I once had to take care of my kids for a few hours, and it was extremely difficult. Mothers truly deserve to have Paradise under- neath their feet.
Muslimsk pappa
Inledning
Sverige har på några få decennier förändrats från ett kulturellt homo- gent till ett mångkulturellt samhälle. Förändringen påverkar offentliga verksamheter på olika sätt men kanske är de mest påtagliga för soci- alarbetare som är en av yrkesgrupperna som kommer i direkt kontakt med invandrade personer. I den här artikeln diskuterar vi mångfald och socialt arbete kring frågorna: hur ser det ut i Sverige, men framförallt i Malmö, när det gäller olika former av stöd som riktar sig till föräldrar? Vilka möjligheter har de att ta del av föräldrainformation och diskutera sitt föräldrakap? Var vänder man sig när det uppstår problem i familje- livet; i äktenskapet eller med barnen?
Många av de institutioner som möter och arbetar med föräldrar som migrerat till Sverige har ofta att hantera komplexa situationer. Mödra- och barnhälsovården har exempelvis svårt, på grund av språksvårighe- ter eller en annan syn på förebyggande insatser, att nå ut med hälso- förebyggande information till nyanlända föräldrar. Framför allt når man endast mödrarna och sällan eller aldrig fäderna. Svårigheten att nå ut till fäder finns även bland svenskfödda och svensktalande föräldrar men är särskilt tydligt i invandrargruppen (Fabian et al 2004). Det innebär att många fäder som migrerar till Sverige sällan deltar i föräldragrupper och därmed ges mindre förebyggande information än andra. Behovet av kunskap om dessa fäder är alltså både stort och angeläget. Även inom skolan och socialtjänsten framförs det ofta en syn på papporna som ”viktiga att nå”. När Rosengård brinner eller tidningarna rapporterar
om ungdomar på glid så är manliga förebilder och ett större ansvarsta- gande från fädernas sida ofta uttryckta önskemål (Johansson 2006).
Samtidigt är det inte ovanligt att det i massmedia målas upp en näs- tan motsatt bild av män, migration och föräldraskap. I tidningar och tv lyfts det ofta fram spektakulära och tragiska exempel på fäder som är våldsamma, desperata och förtryckande. Debatten om hedersmord och fäder som till och med är beredda att utöva extremt våld mot sina egna barn har många gånger färgat bilden av fäder från traditionella och starkt religiösa kulturer. Samtidigt har de också sammankopplats med en hopplöshet där de är offer för arbetslöshet, marginalisering och utanförskap. Men mer konkret, på vilket sätt påverkar migrationen för- äldraskapet och är det verkligen viktigt att beakta religionen i mötet med dessa föräldrar? Religionens inverkan på det sociala arbetet är en fråga som blivit allt vanligare att ställa under senare år (Se ex Furness & Gilligan 2010). Debattens vågor har ibland gått höga kring barn som inte tillåts delta i sexualundervisning och gymnastik (Ouis 2009) eller föräldrar som förhindras att utöva sitt föräldraskap inom ramen för sin religion (Kahn 2006, Lamb & Bougher 2009; Este & Tachble 2009, van Rooij, Balen & Hermanns 2006). Särskilt muslimska fäder har ofta hamnat i massmedias fokus och framställts som bärare av traditionella värderingar.
Det finns idag en hel del forskning med fokus på just muslimska fäder (Skarsaune 2006, Pels 2000,) men också rådgivningslitteratur från olika intresseorganisationer. Nation of Islam är ett exempel på en större organisation som bland annat via internet sprider sitt budskap om den muslimske pappan i exil som behöver stöd för att återupprätta sin posi- tion. Andra rörelser som Islam on line eller Islam of today är också mycket aktiva i att understryka vikten av att ge mig rerade muslimska män möj- ligheten att utöva ett islamskt föräldraskap i väst världen. Islam of Today ger exempelvis ut handfasta rådgivningsskrifter om föräldraskap med titlarna ”Islamic teaching on the importence of parents” och ”Quali- tytime with dad – Tips for muslim fathers”. I England arbetar också en av de största aktivistorganisationerna kring faderskap, The Fatherhood institute, med den muslimska organisationen An-Nisa Society för att öka kunskapen om muslimska mäns föräldraskap. Muslimska fäder utgör en egen kategori fäder på hemsidan som samlar både forskning och mer praktisk orienterad rådgivningslitteratur på området. Ett exempel är rapporten Working With muslim Fathers: a guide for practitioners där man
diskuterar ”challenges and strengths of muslim fathering in the UK in the context of Islamic faith based perspective”.
