Närvarande: Erna, Ing-Marie, Jan, Karla, Kirsten (Marie sjukskriven). Eftersom Jan både försökte anteckna och delta i samtalet på samma gång är minnesanteckningarna från detta möte både ofullständiga och fragmentariska.
Samtliga hade läst Tillers bok Det didaktiska mötet. Ing-Marie, Erna och Karla hade också gjort en del läsanteckningar som vi knöt an till. Erna hade bland annat fastnat för följande två formuleringar:
”De lokala planerna skall vara den viktigaste mötesplatsen mellan den allmänna läroplanen och elevens värld” (s37)
”Om de näraliggande referenspunkterna är svaga eller obefintliga, blir också grunden för lärande svag.” (s38)
Ing-Marie var positiv till boken, men tyckte att det var svårt att koppla innehållet till den egna pedagogiska situationen. Ing-Marie sa ungefär, med hänsyftning till boken, att ”precis så är det” – men går det att överföra till oss?
Flera tyckte så. Kirsten hade läst boken två gånger. Den första gång- en hade boken bara gjort henne förbaskad, men en andra läsning gjorde henne lite mer välvilligt inställd. Det blev aldrig riktigt klargjort vad det var som hade provocerat Kirsten under den första genomläsningen, inte heller vad det var som gjorde henne mera vänligt sinnad vid den andra. Detta är inte första gången som Kirsten är tydlig med att uttrycka sin känsla/upplevelse men otydlig i att formulera i ord vad och varför. Vad är det som går eller inte går att genomföra? Vad är hinder/möjlig- heter? Hur gör man koppling till elevernas värld?
Så kom vi in på elevernas ” inre motorn” och Kirsten menade att en del av eleverna inte hade en sådan. Ing-Marie undrade om eleverna ska ta ansvar för olika saker i undervisningen bara för att tillfredsställa lä- rarna. Ing-Marie menade vidare att hon ville att man skulle jobba mer övergripande, med gemensamma teman och tyckte att hon hade saknat detta den senaste tiden. Jan frågade vad det fanns för hinder att göra det och Karla menade att det inte finns några hinder.
- Det är oss det beror på, sa hon.
Kirsten höll inte med riktigt och tog fram det gemensamma Beatles- temat. Det var ju både gemensamt och ämnesövergripande. Hon kom också in på situationer i arbetet med temat då eleverna var intresserade och situationer då de inte var det. Här diskuterade vi en stund elevernas olika sätt att visa ointresse.
Erna funderade kring vad ett tema egentligen är. Hon menade att eleverna sällan kom med förslag på teman, men menade samtidigt att det kanske är naturligt att hon själv kom med förslagen. Kirsten menade att det bör finnas många olika temaförslag för eleverna att välja bland eftersom olika elever är intresserade av olika saker, bl a beroende på ål- der.
Jan tog upp vikten av att problematisera begreppet tema. Vad innebär det egentligen? Vad är ett tema? Kirsten gjorde en jämförelse mellan Beatlestemat, ett draktema och ett tema som utgått från boken Tsatsiki, som alla läst för sina elever. Erfarenheterna från det senare verkade genomgående vara positiva. Jan tog upp frågan vad det är för faktorer som styr val av tema och Erna menade att det viktiga med ett temaarbe- te är vilka olika saker man kan få in i det, t ex musik, bild och litteratur. Jan frågade om man anser att det finns olika typer eller kategorier av teman.
Ing-Marie: Det måste bygga på något som ligger nära eleverna. Erna: Jag skulle kunna tänka mig att ta Harry Potter som tema. Kirsten: De bästa temana är sådana som utgår från en skönlitterär bok.
Två tänkbara modeller för temaval, skissas på tavlan, som utgångspunkt för diskussion:
Skönlitterär bok genererar tema/innehåll
? genererar val av tema genererar val av bok Jan menar att båda strategierna är möjliga, men att det finns fördelar med den andra modellen, eftersom det då är innehållsfrågorna som styr. Går det att hitta ett gemensamt tema/innehåll som alla klasser/elever kan arbeta med? Vad är det som styr/påverkar val av tema?
Följande faktorer som kan styra temaval skrevs upp på tavlan (av Jan) • Tolkning av hur eleverna reagerar på olika saker i undervis-
ningen
• Elevernas erfarenheter • Närsamhället (ref Tiller) • Traditionen
• Kursplaner och läroplan
• Aktuella händelser (t ex Fadime, 11 september, nerläggning av industri etc).
