som ett ting måste arbetskraften gå utö- ver kretsloppet. När det som arbetaren produce- rar inte direkt svarar mot nödvändigheten, så som den gör när man exempelvis brukar jorden, får nödvändigheten förstås indirekt. Upprepning- en, att varje morgon gå till arbetet, är något man gör av nödvändigheten att förtjäna sitt levebröd: ”Att hantverkaren […] tillverkar det ena tinget efter det andra beror uteslutande på att han även måste tjäna sitt livsuppehälle […]”44 Själva aktiviteten, innehållet i det man gör på job- bet, behöver alltså inte vara arbete i bemärkelsen att det relaterar till den livsuppehållande processen, istället är det själva fenomenet att befinna sig på arbetsmarknaden som gör lönearbete till arbete. Oavsett vad som görs produceras varan arbetskraft.
de befinner sig på arbetsmarknaden kan alltså i sig ses som ett sätt att förstå verksamheten som arbete. Moderskap och arbete uppfattas alltså definitionsmässigt som motsatser. Därmed blir innehållet i dagbarnvårdares verksamhet arbete genom att de får lön för det. För att avlönas mås- te barnomsorg skiljas från moderskap och det bästa sättet att skilja barnomsorg från moderskap är att avlöna det.
Med hjälp av Karlssons och Marx teorier kan en kvalitativ skillnad mellan lönearbete och domes- tikt arbete urskiljas. Reproduktion, både i termer av att producera nya arbetare och att återskapa gamla, skulle kunna förstås som produktion av varan arbetskraft.45Men reproduktionen skiljer sig från produktionen genom att den inte sker under arbetsgivarens direkta övervakning. Även moderskapets relationer till lönearbete beskrivs av Karlsson som indirekta. Det betyder på en teo- retisk nivå att könsrelationer inte betraktas som en del av produktionsförhållandena och att moderskap inte räknas som arbete, utan till för- utsättningarna för det.
Karlsson diskuterar inte nödvändighet i ter- mer av individ och system. Jag menar dock att det är en viktig åtskillnad. För den fortsatta analysen är det viktigt att moderskap inte är direkt nödvän-
digt på individnivå. En människas egen över- levnad betingas ju faktiskt inte av barn, så länge hon kan arbeta själv, eller så länge hon omfattas av ett kollektivt pensions- och välfärdssystem. Däremot är moderskap nödvändigt för mänsklig- hetens
(
och produktions- och pensionssystemets)
överlevnad.
Min undersökning visar att för att dagbarn- vårdares verksamhet skall kunna betraktas som arbete måste det formuleras som en direkt arbets- tagar – arbetsgivarrelation. Först då kan det för- stås som arbete. För dagbarnvårdare är det alltså viktigare att deras arbete är organiserat som löne- arbete än att definitionen av arbete vidgas. Stra- tegin att vidga arbetsbegreppet till att omfatta moderskap verkar direkt improduktivt i den pro- cess som gör dagbarnvårdares verksamhet till arbete. Istället för att gränserna för vad som upp- fattas som arbete förflyttas, tvingas dagbarnvår- dare vakta på och skapa sitt arbete inom gränser- na för det som redan uppfattas som arbete. Detta är en empirisk iakttagelse som har betydelse för strategier46som söker inkludera kvinnor genom att vidga arbetsbegreppet. Den kvalitativa grän- sen mellan förvärvsarbete och hemarbete/ moderskap som utgörs av att moderskap endast förhåller sig indirekt till produktionssystemet
har tre dimensioner: verksamheten övervakas endast indirekt, relationen till arbetsgivaren är endast indirekt och slutligen är moderskap endast indirekt nödvändigt för arbetstagare och arbets- givare som individer.
