Historiebruk - HISTORIEBRUK ÄR DEN SVÅRASTE NÖTEN ATT KNÄCKA

1.8 Forskningsläge

1.8.2 Historiebruk

Den tyske historiedidaktikern Jörn Rüsen har forskat på hur historiebruk tar sig uttryck för individer i dagens samhälle. Rüsen utgår från att människan vill förstå sin omvärld och sin samtid, vilket leder till att människor ”blickar tillbaka” till det förflutna och historien. Detta då människan kan tänkas använda sig av historia för att legitimera vår nutid, då historia präglar en stor del av vår kultur. Vidare lyfter Rüsen att genom att individer använder sig av historia för att förstå sin samtid, försöker individen samtidigt skapa förståelse för sin

framtid.⁴²

Rüsen redogör för en historiebrukstypologi över hur individer kan tänkas förstå historien och sin samtid. Typologin är starkt influerad av Rüsens egen syn på historiebruk och

historiemedvetande. Han menar på att människor i användandet av historia antigen ser på det utifrån ett: traditionellt, genetiskt eller kritiskt historiebruk. Rüsen själv menar på att

historiebrukstypologin är användbar för att förstå hur människor tänker och brukar historia universellt, men att typologin av sitt slag är abstrakt.⁴³

41Se Arja Virta (2001) som undersökt historielärarstudenters förhållningssätt inför ämnet historia hur dessa ställer sig inför vad en bra historielärare är, och vad en bra historieundervisning innebär.

42 Rüsen, J. (2012). ”Tradition: A principle of historical sense-generation and its logic and effect in historical culture.” i History and theory. 51(4), pp.45–59. s. 47.

43 Rüsen, 2012. s. 52.

I likhet med Rüsen har den svenske historiedidaktikern Klas-Göran Karlsson utformat en egen historiebrukstypologi, något som kommit att prägla den svenska historiebruksdebatten.

Karlsson menar på att historiebruk är något som kan delas in och förstås utifrån vem som brukar historia. Anledningen till detta är att han anser att historia är något som används och brukas av olika aktörer utifrån vilket eller vilka syften de kan tänkas ha med att bruka historia.

Vidare menar Karlsson på att historiekulturen är förutsättningen som ligger bakom användandet av historiebruk.⁴⁴

Karlsson är noggrann med att understryka att de olika historiebruken inom typologin som han presenterar antigen kan stå för sig själva, samtidigt som de även kan komma till att överlappa varandra och samexistera. Karlsson beskriver historiebruk som följande: Alla bruk av historia kan i vid mening sägas handla om människors sökande efter mening och sammanhang i tillvaron. Vilket ligger nära vad Rüsen redogör för.⁴⁵

Karlsson menar på att de olika bruken av historia fyller en funktion för dem som använder sig av dem. Historiebrukstypologin ska därav användas för att förstå vilket syfte som brukaren har med att använda sig av historia. De historiebruk som Karlsson presenterar är:

Vetenskapligt, existentiellt, moraliskt, ideologiskt, icke-bruk av historia, politiskt pedagogiskt och kommersiellt-historiebruk. Historiebrukstypologin utifrån hur historielärare använder sig av den är något som är viktigt att diskutera menar Karlsson, vilket denna studie gör. Studien tillåter historielärare att diskutera historiebruk och hur de använder sig av det.⁴⁶

Historiedidaktikern Peter Aronsson har även han forskat på historiebruk och vad historiebruk kan innebära. Till skillnad från Rüsen och Karlsson betonar Aronsson ännu mer på

kopplingen mellan historiebruk, historiekultur och historiemedvetande. Aronsson beskriver de tre som en processkedja för att förstå det förflutna, och för att förstå historiebruk behöver en förstå betydelsen av historiekultur och historiemedvetande.⁴⁷

Aronsson beskriver historiekultur till att vara ting så som källor, artefakter, ritualer, sedvänjor och påstående. Historiebruk för Aronsson är ett teoretiskt begrepp och något som aktiveras