Erna funderade om val av ett gemensamt tema mest beror på att det är roligt för lärarna eftersom det leder till gemensamma diskussioner och planeringar? Hon menade också att det finns en del organisatoriska hinder för ett gemensamt tema (t ex att hon själv inte arbetar full tid och att Ing-Marie bara är på skolan vissa dagar). Kirsten menade tvärtom, att det var organisatoriskt enklare nu än det varit tidigare.
Jan föreslog att återstoden av terminen kunde ägnas åt att reflektera över, problematisera och diskutera begreppet tema. Hur kan/vill vi de- finiera begreppet? Några enkla, entydiga och vedertagna definitioner av begreppet finns inte.
Ing-Marie menade, med hänvisning till Tillers bok, att alla barn strävar efter att förstå sin omgivning och ställde frågan om även deras elever kan det. Här kopplade Kirsten till autistiska barn och deras strä-
van efter/behov av att förstå strukturen i sin omvärld. Erna menade att deras elever inte visar när de inte förstår något. Detta ledde till en dis- kussion om att elever tolkar olika saker och om hur de tolkar. I detta sammanhang tog Kirsten upp vikten av att förstå och känna till olika in- lärningsstilar.
Här återkommer och enas(?) alla fyra lärarna i frågor som rör barns omvärldsuppfattning. Hur upplever barnen sin omvärld? Detta skulle kunna vara utgångspunkt för en studie. Barnen får möjlighet att ut- trycka detta i olika estetiska uttrycksformer. Skulle det vara möjligt? För den tid som återstår kom vi överens om följande:
Möte 13 maj 2002.
Jan inleder med en liten föreläsning om tematisk undervisning. Begrep- pet tematisk undervisning diskuteras sedan i skenet av det som sägs i föreläsningen. Det bestäms att deltagarna ska skriva ner sina reflektio- ner över begreppet tematisk undervisning till den 11juni.
Det möte vi skulle haft den 11 juni ställdes in på grund av Maries sjukskrivning.
Samarbetet med Lillsärskolan avslutas (åtminstone tills vidare) i au- gusti genom att lärarna skriver utvärderingar. Samtliga som deltagit un- der hela projektet utom Eivor skriver och skickar in sina utvärderingar. Vi väljer i det följande att återge dem i sin helhet.
Ing-Marie
Ursäkta den stora förseningen, men här kommer utvärderingen från mej.
Upplägget med val av område och mål tycker jag var bra. Myck- et intressant och lärorikt för mej att dels bli observerad dels att skriva själv. Jag tycker jag blir mer medveten och lyhörd för si- tuationen i klassrummet. För min egen roll i lärandet. För elever- nas situation. Litteraturläsningen var också himla bra. Synd att vi inte hann/hade möjlighet att titta på Maries område med bildska- pande och dess roll för lärande. Däremot tycker jag att vi fastna- de vad som gäller utvecklingen i gruppen. Jag känner att vi inte var riktigt eniga med vad vi ville lägga tyngdpunkten på. Detta i kombination med osäkerhet i gruppen om vad som är accepterat att "tycka" kring gjorde att det blev en låsning.
Usch! det känns svårt att tänka till, sortera i tankarna. Jag har väntat för länge med denna utvärdering. Har du några fundering- ar, hör av dig.
Hälsningar från Ing-Marie i Lillsärskolan.
Karla
Ursäkta att jag inte skickat min lilla utvärdering tidigare. Framför allt tycker jag att jag blivit mycket mer självkritisk, detta kom- mer ju naturligt när manskriver loggbok. Du har väckt ett stort intresse för tematiskt arbete.
Hälsningar Karla
Kirsten Hej!
Jag hade hoppats att du skulle ge lite frågor kring vad du ville att vi skulle utvärdera. Men här kommer lite.
Tema och tematiskt arbete intressant. Litteratur: Mycket intressant.
Föreläsning: Intressant.
Observationer, möjligheterna att utveckla och reflektera kring dem bra.
Vad jag hela tiden saknade var kopplingen till särskola och våra elevers special kunnande.
Jag saknade också diskussionerna kring hur vi kan göra för att tematiskt arbete ska fungera för alla våra elever. Olika inlär-
ningsstrategier - som eleverna använder sig av. En del blir väl- digt tydliga på särskola.