Materialet
Innehållet i kapitlet bör betraktas som preliminärt: syftet är att presen- tera några av de arbetshypoteser vi formulerat i samband med den in- ledande kartläggningen Muslimska män, migration och stöd i föräldraskapet som vi arbetat med under 2009. Denna pilotstudie tog formen av en tematisk blandning av infallsvinklar och ur detta har vi lyft ut frågor som är fokuserade vid just muslimska män och deras sociala problem. Vi har intervjuat ett 20 tal representanter för olika institutioner och verksamheter som på olika sätt möter fäder och män som migrerat hit till Sverige. Det rör sig om företrädare för hälso- och sjukvården, skolan och socialförvaltningen men också olika frivilligorganisationer och reli- giösa verksamheter. Platsen för datainsamlingen är Malmö; en stad som under de senaste decennierna genomgått en påtaglig avindustrialisering i kombination med en hög invandring. Malmö stad räknar med att un- gefär 39 % av stadens totalt ca 294.000 invånare har utländsk bakgrund (se www.malmo.se/statistik 2010-06-10).
Hur många av dessa som identifierar sig som muslimer är svårt att veta med säkerhet eftersom det är otillåtet att registrera religiös tillhörig- het i Sverige. En kvalificerad gissning, baserad på hur många som har sitt ursprung i länder där islam är majoritetens religion, är att antalet muslimer i Malmö uppgår till mellan 21-25.000 personer. Med iranier medtagna i siffrorna hamnar man på det högre talet och tvärtom. Det är dock oklart i vilken utsträckning personer med iransk bakgrund praktiserar islam. Ten- densen verkar vara att många iranier väljer att distansera sig från islam på grund av den auktoritära regim som i islams namn styrt landet sedan 1980. Merparten av intervjuerna är gjorda i Rosengård, en stadsdel vars befolkning uppvisar en mängd olika nationaliteter. I dagsläget finns där mer än 127 olika språkgrupper representerade. Stadsdelen har en klart yngre befolkning än övriga Malmö, och ca 35% är under 20 år. Detta innebär att antalet barn, barnfamiljer och föräldrar är mycket stort.
Vi är medvetna om att det är möjligt att ha synpunkter på kategorin ”muslimska män”. Termen kan uppfattas som alltför generell eftersom den ”omfamnar” män från olika världsdelar och kulturkretsar: Europa
en sådan kategorisering men samtidigt är det viktigt att vara medveten om att religionen är en betydelsefull aspekt av föräldraskap och sociala relationer för män (och kvinnor) som kommer från länder där islam är majoritetsreligion. Innebörden av ”islam” varierar emellertid mellan individer och grupper. De teman som behandlas i kapitlet är inte heller enbart specifika för just muslimska föräldrar utan kan också ha en mer generell bäring på andra föräldrar som migrerar till Sverige.
Exilsituationen
Utgångspunkten i studien är att migrationsprocessen innebär skillna- der i hur muslimska kvinnor och män upplever anpassningen till en ny kulturell och so cial kontext och hur de bemöts av det mottagande samhället. Flera studier lig ger till grund för detta antagande, en del ge- nomförda här i Sverige. I Carlboms (2003) studie framkom exempelvis tydligt att kvinnor och män som växt upp inom ramen för traditionella familjemönster försattes generellt i två olika soci ala situationer när de etablerade sig i Sverige. Kring frågan om föräldraskap, uppvisade kvin- nors tillvaro en högre grad av social kontinuitet än männens som prägla- des av mer påtagliga förändringar. Många kvinnor med ursprung i mel- lanöstern har socialiserats i en traditionell kvinnoroll där de förväntas ha huvudansvaret för hushållet med allt vad detta innebär av hem och barnupp fostran. Männen, som lärt sig att de ska vara familjeförsörjare, hamnar dock på grund av arbetslöshet i en position där det blir svårt att leva upp till förväntningarna.