44 Karlsson, 2009. s. 58.

45 Karlsson, 2009. s. 59.

46 Karlsson, 2009. s. 59–69.

47 Aronsson, P, Historiebruk: att använda det förflutna. Lund, Studentlitteratur, 2004. s. 17.

när någon orienterar sig i historiekulturen. Efterföljande beskriver Aronsson

historiemedvetenhet som något där individen försöker förstå sambandskedjan mellan det som varit, samtiden och framtiden. Hur en uppfattar detta återges sedan i historiebruket som den använder.⁴⁸

Någon som influerats av Jörn Rüsen är den svenske historiedidaktikern Robert Thorp som diskuterat Rüsens historiebrukstypologi utifrån den svenska historiebruksundervisningen.

Thorp ställer sig kritisk till Karlssons historiebrukstypologi då han menar på att Karlssons modell är teleologisk av sitt slag. Thorp förklarar det som att Karlsson utgår från att den som brukar historia alltid har ett syfte, och att brukaren har ett mål. Med utgångspunkt från kritiken mot Karlsson, presenterar Thorp att historiebruk förutom att ses utifrån syftet som brukaren har, även skall se över hur brukaren själv ställer sig till användandet av bruket.

Thorp kallar detta för ett narratologiskt historiebruk.⁴⁹

I likhet med Karlsson menar Thorp på att historiebruk bör ses utifrån en typologi, och Thorp använder sig av Rüsens historiebrukstypologi. Anledningen till det har att göra med att Thorp anser att Rüsens typologi bättre lämpar sig när det kommer till historiebruksundervisning.⁵⁰

Rüsen, Karlsson, Aronsson och Thorp har alla bidragit till den rådande historiebruksdebatten rörande innebörden av historiebruk. Den aktuella studien bidrar till att identifiera hur

historielärare ser på begreppet historiebruk och hur de använder sig av det. De fyra

presenterade studierna kan därav skapa en teoretisk förståelse för vad historiebruk är. Utifrån ovanstående beskrivningar och förklaringar över historiebruk kommer jag att utgå från detta som teoretisk förståelse inför mötet med de lärare som intervjuas inom ramen för studien.

Skulle resultat skilja åt är det något som kommer diskuteras under studiens gång. Den teoretiska förståelsen som forskarna redogjort för behöver nödvändigtvis inte förstås på samma av de intervjuade lärarnas förståelse av historiebruk.

48 Aronsson, 2004. s. 17.

49 Thorp, 2018. s. 59.

50Thorp, 2018. s. 59.

20 1.8.3 Lärares förhållningssätt till historiebruk

Henrik Åström-Elmersjö har undersökt historieämnets kunskapsanspråk utifrån historieundervisningen, genom att utföra en enkätstudie. Åström-Elmersjö valde att

specificera sina frågor mot hur lärare ser på undervisning om historiebruk i relation till vilken epistemologisk syn de har till historieämnet. Åström-Elmersjö fann att historielärarna förde en tydlig epistemisk argumentation när de redogjorde sin undervisning som rörde historiebruk.

Vidare så fann Åström-Elmersjö fyra typer av historielärare något som han kategoriserade utifrån deras epistemiska syn på historieämnet och historiebruk.⁵¹

Den första kategorin ansåg att historiebruk kan ses på som ett modeord, och inte något som är viktigt för den ”egentliga” historieundervisningen. Historiebruk enligt denna lärartyp är något som leder till att eleverna slipper lära sig ”riktig historia”. Åström-Elmersjö placerar denna lärartyp inom det konstruktionistiska förhållningssättet, då läraren ofta ger ett perspektiv av historien och propsar på att förmedla den sanna historien.⁵²

