Deltagande på mötet: Kirsten, Erna, Lina, Karla, Eivor, Marie och Jan. Vi har till mötet fått en dagbokstext från Erna; en observationstext från Karla och en dagbokstext av Ing-Marie från samma tillfälle. På mötet får vi också texter av Eivor och Lina.
Kirsten har ingen text men inleder mötet med att prata om observa- tioner hon gjort av Siv. Frågan hon ställer är: i vilka sammanhang är Siv aktiv och pratar och när hon tyst och passiv? Kirsten ser ännu inget
mönster. Men hon har uppmärksammat att Siv är som ”frånvarande” i småstunder. Detta på ett sätt som hon anser måste kollas upp, framför- allt eftersom Siv själv inte tycks medveten om det. Kirsten har en hypo- tes om att det kan röra sig om små ep-anfall.
Det är svårt för oss andra att ha synpunkter på Kirstens reflektioner om Siv, eftersom hon pratar utifrån sina minnesbilder och ingen doku- mentation, som observationstext, föreligger.
Eivor har observerat Siv under en förmiddag (29/1). I den observatio- nen framträder en annan bild än den Kirsten har. Här verkar Siv vara mycket aktiv och kommunikativ:
Siv: Titta Eivor, vad jag har målat i matteboken. Det står i kontaktboken.
Eivor: Jättefint Siv. Vad duktig du är.
Siv fortsätter leta fram den sida i matteboken där hon ska fortsät- ta räkna.
Lite senare:
Siv: Ska jag tända ljusen? (Det finns fem värmeljus i en glas- burk.) Siv börjar plocka bort ljusen.
Eivor: Vi sparar dem. Siv: Varför då?
Eivor: Vi kanske kan använda dem längre fram. /…/
En stund senare håller Siv på att plocka bort alla glasbitar i en låda. Jag går bort till bordet utan att säga något.
Siv: Jag vill göra fint här
Vid tre olika tillfällen tar Siv här spontant initiativ till samtal och akti- viteter. Hur ska man förklara att Siv verkar så aktiv under den här ob-
servationen? Finns det observationer då Siv är mera passiv och frånva- rande? Går det att se några mönster?
Efter samtalet om Siv presenterar Jan en tänkt dagordning för mö- tet. Karla talar om sin text; observationen av David. Problemet med ho- nom är att han är så trött, osäker; han är aldrig nöjd med det han gör; han tycker allt är jobbigt och han ”hänger” lite för mycket på Siv. Marie frågar om han förändrats under sin tid i Mittenbyn; har han varit annorlunda tidigare? Kirsten minns David från i höstas, som glad och uppfinningsrik!
Karla och Erna berättar att David ritat/målat och haft mycket att be- rätta om sina bilder och hans berättande hade varit helt spontant. Vi pratar om att Karla kanske kunde jobba mer med saga och bild med ho- nom?? Viktigt att ta fasta på att bildskapandet tydligen fungerar som ett viktigt kommunikationsredskap. Kan detta utvecklas? Tas till vara mer? Marie föreslår Majken Bahlenbergs bok Guldvingar och Gråskägg, som inspirationsbok.
Varför ser vi inte videon på David som inte hanns med förra mötet? Kanske känns den inte längre aktuell. Dokumentationernas aktualitet och tiden mellan våra möten diskuteras i avslutningen.
Vi pratar lite allmänt kring ett gemensamt tema om Beatles som på- går just nu. Varför just Beatles? Det visar sig att temat har initierats av lärarna. Vad har det för betydelse för elevernas motivation? Ing-Marie berättar att hon jobbar med mönster och stil från 70-talet i textilslöjden. David tycker slöjden är tråkig för att han ska sprätta upp – är det kons- tigt? Erna säger något om att det är ju trist att hålla på med gamla miss- tag.
Här finns frågan om vad som är problemet eleven, som tycker ”all- ting” är trist eller ämnet/metoden? Att David tycker det är tråkigt i slöj- den när han får sprätta upp – har det något att göra med att David är särskoleelev? Vem tycker inte det är tråkigt att sprätta upp?! Var ligger problemet?
Vi går över till Ernas text. Det är dagboksanteckningar från den 29 januari. Erna säger att hon så gärna vill utgå ifrån barnens frågor, men ”att våra barn frågar ju inget!” Kan man stimulera nyfikenhet? I dagbo- ken beskrivs bland annat ett ubåtsprojekt som en del av det gemen- samma Beatlestemat (Yellow Submarine). Vi pratar om att ”Ubåtsexpe- rimentet” i ganska hög grad blir Ernas projekt. Detta bekräftas delvis av en reflektion i dagboken. Emma säger någonstans mitt i en lektion att
hon vill jobba med ”sina böcker”. Erna säger att hon ska få göra det se- nare, men att man först ska göra ett gemensamt arbete (Ubåtsprojektet). Erna kommenterar detta på följande sätt:
Är det okänsligt av mig att inte riktigt dela hennes entusiasm över böckerna?! Kanske hade jag kunnat låta henne visa sina böcker för kompisarna?! Fast hur hade det gått att ”styra tillbaka” henne till ”mitt projekt”? Vad skulle konsekvenserna bli om valet fanns? Att kalla det ”mitt projekt” är inte riktigt rättvist mot mig, för vi diskuterade faktiskt tillsammans, när vi fått den första Be- atlesintroduktionen, om vi skulle ha ett litet tema kring Beatles och framför allt Yellow submarine. Och det ville eleverna. Sa dom,,,
Det är lärarna som tagit initiativ till Beatlestemat och som introducerar det. Vi diskuterar betydelsen av att förankra hos eleverna. Eleverna, i Ernas grupp, får visserligen uttrycka sina synpunkter om de ska genom- föra temat eller ej, men frågan är vad den möjligheten eller friheten är värd. Beatles var populära när flera av lärarna var unga. Ungdomar idag lyssnar antagligen ganska sällan på Beatles. Det är andra popgrupper som gäller idag. Det är inte osannolikt att eleverna vet lite eller inget alls om Beatles. I det läget är det inte helt enkelt för dem att ta ställning till ett temaförslaget. Kanske är det så att elevernas acceptans av temat hör ihop med att de har förtroende för Erna och att de uppskattat tidiga- re undervisningsinnehåll som hon initierat eller föreslagit. Det vi kan se av dagboken är dock att beatlestemat inte förefaller vara särskilt djupt förankrat i Emma. Hon är sugen på att arbeta med annat.
Erna berättar sedan om ett arbete, om fjärdedelar, då barnen handlat olika livsmedel och delat, då barnen verkligen deltar! Beror det på att arbetet blir konkret och därför intressant?