I januari 2001 inledes samarbetet med Söderbyns förskola och skola och projektarbetet avslutades den 12.6.2002, vilket innebär att projektet pågick tre terminer. Under denna tid träffades vi vid åtta arbetsmöten, samt vid ett tillfälle då KPC stod för innehållet och vid två tillfällen då observationer gjordes. Arbetslaget har dessemellan vid några tillfällen haft egna basgruppsmöten.
Projektet följde samma struktur som samarbetet med Lillsärskolan och Norrbyns förskola (se beskrivning av modellen s.2-4). En skillnad är dock att personalen i Söderbyn inte valde att förlänga dokumenta- tionsfasen på samma sätt som man valde att göra i de två andra verk- samheterna.
Vid en återblick på projekttiden i Söderbyn är det ofrånkomligt att ta upp ledningens roll för ett framgångsrikt arbete. Det kan tyckas som att första terminen präglas av en bristfällig kommunikation mellan dåva- rande skolledare och övriga arbetslaget. Detta påverkar naturligtvis samarbetet med högskolan och arbetet i sin helhet. En förklaring till att kommunikationen mellan skolledning och personal inte fungerade till- fredsställande kan möjligen vara att den dåvarande rektorn var vikarie- rande. Hur det än förhåller sig med den saken är det i två avgörande av- seenden som den bristande kommunikationen tar sig uttryck:
- förankringen av projektet ; här kan man fundera på dels hur pro- jektarbetet har presenterats och dels hur beslutsprocessen (om att ansluta sig till projektet) har gått till. Det vi med säkerhet vet är dock att vi träffade den vikarierande rektorn tillsammans med en övrig personal vid två förberedande möten på förvaltningen under höstterminen år 2000. Vid dessa båda möten framhölls bland annat vikten av att den personal som deltar i projektet måste garanteras tid för att kunna genomföra dokumentationsarbetet under rimliga förutsättningar.
- i att stödja och underlätta arbetet; att bereda möjlighet för alla att delta i möten; att utföra utlovade tjänster på ett fullgott sätt och att möjliggöra och stödja dokumentationsarbetet, som utgör grunden i projektet. Det visade sig att personalen inte fick nödvändigt stöd från skolledningen under den fas av dokumentationsarbetet då de kollegiala observationerna skulle genomföras.
Hur detta påverkade starten och inställningen till projektet kan vi en-
dast spekulera kring, men att det bidrar till en minskad lust och motiva- tion i arbetet är väl ingen djärv gissning; att det har påverkat vittnar fle- ra i arbetslaget om. Det vi dock kan konstatera är att arbetet tog en vändning i positiv riktning när nuvarande rektor övertog ansvaret och bland annat tydligt uttrycket vikten av det arbete personalen gjorde inom ramen för projektet.
När arbetet sedan fick lite styrfart, och den första fasen med doku- mentation var genomförd, var alla ”färdiga” med att ha prövat att ha skrivit dagbok och att ha observerat en kollega. Enligt utsago gav do- kumentationsarbetet positiva erfarenheter, som vi förstår det mest som metod inte i lika hög grad till innehåll. Det man framför allt framhöll som positivt var de pedagogiska samtal som ägde rum inom ramen för dokumentationsarbetet samt att man fått en bättre inblick i andra verk- samheter än den egna. När dokumentationsfasen var avslutad visade det sig att man verkade tämligen eniga om att inte fortsätta att dokumente- ra. Det finns några uttalanden som indikerar att det dock möjligen fanns ett visst sådant intresse bland personalen i förskolan.
Det fanns alltså, som vi tolkade det hela, en stor enighet om att läm- na dokumentations fasen bakom sig och i stället fortsätta med den and- ra, mera teoretiskt inriktade fasen. Även innehållsligt verkade enigheten mycket stor. Man ville fördjupa sina kunskaper och erfarenheter kring tematisk undervisning/temaarbete. Man kan fundera över hur denna till synes totala enighet ska förklaras. En tänkbar möjlighet är naturligtvis att det var ett resultat av dokumentationsarbetet och att de texter som producerades här tydligt visade att undervisningen var alltför ämnesori- enterad och sönderstyckad i mindre moduler med svaga innehållsliga kopplingar sins emellan. En annan förklaring som hör ihop med detta kan vara att det var diskussionerna i storgrupp och basgrupper som in- spirerade till det valet? Man kan naturligtvis inte utesluta att det var så det förhöll sig, men vi är mera benägna att tro att det redan från början fanns ett intresse för att arbeta mera tematiskt och ämnesövergripande. Det visade ju sig också att såväl förskolan som skolan redan tidigare hade genomfört olika temaarbeten i sina respektive verksamheter. Man kan alltså med visst fog fråga sig om man rent av hade vunnit på att hoppa över dokumentationsfasen och mer direkt använt tid och energi till att fördjupa sig i tematisk undervisning/temaarbete? Det som möjli- gen skulle tala emot detta är att dokumentationsarbetet och de diskus- sioner som detta ledde fram till på ett tydligt sätt bekräftat att de tankar som redan fanns om att arbeta mera temainriktat var riktiga.
När det slutligen gäller KPCs roll kan vi konstatera att KPC klev in i verksamheten på ett mera aktivt sätt i och med att teorifasen inleddes. Man kan fråga sig om inte personalen från KPC hade kunnat lämna vik- tiga bidrag till projektet redan under dokumentationsfasen. I samband med den avslutande utvärderingen den 12 juni 2002 framkommer det
också att framför allt personalen från förskolan menade att KPC skulle ha varit med redan från början. Om så hade varit fallet skulle ett försik- tigt antagande kunna vara att verksamheter med mera estetisk inriktning på ett tydligare sätt hade synliggjorts i dokumentationerna och lyfts fram i de efterföljande diskussionerna. Som det nu var spelade de este- tiska perspektiven en relativt undanskymd roll både i de texter som do- kumentationen resulterade i och i de efterföljande diskussionerna. Ett tidigare samarbete med kulturpedagogerna hade också kunnat ge en an- nan innehållslig förankring i deras arbete under studiedagen. Ett inne- håll mer relaterat till de pedagogiska frågor som synliggjorts under pro- jektets gång. Detta kanske är särskilt angeläget då just relationen mellan form och innehåll är något av en kritisk punkt för estetisk verksamhet i skolan. Som traditionen ser ut har estetiska aktiviteter ofta haft en deko- rativ, illustrativ eller avkopplande funktion. Men hur ser den estetiska dimensionen ut som en del i lärandet, som kunskapsform?