Francis (2004) konstaterar revisionsmisslyckande som ett mått på revisionskvaliteten.
Då ett revisionsmisslyckande förekommer beskriver det den lägre ändan av skalan för
revisionskvalitet. Revisionsmisslyckande förekommer vid två olika skeden. Det första skede är då revisions principer samt lagar inte har implementerats av revisorn vid revideringen. Det andra skede som uppfyller kraven på revisionsmisslyckande är då revisorn inte lyckas utfärda en ren revisionsberättelse, det vill säga resultatet är i båda fallen att årsredovisningen av kunden är delvis eller totalt missledande för intressenterna. Francis (2004) uppskattar revisionskvaliteten som ett mått där man antingen möter eller inte möter de professionella samt rättsliga kraven som är ställda vid revision av ett företag. Med detta menar Francis (2004) att desto större sannolikhet det finns för revisionsmisslyckande, desto lägre revisionskvalitet är det och vice versa.
DeFond & Zhang (2014) diskuterar revisorernas ansvar och dess utsträckning. Enligt DeFond & Zhang (2014) är revisorernas ansvar betydligt bredare än endast uppteckning av fel som bidrar till revisionskvaliteten. Med detta menar DeFond & Zhang (2014) att ansvaret även bygger på kvaliteten på kundens finansiella dokument och därmed bör revisorerna iaktta professionellt omdöme vid granskning.
Ett annat mått på revisionskvaliteten är mängden rättsfall mot revisionsbyråer. Enligt Francis (2004) är detta ett av de övertygande måtten på revisionsmisslyckande. Vid rättsfall mot revisionsbyråer kan man tolka att det är frågan om ett totalt revisionsmisslyckande och därmed har detta en inverkan på revisionskvaliteten. Det förekommer ändå rätt sällan rättsfall mot revisionsbyråer, speciellt i USA. Mängden rättsfall i USA mot revisionsbyråer var ändå relativt liten under åren 1960–1995.
(Francis 2004)
Francis (2004) skriver även om att revisionskvaliteten har kopplats ihop med styrelsen och styrelsens revisionsutskott. Francis (2004) konstaterar att revisionskvaliteten är betydligt högre då styrelser samt revisionskommittéer är mer oberoende dvs består av flertal externa styrelseledamöter. Det konstateras även att ifall styrelsen är oberoende är revisorerna lättare benägna att utfärda rapporter gällande fortsatt drift. Enligt Francis (2004) är det även en mindre benägenhet av dessa styrelser att avskeda revisionsbyrån vid utgivande av revisionsrapport gällande fortsatt verksamhet.
Både DeAngelo (1981) och Francis (2004) lyfter fram företagets storlek och dess inverkan på revisionskvaliteten. DeAngelo (1981) anser att revisionsbyråns storlek är ett mått för revisionskvaliteten gentemot revisorns oberoende. Detta på grund av att en kund i stora företag inte är så viktig att det skulle vara lönsamt för revisionsbyrån att ge ut en revisionsberättelse som inte stämmer överens med verkligheten. Deras rykte för deras kundportfolie är betydligt viktigare än rykte för en enstaka kund. Därmed har
revisionsbyråerna inte incitament att rapportera missledande eftersom de vill behålla sitt rykte.
För minde revisionsbyråer med mindre mängd kunder, kan en enstaka kund däremot vara betydligt viktigare. De mindre revisionsbyråerna kan därmed enklare hamna i situationer med incitament att rapportera felaktigt och missledande, på grund av rädslan över att förlora sina kunder ifall de verkliga felen märks ut. Detta kan anses vara en av faktorerna varför Big4 företag kan anses ha en högre revisionskvalitet än mindre revisionsbyråer. Big4 företagen har även möjligheten att begära högre revisionsarvoden vilket igen kan enligt Francis (2004) leda till högre revisionskvalitet. Företag kan motivera högre revisionsarvode antingen i form av högre prestation dvs mera arbetstimmar eller i form av högre kompetens hos revisorerna. Det finns även andra faktorer som stöder att revisionsbyråns storlek har en inverkan på revisionskvaliteten.