Den kvalitativa skillnaden är ett sätt att för- ∂ytta könsrelationerna från produktionens sfär, annorlunda uttryckt ett sätt att avköna förvärvs- arbete och upprätthålla gränsen mot det privata.
k ö n o c h k l a s s
Upprätthållande av gränsen mellan oΩentligt och privat är en viktig komponent i skapandet av dag- barnvårdare som en del av arbetsmarknaden. Både lo och Kommunal var som organisationer kritiska till familjedaghem som lösning på barn- omsorgsfrågan. De förespråkade istället daghem och gick bara mycket motvilligt med på att accep- tera dagbarnvårdare och då som en tillfällig lös- ning. Trots att Kommunalarbetarförbundet var noga med att det var de som skulle vara avtalsslu- tande part för dagbarnvårdare,47var de tveksam- ma till att få dem som
(
aktiva)
medlemmar.Att organisera dagmammorna har visat sig vara en svår uppgift. Alla fackförbund vet hur trögt det är att organisera folk, som arbetar i
hemmiljö, som inte har arbetskamrater. Det blir inte bättre om löneläget från början är lågt och pressande.48
Problemet med att ansluta dagbarnvårdare fram- ställs i citatet som organisatoriska. Det är svårt att nå ut eftersom de vare sig har arbetsplats eller arbetskamrater.
Tveksamheten inför att organisera dagbarn- vårdare kan även tolkas som ett motstånd mot att inkludera arbete som äger rum i en privat miljö. Fackföreningsrörelsen som organisation bygger på att arbetsplatsorganisering och arbetsplats- kollektivet uppfattas som oΩentliga fenomen.
Skapandet av en arbetarklass baseras på en gemensam upplevelse av exploatering i arbetet.49 Dagbarnvårdare hävdar däremot inlednings- vis att deras projekt är ett kvinnoprojekt. Deras anställning hos kommunen ersätter en tidigare relation mellan dagmammor och de föräldrar som betalar dem för att ta hand om deras barn. Det nya innebär alltså att relationen ∂yttar ut i det oΩentliga och beskattade ljuset50 och att deras arbete omfattas av arbetsmarknadens institutionella och oΩentliga kontext. Trots den tidigare relationen är det först med den formella anställningen dagbarnvårdare organiserar sig
kring det gemensamma i att vara en yrkesgrupp. Deras situation karaktäriseras inte längre av prag- matism och individuella överenskommelser. Det finns generella regler och avtal som innebär att de har något att samlas kring, vilket leder till att de kan agera kollektivt. En dagbarnvårdare från Nacka utanför Stockholm tar initiativ till att starta Dagbarnvårdarnas intresseförening51som en protest mot den nyordning som uppfattas som en försämring:52 ”Vi dagmammor ansåg, att vi måste gå ut gemensamt, därför bildade vi den här föreningen”.53 Paradoxalt nog är det de beslut dagbarnvårdare opponerar sig mot som öppnar möjligheter för dem att sätta kraft bakom sina protester.54
Dagmammorna är dock tveksamma till att inordna sig på arbetsmarknadens villkor. Trots att de organiserar sig som en reaktion på att ha blivit behandlade som en grupp arbetstagare, tol- kar jag delar av agerandet från Dagmammornas intresseförening som ett försök att opponera sig mot synen på dem som arbetare. Motståndet kommer bland annat till uttryck i viljan att orga- nisera sig själva och i att de söker stöd hos Fredrika Bremer Förbundet.55Kvinnorna i Dag- mammornas intresseförening ser sig själva som kvinnor och sin organisering som ett ”kvinno-
projekt”.56 Intresseföreningen möter motstånd både från fackligt håll57 och från Svenska kom- munförbundet.58 Först när de börjar räkna sig som arbetstagare och inordnar sig i den institu- tionella strukturen på arbetsmarknaden genom att gå med i Kommunal, börjar deras arbete ge resultat. Marie-Louise Nilsson, styrelseleda- mot i Dagmammornas intresseförening och ord- förande i dagbarnvårdarnas stockholmssektion i Kommunal 1970–1974, menar att arbetet i Dag- mammornas intresseförening var som att ”slå huvudet i en vägg”. När de däremot börjar kom- promissa, leder det visserligen till splittring inom föreningen, men också till känslan av att något händer. Motståndet var inte lika kompakt.59