Att migrationen kan innebära starkare omvälvningar för mäns än kvinnors föräldraskap framkom också i två tidigare studier av Plantin med fokus på för äldraskap och migration (Ny, Plantin, Dejin-Karls- son & Dykes 2006; 2007). Även om dessa studier hade som primärt syfte att undersöka arabisktalande för äldrars möte med den svenska mödra- och barnhälsovården framkom det tyd ligt hur kvinnorna snabbt etable- rade en starkare trygghet i sitt föräldraskap än männen. Delvis tycktes detta bero på att de gavs ett starkare stöd i sitt föräld rablivande (se även Dejin-Karlsson & Östergren 2004, Fabian et al 2004, Ös tergren 2003) men också på att moderskapet, som Carlbom (2003) fann, var minde sårbart för yttre förändringar som exempelvis av arbetslöshet och mins- kad förmåga att försörja. Liknande resultat har även framkommit i stu- dier av (se till exempel Lewin 2001, Darvishpour 2002, Al Badawi 2003).
I den internationella litteraturen kring män, föräldraskap och migration ges det ofta en dyster bild av migrationens konsekvenser. Den visar hur familjernas so ciala och ekonomiska stödsystem ofta undermineras ge- nom migrationen vilket innebär stora påfrestningar på familjens inre re- lationer och föräldrarnas hälsa. Fäders försämrade självkänsla på grund av arbetslöshet, fattigdom och förlorad social status sammankopplas ofta med förekomsten av depression, sorg, skuld, isolering och i en del fall även ökad förekomst av bestraffning av barnen (Jensen, 2008). Även Roer-Strier et al (2005), vars studie ba seras på fäder som migrerat till Kanada och Israel, fann att fäderna hade stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och att detta påverkade föräldra skapet negativt. I de fall många fäder får jobb är dessa oftast dåligt betalda och av lägre status än man hade i hemlandet (Lamb & Bougher 2009). Det kan i sin tur leda till att många fäder tvingas till dubbelarbete och stor från- varo från familjelivet (Qin, 2007). Samtidigt framkom även här positiva effekter av migrationen då männen betonade ökade möjligheter att få information om barn och föräld raskap, bättre möjligheter för barnen att få utbildning samt en bättre tillgång till arenor/platser som underlät- tar kontakten mellan fäder och barn (lekplatser, id rottsplatser och så vidare).
Obefintliga stödåtgärder för män
Det finns idag mycket få öppna stödåtgärder i Malmö som riktar sig till muslimska män/fäder och har fokus på familjelivet och föräldraskapet. Flera institutioner så som MVC och BVC välkomnar fäder men i realite- ten riktas inga specifika åtgärder för att möta dem. En del verksamheter har dock anställt arabisktalande personal för att kunna möta muslimska män med ursprung i Mellanöstern på ett bättre sätt men inte heller nå- gon av dessa gör några ak tiva försök att nå ut till männen. Ett exempel är kriscentrum för män som anställt en arabisktalande terapeut men som trots det inte möter ett större antal män som migrerat hit från Mel- lanöstern. Verksamheten ligger i centrum av Malmö, och därmed långt från Rosengård, något som delvis skulle kunna förklara situationen.