Den andra kategorin av lärare som Åström-Elmersjö identifierat anser att historiebruk är viktigt och intressant. Läraren ser historiebruk som något skilt från det som har med det verkliga förflutna att göra. Denna lärartyp ger eleverna möjlighet att använda metoder som källkritik för att bedöma historia. Anledningen till det har att göra med att läraren menar på att det är människor som gör det förflutna till historia när de försöker skapa mening och

förståelse för det som varit.⁵³

Den tredje kategorin som Åström-Elmersjö identifierade ansåg att historiebruk är ”allt”, och att historiebruk är en ingångsväg till historieämnet. En lärare med denna epistemologiska utgångspunkt använder historiebruk i sin undervisning för att skapa förståelse och mening när det kommer till det förflutna. Den fjärde kategorin identiferade Åström-Elmersjö som

svårdefinierbar, då lärarna ansåg att historiebruk är en del av deras undervisning men att det fanns svårigheter med det. Svårigheterna vid att undervisa om historiebruk tar sin grund vid elevernas svårigheter vid att härbärgera mellan dåtid, nutid och framtid.⁵⁴

51 Åström Elmersjö, s. 3, 17.

52 Åström-Elmersjö, 2021. s. 17, 18.

53 Åström Elmersjö, 2021. s. 18

54 Åström Elmersjö, 2021. s. 18.

Eftersom föreliggande studie även tittar på hur historielärare förhåller sig till historiebruk, om än mer fokuserat till enbart en historiekurs, kan Åström-Elmersjös kategoriseringar av

historielärare bidra till att förstå mitt empiriskt insamlade material. Åström-Elmersjös studie ligger nära föreliggande studie utifrån hur historielärare ser på historiebruk utifrån deras epistemologiska utgångspunkt, om än han undersökt detta direkt. Vad som skiljer sig åt är att föreliggande studie utgått indirekt från lärarnas kunskapsförståelse.

1.8.4 Historia för yrkesprogrammen

Kristina Ledman har i sin avhandling studerat hur historieundervisningen tar sig uttryck inom ramen för yrkesprogrammen på gymnasieskolan. Ledman intervjuade lärare och elever, men undersökte även källmaterial i form av statliga utredningar och hur det talades om

historieämnet när det kom till olika läroplansarenor. Det huvudsakliga resultatet kunde visa på att det finns en mångfacetterad bild när det kom till hur historieämnet betraktas, och hur det uppfattas av olika individer.⁵⁵

Vidare fann Ledman motsättningar kring hur historieämnet ses på och bör ses på. Förutom att synen på historieämnet för yrkesprogrammen skiljde sig åt, så fann Ledman att lärare

uppfattar begrepp som historiemedvetenhet olika. Konsekvensen av det ledde till motsättningar gällande hur historiemedvetenhet avhandlades i historieundervisningen.

Ledman kunde även visa på att historielärarna ansåg att färdigheter där eleverna tvingas konstruera och dekonstruera var för abstrakta färdigheter för elever på yrkesprogrammen.

Sådana färdigheter var bland annat källkritik och historiebruk, något som lärarna inte ansåg som självklara färdigheter inom ramen för historieämnet.⁵⁶

Till skillnad från Ledman så har denna studie en mer djupgående ansats när det kommer till att studera hur historielärare på yrkesprogrammen undervisar om historiebruk.

55 Ledman, K. (2015). Historia för yrkesprogrammen: innehåll och betydelse i policy och praktik.

Umeå, Umeå universitet. s. 3, 24, 35.

56 Ledman, 2015. s. 36, 37.

2. HISTORIELÄRARES FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL HISTORIEBRUK

Uppsatsens resultat är indelad i tre delar som behandlar det empiriskt insamlade materialet, vilket sedan tematiserats utifrån olika teman som gått att identifiera. Detta inledande kapitel behandlar den första av tre forskningsfrågor, vilket studien ämnar till att besvara. Den

inledande frågan vidrör hur ämneslärare i historia uttrycker sitt förhållande till historiebruk på kursen historia 1a1. Kapitlet har delats in i följande resultatdelar: perspektiv på historiebruk och historiebruk och källkritik.