Kirsten
Erna
Inledningsvis så tänkte jag att det vi kommit överens om att för- söka fokusera på var kommunikation och kultur. Alltså både vår kommunikationskultur och hur vi kommunicerade, och hur vi skulle kunna kommunicera, med och för kultur.
Jag tänkte att de metoder som vi skulle använda oss av, mixen av loggboksskrivande, observationer, reflektioner och föreläsningar verkade vara ett bra sätt att både öka den egna medvetenheten om vad jag, och mina kollegor, egentligen gör och att på något sätt öka den teoretiska förankringen.
Jag tänkte mig att vi i arbetslaget genom detta skulle få en breda- re gemensam värde- och kunskapsbas och att detta skulle förbätt- ra vår kommunikationskultur såväl inom arbetslaget som med elever, föräldrar och omvärld.
Eftersom vårt arbetslag deltagit i skolverkets projekt ”Kulturens vardagliga kraft” så tänkte jag också att mycket skull komma att handla om hur vi skulle omsätta projektets idéer i vardagshand- lingar.
Jag tycker att Jans observationsanteckningar från besöket hos mig gav mig en bra modell för hur jag skulle kunna observera min egen undervisning. Jag tycker också att mitt eget loggboks- skrivande gav mig många värdefulla insikter om brister och för- tjänster i mitt pedagogiska arbete.
Så här efteråt har jag dock funderat över om det kan vara så att dessa observationer trots att de varit värdefulla för mig personli- gen ändå har varit mer till hinder för utvecklandet av kommuni-
kationskulturen inom arbetslaget. Då tänker jag på att när vi till- sammans skulle diskutera Jans och Maries observationsanteck- ningar så gick någonting snett. Min teori är att det beror på att ”någon” upplevde en konflikt mellan den bild hon skulle vilja visa och det hon, och kanske vi, tyckte/trodde att Jan såg.
Jag borde naturligtvis ha lyft upp dessa mina funderingar till dis- kussion i gruppen direkt, men det gjorde jag inte. Att jag inte or- kade göra det beror bl a på att jag inte känner den tryggheten i gruppen som jag tror behövs för att sådana samtal ska kunna fö- ras på ett konstruktivt sätt.
För mig blev det väldigt tydligt att vi är jätteduktiga på att disku- tera sådant som vi är överens om men att när vi inte är överens, eller tror att vi kanske inte är det, så blir det genast väldigt laddat. Jag har funderat över om det kanske hade blivit annorlunda om vi initialt hade diskuterat observationer som var gjorda ”någon annanstans” än hos oss själva och om vi i så fall hade kunnat komma längre?
Fast samtidigt så tänker jag att det är ju ändå vår egen verksam- het vi vill ”få tag på” (åtminstone jag) och då hjälper det ju inte hur överens vi än blir om någon annans verklighet…
Dessutom är det kanske rent etiskt inte så OK att diskutera nå- gons verksamhet ur ett totalt utanförperspektiv?!
Jag tycker att de ”föreläsningar” som ni gett oss gett upphov till bra tankar, och ibland diskussioner. (Men genomgående så är min upplevelse att det varit svårt att diskutera sådant som vi inte självklart uppfattat på samma sätt.)
Så här ”efteråt” känns det lite snopet, det är ”slut” och vi som knappt hunnit börja…(För jag ser en risk för att när ”Ni” inte längre är inblandade så kommer det vi påbörjat att avstanna, och det var väl inte riktigt meningen.)
Kanske är det jag som är allt för otålig?!
När jag tänker på mitt arbetslag så tycker jag mig kunna se att vi är väldigt duktiga på att ”vara med” där det händer något. Och det är väl bra. Men rent personligen så är jag lite trött på alla ”projekt” som bara är för stunden. Ibland kan jag tycka att det blir för ytligt och ett spel för galleriet. Jag skulle vilja gå på dju- pet och jag känner att ibland så är det bara bredd…
Det blir lätt mycket ord…Jag är nog ganska bra på ord. Men jag skulle vilja bli bra på handling också. För att få ihop ord och handling så tror jag att jag behöver djupet. Jag tycker att det är intressant och alltmer nödvändigt att kunna koppla handlingarna till teorier och det tycker jag att jag fått hjälp med genom ert ar- bete med oss. Men jag vill ha mycket mer!!!
