Denna del av resultat redogör för studiens tredje och sista forskningsfråga, gällande vilka möjligheter respektive hinder som historielärarna i denna studie förknippar med historiebruk på kursen historia 1a1. Resultatet redogöras för under rubrikerna hinder med historiebruk och möjligheter med historiebruk. Vissa av hindren och möjligheterna har kortfattat redogjorts för genomgående i de två ovanstående resultatkapitlen, några av dem redogörs för mer grundligt under föreliggande kapitel.
4.1 Hinder med historiebruk
I linje med tidigare forskning så har även den aktuella studien identifierat svårigheter och hinder vid att undervisa om historiebruk. Det huvudsakliga resultatet visar på att lärarna tillskriver kursen historia 1a1 som det huvudsakliga hindret, och något som leder till de svårigheter som de ser med historiebruk. Resultatet visar på att det inte är historiebruket som lärarna identifierar som det huvudsakliga hindret, utan historiebruk är en direkt konsekvens av den tidsbrist som identifieras i och med kursen historia 1a1,
Lärarna uttryckte att ett av hindren kopplat till kursen historia 1a1 är kursens tidsmässiga omfång och en egentlig tidsbrist. Historia 1a1 är en kurs på 50 poäng något som skall motsvara ungefär 50 undervisningstimmar, vilket är häften av den tid som historia 1b ges.95 Historielärarna ger uttryck för att historiebruk är en något som på grund av tidsbristen blir svår att rymma inom ramen för kursen.96 Kalle är en av lärarna som beskriver detta:
Det är ett för stort stoff, dem har tagit 100 poängs stoffet och tagit bort som bäst 25%
av det och sagt, gör 75% av en 100 poängs kurs på 50 timmar. Det är problemet. Det finns inte tid helt enkelt.97
När Kalle får fortsätta säger han:
Min känsla är negativt och med rätt. Jag tycker om historiebruk personligen, men det ryms inte i en 50 poängs kurs.98
Kalle ger uttryck för att tidsbristen leder till att det är svårt att redogöra för det stoff som kursen ämnar till att behandla, då eleverna skall ges möjlighet att utveckla en färdighet att förstå hur historiebruk används och för att kunna förstå dess innebörd analytiskt, men som
95 Läroplanen i historia, 2011. Kursen historia 1a1.
96 Kalle, Magnus, Tore, Nina och Lisa uttrycker kritik mot kursens tidsmässiga omfång.
97 Kalle.
98 Kalle.
37
inte ryms inom ramen för kursen. Den huvudsakliga kritiken rör det historiska stoffet och historiebruk inkorporeras i kritiken. Kalle visar på att han ser historiebruk som en skild del från historieundervisningen, som inte berör faktakunskaper kopplat till historiskt stoff. Det Kalle beskriver går i linje med Åström-Elmersjös resultat som visar på en lärartyp som uttrycker hinder med att undervisa om historiebruk. Samtidigt som Kalle uttrycker kritik beskriver han även under intervjuns gång att han ändå arbetar med historiebruk, vilket Åström-Elmersjös resultat även kunde visa på. Att när det kom till lärare som uttryckte svårigheter, var inte det något ledde fram till att de valde bort historiebruksundervisningen.
De hinder och svårigheter som Kalle identifierade med historiebruk på grund av tidsbristen, leder således inte till att han väljer bort historiebruk inom ramen för historia 1a1. Kalle identifierar ett hinder, men väljer ändå att följa styrdokumenten för historieämnet och tillåter eleverna att utveckla förmågor kopplat till att förstå historiebruk.99
I likhet med Kalles kritik ställer sig Lisa, men det hon gör till skillnad från Kalle är att både jämföra historia 1a1-kursen mot historia 1b-kursen, men hon betonar även ett annat hinder.
Lisa säger:
Alltså det känns som det blir mer pådyvlat på 50-poängskursen än på 100-poängskursen, det är återigen det här med tid men också studiemotivation.100 Lisa beskriver att studiemotivationen hos eleverna leder till att historiebruk är svårt att
undervisa om. Det är inte historiebruk i sig utan de enskilda eleverna som gör att historiebruk ses som en ett hinder på kursen historia 1a1. Lisa är den enda av lärarna som ger uttryck för att elevernas studiemotivation är ett av hindren med att undervisa om historiebruk. Detta är inte märkligt då Ledman tidigare kunnat visa på att historia för yrkesprogrammen tenderar att vara mångfacetterad och att historieämnet ses utifrån olika perspektiv utifrån de som arbetar med det. Lisas berättelser skiljer sig bland annat från vad Nina beskriver när hon talar om hinder:
Men egentligen så tycker jag att begränsningen är att den [historiebruk] finns. Att man ska plocka bort det helt faktiskt. Även om jag tycker att det är viktigt, då kan man ju ha det i historia 1a2, det går ju att läsa en 50p kurs som är en fortsättningskurs i historia.