2.1 Perspektiv på historiebruk

Alla historielärare inom ramen för den aktuella studien kom på något sätt att visa på, och uttrycka individuella perspektiv och tolkningar, när det kom till deras förhållande till historiebruk och historia 1a1. Lärarna för denna studies individuella tolkningar och

förhållanden till historiebruk och även historieämnet, går i linje med vad Harding, Berg och Jarhall tidigare kunnat visa på i deras respektive studier. Historielärare har en individuell prägel i förhållande till historieundervisningen vilket tar sig uttryck när de talar om sitt undervisningsämne historia. Den individuella prägeln har visat sig påverka vilka didaktiska urval som läraren sedan gör, vilket även är tydligt i denna studie.⁵⁷

Två av lärarna som intervjuats för studien gav uttryck för att historiebruk är något som är närvarande genomgående när de undervisar på kursen historia 1a1. Deras respektive individuella förhållningssätt till historieämnet, kom att visa sig i hur de såg på historiebruk som legitimitetskapande för kursen historia 1a1. Magnus är en av lärarna och han beskriver historiebruk som att ”det integreras i allt",⁵⁸ samtidigt som en annan av lärarna, Greta, ger en mer förtydligande beskrivning:

Historia är inte bara en del av det förgångna, utan det används ju än idag, historia är viktigt. Jag skulle nästan säga att historiebruk eller att man använder historia så mycket runt omkring oss, legitimerar ju historiebruk också som infallsvinkel till

historieämnet.⁵⁹

57 Harding, 1999; Berg, 2010; Jarhall 2020.

58 Magnus. Intervju, 2022-02-24. (Med allt menar Magnus att historiebruk integreras i allt som rör hans undervisning).

59 Greta. Intervju, 2022-02-21.

Att historiebruk ses som en inkorporerad del av historieämnet och kursen historia 1a1 är tydlig utifrån det som Magnus och Greta beskriver, och går i linje med Henrik Åström-Elmersjös resultat. Åström-Elmersjö kunde identifiera en typ av historielärare vilket ger uttryck för i sin kunskapssyn att historiebruk är ”allt”, vilket ligger nära det Magnus och Greta beskriver, när de påtalar att historiebruk skapar legitimitet till historieämnet. Utifrån att

historiebruk integreras eller finns omkring oss som Magnus och Greta påtalar, ger de även uttryck för att det skapar legitimitet till kursen historia 1a1.⁶⁰

En av lärarna som utvecklar sitt resonemang och uttrycker sig i likhet med Greta och Magnus är Rolf, som beskriver att historiebruk skapar legitimitet till historieämnet. Rolf sträcker sig längre än Greta och Magnus och förklarar det som:

Ja, vad var syftet att ta med historiebruk tänker jag. Varför har det dykt upp och jag tror ju att det beror på att det tagit med även i en 1a1-kurs handlar ganska mycket om det flöde som ändå kommer nu.⁶¹

Rolf fortsätter:

…Att man som människa idag får mer historier berättade och då kanske man behöver, inte bara fundera kring äkthet och så vidare. Utan också kring, hur ska jag tolka den här även om den är äkta så är den ju naturligtvis, i någon form vinklad. Har den ett tydligt syfte, vad är då det syftet? Hur ska jag tänka kring det? ⁶²

Det Rolf beskriver är att hans syn på historiebruk tar sin grund vid att hjälpa eleverna som han möter i historieundervisningen att tolka sin samtid, och vad de ställs inför i sin vardag. Vad som skiljer Rolf från Magnus och Greta, är att Rolf även stämmer in på vad Åström-Elmersjö identifierat hos lärare som utgår från samtiden i mötet med historiebruk i klassrummet.