Eivor:
Det jag tyckte var positivt och intressant: - att dokumentera sig själv
- att dokumentera varandra
- att tillsammans titta på filminspelningarna - att läsa Didaktisk undervisning av Tom Tiller Det jag tyckte var mindre positivt och intressant: - att diskutera den egna eller de andras dokumentationer - att diskutera tematisk undervisning
Hur vill man sammanfatta de erfarenheter som gjorts under projektets gång?
För att sammanfatta ombeds var och en i arbetslaget att skriva ett brev till en vän som står i början av ett samarbete av detta slag; goda råd ifrån en mer erfaren kollega. Följande menar man är viktigt att tänka på:
- att så många som möjligt i arbetslaget, helst alla, deltar
- att vara överens i arbetslaget om vad det är man vill göra; beskriva och definiera sina intresseområden; förtydliga sina målbilder i inledningen av projektet
- att ta reda på vad man ska dokumentera och syfte och mål - att renskriva gjorda dokumentationer omedelbart! Och att lämna ut
dem i god tid till varandra
- att ta sig tid, ha tålamod, allt måste inte hända ”här och nu”, diskutera färdigt och låt alla komma till tals!
- att vara generösa mot varandra; se ”upptäckter” som något lärorikt inte som misslyckanden; värdera inte
- att det är roligt och givande att dokumentera!
Sammanfattande kommentarer
Samarbetet med Lillsärskola inleddes den 22 januari 2001 och pågick fram till den 13 maj 2002. Uppläggningen av samarbetet var tänkt att följa den struktur som presenteras på sidorna 2-6. I denna ”modell” finns en viktig grundtanke och det är att arbetslaget i de olika verksam- heterna ska vara de verkliga initiativtagarna till det som sker. Det är ar- betslaget som ska vara drivande, ställa frågor till verksamheten och formulera behov av fortbildning av olika slag. Vår uppgift, som hand- ledare av den processen, är att stödja, förtydliga, sammanställa, eventu- ellt utmana och när det efterfrågas erbjuda den fackkompetens vi har. En annan viktig grundtanke är att ett tidsutrymme måste skapas för del- tagarna så att de har en rimlig chans att genomföra det dokumentations- arbete som de blir överens om att göra.
När vi nu sammanställer vad som sades och gjordes under de tre terminer samarbetet pågick, ställer vi oss bland annat frågan hur dessa föresatser förhåller sig till det som faktiskt genomfördes. Är arbetslaget drivande? I vilka frågor? Är vi stödjande? Utmanande? Fick arbetslaget den tid som behövdes för att genomföra projektet? Hade vi tillräckligt mycket tid tillsammans?
I det följande granskar vi först det praktiska förloppet, d v s hur do- kumentationerna gick till, vad arbetslaget valde att dokumentera och de problem vi stötte på i denna process. Därefter riktar vi uppmärksamhe- ten mot de frågor som föddes ur texterna och (senare) videofilmerna som producerades. Vad var det för frågor som aktualiserades och vem ville diskutera vad?
Vi gör återkommande kopplingar till den ”modell” som var tänkt att följas. Här försöker vi synliggöra både de möjligheter och de problem som vi erfarit med modellen.
Dokumentationsfasen
Vi menar att lärarna haft ett förhållandevis stort inflytande över vad som skulle dokumenteras och när och hur länge detta skulle pågå. I den första, preliminära planeringen var det tänkt att den inledande doku- mentations- och diskussionsfasen skulle pågå under en termin. I själva verket kom denna fas att förlängas till drygt två terminer, något som skedde på deltagarnas uttryckliga önskan (se t ex 11/6 2001). Detta kan nog (trots de svårigheter man stötte på under resans gång) tolkas så att lärarna upplevde dokumentationsarbetet som meningsfullt och givande. Sådana signaler kan vi t ex se vid diskussionerna den 23/3 och den 11/6 2001. Man säger bland annat att skrivandet erbjuder en möjlighet till re- flektion och att man kan ”återvända till händelserna”.
När det gäller själva dokumentationsmetoderna hade vi som handledare däremot ett större inflytande. Det var våra förslag om hur dokumenta- tionen under den första terminen skulle ske som också kom att genom- föras. Däremot kom idén att komplettera dokumentationen med video- inspelningar från lärarna själva (11/6 2001).