Generellt förs Big4 företag mer sällan till rätten, och får mer sällan böter från SEC. Detta kan dock bero på att Big4 företag har mera resurser än de mindre revisionsbyråerna att bekämpa rättsfall. (Francis 2004)
Enligt Hoitash, Markelevich & Barragato (2007) är även revisionsarvodet ett mått på revisionskvaliteten. De anser att ett högre revisionsarvode kan påverka revisorns insats i granskningen vilket naturligt ökar revisionskvaliteten. Hoitash et al. (2007) påstår även att desto högre revisionsarvode, revisionsbyrån får, desto mer ekonomiskt beroende är de av kunden. Detta igen kan påverka revisorernas oberoende samt deras tröskel att upptäcka och informera om fel de hittar. Enligt Hoitash et al. (2007) är rädslan inom revisionsbyrån för att mista kunden högre än viljan att rapportera de upptäckta felen, vilket leder till ett revisionsmisslyckande. (Hoitash et al. 2007)
Ett annat sätt att mäta revisionskvaliteten är mängden godtyckliga periodiseringar.
Godtyckliga periodiseringar används ofta för att resultatmanipulera och anses därmed inte förknippas med god revisionskvalitet (Hoitash et al. 2007). Användningen av godtyckliga periodiseringar anses vara mer subjektivt eftersom det reflekterar på ledningens omdöme. Detta igen leder enligt Krishnan (2003) till att företag med flera godtyckliga periodiseringar är svårare att revidera än företag med färre. Därmed anses även godtyckliga periodiseringar vara en möjlighet för företagets ledning att resultatmanipulera. (Krishnan, 2003)
Ett exempel på hur godtyckliga periodiseringar kan mätas är genom den modifierade Jones-modellen. Enligt De fond & Subaramanyam (1998) estimeras den modifierade
Jones-modellen de normala periodiseringarna som en funktion av förändringar i omsättningen samt nivån på materiella anläggningstillgångar. De ovannämnda faktorerna påverkar förändringar i periodiseringar som är en följd av förändringar i ekonomiska tillståndet för företaget. Förändring i intäkter är inkluderat eftersom förändringar i konton för rörelsekapitalet, som är en del av de totala periodiseringarna, beror på förändringar i intäkterna. Materiella anläggningstillgångar används för att kontrollera de delar av den totala periodiseringen som är relaterad till de icke-godtyckliga avskrivningskostnader. Därmed är den delen av den totala periodiseringen som inte kan förklaras av normal drift de godtyckliga periodiseringarna. (De Fond &
Subaramanyam 1998)
Det andra sättet att mäta godtyckliga periodiseringar är genom AWCA-modellen.
AWCA-modellen har använts i flera undersökningar som mått för godtyckliga periodiseringar (Cameran et al. 2016; Cameran et al. 2015; Garcia-Blandon et al. 2020).
AWCA-modellen består av så kallade ”Abnormal working capital accruals” vilket beskriver mängden godtyckliga periodiseringar i rörelsekapitalet. Godtyckliga periodiseringar är ett mått på resultatmanipulering och därmed ett mått på revisionskvaliteten. Man kan mäta både positiva och negativa AWCA värden, som sedan är tecken på ifall företaget använder sig av antingen inkomsthöjande resultatmanipulering eller inkomstsänkande resultatmanipulering. (Carmen et al. 2016)
3 TIDIGARE FORSKNING
Detta kapitel behandlar tidigare gjorda studier inom obligatorisk revisorsrotation.
Kapitlet kommer att inledas med studier som använt sig av data från länder där lagstiftning gällande byrårotationen har tillämpats. Till följande behandlas studier som är mera spekulativa och baserar sig på antaganden för hurdan inverkan denna lag skulle medföra. Avslutningsvis har en sammanfattning av tidigare forskning gjorts.