När leverantörernas prestation bedöms genom mätning av leveransprecisionen från leverantören mellan det Bekräftat leveransdatum och det Bekräftat inkommit i Baan mäts leverantörerna på faktorer som de inte kan påverka. Detta är enligt Mattsson (2010) inte ett rättvist sätt att genomföra mätning av leverantörens prestationer. Dessa områden som leverantören inte kan påverka har tagits fram utifrån insamlad data från fallföretaget och det har framkommit att det i dessa områden kan uppstå problem som inte leverantörerna ska hållas ansvarig för. De områden som leverantörerna inte har ansvar för eller kan påverka i mätningen är transporttid och hantering på godsmottagning.
52 När Alimak i dagsläget mäter sina leverantörers prestation mäter de leveransprecision, transporttid, hantering på godsmottagning och kvalitetskontroll. De försöker mäta detta genom mätning av orderrader som bekräftats som ankommet i Alimaks system på rätt datum.
Det hade utifrån teori och den kvalitativa och kvantitativa datainsamlingen gått att mäta leverantörernas prestation på bättre sätt, där de mäts på vad de kan kontrollera och har ansvar över. Enligt 3.3.4 Leveransprecision används ofta måttet leveransprecision för att mäta om leverantörerna levererar i rätt tid.
Enligt Mattsson, 2012 bör leverantörer endast mätas på det som de har ansvar över.
Leveransvillkoret avgör enligt Incoterms, 2010 var ansvaret så som kostnader och risk för transport, övergår ifrån leverantören till köparen. Detta ansvar berör också om det är köpare eller säljare som ska försäkra gods under transport. I dagsläget mäts alla leverantörer på samma sätt oberoende av leveransvillkor. Det har även i nulägesanalysen framgått att leveransvillkoren är otydliga i avtal och att det inte alltid är de villkor som står i avtalet som används. Eftersom Alimak får fraktstöd för transporter de betalar och därför vill ha ansvaret över transporterna bör de använda leveransvillkoret EXW eller FCA då ansvaret vid dessa villkor går över till kunden innan transport av gods. Då det utifrån observation av legotransporten har framgått att de oftast är leverantören som lastar godset på transporten bör leveransvillkoret vara FCA för att leverantören bör vara ansvarig om något inträffar under lastning av godset. Leveransvillkoret med leverantörer som levererar med andra transportbolag där transporten betalas av Alimak bör vara FCA och leverantörerna bör även i dessa fall lasta på godset på transporten.
De leverantörer som har ett D-villkor (så som DDP, DAT) och då har ansvar över godset tills det ankommit till Alimak bör mätas på när godset ankommit till Alimak. Om Alimak hade använt D-villkor med alla leverantörer skulle de få ökad kontroll och mindre administrativt arbete samt att de inte betalar några fraktkostnader. Detta hade dock bidragit till att inköpspriserna troligtvis hade ökat då leverantören står för ansvaret och kostnaden samt att Alimak inte hade erhållit något fraktstöd. Om D-villkor används mäts leveransprecisionen när transportbolaget lämnar av godset på Alimaks godsmottagning. För att detta ska vara genomförbart bör transportbolagen kunna bidra med information om upphämtning och avlämningstider. Utifrån nulägesanalysen har det framkommit att transporterna till Alimak sker med flertalet olika transportbolag där denna information inte alltid finns att tillgå på ett bra sätt. Enligt Mattsson (2012) kan EDI användas för överföring av information mellan två företag vilket kan underlätta att få tag i information som behövs för mätning av leverantörernas prestationer.
I nulägesanalysen analyserades vad som skulle ske med mätningen av leveransprecisionen om den mättes mot när godset hämtas upp av transporten, alltså med leveransvillkoret FCA.
Denna analys tyder på att om mätningen sker mot när godset upphämtas så blir leveransprecisionen för de undersökta leverantörerna 72 % i tid, vilket kan jämföras med dagens mätning där 77 % av dessa leverantörers orderrader levererades i tid, se Tabell 5.11 i 5.4 Leveransvillkor. I denna nulägesanalys framgick det också att 20 % av orderraderna var tidiga om mätningen skedde mot det upphämtade datumet jämfört med 11 % tidiga med den
53 nuvarande mätningen. Det framgick också att antalet sena leveranser minskade från 11 % med nuvarande mätning till 8 % om mätningen sker mot upphämtningsdatum, vilket tyder på att godset i större utsträckning kommer tidigt men också mindre sent och därför kommer skapa mindre brist i produktionen.
Det framgår även ur Tabell 6.4 nedan att vissa leverantörer får mycket bättre leveransprecision om de mäts på upphämtningsdatumet. Exempelvis får Leverantör 21 100 % i leveransprecision med mätning mot upphämtningsdatum jämfört med 58 % i tid om med den nuvarande mätningen används. Varken Leverantör 21 eller planerarna lägger in extra transportdagar för gods från dem, se Tabell 6.4 vilket tyder på att otydligheten angående om det är leverantören eller planerarna som ska lägga in transporttiden påverkar mätningen av leverantörernas prestationer. Däremot kan spannet om vad som anses vara godkänd av leverantörerna variera. Leverantör 26 anser sitt gods i tid om det är fem dagar tidigt och två dagar sent, vilket medför att de är mer i tid om mätningen sker efter godsmottagningen. Detta för att transporten till Alimak gör att de inte blir tidiga. Varken planerarna eller Leverantör 26 lägger in transporttid. Se Tabell 6.4 nedan.