Förutom att Rolf menar att historiebruk skapar legitimitet till historieämnet, ges eleverna möjligheter att utveckla förmågor kopplade till historieämnet, för att själva bedöma det som de ställs inför. Rolf integrerar två kunskapssyner när han beskriver sitt förhållande till historiebruk och kursen historia 1a1. Samtidigt som Rolf ger uttryck för ett av de tre förhållningsätten till historia som Seixas redogör för, det disciplinära förhållningssättet, då

60 Åström-Elmersjö, 2021. s. 18.

61 Rolf. Intervju, 2022-03-07.

62 Rolf.

Rolf beskriver hur han hjälper eleverna att utveckla förmågor kopplade till historiedisciplin, i detta fall historiebruk, som han uttrycker är av vikt.⁶³

Till skillnad från Greta, Magnus och Rolf som alla ger uttryck för att historiebruk skapar legitimitet till kursen, uttrycker Kalle sig mer kritisk till historiebruk och historia 1a1. Kalle beskriver det som:

Historiebruk är den svåraste nöten att knäcka på kursen. Du kommer se elever som briljerar på A-nivå på faktakunskaper, och så kommer det komma resonemang på historiebruk och de kan knappt få ett E. För det är ett helt annat sätt att tänka, och helt andra perspektiv, och att hela tiden vara beredd att tänka om.⁶⁴

Vad Kalle beskriver och uttrycker är att historiebruk är en något som kan ses som åtskilt från annan historisk kunskap, där resonemang är kopplat till historiebruk. Han beskriver hur elever som i andra fall presterar starkt när det kommer till faktakunskaper, möter på motstånd och hinder när det kommer till att analysera historiebruk. Det Kalle ger uttryck för är ett

disciplinärt förhållningssätt till historieämnet och han visar på att det finns olika sätt att se på historia. Han lyfter faktakunskaper och historiebruk som skilda kunskaper inom ramen för historieämnet och i detta fall kursen historia 1a1. Kalle ställer sig mer kritisk till historiebruk som något vilket eleverna försöker förstå innebörden av, och uttrycker att det är svårt utifrån elevperspektiv. Kalle ger även uttryck för att även om han anser att det är svårt, så ger han eleverna möjlighet att utveckla elevernas förståelse inför vad historiebruk innebär.⁶⁵

I likhet med Kalle så uttrycker sig även Nina kritisk till historiebrukets plats och vad det innebär för henne på kursen historia 1a1:

…Att det blir lite för ytligt och svårt i en historia 1a1 som bara är på 50 poäng. Då tycker jag att det är tillräckligt svårt i en historia 1b-kurs. Det är egentligen något jag tycker skulle passa in i historia 1a2, för då har man, ja men man måste för att kunna analysera historiebruk ha en ganska god kunskap om den historiska referensramen. Det tycker jag, det kan man inte förvänta sig av historia 1a1-elever. Så det blir lite

pliktskyldigt att man går igenom det utan att man har någon jättestor grund. Så jag tycker den är lite malplacerad i en sådan grund-historiekurs. Jag tycker att historiebruk är viktigt, men det är för lite tid, för det är så mycket annat som ska in i historia 1a1 kursen.⁶⁶

Lisa stämmer även hon in på Ninas kritik:

63Åström-Elmersjö, 2021. s. 18.

64 Kalle. Intervju, 2022-02-23.

65 Kalle. Intervju; Åström-Elmersjö, 2021. s. 18; Seixas, 2000. s. 20, 25, 26.

66 Nina. Intervju, 2022-02-23.

Jag kan tycka att det är lite onödigt avancerat. Jag hade önskat att, att man kanske tar upp det, men att man inte behöver examinera det eller något sådant där. För det är lättare att få in det lite bättre i en 100-poängskurs, då man har mer tid. I 50-poängskursen, det är tiden, och sen är det ju också beroende på klientelet.⁶⁷