Enstaka projekt med särskilt fokus på familjeliv och mäns föräldra- skap för per soner som migrerat till Sverige har trots allt initierats, några har lagts ned medan andra drivs vidare. En satsning på pappagrupper
lade ner sin verksamhet efter något år på grund av att alltför få män kom dit. Svårigheten med att locka fäder till olika former av BVC–verk- samheter är dock inte unikt för familjecentralen Sesam utan är generellt över hela landet (Fägerskiöld 2006). Ett pågående projekt som däremot dragit till sig ett större intresse är de föräldra- och relationscirklar på ara- biska som er bjuds de intagna på Kirsebergsanstalten (se Cinthio, 2010). Cirklarna har ägt rum på flera anstalter runtom i Skåne sedan 2006 men drivs här av två cirkelledare, en man och en kvinna. Cirklarna har va- rit mycket populära bland internerna men numera har man övergått från att ge renodlade föräldracirklar till personer som redan är pappor till att också omfatta yngre män (eventuellt blivande pappor) i så kall- lade relationscirklar. Upplägget i dessa är att man träffas tio gånger och diskuterar relationer som tematiserats under rubriker som exempelvis barndom, intimitet och migration. En av de delaktiga i relationscirk- larna beskriver arbetet:
Vi pratar mycket om hur ens olika relationer påverkas av fängelse- straffet och om hur man kan förändra sitt eget sätt att vara i olika relationer, om könsroller, jämställdhet, sexualitet och heder, samt hur det är att leva som man och förälder i Sverige. Hittills har cirk- larna hållits på arabiska men nya cirkelledare med andra språkkun- skaper har utbildats vilket öppnar upp för att köra verksamheten på till exempel persiska, dari och pashtu samt olika kurdiska språk. Ett annat projekt riktat till muslimska män som behandlar frågor kring föräld raskap och barnuppfostran är ”Cat-cope”- projektet i Rosengård som drivs av Somalilands förening. Projektet startades ursprungligen med hjälp av pengar från socialstyrelsen och har huvudfokus på Cat- missbruk men det innehåller också tydliga moment kring föräldraskap/ uppfostran. Även Nattvandrarna i Hyllie, som delvis drivs av en ara- bisk förening, planerar att starta cope-utbildningar för män/fäder under nästa år. Trots att det endast finns ett väldigt litet frivilligt institutionellt stöd till de muslimska männen i de ras föräldraskap finns männen när- varande i en mängd olika diskuterade pro blemområden som kommit upp under intervjuerna. Det kan röra alltifrån barn som saknar ett aktivt vuxenstöd till män som mår psykiskt dåligt eller på olika sätt agerar de- struktiv för familjen/enskilda familjemedlemmar.
är dock betydligt större på området barn, familj och föräldraskap. Vi har identifierat en rad olika arenor, institutioner och projekt som tydligt riktar sig till kvinnorna och där mödrar ges möjlighet att få stöd och hjälp i föräldraskapet. Att mycket av stödet så ensidigt riktas till kvin- nor och barn och inte till män är inte helt oproblematiskt menar många av våra informanter. Dels för att de ser att många män inte mår bra men också för att familjeproblem i Mellanöstern av tradition löses med hjälp av alla berörda inom den närmsta kretsen. Kollektivet är alltså en viktigare faktor än individen i detta sammanhang. Denna bild framförs också av internationell forskning på om rådet. Flera forskare verksamma i Mellanöstern, eller med frågor som rör invandring från den regionen, har poängterat betydelsen av att involvera män när det handlar om att hantera eller försöka lösa sociala problem för någon av gruppens med- lemmar (Dwairy & Van Sickle 1996).
Vilken betydelse vi ska tillskriva det kollektiva tänkandet hos mus- limer eller andra personer från Mellanöstern är en öppen fråga. Vissa forskare menar att den kollektivistiska sociala organisationen får till följd att människor har utvecklat en helt annan typ av tankesätt än individu- aliserade västerlänningar i dessa frågor. Västerlänningar förväntas lösa problem genom att bearbeta sitt ”inre” med allt vad det kan innebära av jobbiga känslor, lära sig att ta ansvar och självdisciplinering. Muslimer löser däremot inte problem genom att skärskåda det individuella käns- lolivet utan genom att reorganisera de sociala relationerna i hela grup- pen (Dwairy & Van Sickle 1996, Dwairy 2002).
Förlorad status
Flera av våra intervjupersoner har påpekat att många värderingar och normer kring familj och föräldraskap är fundamentalt annorlunda i Sve- rige jämfört med hemländerna. Framför allt råder en stor enighet kring att mannens roll som obestridlig auktoritet och försörjare, många gång- er sviktar när man kommer till Sverige. En av imamerna som i många år konsulterats som problemlösare av kvinnor och män i Rosengård menar att familjerelationerna riskerar att vändas upp och ner i exil. I ett tidigare forskningsprojekt uttrycker han det så här:
det mer kvinnan som tar kommando. Det är mamman som kom- mer med barnen till vårdcentralen och då måste mamman lära sig språket. Hon lär sig systemet och hur det går till. Men vad gör pappan? Han är hemma eller sitter med kompisarna på kafé och röker. De har tappat sin roll. De får en identitetskris. […]. På grund av arbetslöshet har pappan förlorat sin roll i familjen. Män sitter hemma i flera år med påföljd att familjen ser honom som en nolla. Familjen blir en omvänd pyramid. Det blir barn och mamma, pappa har ingen funktion. Då blir han negativ till sam- hället och kritiserar hela tiden makten i samhället. Han tänker: det är det här samhället som har tagit all makt ifrån mig och jag har ingen makt hemma. Kvinnan har mer stöd från samhället. På socialkontoret stödjer de henne. Där uppmuntrar de henne att skiljas och infor- merar henne om att hennes ekonomi blir bättre. Det blir kaos i familjen. Det blir mer psykiska problem bland folk. Mannen blir isolerad och barnen och mamman är i kamp med honom hela tiden (Carlbom 2007 s. 190).