Tabell 6.4 Lista på de leverantörer som har uppsamlad information om mätpunkterna, där jämförelse sker mellan om leveransvillkoret FCA hade används istället för den nuvarande mätningen, men även en totala pålagda tiden för transportdagar från både leverantörer och planerarna.
Upphämtningsdatum Inlagda
Om denna mätning ska användas måste antalet dagar för transporten läggas till i efterhand.
Det har i utifrån informationsinsamlingen framgått att flertalet av Alimaks leverantörer mäter
54 den utgående leveransprestationen från när det är klart för transport från dem. Detta gör att det blir ett mer liknande sätt att mäta leveransprecisionen mellan Alimak och deras leverantörer, vilket i Mattsson (2010) säger är viktigt för att kunna genomföra en bra mätning.
Enligt Pettersson (2012) kan leveransprecision mätas som antalet order i tid dividerat med totala antalet order. Denna mätning sker under en specifik tidsperiod. Alimak mäter antalet orderrader i tid dividerat med totala antalet orderrader under tidsperioden. Enligt Mattsson (2012) kan leveransprecision mätas på olika sätt, antal verkliga leveranser i förhållande till antal lovade leveranser under en tidsperiod och antal försenade leveranser i förhållande till totalt antal leveranser. Alimak mäter i dagsläget leveransprestationen mot det totala antalet levererade leveranser under en tidsperiod på en månad vilket enligt Mattsson (2012) är ett snävare sätt att mäta leveransprecisionen än mot antal lovade leveranser.
Både Pettersson (2012) och Mattsson (2010) påpekar att ett företag kan ha en toleransgräns där leverantören kan leverera godset ett antal dagar för tidigt eller för sent och det kan fortfarande vara godkänt. Detta har Alimak i dagsläget då orderrader som är tre dagar tidiga och två dagar sena anses vara godkända internt för att beräkna in tid för hantering på godsmottagning, medan leverantörer får vara noll dagar sena. Pettersson (2012) nämner att det ofta är för generellt att mäta leveransprecisionen med att en order som levereras på rätt vecka är godkänd. Det har utifrån informationsinsamlingen från leverantörer, se Bilaga Leverantörsintervjuer framgått att vissa leverantörer mäter sin utgående leveransprestation på detta sätt. När leveransprecision mäts kan enligt Mattsson (2010) måttet utökas med hur stor andel av leveranserna som var tidiga och hur stor andel som var sena, vilket Alimak i dagsläget gör. Mattsson (2010) förklarar att utvidgning av mätningen av leveransprecisionen även kan innebära att ange hur många dagar tidiga eller sena leveranserna var, vilket Alimak i dagsläget inte mäter.
Problem som kan uppkomma vid mätning av leveransprecision är enligt Mattsson (2010) hur restnoteringar ska hanteras. Det kan vara en delleverans som kunden efterfrågar eller som inte påverkar kunden och därför är godkända. För dessa leveranser kan kundföretaget och leverantörer komma överens över ett nytt leveransdatum, detta är hur Alimak säger att de bör göra i dagsläget. Det har i nulägesanalysen framkommit att detta inte alltid sker då planerarna inte alltid lägger en extra orderrad om en delleverans är godkänd. Hur delleveranser ska hanteras är svårt att generalisera och det är ofta bra att hantera dessa specifikt för olika fall.
Det skapar dock mindre administrativt arbete att inte godkänna delleveranser och endast göra orderraderna godkända i systemet när hela leveransen ankommit.
Enligt Mattsson (2010) kan lagerservicenivå mätas på antingen ordernivå, orderradnivå eller artikelnivå vilket även kan appliceras på mätning av andra prestationsmått som exempelvis leveransprecision. Ordernivå är det hårdaste sättet att mäta då alla orderrader och artiklar måste vara levererade för att ordern ska bli godkänd. Artikelnivå är det minst strikta sättet att mäta då andelen artiklar levererade i rätt tid mäts. I dagsläget mäter Alimak sin leveransprestation på orderradnivå, detta är ett passande alternativ för att mäta leveransprecisionen då det är mindre strikt än ordernivå men hårdare än artikelnivå.
55 Leveransprestation från leverantörer kan enligt Khairur, Talib & Tan (2007) mätas med en metod som kallas DIFOT. Här mäts antalet order som inte levererats i rätt tid eller i rätt kvantitet som icke-godkända, vilket betyder att delleveranser inte är godkända. Detta är ett möjligt sätt för Alimak att mäta sin leveransprecision om de inte vill godkänna delleveranser, vilket betyder att rätt kvantitet ingår i mätningen. I de fall där delleveranser inte är godkända av Alimak sker mätningen på likadant sätt fast med antalet orderrader som är godkända dividerat med totala antalet orderrader. Enligt Mattsson (2010) kan det mätas på orderradnivå om mätningen inte ska vara lika strikt.
Den mätmetoden som används idag tillåter ingen variation mellan hur många dagar transport av gods tar och hur många dagar planerarna eller leverantören sätter in. Om antalet dagar hade varit samma antal dagar som transporten tar och planerarna eller leverantören alltid satte in rätt antal dagar på transporten samtidigt som godsmottagningen bekräftade allt inom 24 timmar så skulle dagens mätmetod ge acceptabelt resultat. Utifrån nulägesanalysen kan det utskiljas att så är inte fallet vilket gör att mätmetoden blir ett instabilt och felaktigt sätt att mäta leverantörerna på. I dagsläget hinner godsmottagningen med 84 % på 24h och transporterna varierar från typvärdet upp till 47,5 %.