Det Nina uttrycker är kritik både mot kursen historia 1a1 och historiebruk, samtidigt som hon i sin kritik uttrycker att hon anser att historiebruk är en viktig kunskap för eleverna att

utveckla förståelse för. Det är kontexten i form av kursens tidsmässiga omfång och elevernas referensramar som gör att Nina uttrycker sig negativt om historiebruk i förhållande till historia 1a1. Elevernas referensramar i förhållande till historiebruk och historia 1a1 kommer redogöras senare i uppsatsen. Även Lisa ger uttryck för att historiebruk kan ses om onödigt avancerat inom ramen för historia 1a1. Lisa anser precis som Nina att det är en kunskap som är av vikt, men att den tidsmässiga aspekten i form av tidsbrist försvårar historiebrukets plats på kursen. Samtidigt som Lisa även ger uttryck för att klientelet i form av eleverna som läser kursen leder till att hon uttrycker sig kritiskt till historiebruk och hur det avhandlas på kursen.

Nina och Lisas berättelser och hur de uttrycker sig om historiebruk överensstämmer med den fjärde lärartypen som Åström-Elmersjö identifierat, som visar på lärare som undervisar om historiebruk men som tycker att det är svårt då elevernas referensramar sätter stopp för att de kan förstå historiebruk utifrån dået och nuet. Nina och Lisas förhållningssätt till historiebruk på kursen historia 1a1 är negativt inställd precis som Kalles, vilket skiljer sig från Magnus och Greta som har en mer positiv inställning till historiebruk på kursen historia 1a1.⁶⁸

Lärarnas individuella prägel och syn på historiebruk visar sig leda till hur de talar om

historiebruk på kursen historia 1a1, då ingen gemensam konsensus går att urskilja hos lärarna.

Deras respektive förhållningssätt till historieämnet och historiebruk, leder till

historiedidaktiska konsekvenser i form av vilken utsträckning de undervisar om historiebruk.

2.2 Historiebruk och källkritik

När ämneslärarna uttryckte sina känslor för historiebruk på kursen historia 1a1 blev ett mönster speciellt tydligt i deras utsagor. Lärarna jämförde genomgående källkritik i sina

67 Lisa. Intervju, 2022-03-17.

68Åström-Elmersjö, 2021. s. 18.

berättelser om historiebruk, där de såg på och belyste källkritik som viktigare än historiebruk.

Tore beskriver det som:

Jag tycker fortfarande att källkritik är som en viktigare kunskap. Och man kan ju nästan se det [historiebruk] som en del i källkritiken.⁶⁹

Tore ger uttryck för att källkritik är en viktigare historiedisciplinär kunskap än historiebruk, men att han även ser historiebruk som en del av källkritiken. Även Nina ger uttryck för liknande utsagor:

…Källkritik känns mer relevant, den är mer begriplig också för eleverna. Äh, den känns kanske mer som en. Eleverna har också med sig det, de har inte med sig historiebruk även om det finns med i grundskolans historieundervisning. Så det finns väldigt få elever som känner till det här eller det här begreppet å, det känns inte som de har jobbat så mycket med det tidigare. Källkritik är eleverna så bevandrade i och det är också något som spänner över alla ämnen. Så det får man rida lite snålskjuts på att de har lite kunskap sedan tidigare.⁷⁰

Tore och Nina uttrycker båda att källkritik är en viktigare kunskap att ta till sig än historiebruk. Samtidigt som det även går att se att historiebruk tillämpas som en del av

källkritiken. De rangordnar olika förmågor vilket leder till att historiebruk är något ses i ljuset av källkritik, historiebruk blir en sekundär kunskap. Resultatet går i linje med både Jarhall och Bergs resultat, även fast ingen av de två tittat på historiebruk i sig. De fann i sina studier liknande berättelser när historielärares förhållningssätt till sitt undervisningsämne

In document HISTORIEBRUK ÄR DEN SVÅRASTE NÖTEN ATT KNÄCKA (Page 22-0)