Markavvattningens miljöeffekter

Att avvattna mark leder till att den naturliga hydrologin i våta marker och vatten- miljöer förändras. Dikning försämrar ofta vattenkvaliteten nedströms själva åtgär- den. Invallningar, rätningar av vattendrag och avledning av vatten påverkar naturli- ga vattenflöden, bottenstruktur och ekologiska processer i sjöar och vattendrag.

Dikning av torvmark kan medföra nedbrytning och ökat läckage av löst orga- niskt material och näringsämnen. Dikningen riskerar också att öka läckage av kvicksilver och metylkvicksilver till vattendragen. Dessa effekter uppstår framför allt i samband med dikesgrävningen och avvattningsfasen och under närmast föl- jande högvattenperioder.

Den mest uttömmande undersökningen av markavvattningens miljöeffekter som gjorts i Sverige är troligen forskningsprojektet ”Konsekvenser av skogs- och myrdikning”, som genomfördes 1977-1984. I projektets slutrapport46 finns en grundlig genomgång av dikningarnas miljöeffekter. Följande tabell (tabell 2) är till stor del en sammanfattning av dessa forskningsresultat. I vissa fall (t.ex. för kvick- silver och växthusgaser) har nya rön framkommit.

Skogsdikningen har övervägande positiv effekt på det avrinnande vattnets pH, men det gäller inte för dikning av järnsulfidrika avlagringar47_{. Dessa finkorniga}

sulfidhaltiga sediment förekommer framförallt i de delar av Sverige som varit täck- ta av ett saltvattenhav under någon period efter istiden De finns framförallt längs norra Norrlands flacka kustland, runt Mälaren och i övriga Uppland och Söderman- land48_.

Vid en sänkning av grundvattenytan kommer tillgången på syrgas att omvandla sulfidsvavlet till försurande svavelsyra, och avrinnande vatten kan bli extremt surt. Under denna försurningsprocess blir också halterna av löst aluminium mycket höga.

46

Skogs- och myrdikningens miljökonsekvenser – slutrapport från ett projektområde. Naturvårdsverket port 3270.

rap

47

Tord Magnusson, 2009. Skogsskötselserien nr 13, Skogsbruk, mark och vatten, Skogsstyrelsen

48

Statens energiverk 1985. Förbränning av torvbränslen: hur kan miljökraven tillgodoses? Statens energiverk. 985:2

Dikning och rensning kan ofta ha en negativ påverkan på vattenkvaliteten men omfattningen och på vilket sätt påverkan sker är starkt beroende av typ av mark. Andra exempel än det ovan nämnda med järnsulfidjordar, är dikning och rensning i torvmarker som kan ge en kraftig humustransport, sediment som innehåller mycket finjordar som kan erodera och orsaka en kraftig slamtransport eller förorenade områden där kvicksilver m.m. kan frigöras.

Det är naturligtvis mycket viktigt att verksamhetsutövaren vid dikning och rensning är medveten om var dessa marktyper finns för att kunna vidta rätt åtgär- der.

Tabell 2. Exempel på miljöeffekter vid dikning och rensning Effekter på hydrologin

Ökad risk för negativa effekter av översvämningar och torka nedströms.

Risk för lågvattenföring och torrläggning. Minskad avrinning kan ge ökad vattentemperatur och bottenfrysning (mindre vatten blir fortare varmt, men mindre vatten bottenfryser också lättare.) Ökad avrinning i form av markavvattning kan leda till torrläggning, eftersom markvattenmagasi- nen töms fortare.

Grundvattenytan sänks, och det leder i vissa fall till att också marknivån sänks. Effekter på vattenkvalitet

Körning och grävning i våta områden ökar uttransporten av MeHg och tot-Hg49.

Sänkning av grundvattenytan ökar mineralisering av organiskt material i markens översta skikt. Det kan medföra ökad näringsutlakning (kan även bidra till klimatproblem genom emission av växthusgaser).

Ökad uttransport av humuspartiklar ger problem för vattenmiljöer och vattentäkter nedströms. Risk för ökad uttransport av minerogent material.

Risk för kraftiga surstötar vid dikning av sulfidrika avlagringar.