För att, just på grund av att det blir, det faller ut så dåligt tycker jag faktiskt, om jag ska tala klarspråk.101
99 Kalle; Åström-Elmersjö, 2021. s. 18.
100 Lisa.
101 Nina.
38
Nina menar på att historiebruk i sig är en sådan stor begräsning på kursen att det helt bör tas bort. När Nina sträcker sig till att hon vill ta bort historiebruk från kursen, går det att ses utifrån perspektivet att hon skulle vilja gå ifrån den läroplan som skall gälla för alla. På sådant sätt skulle eleverna gå miste om att utveckla förmågan kopplat till att analysera historia, historiebruk. Att lärare själva ”plockar” det från läroplanen som passar dem själva, går i linje med vad som tidigare forskning kunnat identifiera hos historielärare på högstadiet, men även inom ramen för kursen historia 1b. Nina ger således bevis på att detta är något som går att identifiera även hos historielärare som undervisar på kursen historia 1a1.102
Sammanfattningsvis är de hinder som lärarna identifierar med att undervisa om historiebruk på kursen historia 1a1 starkt förknippat med hur kursen är upplagd utifrån styrdokumenten.
Vidare kan studien visa på att i likhet med tidigare forskning är tidsbristen en av
anledningarna till att lärarna ser historiebruk som ett hinder på kursen. Samtidigt som i linje med tidigare studier finns det även lärare som undervisar på kursen historia 1a1, vilket ser historiebruk som ett hinder vilket leder till att historiebruk bör exkluderas från kursen historia 1a1.
4.2 Möjligheter med historiebruk
De möjligheter som historielärarna för denna studie givit uttryck för, när de redogjort för att undervisa om historiebruk på kursen historia 1a, visar på likheter och olikheter. Rolf är en av lärarna som menar på att en av möjligheterna med kursen handlar om att ge eleverna
möjlighet att utveckla förmågor att härbärgera i sin vardag:
Alltså jag ser ju att fördelen med historiebruk, är ju att faktiskt förstå det, oavsett vad det är de får för material till sig. Så ska de kanske alltid försöka fundera litegrann på varför. Om man litegrann tänker på historiebruk, så tänker man ganska lite kring det vetenskapliga förhållningssättet, det vi får till oss genom läromedel osv, och förväntar vi på något sätt ska vara okej. Som elev och som lärare också, så att de blir lite mer kritiska mot det mesta som de tar emot sig. Att de skapar sig en egen bild.103
Rolf använder historiebruk till att ge eleverna möjlighet att möta både det som eleverna ställs inför i klassrummet, även för att eleverna skall ställa sig kritiska och skapar en egen bild. Det Rolf ger uttryck för skiljer sig från det som Ledman fann i sin studie. Ledman identifierade att historielärare som undervisade på yrkesprogrammen uttryckte att färdigheter som historiebruk
102 Nina; Jarhall, 2020.
103 Rolf.
39
och källkritik kunde uppfattas för abstrakta för eleverna, och att lärarna inte ansåg att sådana färdigheter nödvändigtvis ansågs tillhöra historiedisciplin. Rolf menar i stället på att genom att låta eleverna utveckla historiebruk som en disciplin inom ramen för historia 1a1 leder till att de blir mer kritiska individer generellt när det kommer till vad de ställs inför i sin vardag.
Här framkommer det en berättelse vilket visar på att förhållningssättet till historieämnet är den huvudsakliga utgångspunkten som Rolf tar, och inte direkt vilken kurs han undervisar i.
Här lyser Rolfs syn på fostransuppdraget tydligt, vilket Berg kunnat identifierat i sin studie att vissa historielärares syn på fostransuppdraget blir tydligt i deras undervisning om historia.104
Rolf har ett disciplinärt förhållningssätt till hur han undervisar om historiebruk, något som stämmer överens med den andra kategoriseringen av historiska förhållningssätt som Seixas redogör för. Rolf ser på eleverna som aktörer vilka själva måste ges färdigheter för att bedöma historia, och färdigheten i detta fall är att använda sig av och förstå historiebruk. Rolfs
historiska förhållningssätt är därav förenlig med Seixas teoretiska ”disciplinära”
förhållningssätt. Rolf är i jämförelse med de andra lärarna som intervjuats för denna studie, den av lärarna som har det tydligaste disciplinära förhållningssättet till historieämnet.105
Det Rolf ger uttryck för ligger nära vad som avhandlats under rubriken (perspektiv på historiebruk), där Greta och Magnus redogör för att historiebruk på kursen historia 1a1 är av betydelse då det skapar en ingångsväg in till historieämnet. De möjligheter som lärare ser av att undervisa om historiebruk på kursen historia 1a1 tar sin grund vid att eleverna ges
möjlighet att möta sin vardag, men även att det skapar en grund till historieämnet i sig. Att historiebruk leder till en ingång till historieämnet och som Greta tidigare framhållit
”legitimerar kursen historia 1a1”, visar på att möjligheten med historiebruk är starkt förknippat med kursen historia 1a1.106
Det huvudsakliga resultatet kan därav visa på att historielärare som undervisar om
historiebruk på kursen historia 1a1 menar på att möjligheterna med historiebruk bottnar vid att hjälpa eleverna att förstå sin samtid. Vidare att historiebruk skapar legitimitet till kursen historia 1a1.
104 Rolf; Ledman, 2015. s. 36, 37; Berg, 2010. s. 14.
105Seixas, 2000. s. 20, 25, 26.
106 Rolf, Greta och Tore.
40