I föreliggande studie har narrativ ansats använts för att fokusera de blivande och nyblivna specialpedagogernas berättelser om yrkeser- farenheter, tankar om det specialpedagogiska uppdraget och möten med barn/elever. Både i delstudie ett och två har några få öppna och/eller halvstrukturerade frågeområden39 bildat underlaget för intervjuer och samtal. I delstudie två, vilken skildrar de utexamine- rade specialpedagogernas första tid tillbaka i yrkeslivet, har den narrativa ansatsen dessutom en livshistorisk inriktning. Den livshi- storiska ansatsen försöker bl.a. förstå och besvara frågor om me- ning, hur personer berättar sina liv och hur personerna i sin tur in- flueras av andra (Goodson & Sikes, 2001).
4.2.1
Med fokus på undersökningsfrågan
Livshistoria som metodologisk ansats kan närmast beskrivas som eklektisk eftersom den som metod är öppen för en mängd olika tillvägagångssätt då det gäller datainsamling. Några av dessa är grundade samtal, intervjuer, användandet av livslinjer, dagböcker och andra skriftliga dokument. Dessutom kan, enligt Goodson och Sikes (2001), den livshistoriska ansatsen kombineras med använd- ningen av en rad andra metoder, däribland t.ex. observationer och intervjuer av andra personer inom samma kontext. Det är natur- ligtvis inte metoden själv som bestämmer tillvägagångssättet utan istället studiens syfte och frågeställningar (a.a.).
I livshistorieforskning kan forskaren bestämma sig för att göra en studie av exempelvis lärares yrkesliv, en studie baserad på iden- tifierade teman eller kritiska händelser eller en studie av hela livshi- storien. Dessa teman och berättelser om kritiska, avgörande, hän- delser hämtas ur den första intervjun, den grundade konversatio- nen (Goodson & Sikes, 2001).
39
Utgångspunkten för intervju och skriftlig fråga i delstudie ett, se bilagorna 3-4. Utgångspunkterna för intervju, dagboksskrivande och avslutande kollaborativt tolkande samtal, se bilagorna 6-9.
Elgqvist-Saltzman, Eriksson och Kim (1983) genomförde ett an- tal intervjuer med lärarinnor utifrån deras livslinjer med syfte att få kvinnorna att berätta om sina utbildningsdrömmar och upplevda hinder i utbildnings- och yrkeskarriären. Genom att kvinnorna får göra sina röster hörda är syftet att förstå deras situation bakåt och samtidigt att förstå en föränderlig tid (Elgqvist- Saltzman, 1993). Även Lilja Andersson (2007) använder sig av livslinjer som under- lag till samtal i sin studie av studerandes väg in i sjuksköterske- yrket.
Wennerström (2003) undersöker i sin avhandling i sociologi kvinnors klassmobilitet genom att i livshistoriska intervjuer låta fjorton kvinnor delge sina berättelser om sin klassresa där bl.a des- sa kvinnors utveckling, handlande och strategier som en del av ett livslångt identitetsbygge fokuseras. I sin avhandling i svenska med didaktisk inriktning använder Ursing (2004), som sitt empiriska material skönlitterära texter och låter dem tala till sig som berättel- ser av ”verkliga” lärarinnor, berättelser som i sin tur analyseras och tolkas.
Kollaborativt arbete
En livshistorisk ansats innebär att den intervjuade (subjektet, lära- ren) genom kollaborativt arbete tillsammans med forskaren kon- struerar livshistoria. Genom denna process sätts den intervjuades tankar och erfarenheter i fokus och denne träder fram som individ, subjekt. Forskaren kommer mycket nära den intervjuade när denne berättar. I den första intervjun, den grundade konversationen, ställs krav på forskaren att vara en god och sensitiv lyssnare. Goodson och Sikes (2001) framhåller vikten av att forskaren är en sådan person som den intervjuade har lust att tala med. Detta är något som även Malm (2003) uppmärksammar i sin yrkeslivshisto- riska studie av montessorilärare.
Den första intervjun, också benämnd den grundade konversa- tionen, skulle kunna betraktas som något mer och något annat är en vanlig intervju. Forskaren kan under intervjun fokusera på ett mindre antal frågeområden som söker svar. Frågeområdena skall vara så öppna som möjligt för att inte styra informantens berättelse i onödan. Det kan räcka med kanske fyra eller fem halvstrukture-
rade frågor. Viktigt då det gäller den livshistoriska ansatsen är att få människor att berätta, att uppnå flöde i berättandet.
Transkription
Under transkriptionen av intervjuerna är det möjligt för forskaren att leva sig in i dessa igen och att återkalla ett flöde av idéer för kommande analys. Genom lokalisationen av berättelsen är det möjligt för forskaren att hitta dessa teman. En fördel med livshisto- rieforskning är också möjligheten att träffa informanten igen för en uppföljning av den första grundade konversationens lokaliserade teman. Goodson och Sikes (2001) uttrycker sig på följande sätt :
The life story is the story we narrate about the events of our lives. This story often refers to the inner dialogue which we have called `our reflexive project of selves´ (s. 62).
Forskaren får också ta del av den intervjuades inre dialog eftersom informantens berättelse växer fram som ett reflekterat samtal. In- tervjuerna kan således tillföra informanterna en dimension av att ha verbaliserat och sorterat sina intryck och tankar. Bruner (1987) framhåller i detta sammanhang betydelsen av språket och av hur detta konstruerar berättelserna både stilistiskt, pragmatiskt och semantiskt. Vidare menar Bruner att:
When somebody tells you his life /…/ it is always a cognitive achievement rather than a through – the-clear-crystal recital of something univocally given. In the end it is a narrative achieve- ment (ibid., p. 13). /…/ The life story is the story we narrate about the events of our lives. This story often refers to the inner dialogue which we have called `our reflexive project of selves´ (a.a., s. 62).