För att förstå det fackliga motståndet mot dagbarnvårdare kan gemenskapen kring arbete betraktas som gemenskap kring ett görande. På så sätt blir grunden för den fackliga organisering- en och för skapandet av en arbetarklass en identi- tet baserad på aktivitet och kultur snarare än på den kropp som kopplas till varande och natur. Tillhörighet till arbetarklassen blir därigenom socialt skapad, den är inte determinerad, inte naturbunden. För den enskilde betyder detta möjligheten till social rörlighet, för arbetar- klassen som kollektiv betyder det möjligheten att
förändra hela samhällssystemet. Att betraktas som arbetstagare är alltså inte förknippat med biologisk determinism på samma sätt som det är att vara mor eller kvinna. I föreställningen om arbete som görande finns dessutom en inbygd kraft att förändra. Att vara mor eller kvinna är med detta resonemang inget att samlas politiskt kring, eftersom situationen inte är möjlig att förändra. Dagbarnvårdare får alltså inte vara med så länge de envisas med att organisera sig som kvinnor.
Benämnandet av dagbarnvårdares verksamhet som görande och förståelsen av arbetet som en relation till arbetsgivare är därför en slags av- köningsprocess. Dagbarnvårdare skiljs från det moderskap som uppfattas vara knutet till kroppen och det biologiskt determinerade. Istället skapas de som arbetstagare med förmåga att förändra.
För att accepteras som subjekt med kraft och legitimitet att agera är dagbarnvårdare tvungna att inordna sig. De tvingas på sätt och vis att ta avstånd från sig själva som mödrar och kvinnor. Det subjektsskap som kommer via arbete kräver att de som agerar är, och agerar i kraft av att vara, arbetare:
Dagmammornas fackliga uppvaknande för 20 år sedan är lika dramatisk som den fackliga
kampen i seklets början. Ett stycke dold, kvinnlig, arbetarrörelsehistoria.60
Beskrivningen av dagbarnvårdares fackliga orga- nisering som ett ”uppvaknande” fångar hur deras organisering förutsätter att de uppfattar sig själva
(
och uppfattas av andra)
som arbetare ocharbetarklass istället för som mödrar och kvinnor. Den här typen av inkludering kan dock kritise- ras för att ske på den manliga normens villkor. Adriana Cavarero menar att universella kategorier är modellerade efter en manlig norm, vilket inne- bär att när kvinnor innesluts går de samtidigt miste om möjligheten att själva definiera sin värld. Cavarero kallar detta för ”homologisering”: att kvinnors erfarenheter görs om så att de kan dis- kuteras som analogier till mäns.61När dagbarn- vårdare inordnas som arbetstagare innebär det att deras erfarenheter skrivs in i en färdig mall och att de tillskrivs arbetstagarproblem.62 De organiseras inom ramen för en politiskt accepte- rad motsättning mellan arbetstagare och arbets- givare som i förlängningen hänförs till en höger–vänster-logik. Med detta avförs köns- dimensionen från den politiska agendan.
Det fackliga motståndet mot familjedaghem som omsorgsform och dagbarnvårdare som med-
lemmar kan tolkas som ett sätt för arbetarrörel- sen att förvissa sig om att föreställningen om arbete som ett exklusivt görande upprätthålls: ett sätt att hävda klass och arbete på bekostnad av kvinnor och moderskap. Det är också ett sätt att återupprätta en gräns mellan moderskap och arbete och att bibehålla arbetets könsneutralitet och universalitet. Könsrelationer har inte med arbete att göra och kvinnor fråntas möjligheten att agera som kvinnor.