Lösningen på denna problematik, som de formuleras i citatet, tycks ligga i ett (åter)upprättande av en patriarkal familjestruktur där mannen återfår sin status genom rollen som försörjare. Det är i så fall en lösning som står i strid med värdet av jämställdhet mellan kvinnor och män; ett av de mest centrala värdena i svensk, för att inte säga västerländsk, kultur. Sociala interventioner i muslimska familjer kan således uppfattas som motsägelsefulla om de bygger på värderingar som sätter individuel- la kvinnors möjligheter till oberoende högre än värdet av att hålla sam- man familjen som enhet. Samma resonemang förs av Perez (2004) som pekar på problematiken med att mycket av det sociala arbetet på det här området ”utförs efter en normerande svensk syn på samlevnadsfrågor vilket kan leda till skilsmässor och tragedier (s. 227).
Männen har också, som tidigare forskning visat, svårare att ta sig in i samhället och integreras inte lika snabbt som kvinnor och barn (Ny, Plantin, Dejin-Karlsson & Dykes 2006, Carlbom, 2003). Med arbetslösheten/ sysslolösheten följer minskad auktoritet inom famil- jen. Därför, menade någon av våra intervjupersoner, skapar sig en del ”låtsassysselsättningar” som ger sken av att de är aktiva eller är beredda att gå långt för att få jobb och därmed upp värderas i andras ögon. Att bli delaktig i ett organiserat arbete för islam kan vara en
sådan strategi. En av våra informanter beskrev att han vägrade att låta sig passiviseras och star tade därför en religiös förening i Rosengård. Fördelen med att välja islamisk aktivitet som sysselsättning är att det ger auktoritet och status i andra musli mers ögon. Dessutom är det möjligt att göra en insats för Gud, något många muslimska män upp- lever som en plikt.
Många män blir också, enligt våra intervjupersoner, beroende av barnen för tolkning av olika vardagliga händelser eller information från myndigheter. De kan sakna grundläggande kunskaper om sina rättig- heter här i Sverige eller var man skall vända sig vid olika problem. Även här blir alltså barnen ”tolkar” och ”auktoriteter” för sina egna föräldrar. Många män sägs också ha felaktiga föreställningar om kvin- nors och barns juridiska över höghet i Sverige och känner sig därför maktlösa. De upplever en risk för att barnen successivt tappar intresse för religiösa och traditionella värderingar i det nya landet; ett minskat intresset för pappans ”ansvarsområde”. Konsekvenserna för vissa män kan yttra sig i form av dåligt självförtroende, känsla av utanförskap och despe ration och i värsta fall våld mot närstående. Många män drabbas också av apati och passivitet (se Darvishpour 2002, Carlbom 2003). Var vänder sig män då?
De flesta av våra intervjupersoner menar att många män förmodligen vänder sig till någon imam eller till släkt och vänner när de har problem. En del under stryker dock att man oftast försöker bära problemen själv och att det tar lång tid innan man tar steget och begär hjälp. Någon röst menade också att de flesta männen har dålig kunskap om att man kan få hjälp av någon professionell (och inte bara av religiösa ledare). Denna bristande kunskap, i kombination med att många institutioner inte når ut med information kring sin existens, resulterar i att få män söker hjälp – till och med då det finns arabisktalande personer anställda (på exem- pelvis Kriscentrum för män och Pappagruppen på Sesam).
Studier från England visar att bristen på information från samhäl- let om hur man bör/kan agera som muslimsk pappa i ett västerländskt land leder till att många unga män finner den reguljära föräldrainfor-