Borttagande av växtlighet och djuphålor som fungerar som fällor leder till ökad uttransport av fosfor. Dikenas naturliga reningsförmåga försämras genom en snabbare och enklare uttransport till vattendrag nedströms.

Effekter på vattenlevande flora och fauna

Igenslamning av lek- och uppväxtbottnar för fisk, bottenfaunan slås ut genom att djur och ägg kvävs och det blir svårare att finna föda. Musslor, snäckor, kräftdjur, fisk och insektslarver kan vara känsliga för ändrade flöden och temperaturer50.

Minskat livsutrymme för groddjur, flertalet är utrotningshotade på grund av den omfattande utdikningen under 1800- och 1900-talen.

Ökad förekomst av påväxtalger till följd av den ökade näringstillgången.

Risk för allvarliga försurningsskador på flora och fauna vid dikning av sulfidrika avlagringar. Borttagning av skuggande växtlighet kan innebära att temperaturen i vattnet ökar och gömslen och födokällor försvinner. Tillväxten av påväxtalger kan öka som en följd av ökad instrålning och tillgång på näringsämnen.

Den naturliga variationen av livsmiljöer försvinner och ström- och bottenförhållanden blir mer homogena, vilket påverkar djur- och växtlivet. Musslor, snäckor, kräftdjur och insektslarver kan vara känsliga för ändrade flöden och temperaturer.

Skyddsvärda djur och växter kan grävas upp och följa med rensmassorna upp på land.

49

Bishop, K. och S. Åkerblom. 2006. Skogsbruk och kvicksilverproblemet i mark och vatten: en översikt av kunskap.släget. Rapport för Skogsstyrelsen. SLU Miljöanalys, rapport 2006:21.

Porvari, P., Verta, M., Munthe, J. & Haapanen, M. (2003): Forestry practices increase mercury and methyl mercury output from boreal forest catchments. — Environ. Sci. Technol. 37: 2389-2393

Munthe, J. and Hultberg, H. 2004. Mercury and methylmercury in run-off from a forested catchment - concentrations, fluxes and their response to manipulations. - Water Air Soil Pollut. Focus, 4:607-618.

Effekter på vegetation och landlevande flora och fauna

Förutsättningarna för vegetationen förändras radikalt efter dikning, och vegetationstypen kan förändras. Hur stor effekten på den landlevande vegetationen blir beror på den ursprungliga vegetationstypen, hur mycket grundvattenytan sänks och om våtmarken beskogats eller ej. Faunaförändringen efter dikning är främst beroende av hur stora förändringarna blir på områdets hydrologi och vegetation.

Våtmarksberoende fågelarter kommer successivt att försvinna från dikade områden. Om resulta- tet av dikningen blir sluten skog ersätts våtmarksarterna av allmänna skogsarter.

Inledningsvis kan fodertillgången för klövvilt, hare och olika smågnagare öka vintertid. Effekter på klimatet

Dikning av torvmark leder till ökad avgång av växthusgaserna koldioxid och lustgas från marken. Detta kan kompenseras genom ökad inlagring av kol i träden och minskad metanavgång51.

Effekter på landskapsbild och rekreation

Olämplig upplagsplacering av massor kan skada omkringliggande värden, även kulturmiljövär- den.

Risk för körskador på omgivande mark och i vattendraget.

Grävningen kan medföra skador på fornlämningar och arkeologiska föremål skyddade enligt lag. Exempel flodpärlmussla

Det finns riktvärden för vad som kan orsaka negativa effekter på t ex flodpärlmusslor. Enligt en studie i Västernorrland utgör ett färgtal över 80 mg Pt/l och en turbiditet (grumlighet) över 1 FNU i vårflod direkt negativ påverkan på musslornas föryngring52. Tillskott av grumligt vatten från markavvattning eller rensning kan därför vara negativ, speciellt om det finns flera markavvattningsföretag i samma avrinningsområde. Efter- som Sverige har flest populationer av flodpärlmussla i världen, populationernas status fortsätter att försämras och arten är såväl rödlistad som upptagen i EU: s artdirektiv in- nebär detta att vi har ett speciellt ansvar för åtgärder som kan påverka vattenkvaliteten. Detta bör beskrivas och vägas in i tillståndsprövningen.